Det är bröllopstider i Sverige!

Ska du själv kanske gå på ett? Har du gift dig någon gång? Har du dejtat ett par personer tidigare som det inte blivit något med? Oavsett erfarenhet, har vi ofta en gemensam intuitiv förståelse för dessa relationer. Men i synnerhet med erfarenhet förstår vi hur bra, hur jobbigt eller direkt dåligt det kan bli. Ibland är det ”rätt på pappret” – det bara borde funka! Gemensamma intressen, check! Tycker lika i viktiga frågor, check! Funkar med vänner och familj, check! Men det klickar ändå inte. Ibland märker vi redan vid första dejten att det inte är någon idé att fortsätta
träffas. Oftast för att olikheterna är för stora, inte sant? Kanske har du till och med erfarenhet av att bli varnad eller själv försiktigt avråda en när och kär från att fortsätta en relation, för att egenskaperna hos de tu skulle krocka på ett dåligt sätt.

Detta är sakförhållanden som vi alla intuitiv förstår och accepterar. Kaka söker maka, lika barn leka bäst, lika personer dras till varandra. Jag undrar, varför skulle detta relationella sakförhållande på ett radikalt sätt förändras när det appliceras på ett nationellt plan? Enligt Tobias Hübinette (2021) pågick en debatt i Sverige under 1960- och 70 talet där svenskens likhet (homogenitet på akademiska) problematiserades av politiker och samhällsdebattörer. Hübinette benämner debatten som ”Sveriges sista rasdebatt” (vilket också är titeln på hans bok, läs den gärna). År 1975 fattade regeringen ledd av Palme, med en helt enig opposition, beslutet att göra Sverige mångkulturellt (proposition 1975:26).

Detta kallas för social ingenjörskonst. Liksom en ingenjör tar död materia, formar och sätter samman dessa döda delar till en avancerad maskin, så tar den sociala ingenjören levande människor, formar och föser samman dessa i möten för att skapa ett mer effektivt och innovativt samhälle. På så vis skapas möten mellan människor som annars inte hade träffats.

Vad hade motsvarigheten varit i äktenskapliga relationer? Arrangerade äktenskap?

Det radikalt förändrade sakförhållandet mellan äktenskapliga relationer och relationer på ett nationellt plan stannar inte där för våra politiker. Genom den sociala ingenjörskonsten kan man också skapa möten mellan människor som annars inte hade valt att mötas. Vi hör det i slagord om att vi ”behöver bryta segregationen”, i nedsättande begrepp som ”white flight” och i sakförslag om att bussa barn från förorter till skolor med en mer svensk-svensk sammansättning av barn. Av barn.

Vad hade motsvarigheten varit i äktenskapliga relationer? Tvångsäktenskap? Barnäktenskap?

Kan det vara så, att kärlek, vänskap och goda kollegiala relationer oftast uppstår mellan personer som har betydande likheter? Och att, egentligen oavsett om det föregående är sant eller ej, den inkludering som kärlek och gemenskap skapar, samtidigt skapar en exkludering? Är det inte rent av kärlekens och gemenskapens natur? Om vi vill ha en värld fylld av kärlek och gemenskap, så kommer vi också att få en värld där alla inte umgås med alla – inte sant? Kanske rent av en segregerad värld? Kanske rent av en fredlig värld?

I Sverige tror vi på varje individs rätt och kompetens att själv välja äktenskaplig partner. Vi tror på samtycke mellan dessa parter och vi tror att dessa parter bäst på egen hand kommer fram till om de ska leva ihop, försöka lite till, gå skilda vägar, fortsätta som vänner eller hålla ett behörigt avstånd till varandra. I kristendomen är det ett heligt och högtidligt löfte som man ska ha övervägt noggrant före man ”inför Gud och denna församling” lovar varandra trohet. I det sekulära Sverige kanske man hellre talar om samtycke. Båda ska ha samtyckt till äktenskapet och det räcker med att en part tackar nej för att det inte ska bli något. Vi tror på fri kärlek.

Jag undrar återigen, varför skulle detta relationella sakförhållande på ett radikalt sätt förändras när det appliceras på ett nationellt plan? En mer brännande och skrämmande fråga som väcks när jag läser redogörelsen för debatten på 1960- och 70 talet är: Vad fanns det för folkligt demokratiskt stöd för den sociala ingenjörskonst som har utövats på befolkningen?

