Återprofessionalisering

Kravet på återprofessionalisering har en framträdande plats i Medborgerlig Samlings politik. En nyligen avslöjad vårdskandal visar vikten av att nyckelpersoner begriper vad den verksamhet de ansvarar för i grunden handlar om.

I en debattartikel i DN den 13/10 avslöjar journalisten och författaren Maciej Zaremba att ”styrande regelverk” från Region Stockholm ledde till att ett stort antal personer på äldreboenden aldrig fick någon medicinsk behandling då de insjuknade i covid-19. I stället gavs de utan individuell medicinsk bedömning palliativ behandling, dvs. de lämnades att dö utan åtgärd. Avslöjandet har väckt berättigad förskräckelse och ilska, och har kommenterats i bland annat SvD den 13/10 och 18/10, i Det goda samhället den 14/10 och i kvällspressen. Men kommentarerna har fokuserat på hanteringen i det enskilda fallet, utan att se bakgrunden i form av ett grundläggande systemfel i stora delar av den offentliga verksamheten.

Historien är i korthet följande: I mars utfärdade Region Stockholm bindande riktlinjer för äldreboenden som innebar att vissa kategorier av ”sköra” patienter inte skulle överföras till sjukhus om de insjuknade, utan vårdas på plats. Liknande riktlinjer lär ha getts ut av Västra Götalandsregionen. Problemet är att det på äldreboenden saknas såväl medicinsk personal som utrustning (exempelvis syrgas) som krävs för att vårda covidsjuka. Riktlinjerna fick därmed till följd att de som smittades på äldreboenden lämnades att dö utan annan vård än palliativ behandling.

Enhetschefen Christoffer Bernsköld är den som ansvarar för all sjukvård i Stockholm utanför akutsjukhusen – närakuter, hemvård och äldreboenden – och som utfärdar bindande riktlinjer. Tjänsten utlystes år 2017 med krav på högskoleexamen, erfarenhet av sjukvården angavs som önskvärd merit. Av de 18 personer som sökte var elva medicinare eller med annan vårdutbildning på högskolenivå. Fyra av de övriga hade högskoleexamen. Christoffer Bernsköld, som fick jobbet, var den ende som saknade högskoleutbildning. Han var i stället för tillfället arbetslös yrkespolitiker med meriter som länsordförande i SSU, ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Östergötland och nyvald ledamot av SAP:s styrelse. Sanningen är alltså att han inte hade sådana kunskaper om det pastorat han var satt att sköta att han förstod innebörden av de riktlinjer han hade utfärdat. Ansvaret faller tungt, i första hand på dem som anställt honom.

Att ansvaret för att styra professionella offentliga verksamheter läggs på personer som saknar den professionella kompetensen är dessvärre mer regel än undantag. I Medborgerlig Samlings sjukvårdspolitiska program kritiserar vi ”myten om att politiker och konsulter via ideologi eller teoretiska modeller ska kunna organisera och styra något så komplicerat som sjukvård”. Vårt krav är att vården ska återprofessionaliseras. Liknande brist på professionell kompetens hos dem som ytterst styr verksamheten kan också noteras på andra områden.

”Avprofessionaliseringen” av bland annat sjukvården kan kopplas till tekniker som ytterst går tillbaka till taylorismen och som fokuserar på den vertikala styrningen. Man talar ibland om scientific management, ibland om New public management (NPM) och ibland om målbudgetering. När det gäller offentligfinansierad verksamhet i Sverige är den gemensamma faktorn att den politiska nivån går in i verksamheten genom styrdokument, kontroll och detaljerade krav på återrapportering. Det har fått två konkreta konsekvenser. Dels får den operativa verksamheten, det som organisationen är till för, stå tillbaka för en omfattande internbyråkrati. Dels utses många gånger administratörer till verksamhetschefer, personer som förväntas ha särskild kompetens i verksamhetsstyrning, oavsett vilken verksamhet det handlar om, och där en av de viktigaste egenskaperna är lojalitet mot uppdragsgivaren. Däremot har man bortsett från att dessa personer många gånger saknar kunskaper om och relevanta erfarenheter av den verksamhet de är satta att styra.

Enligt Medborgerlig Samlings idéprogram bör utvecklingen av samhället baseras på evidens och pragmatism snarare än på ideologiska utopier. Det är medborgarna som genom sin kunskap och sitt engagemang bygger vårt samhälle. Om vi sätter den professionella kunskapen och förmågan i högsätet blir vårt samhälle ett bättre samhälle. Det är samtidigt ett skydd mot förödande misstag som beror på ren okunskap.

Lennart Göranson

Talesperson Arbetsmarknad, Marknadspolitik, Näringsliv

 

 

Bild: PIXNIO CC https://pixnio.com