I söndags lät Försvarsmakten publicera en helsidesannons i Svenska Dagbladet, vari några soldater står bakom en stor regnbågsflagga. Följande rader är tillfogade:
”En flagga värd att försvara. Vi försvarar mänskliga rättigheter, allas lika värde och vår rätt att leva som vi själva väljer.”
Vid en ytlig betraktelse är det lätt att tänka att detta knappast är någonting att bråka om. Vem kan vara motståndare till ett sådant budskap? Likväl har annonsen väckt stor debatt i sociala medier och på kultursidor. Ett kritiskt inlägg från mig fick en närmast rekordstor spridning. Detta tyder på att här finns någonting som skaver hos många, som förmodligen har väldigt lite att göra med sexuell läggning eller könsidentitet och väldigt mycket att göra med känslan av att vi inte längre har någon demokratisk kontroll över vår statsapparat.
Försvarsmakten är dessutom inte vilken myndighet som helst. Det är en inrättning med vilken de flesta svenska medborgare känner en ytterst stark samhörighet.
Regnbågsflaggan var i vart fall ursprungligen en symbol för oss homo- och bisexuella samt för transpersoner. Varken mer eller mindre. För inte så länge sedan var den innebörden klar och tydlig. Om flaggan syntes på ett kafés ytterdörr, utanför någon nattklubb eller vid en badstrand, förstod man att här är det gayvänligt och att stället riktar sig särskilt mycket till kunder från HBT-grupperna. Gott så. Det innebar samtidigt att flaggan inte nödvändigtvis stod för politiska floskler, såsom ”allas lika värde” och liknande.
Numera är saken mer oklar. Inte minst kommuner har börjat att drapera alla möjliga platser med regnbågsflaggor: bibliotek, vårdinrättningar, förskolor, badhus, o s v. I samband med pridefestivaler brukar flaggningen öka enormt, vilket inte kan tolkas på annat sätt än att de offentliga institutionerna ger festivalen ett särskilt stöd. I själva paraderna är myndigheter officiellt företrädda, med chefer och direktörer. Samtidigt ska man ha klart för sig att pridefestivaler sedan en tid tillbaka är väldigt politiserade tillställningar, med starkt vänstervridna och identitetspolitiska agendor.
Jag vet, eftersom Medborgerlig Samling har portats från deltagande i Stockholm Pride.
Här i Malmö ska det inom kort hållas ett World Pride i samverkan med Köpenhamn. Malmö stad har satsat ca 30 miljoner på detta. Varenda papperskorg i staden har en regnbågsflagga, men en modifierad variant, där ytterligare färger har lagts till. Först nu, efter att ha undersökt saken, har jag förstått att de tillagda färgerna brunt och svart har med folks hudfärg att göra. Nu ska tydligen sådant också tryckas in i flaggan.
Är Malmö stad på det klara med den saken? Förmodligen.
Det för oss tillbaka till vad det kan vara som skaver hos så många, när Försvarsmakten förklarar trohet till en regnbågsflagga samtidigt som Stockholm Pride inleds. Myndighetens ledning kör helt enkelt sitt eget race! Man kan inte bortse från sammanhanget i tid och rum. Folk ser flaggan, läser bildtexten och avkodar budskapet till följande: ”Vi lever i en identitetspolitisk tid, den världsåskådning som bl a Stockholm Pride står för är någonting som vi i Försvarsmakten svär trohet till och ni som har en annan uppfattning är homofober som kan dra åt skogen.”
Hur man än väljer att tolka regnbågsflaggan, blir det fel. Är den – vilket jag för övrigt gillar – en symbol för sexuella minoriteter och transor, punkt slut? Då ska ju inte Försvarsmakten ställa sig bakom flaggan, eftersom Försvarsmakten står upp för och försvarar hela befolkningen och Sveriges territorium. Är flaggan snarare en symbol för ”allas lika värde” och allmän tolerans för mångfald i samhället? Då börjar vi gå in på politiskt svårtolkade och laddade begrepp som fylls med olika innehåll, vilket Försvarsmakten definitivt inte ska ställa sig bakom, då myndigheten – åter igen – företräder alla svenska medborgare.
Myndighetsaktivism genom att ge sig in i opinionsbildning står folk upp i halsen. Att myndigheter har marknadsavdelningar är i sig ett tecken på hur demokratin är på väg att urholkas. Detta alldeles oavsett om man tycker att budskapet i sig kan vara gott.
Dessutom kostar det pengar med helsidesannonser. Enligt uppgift har kampanjen kostat ca 400 000 kr. Svenska skattebetalare är, enligt min bedömning, mindre intresserade av att försvarsanslagen ska gå till marknadsavdelningar och helsidesannonser där Försvarsmakten ska förklara för oss vad myndigheten försvarar.
Försvarsmakten ska försvara vårt land, vår befolkning och vårt samhälle. Det inkluderar alla, oavsett läggning, oavsett politiska åsikter.
Ilan Sadé
Partiledare för Medborgerlig Samling
MED-bloggen 