Sverige är ett mycket normalt land. Det är de flesta av oss överens om. Eller egentligen, bättre än normalt, en modell. Om alla bara gjorde som vi så skulle världen slippa många av sina problem.

Problemet är bara att internationella studier visar att vi snarare är motsatsen. Vi är i många avseenden ett av världens mest extrema länder. Vi har ett starkare förtroende för både vår nästa och för överheten än andra. Vi har en ekonomisk jämlikhet som är exceptionell, och anser trots det att vi har långt kvar att gå innan vi blir nöjda. Vi ligger i den absoluta toppen när det gäller skattetryck, utan nämnvärda offentliga protester eller särskilt utbrett fusk bland vanliga löntagare. Och vi röstar som vi brukar göra, utan att fundera över hur våra förtroendevalda lever upp till vårt förtroende. Åtminstone har det länge varit på det här sättet. Men kanske inte längre.

Det svåra med att ifrågasätta tingens nuvarande ordning är att man inte ser skogen när man befinner sig mitt i den. Man måste ställa sig vid sidan av, åtminstone mentalt, och tänka utanför boxen för att på allvar kunna ifrågasätta. Det är inte lätt, men lättare är det för den som faktiskt redan befinner sig utanför skogen. För den som kommer från ett annat land och möter allt det som i Sverige uppfattas som självklarheter.

Vi fick ett fint brev från Hermione Heffernan, som år 2004 flyttade från Australien till Sverige och nu är medlem i Medborgerlig Samling. Hon skriver så här.

 Yttrandefriheten är det öppna, demokratiska samhällets viktigaste rättighet och den försvinner just framför våra ögon. Skulle vi kunna ha trott att mer än 300 år efter att Voltaire lär ha sagt ” Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”, så skulle vi stå här?

  • Att vanliga människor skulle förlora jobbet för att de inte har rätt ”värdegrund”.
  • Att ord som rasist och fascist skulle användas som språkliga vapen för att stänga ned konversation.
  • Att Sveriges statsminister skulle uttala sig offentligt om en enskild privatpersons uttalanden om Sverige utomlands.
  • Att en statlig myndighet skulle sammanställa en åsiktslista med tusentals vanliga människor, med hänvisning till att de är ”högerextrema” och/eller nynazister.
  • Att inga längre vågar trycka en bild av en särskild profet.

 Personligen tycker jag detta är skrämmande och jag förstår verkligen inte varför vanliga medborgare inte står upp emot denna utveckling. Många kanske tycker att det inte påverkar dem själva, så varför bry sig? Men då vill jag påpeka att det är en så kallad ”slippery slope”. Kanske kommer just dina åsikter plötsligt inte anses vara lika fina längre och ska städas bort?

 Yttrandefrihet betyder bara något om den skyddar alla åsikter. ”Fina” åsikter behöver inte skydd. Det är de – i vissas ögon – ”fula” som behöver det. Om man inte gillar vad någon annan säger kan man argumentera emot det. Simple as that!

 Jag känner inte att något av de etablerade politiska partierna i Sverige står upp för yttrandefriheten eller ens förstår hur viktigt det här är för vår demokrati. Därför har jag beslutat att säga upp mitt tidigare partimedlemskap och vara MED i det enda parti som förstår vilket hot denna utveckling är mot vårt demokratiska samhälle, Medborgerlig Samling.

Politik handlar bland annat om att kunna se skillnad på det som behöver förändras och det som förtjänar att bevaras. Och därför har vi som politiker ett särskilt krav på oss att tänka utanför boxen, att våga ifrågasätta det som många har sett som etablerade sanningar eller den enda möjliga lösningen och att presentera skarpa förslag för en bättre ordning. Att de partier som utgör regeringsunderlag är nöjda med sakernas tillstånd är kanske mindre underligt. Men att de partier som framställer sig som oppositionen inte driver en skarp oppositionspolitik utan i stället fokuserar på turerna i den politiska trandansen – det är upprörande.

Vi har i Sverige ett antal samhällsdebattörer med en bakgrund i andra länder och kulturer som representerar den i dag mest hoppingivande kritiken mot etablerade dogmer och föreställningar. Genom sina erfarenheter har de kunnat ”ställa sig utanför skogen” och se saker för vad de är. Där, utanför skogen, vill Medborgerlig Samling också stå för att med klarsyn och skarpa förslag bidra till en bättre skog.

Lennart Göranson

MED-bloggens redaktion

 

Titelbild: Caspar David Friedrich [Public domain], via Wikimedia Commons

———————

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.

One thought on “Att se sig själv med andras ögon

  1. Detta är ett bra och viktigt inlägg, både från Lennart Göranson och från Hermione Heffernan som det bara är att instämma i!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s