På DN Debatt 11 mars uttryckte professorerna Demker, Ekengren Oscarsson, Hinnfors och Strömbäck från Göteborgs universitet oro över samhällsdebatten och för att demokratins grundvalar skulle vara i gungning i Europa och västvärlden. Detta på grund av påstått bristande respekt för vetenskap och fakta.
Att vederhäftig kunskap behövs i politik och samhällsdebatt är de flesta ense om, men sedan gör forskarna själva en förenklad och vinklad tolkning:
”Genom att möta oro med löften om ökad trygghet och inte med sakliga argument som skulle kunna undanröja oron kommer obalanserade och förvanskade verklighetsbilder att få medvind.”
Menar professorerna att all oro för utvecklingen – för segregering, kriminalitet, hedersvåld, parallella samhällsstrukturer och terrorhot – som finns hos väljare och politiker, verkligen är irrationell, medan deras egna långtgående varningar att själva demokratin skulle vara hotad är fullt ut legitima? Vem är då egentligen mest alarmistisk och populistisk?
Artikeln är till yttermera visso skriven samma vecka som den svenska regeringen deklarerade avsikten att knäcka den organiserade brottsligheten, som skapar otrygghet i många områden – skulle de ha låtit bli och i stället förklarat för folk att den inte finns? Förnekar forskarna dessa problem?
Tilliten till etablerade medier har gått ner. Även upplysta och kunniga konsumenter av Public Service och stora dagstidningar har blivit betänksamma efter att ha sett hur bland annat frågor om integration och migration behandlats under lång tid. Till exempel har i otaliga artiklar och reportage nyckelbegreppet flykting blandats ihop med asylsökare, ekonomiska migranter och till och med sådana som redan har fått avslag på sin ansökan eller vistas illegalt i ett land.
Vidare har asylinvandring av lågutbildade människor till rika länder med redan stor arbetslöshet angetts som lika positivt för dynamiken som arbetskraftsdito av yrkesskickliga individer under tidigare industrialiseringsperioder. Vilka forskare och medier har hjälpt allmänheten med rätt analys och fakta i dessa och liknande spörsmål om man nu är så noga med sakligheten i debatten? Alltför få, tvingas man konstatera.
Detta har förvirrat väljarna och sannolikt påverkat politiker och myndigheter att fatta sämre beslut i avgörande ekonomiska, juridiska och sociala frågor. Mediernas roll som folkupplysare har inte sällan fallerat och ibland varit på gränsen till ren manipulation, där opinionsbildning förväxlats med nyhetsförmedling.
Att aktuella böcker som Lars Åbergs Framtidsstaden – om Malmö – och Tino Sanandajis Massutmaning säljer som smör beror knappast på att läsarna genom medierna redan fått den analys och de fakta som där presenteras. Journalister som annars ägnar sig åt allvarliga samhällsfrågor tycks i stället medvetet ha undvikit brännande frågor kring reella problem med ekonomi och integration i spåren av en rekordstor invandring.
Oavsett vilka åsikter någon har i dessa frågor är förutsättningarna för rationella, långsiktigt ansvariga beslut och tillräckliga förberedelser i samhället, att man har fakta på bordet och inte förnekar dessa. Av historien vet vi att önsketänkande och ignorans är lika allvarligt som spridandet av myter och fördomar. Bägge dessa fällor kan endast undgås via kunskapsinhämtning med öppna ögon. Selektiva fakta och flykt från de delar av verkligheten man inte gillar – eller tror gynnar politiska motståndare – gagnar varken medborgare eller samhällsutveckling. Att vara självkritisk är en av de viktigaste komponenterna i ett sunt samhälle, oavsett om det handlar om forskare eller politiker.
Press som ofta själv vill sätta agendan, som inte sällan vinklar nyheter och ofta stödjer makten mot oppositionen och fullt berättigade frågor från medborgarna, kan aldrig utgöra garantin för den obestridliga objektiva och konsekvensneutrala sanningen. I stället bör alla som deltar i samhällsdebatten vara vaksamma på all information, ifrågasätta och kontrollera källan, innan man bygger sina slutsatser på den. Detta ansvar kan aldrig överlämnas till opinionsbildande medier.
Staffan Gunnarson,
Partistyrelseledamot Medborgerlig Samling
________________________________________________________________
MED-bloggen 
”Populism” används i dagens Sverige på ett i negativ bemärkelse populistiskt sätt. Själv efterlyser jag mer av den politiska populism som lyssnar på folket och i långt högre grad än vad som nu är fallet anpassar sin politik efter vad som är folkmajoritetens vilja.
