DEBATT. Humanismen är en ideologi vars främsta styrka består i vad den faktiskt har bidragit till. Vi tar mänskliga rättigheter som något självklart och vi förfasas varje gång vi ser att dessa inte efterföljs. En av dessa rättigheter är rätten till liv, något som vi värderar allra högst. Deklarationen för mänskliga rättigheter antogs av FN 1948 och har tjänat mänskligheten väl. Sedan dess har dock den medicinska vetenskapen avancerat i en hisnande takt och möjligheten att hålla en människa vid liv har ökat dramatiskt tack vare bättre medicinering, sondmatning, kirurgi etc. Detta innebär att rätten till liv även utsträckts till dem som inte längre har någon förmåga att leva ett värdigt liv, en problematik som inte fanns på samma sätt tidigare.
Eftersom jag själv arbetat inom äldrevården och ofta med palliativ vård, har jag sett människor där det står utom allt rimligt tvivel att utvecklingen endast kan gå åt ett håll med ett utdraget lidande innan döden kommer som en befriare. Ett lidande som ibland kan pågå i många år och till och med i decennier.
Visserligen anses lidande vara en del av livet, men lidande är bara uthärdligt om det finns mening eller hopp om förbättring. Jag ser ingen anledning till att människor ska plågas år efter år och inte heller att resurser läggs på att hålla människor vid ett oönskat liv. Hälso- och sjukvården som finns för att minska lidande men dess resurser tas alltför ofta i anspråk för att förlänga lidandet, något som jag inte anser vara moraliskt försvarbart.
Sveriges riksdag fastslog 1997 att läkarnas uppgift är att rädda liv och att samtliga professioner inom vården även har till uppgift att bota, lindra och trösta. I en framtid kanske vi med avancerad teknik kommer att utrota alla sjukdomar och leva för evigt, men till dess är mitt förslag att Sverige antar en lag om såväl aktiv som passiv dödshjälp. Detta praktiseras redan i flera europeiska länder.
Mitt förslag skulle innebära att personer som är fullt kapabla att fatta egna beslut rörande sitt eget obotliga lidande, får rätt till assisterad dödshjälp efter professionell medicinsk bedömning. Jag föreslår också att personer oförmögna att fatta egna beslut rörande det egna lidandet måste kunna få avsluta livsuppehållande behandling där beslut tas av anhöriga.
Döden såväl som livet måste få vara värdigt.
Anders Pettersson
Vice ordf Medborgerlig Samling Västerbotten
MED tycker
Frågan om dödshjälp är svår och läkarkåren är avsevärt mindre positiv än svenska folket i gemen. MED tar för närvarande inte ställning i sak men ska verka för att frågan utreds vid ett riksdagsinträde.
MED-bloggen 
Avsluta eller avstå från livsuppehållande behandling – ok. Att aktivt döda är som jag ser det något annat. Jag jobbade i långvården på 70-talet. Redan då ansågs det att man kunde t ex låta bli att sätta in penicillin vid lunginflammation om det fanns konsensus med de anhöriga (och förstås patienten själv om han/hon var beslutskapabel). – Nu är jag själv till åren och ser mycket tydligt för mig hur många äldre, om aktiv dödshjälp blir tillåten, kommer att känna sig pressade att be om att få sluta – inte för att man själv kanske vill utan för att man vet att man bara kostar. Alla äldre personer som jag lyft frågan med instämmer. Frågan kan placeras i kategorin ”rätt till självbestämmande”, men så enkel är den inte.
GillaGilla
Hej Marianne!
Det var ett intressant och viktigt perspektiv. Det skulle vara intressant att veta hur attityderna i de länder som redan har legaliserat dödshjälp har förändrats. Sen så är min förhoppning att lagen går att utforma på ett sådant sätt att det är tydligt att dödshjälp endast beviljas då det är tydligt att svårt lidande är det enda sannolika utfallet, samt att det inte bara är en person som godkänner en ansökan. Det måste göras multidisciplinärt. Men det är en mycket relevant och klok invändning tycker jag.
MVH
Anders
GillaGillad av 1 person
Multidisciplinärt? Skriv så man fattar! Finns inte i SAO.
GillaGillad av 1 person
Modalitet är i grund och botten en indelning. Så ett multimodalt team är således ett team med flertalet kompetenser och flertalet perspektiv. Men ja, multidisciplinärt betyder mer eller mindre exakt samma sak.
MVH
Anders
GillaGilla
Attityderna i de fyra länderna i Europa som infört dödshjälp har ej förändrats. Snarare ngt mer positiva.
GillaGillad av 1 person
Jag håller helt med om det Anders skriver och skulle t o m kunna tänka mig att gå ännu längre, dvs att man har rätt till sin död även om man inte har någon krämpa. För många är de sista åren bara en plågsamt tråkig resa.
GillaGillad av 3 personer
Hej Lars-Åke! Tack för din kommentar.
