Min replik till Ann Heberlein

Ann Heberlein skrev den 9 augusti på Expressens debattsida att hon inte är beredd att dö för någons rätt att kränka och att ingen förnuftig person borde så heller vara.

Givetvis vill ingen förnuftig person riskera sitt och sina familjers liv. Men vad är det du egentligen skyddar Ann? Har du helt missat vad debatten handlar om eller är denna debattartikel endast en tillrättalagd floskel helt utan eftertanke?

Problematiken är inte den att någon av oss tror att de som bränner koranen är förnuftiga. Ytterst få anser också att det är en smakfull eller särskilt intellektuell aktivitet.

Problematiken är en annan. Det är den bakomliggande agenda som vi vet att odemokratiska länder vilandes på sharialagar har för västvärlden. OICs 57 medlemsländer antog en deklaration i Kairo 1990 där de reserverade sig mot mänskliga rättigheter för att dessa inte är helt förenliga med sharialagar. Samtidigt har 30+ moskéer i Sverige yttrat att de inte kommer nöja sig med förbud mot koranbränningar, de vill ha ett totalt skändningsförbud. De söker med andra ord en särställning i Sverige och frihet från kritik.

Det krävs en naivitet av oerhörda proportioner för att inte förstå den bakomliggande agendan. OICs medlemsländer söker inte demokratiska samhällen. Detta är inte en förhandlingspart att ge vika inför.

Vidare i Sverige återfinns ett massivt utanförskap och en ökad islamistisk radikalisering vilken Säpo utpekat som en av Sveriges främsta säkerhetshot; radikal islamism och extremism. Detta är Sveriges riktiga säkerhetshot. Det är inte sharialagarnas bundsförvanters ilska och påtryckningar över det som inte passar dem i västvärlden. Det senare hänger snarare ihop med det förra.

Man behöver förstå hela bilden innan man slänger sig med slutsatser om vår yttrandefrihet i naiv tro att förbud mot koranbränning på något sätt skulle säkra vårt land.

Det enda som säkrar vårt land är att vi står upp för vår yttrandefrihet och en gång för alla gör upp med islamismens utbredning. Efterfrågan på smaklösa aktioner kommer minska i takt med denna. Oavsett vilket är det en utsatt minoritetsgrupps rätt att demonstrera mot skrifter som önskar livet ur kvinnor och de med icke normativ sexuell läggning. Om vi ger särställning till sådana krafter och hindrar utsatta grupper som en gång flytt länder med fara för sitt liv att uttrycka sin kritik, vad är då vår demokrati värd?

Det är religiösa känslor som behöver dämpas. Inte vår yttrandefrihet.

Daniel Sonesson
Ledare, Entreprenör
Partiledarkandidat