Vi behöver djupdyka och avtäcka denna del av vår samtida historia. Vi behöver bli medvetna om vilka argument, teorier och med vilket folkligt stöd våra politiker drivit och fortsätter att driva denna samhällsomvälvande politik. Jag uppmuntrar dig som läser: Fråga dina äldre släktingar om den här tiden. Deltog de i debatten om att omstöpa Sverige till ett mångkulturellt land genom utlandsadoptioner, invandring och flyktingmottagande för att motverka rasism och öka den internationella trovärdigheten (Hübinette, 2021)? Tyckte de att färgade barn skulle lära svenskarna praktiskt tolerans och frihet från fördomar (s. 1)? Att adoption var ett skonsamt sätt att vänja svenska folket vid åtminstone en liten större färgskala (s. 79)? Att Sverige, Norden och Europa inte skulle bli en del av den stora världen förrän vi har fått inpå oss och fått beblanda oss med en mängd människor från den färgade och fattiga världen (s. 80)? Läste och instämde de när Expressens Hans Alfredsson uppmanade svenskar att ”föröka” sig via adoption (s. 85)? Tyckte de att svenskar behövde ”blandas upp” (s. 85-86). Känner de ens igen att debatten har förts?

Handlar det inte i slutändan om din, min och våra barns rätt till fri kärlek, att själva välja umgänge utan politikers eller andras påverkan? Jag ber dig att skänka detta en kort tanke när du njuter av sommarens kärleksförklaringar – så låt mig önska dig en glad sommar och mycket glädje i de relationer som du själv väljer att froda!

Sarah Lindberg
Medlem i Medborgerlig Samling

6 reaktioner till “Handlar det inte om din, min och våra barns rätt till fri kärlek?

  1. Titeln fick mig att tro att det skulle handla om HBTQ-rättigheter eller liknande. Otroligt smaklöst att använda orden ”fri kärlek” för en så fientlig och verklighetsfrånvarande artikel. Att skribenten ens har mage att likställa integration med barnäktenskap, som om svenska ungar bara skulle kunna finna gemensamhet med andra svenska ungar, eller som att de skulle lida av att träffa människor med annan bakgrund än de själva.

    Gilla

      1. Spelar ingen roll vad författaren hade för avsikt med texten, den spelar på otroligt känsloladdade argument (barnäktenskap, fri kärlek och fred) för att föra fram sin sak. Vad den saken egentligen är förblir för mig oklart. Öka segregationen? ”Rena Sverige”? Bara klaga och hävda att det minsann var bättre förr? Kom som sagt in med förväntan om att artikeln skulle handla om HBTQ då det är ett sammanhang där fri kärlek brukar vara ett starkt tema, men jag ser inte något kärleksfullt budskap i denna text.

        Gilla

    1. Vad är så verklighetsfrånvänt med denna skrivning? Rätten att själv välja hur vi ska leva våra liv och med vem, utan inblandning från politikers experimentella förehavanden och ideer påtvingade på befolkningen. Om du söker en pk artikel om rättigheter för HBTQ kan du slå upp vilken sida som helst i övrig media. Det om något är verklighetsfrånvänt

      Gilla

      1. Det är väl ingen som fråntar dig rätten att leva som du önskar för att politiker har jobbat för att integrera invandrare i samhället? Däremot utsätts HBTQ-personer fortfarande för diskriminering och hatbrott för vilka vi är eller väljer att leva med. Har för övrigt ingenting med att vara PK att göra, utan handlar bara om att respektera sina medmänniskor.

        Gilla

      2. ”Det är väl ingen som fråntar dig rätten att leva som du önskar för att politiker har jobbat för att integrera invandrare i samhället?”

        Såklart det påverkar svenska folkets rätt att leva som de vill när deras bostadsområden och skolar mot deras vilja blir belamrade med invandrare.

        Om du inte förstår äktenskapsliknelsen, vad sägs om följande liknelse: du tvingas dela din bostad med folk du inte väljer. Det är vad som händer fast på nationell nivå: vi tvingas dela vårt land med folk vi inte valt.

        ”Däremot utsätts HBTQ-personer fortfarande för diskriminering och hatbrott för vilka vi är”

        Till skillnad från svenskar som aldrig utsätts för hatbrott av invandrare? Hur trygga är HBTQ-svenskar i utanförskapsområden?

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s