Av erfarenhet så vet jag att mångas sista tid i livet är oerhört plågsam. Dock finns det några risker med fri dödshjälp och några frågor man bör ha kristallklara svar på innan man legaliserar det. Man skulle kunna exempelvis sätta en gräns för ålder på 80år och säga att alla över 80 har rätt att få dödshjälp beviljad. Dock bör man då ha i åtanke att det finns 80-åringar som är vid såpass god vigör att springa ett maratonlopp och att de exempelvis kan råka ut för en behandlingsbar depression men istället tar livet av sig. Som Marianne påpekade finns det kanske också en risk att gamla människor nästan kan förväntas att ta livet av sig då de endast blir en belastning. Aktiv dödshjälp vid svår sjukdom blir för mig en kompromiss som känns rimlig.
MvH
Anders Pettersson
GillaGilla
Jag inser förstås de faror både du o Marianne påpekar. Och det är helt klart att fri dödshjälp måste omgärdas av en hel del regler. Men jag tycker att det borde gå att få till sådana regler och skulle gärna delta i en diskussion runt det. Jag tycker inte att en absolut åldersgräns är en sådan regel. Som någon annan skrev ”det är ingen plikt att leva”. Om man gör det enkelt att ta sitt eget liv skulle vi spara nerverna på åtskilliga tågförare och radikalt minska antalet singelolyckor i trafiken.
GillaGillad av 3 personer
Rätten till sitt eget liv innefattar också rätten att avsluta det. Man är inte på något vis skyldig att leva (annat än att man genom sitt agerande har tagit på sig ansvar som man är skyldig att fullfölja, t.ex. genom att man skaffat sig barn som inte ännu kan klara sig själva).
Det som dock oroar mig i fråga om dödshjälp är att det kan bli ett verktyg i mindre ädla sammanhang. Ett sätt att bli av med personer som upplevs som problem, allt ifrån att de är politiskt misshagliga, till att de står i vägen för ett arv, eller att man helt enkelt inte gillar gubbjäveln. Hur ska man säkerställa att beslutet inte är framtvingat eller förfalskat? Huvudpersonen kan ju inte längre vittna och intyga att allt var koscher.
Det rationella är snarare att man i fall där det är uppenbart att dödshjälp givits på humanitär grund ger en villkorlig dom. Sjukvården i sig skall inte befatta sig med dödshjälp, det bör ankomma på familj och vänner att ta ett sådant steg. Ett mycket svårt steg, och inte helt riskfritt, man kan hamna bakom galler. Men det är bra att detta verkar som bromsar som i sig minskar risken för missbruk. En person kommer noga att överväga innan den avslutar en annans liv. Om en utredning sedan visar att dödshjälpen bortom alla rimliga tvivel var humanitär får personen en villkorlig dom och går i praktiken fri. Ingen lär hamna i en sådan situation att den nödgas upprepa handlingen.
GillaGilla
Du har helt klart rimliga synpunkter, det är absolut en risk. Jag tänker att det inte bara ska vara en person som godkänner en ansökan. Sannolikt skulle man kunna ha ett multimodalt team som gör bedömningen, bestående av de professioner som är relevanta för att göra bedömning från fall till fall. Ex läkare, psykolog etc.
Ifall inte rigorösa bedömningar görs finns det en uppenbar risk att misstag begås, men för mycket byråkrati kan samtidigt vara ett aber. Precis vart balansen går är svår att avgöra.
GillaGilla
Texten fokuserar för mycket på sjukdomar och för lite på folk som från födseln har obotliga tillstånd. Dessa personer kan vara beroende av yttre omständigheter som om dessa förändras också helt och hållet påverkar livskvalitén. Jag tänker främst på funktionsvarierade i behov av assistans. Med assistans är det värdigt, men kan närsomhelst bli ovärdigt om någon ska in och skära i budgetar. Kommer betraktaren i framtiden stirra med sorgsna ögon på någon som inte har möjlighet att röra sig och konstatera att ”ja, där har vi ett ovärdigt liv”. Assistansen bortplockad gör all skillnad. Att gamla känner press att fatta beslut, att dem kostar, inte ska ta plats osv. och utifrån detta önskar avsluta livet? En funktionsvarierad kan få väga beslutet mycket tidigare i livet. Känns inte rättvist att sådana beslut ska öppnas upp vid en viss åldersgräns eller sjukdomskrav. Antingen är dödshjälp för alla eller för ingen? För vem hade tillåtlits genomföra det, egentligen ? Den friska 25åringen med tragedispäckat liv men i övrigt frisk? Remiss till psykiatrin för utredning av eventuell psykisk ohälsa, bakomliggande depression kanske är orsaken. Om han istället varit rullstolsbunden och i behov av assistans 24/7? Hur högt tryck är det på att utreda en sådan persons psyke? Tänker man verkligen efter då? Dödshjälp är dessa personers mardröm, och deras perspektiv saknas helt i denna text. Öppnas det upp för dödshjälp bör det vara lika enkelt (eller svårt) för alla. Förstår inte vilka fall av sjuka äldre sent i livet som lider som inte täcks av palliativ vård. Krävs verkligen lagar om aktiv dödshjälp för att utreda sådana specialfall? Kommer det även krävas nya sorters läkare för att genomföra ? Tänker på all byråkrati som en ny lag medför. Går det inte redan att reducera lidandet för dessa personer? //röstade MED, tycker texten är insmord i omtanke men saknar mycket viktiga perspektiv.
