GÄSTINLÄGG. Idag gästbloggar John Arentoft, f.d. polis, om krisen inom polisen.

Det kommer dagliga larmrapporter om skjutningar och våldsbrott i de s.k. utsatta områdena, våldtäktsutredningar som blir liggande, gäng som stökar i det offentliga rummet och erfarna poliser som flyr yrket. Det är skrämmande tyst från högsta polisledningen och våra politiker. Det räcker inte att tävla i vem som kan lova flest poliser efter nästa val eftersom det inte får någon effekt inom överskådlig framtid. De kriminella elementen fortsätter ta över område efter område, skapar laglöshet och otrygghet på ett sätt som hotar hela vårt demokratiska samhälle.

Grundidén i den hårt kritiserade polisomorganisationen är god, polisen ska finnas och verka nära medborgarna. Jag har tidigare deltagit i debatten, SvD 23/1 ”Låt företag ta över vissa av polisens uppgifter” samt DN 6/4 ”Ordningsvakter är lösningen på problemen i förorten” med förslag på temporära och snabba lösningar för att få ut både poliser och andra krafter att återta gator och torg. Tyvärr verkar inget hända och läget förvärras varje dag. De tre områden som är grundorsaken till polisens problem är något som skulle kunna åtgärdas relativt snabbt.

Genomförandet av omorganisationen är ett gigantiskt ledningsfiasko där rikspolischefen bär det yttersta ansvaret. Verksamheten och personalen går inte att klämma in i något fyrkantigt managementtänk som den nya centralt styrda HR-avdelningen arbetar efter. Ledningen med rikspolischef Dan Eliasson har dessutom börjat i helt fel ände och satsat stora resurser på toppen i stället för att först satsa på det lokala planet där brotten och gärningsmännen finns. Det sitter alldeles för många chefer i polishuset på Kungsholmen.

Jag vill påstå att grunden för frustrationen och missnöjet inom Polismyndigheten främst bottnar i ledarskapet och den bristande förståelsen för hur en polis bäst fungerar och levererar i sin yrkesroll. Medarbetarnas trygghet, engagemang och tilltro till uppdraget, sina kollegor och chefer är av största vikt. I den nu havererade omorganisationen har högsta ledningen fullständigt struntat i, eller saknar kunskap om, hur en ny organisation bör byggas och förankras tillsammans med medarbetarna.

Rekryteringsprofilen för blivande poliser är erfarna och mogna personer, helst med en akademisk bakgrund. Men profilen som eftersöks och föreställningarna om polisyrket stämmer kanske inte överens med verkligheten. Det finns en tendens bland många nya poliser att så fort som möjligt lämna sin yttre tjänst och påbörja en chefskarriär eller att söka sig till specialenheter. Var finns de poliser som är glada och nöjda med att arbeta nära medborgarna på det lokala planet? Det var ju just det som var meningen med omorganisationen. Polisyrket är och förblir en yrkesutbildning där behovet av akademiska poäng är av mindre vikt. Rekryteringen bör dessutom ske lokalt och inte som idag centralt där poliserna inte vet var i landet de hamnar efter polisutbildningen.

Att polislönerna har släpat efter är det väl ingen som ifrågasätter. Ordningsvakter med 90 timmars utbildning har i princip samma lön som poliser. Men det värsta är att polisledningen i sin desperation att krympa de växande utredningshögarna har börjat anställa civila utredare i stället för poliser. Visst finns det ett stort behov av civila medarbetare, men i dag rekryteras civila utredare som i många fall tjänar 5.000-10.000 kr mer i månaden än erfarna polisutredare. Men polisledningen verkar inte ha ägnat en tanke på hur detta påverkar verksamheten i det långa loppet när det gäller arbetsglädje och engagemang hos de polisutredare som stannar kvar. Den självklara effekten är att poliserna tröttnar på både lön och ledarskap och söker sig någon annanstans. Och den onda spiralen fortsätter. Den kompetens och fingertoppskänsla som en polis får genom att arbeta i yttre tjänst är ovärderlig för att bli en duktig utredare och förhörsledare.

Om inget händer snart är det inte en fråga OM utan NÄR polisen kommer att kollapsa. Regeringen måste tillsätta en ny rikspolischef som har kompetensen och viljan att genomdriva de nödvändiga förändringar som krävs.

John Arentoft

F.d. polis och säkerhetschef på riksdagen. Numera säkerhetskonsult och författare.

 

MED tycker
Svensk polis arbetar i motvind. Orsaken är både långvariga försyndelser från politiken och ett ledarskap idag som inte klarar av att hantera situationen. Medborgerlig Samling lägger inom kort fram ett rättspolitiskt program som kommer att behandla både polisen och övriga rättskedjan. Programmet kommer att presenteras här på bloggen.

Titelbild: Av Telefonkiosk, 3 cars, Husby riots of Stockholm, CC BY-SA 3.0

 

2 thoughts on “Polisiär systemkollaps

  1. Tydligen samma problem som försvarsmakten dragits med i många år. När kategorierna underbefäl, underofficer och officer avskaffades var syftet att alla skulle göra karriär, inte ett bra jobb. Varje kapten var en som inte lyckats bli major osv ändå upp till ÖB som ju då var den bäste! Samma struktur inom den akademiska världen. Duktiga forskare upphöjs till usla skolchefer. Denna den svenska sjukan har blivit än värre med NOM.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s