Myndigheten för kulturanalys

Ramanslag:  16,7 miljoner kr (2021)

Transfereringar från staten: 0 kronor (2021)

Antal anställda: 14 (genomsnitt för 2021)

Personalkostnader: 13 miljoner kr

Myndighetschef: Mats Granér, med bakgrund från regeringskansliet, Västra Götalandsregionen och Inspektionen för socialförsäkringen.

Uppdrag: Från regeringens hemsida: “Myndigheten för kulturanalys har till uppgift att, med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet. I uppgiften ingår att analysera utvecklingen både inom detta område och inom andra samhällsområden som har betydelse för kulturlivet”.

I instruktionsförordningen anges bl a följande:

“Myndigheten ska inom sitt ansvarsområde bistå regeringen med underlag och rekommendationer som kan ligga till grund för utveckling och omprövning av politiken”

“bedöma effekterna av den statliga verksamhetsstyrningen och bidragen inom kulturpolitiken”

“följa forskningen inom kulturområdet, såväl nationellt som internationellt”

“bedöma utvecklingen när det gäller mångfald, tillgänglighet och jämställdhet inom kulturområdet”

Därför ska myndigheten avvecklas: Medborgerlig Samling konstaterar att Myndigheten för kulturanalys (nedan kallad Kulturanalys) är en myndighet som tycks ha tillkommit för att se till ett visst särintresse. Varför ska just kultursektorn ha en särskild myndighet för att “analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet”? För insamling och redovisning av statistik finns Statistiska centralbyrån (SCB). För forskning finns universitet, högskolor och fristående forskningsinstitut. För utredning och analys inför politiska beslut finns det utredningsresurser på regeringskansliet, hos riksdagens utredningstjänst och via det offentliga utredningsväsendet (Statens offentliga utredningar, SOU, och Departementsserien, Ds). För att se till kulturområdets olika verksamheters intressen finns det föreningar och förbund. 

Frågan inställer sig därför: Varför finns Kulturanalys?

Om man tar alla uppdragsbeskrivningarna på allvar skulle myndigheten mycket väl kunna kosta 17 miljarder snarare än 17 miljoner kr. Ämnesområdet är enormt och avgränsningen av Kulturanalys uppgifter är inte precis solklar. Men det finns, såsom nämndes ovan, ett antal andra aktörer som arbetar med de aktuella frågorna.

Kulturen mår bättre utan politisk inblandning. Att kulturen inte är fri och att den konstnärliga friheten påverkas på ett negativt sätt kom faktiskt Kulturanalys själv fram till i rapporten “Så fri är konsten” från 2021. Myndigheter måste dessutom inte föra statistik på allt.

Liksom andra myndigheter vilkas namn avslutas med ändelsen “-analys” hör en hel del av det som Kulturanalys sysslar med helt enkelt hemma inom fri forskning, oavsett om den är offentligt eller privat driven och finansierad, och hos SCB och inom regeringskansliet.

Låt oss ge Myndigheten för kulturanalys en välförtjänt vila!