GillaGilla
Sen är ju frågan vad som händer med läkare som vägrar ge dödshjälp. Kan de inte få anställning i sverige trots en skriande läkarbrist utan blir tvingade att ta jobb i Norge istället?
GillaGilla
Det stämmer. Jag saknar i ärlighetens namn det perspektivet, då jag helt enkelt inte har tillräckligt mycket erfarenhet av att jobba med yngre personer med den typen av behov du beskriver. Just därför tänker jag också att det behövs en debatt om detta ämne. Jag tänkes vidare att då dödshjälp ska beviljas bör det vara då i princip alla evidensprövade vårdmetoder är testad.
Vad gäller äldre palliativa patienter så tänker jag närmast på patienter som får demensdiagnoser. De lider ofta otroligt mycket men passiv dödshjälp fungerar inte i dessa fall.
Tack för dina synpunkter
MVH
Anders
GillaGilla
Håller inte med de av er som är rädda för att gamla, svårt sjuka eller funktionsvarierade människor skulle känna sig tvingade att gå med på dödshjälp för att skona/hjälpa andra. Visst finns det personer som tänker så – men om den som söker dödshjälpen också måste ha ett eller flera enskilda samtal med flera personer (läkare, sjuksköterska, psykolog, kurator eller annan med tysthetsplikt!) så kan ju de intyga att just den här personen inte är helt övertygad i sin anhållan om dödshjälp. Deras utsago i just denna önskan kommer att bli utslagsgivande. Dvs – den sjuke behöver då själv inte stå emot anklagelser från de anhöriga. Detta är viktigt. – Ja, Anders Pettersson är också inne själv på den linjen, läser jag.
– En annan syn på det här är att man aldrig hör talas om dessa fall av anhöriga som önskar livet av någon äldre sjuk i de länder som redan infört dödshjälp – det är enbart motståndare till dödshjälp som kommer med dessa argument. Ett argument som nästan aldrig går att helt bevisa eller motbevisa. Förutom att det vanligaste bland de anhöriga faktiskt är att de inte går med på att låta en svårt sjuk få vara ifred o dö, utan att ständigt upprepar att de vill att vården skall pröva något mer.
– Vill också gärna tillägga att den palliativa vården absolut inte räcker till i alla fall av svårt sjuka – både äldre o yngre. Detta har t o m motvilligt erkänts av palliativa läkare, både här o utomlands.
– Ni som tycker att det skulle vara välkommet med en debatt i dödshjälp är välkomna hos den ideella, opolitiska riksorganisationen RTVD (Rätten Till en Värdig Död – http://www.rtvd.nu) som har värnat om denna fråga i 44 år nu – vi finns på nätet och som diskussionsgrupp på Facebook och var med i Almedalen i år. Vi har mycken kunskap om hur det gått för andra länder efter deras införande av dödshjälp.
– Det bör erkännas att man aldrig någonstans, någonsin kommer att hålla med varandra till hundra procent i den här frågan. För det är den för individuellt förankrad hos oss alla. Men Sverige liksom de flesta västländer brukar få ca 80% av befolkningen som är för något slag av dödshjälp vid stora undersökningar.
– Jag är MED-medlem, och även RTVD-medlem.
GillaGillad av 1 person
Jag är också både MED-medlem o RTVD-medlem och jag håller helt med Svea. Jag tror alltså inte heller att det på nåt sätt är svårt att hantera att någon känner sig ”tvingad” att begå självmord. Vi måste försöka få till en bred debatt i detta viktiga ämne för att kunna få en ändring till stånd.
GillaGillad av 1 person
Jag ser inte att man ”tvingar” någon till att begå självmord som ett uttalat problem. Problemet är snarare att man manipulerar fram dokumentationen som bevisar att personen blivit ”hjälpt” att dö.
GillaGilla
Ni som är intresserade av att veta mer om ämnet ”dödshjälp”, kan nu läsa flera insändare av läkare i tidningen Dagens Medicin, en tidning som riktar sig direkt till sjukvårdspersonal, inte minst läkare. Den börjar med denna länk: https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2019/06/26/frivillig-dodshjalp-bor-vara-en-integrerad-del-av-palliativ-vard/ – och slutar (?) idag med denna länk: https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2019/08/15/lakare-och-rika-har-redan-mojligheter/ –
Däremellan finns ytterligare ett flertal andra läkares bidrag. Kommentarerna är också mycket läsvärda! – Denna debatt är mycket aktuell och visar på var vi står just NU i läkarnas åsikter vilket ju har sin betydelse. – Jag sätter alltid in det senaste i denna debatt på RTVDs hemsida http://www.rtvd.nu – där hittar ni allting samlat. Ni är också välkomna att bli medlemmar på vår Facebook-sajt, diskussions-sidan. – Detta är en livsviktig debatt, som förr eller senare berör alla människor!
GillaGilla