GillaGilla
Man kan säga att det finns en god sorts populism eller demagogi, där man är folkbildande, men den onda är när man i maktsyfte bara exploaterar fördomar i stället för att utmana dem, vilket är direkt oansvarigt.
GillaGilla
Det låter som om du har en nedlåtande syn på allmänheten. Enligt min uppfattning är gemene man inte sällan betydligt klokare än det självutnämnda avantgarde som genom sin utopistiska vansinnespolitik misskött Sverige i åratal.
GillaGilla
Man ska aldrig underskatta sin publik, men att spela på fördomar och vanföreställningar – när sådana är vid handen – är farligt. Att fånga upp stämningar, som är berättigade, av ilska, sorg, glädje etc är oftast nödvändigt för att öht bli lyssnad på.
GillaGilla
Har jag påstått att man skall spela på vanföreställningar? Vad jag säger är att allmänheten ofta besitter mer av sund konservatism än vad överrationalistiska och/eller känslostyrda utopister till politiker gör. Du anser att folkbildning är god populism och utgår ifrån att politikerna är mer bildade än folket. Det är ingen självklarhet, särskilt inte idag. När jag lyssnar på dagens arroganta makthavare, inte minst inom media, får jag ofta intrycket att de skulle ha varit emot den allmänna rösträtten och beskrivit den som en eftergift åt den farliga ”populismen”.
GillaGilla
Ett annat sätt att säga samma sak är att använda de av Marika Formgren myntade begreppen: Värdegrundsdemokrati versus yttrandefrihetsdemokrati. Det är det senare vi vill ha. Det förra som förfäktas av författarna till DN-artikeln vill vi INTE ha. Åtminstone inte vi som är MED.
GillaGilla
Där är vi helt eniga.
GillaGilla
Det är knappast det som kallas för ”populism och de alternativa politiska partier” som är ett hot mot demoktratin! Det är det som är demokrati! Vi kan se hur etablissemanget gör allt ända upp till juridikens gränser och ibland över för att kasta skit på och försöka hindra ”Brexit” och ”Trump” trots att båda dessa tillkommit i demokratisk anda och som ett resultat av demokratiska processer! Om resultaten blivit det omvända och någon eller några gjort samma systmatiska motstånd så hade utövarna säkert blivit föremål för juridisk prövning och åtal! Samfällt har också medierna stämt in i dessa trakasserier och ljuger och överdriver helt ohämmat! Sådant som aldrig skulle ha kunnat passera en ansvarig utgivare i det omvända fallet! Allt detta för att försvara etablissemanget, vare sig det består av Socialister eller Borgerliga, så är dom alla eniga om att vi måste gå mot New World Order och Globalismen vare sig det blir ledda av Socialdemokraterna eller av Alliansen. I detta ingår den ohämmade immigrationen av människor från de mest avlägsna och med Sverige oförenliga religioner och kulturer! Detta trots att ett antal decenniers försök redan visat att det inte fungerar! Europa och i synnerhet Sverige lever på för hög standard och har för hög utbildningsnivå för att det ska passa in i NWOs planer och vi försvårer väsenligen dess genomförande med vår blotta existens.
GillaGilla
Svensk medias osakliga rapportering om Brexit och Trump är bedrövlig.
GillaGilla
Beträffande Staffans första svar 19/3 i denna serie av inlägg har jag följande kommentar:
Staffan använde termen ”demagogi” i en – det är min tro – felaktig kontext.
Wikipedia har följande definition:
”Demagogi är att argumentera utifrån slående men osakliga argument. Demagoger använder demagogi som en strategi att skaffa makt och inflytande genom att appellera till folks känslor och fördomar, vanligen genom användande av kraftfull retorik och propaganda.”
Så Staffan: Det var väl inte det du menade.
Till Anna Lindén. Är det inte i själva verket på denna punkt som du och Staffan (helt onödigtvis ) förefaller oeniga. I övrigt kan jag säga till dig Anna. Om du är MED ser jag fram emot att träffa dig öga mot öga (E2E).
GillaGilla
Ja, jag är MED. Vi ses kanske i Göteborg, Erik.
GillaGilla
De böcker som vi inte ”får” läsa, ska vi bränna dem på bål?
GillaGilla