Många länder i väst, i synnerhet Sverige, är kluvna. Ett kluvet lands ena men numerärt mindre del består av makten och dess stöttande etablissemang. Dess andra del, den större, består av folket som saknar formell makt. Bortsett från den informella makt som växer ur klart tänkande, välgrundad kunskap och det fria ordet. För att belysa kluvenhetens problematik har jag valt använda mig att en metafor (Fritt översatt från grekiskan betyder termen metafor: ”Budskapsbärare”)

Tänk dig en trång men mycket bördig dalgång, som på båda sidorna är omgiven av branta klippväggar. Av någon mystisk anledning bor människor i detta underliga landskap inte i dalen med alla dess rika möjligheter utan utmed var sin klippvägg. Folkets ledare klänger sig fast runt den ena klippväggens toppar. Folket, som ledarna förmodas leda, klänger sig fast överallt utmed den andra sidans klippväggar. Detta är sceneriet för den metafor jag här givit namnet: ”Eko-dalen”.

Makthavarna ropar med stark stämma gärna och ofta ut sina budskap till andra sidan. Budskapen är mycket väl tillrättalagda. Makthavarna har nämligen lyckats behålla sin makt därför att de utvecklat stor skicklighet att lägga sina budskap tillrätta. De ropar ut över dalgången. Men allt de får tillbaka är ekot av sina egna röster. De blir väldigt nöjda därmed eftersom de uppfattar ekot som att folket på andra sidan håller med dem.

Folket på den andra sidan om den bördiga dalen utgör den stora majoriteten. Många av dem, de samhällsengagerade, ropar enskilt eller med gemensamma krafter ut olika frågor och problembeskrivningar mot politikernas nära nog lodräta klippvägg. Nästan allt det de ropar består i vädjanden till politikerna på andra sidan dalgången att vidta den eller den åtgärden. Rätta till det eller det felet. De lägger ner stor energi och stor tankekraft att formulera sina vädjanden och rop. Målet för all denna sprudlande aktivitet är att föra fram olika välgenomtänkta och välformulerade budskap till ledarna på andra sidan. Till den politiska klassen.

Men trots all den energi de lägger ner nås deras öron bara av ekot av deras egna rop. De tänker då: ”Bra! Vi har framfört våra budskap till politikerna. De tycks ha hört dem. Vi har härmed gjort vår medborgerliga plikt och kan fortsätta vårt vanliga vardagsliv”. Så har det hittills varit och så kommer det fortsätta. År efter år, mandatperiod efter mandatperiod. Om inget nytt sker. Som väl är börjar detta nya nu hända.

Fler och fler bland folket, bland oss, börjar nu inse att den hittills förda politiken i allt väsentligt handlar om sken och bedrägeri. Vi har förstått att det inte lönar sig att samtala med etablerade politiker. Vi har också insett att våra politiker inte är intresserade, på riktigt, av att samtala med oss. Både vi och de samtalar bara på låtsas. En sorts ”Goddag-yxskaft-samtal”.

De bland oss som är samhälleligt engagerade har länge, allt för länge, gått i den villfarelsen att vi uppfyllt vår samhällsplikt i det ögonblick vi demonstrerat för, uppvaktat, eller via etablerade media framfört vårt budskap till de makthavande politikerna. Denna förtrollning börjar nu brytas. Vi inser att det hela är en spegelfäktning, en visklek. Eller en ekokammare.

De av oss som insett detta har redan tagit konsekvenserna. Allt fler MED-borgare har redan börjat kliva ner till den hittills obebodda men mycket bördiga dalen. Där har vi tillsammans MED varandra börjat tänka själva. Börjat odla fram ett radikalt och banbrytande nytänkande. Trädgården byggs på näringsrik mylla. Nytänkande idéer växer fram. Ja formligen kryllar. Det växer så det knakar.

En av de första och viktigaste ”skördarna” är snart mogen att bärgas. Jag tänker då på resultatet av den genomgång av ”Myndighetssverige” som MED genomförde för några veckor sedan. Genomgången och kartläggningen av de myndigheter som likt parasiter suger musten ur samhällskroppen. Minskar dess förmåga att bära de frukter som är nyttiga för oss medborgare.

En annan idémässig ”skörd” kan bli MED:s nytänkande kring den evigt krisande sjukvården. Senast under vår ordinarie stämma våren 2018 kommer vi kunna presentera vårt sjukvårdspolitiska program. Vi hoppas det kommer kunna ge alla de som är oroade av sjukvårdens många problem ett nytt hopp för framtiden.

Erik Björn-Rasmussen

Medlem i Medborgerlig Samling

 

MED tycker
Missförhållandena i samhället och hos det allmänna leder förr eller senare till att medborgarna anser att förtroendet är förbrukat. Förhållandet mellan folket och den offentliga makten i ett fritt samhälle kan beskrivas som ett kontrakt – samhällskontraktet. Båda sidor har rättigheter och skyldigheter. När det allmänna inte längre uppfyller sina skyldigheter är kontraktets fortsatta existens i fara. I hela Västvärlden ser vi tendenser till att många medborgare inte längre anser att den offentliga makten förtjänar deras förtroende.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s