Fem år.
Det är ett halvt decennium. Så länge har jag idag 7 november 2021 varit medlem i Medborgerlig Samling. Det är lika många år som min son, som föddes 15 dagar senare 2016. Som min sambo brukar säga; du födde två barn i november som du vårdar ömt, en son och ett engagemang för MED. Och det ena har med det andra att göra. Sveriges framtid. Vilket samhälle vill jag att min son ska växa upp i? Jag vill ju givetvis att det samhället ska vara det bästa; respektfullt, tryggt och livsbejakande. Och det brukar de flesta föräldrar säga. Men lämnar sedan ändå samhället åt staten att sköta. 

Trots att de flesta vet hur det är. Vill du ha det på ett visst sätt får du göra det själv. Och vad är då viktigare för mig än att min son och alla andra som kommer ärva det samhälle som vi skapar nu, idag, än att det blir ett samhälle som är respektfullt, tryggt och livsbejakande genom att engagera sig i dess utformning? 

För det samhället vi önskar för våra barn är inte det vi har idag. Ungdomsrån, förnedringsrån, gängvåld, gängkriminalitet, skjutningar, ”oskyldiga drabbade”… Jag kan givetvis inte veta vilket samhälle du som läser denna text vill ha, men jag vill i alla fall inte att min son och hans kompisar ska växa upp med de rubriker om våldsdåd jag nu dagligen läser i nyhetsrapporteringen. Sådana rubriker förekom inte när jag växte upp, så varför ska min son växa upp med dem? Och jag är övertygad om att jag inte är ensam om den önskan. Därför är jag också förvissad om att den här negativa samhällsutvecklingen går att vända. Men den går inte att vända själv. Det kräver fler som har samma fokus, uthållighet och ett jävlaranamma. Och framför allt kräver det ryggrad. Att inte backa för stigmatiserande grupptryck. Alla som känner mig vet att jag hellre står helt ensam än som en hycklare ryggdunkad av andra hycklare bara för att ”passa in”. Och därför kan jag heller inte engagera mig i något annat politiskt parti än Medborgerlig Samling, för i andra partier är det det som krävs för att ha något att säga till om.

Där särskiljer sig Medborgerlig Samling markant. Och det inger hopp om framtiden. Ett hopp som växt sig allt starkare sedan den där novemberdagen för fem år sedan, när jag bestämde mig att gå med i Medborgerlig Samling. För den djupa kunskap, erfarenhet och klokskap som finns i det här partiet är enastående. För att inte tala om dess ödmjukhet inför att det finns flera lösningar på ett problem. Det är sannerligen MEDs styrka skulle jag säga. Dessa fem år har gett mig så mycket insikt, kunskap, erfarenhet, ödmjukhet, vänner och en massa skratt. Att växa som människa genom andra människor är fantastiskt. Tack vare alla jag träffat som man annars aldrig skulle ha träffat; för att de bor någon annanstans, jobbar med helt andra saker, eller bara är i en annan ålder. I Medborgerlig Samling är man bara sig själv. Med den livserfarenhet man har att dela med sig av. Precis så som jag ser en samhällsgemenskap bör vara.

Så mitt i allt elände, tomma politiska utspel och märkliga nyhetsprioriteringar som sker i Sverige just nu så känner jag överraskande nog hopp. Hopp om att vanligt folk faktiskt börjar ställa sig en och två frågor om vad som händer i landet. Att de inser att det måste till något nytt och annorlunda. Att de gamla hjulspåren börjar gegga igen av floder av nya problem som gamla partiers lösningar inte biter på. Och att det då för alla dem som nu börjar ställa sig en och annan fråga och önskar nya balanserade lösningar så finns det faktiskt ett parti som med ryggrad och av segt virke är berett att ta sig an de samhällsproblem vi ser idag med nyktert balanserat sinne. Det partiet heter Medborgerlig Samling. 

Att som Medborgerlig Samling stå pall i 7 år ideellt utan finansiär, varken staten eller någon annan, med endast stark förändringsvilja av engagerade medborgare om ett bättre samhälle, det vittnar om den glöd och jävlaranamma som krävs nu. Så kom med du med i denna medborgarrörelse som växer för var dag, och som Sverige verkligen behöver – för det är helt uppenbart nu, ingen annan kommer göra jobbet åt dig och din familj, det är alltså helt upp till dig nu vilket samhälle du vill ha. Monetärt, passivt eller aktivt medlemskap, oavsett engagemang – välkommen! 

Själv firar jag min femårsdag idag genom att förnya mitt medlemskap i Medborgerlig Samling.

För om inte vi medborgare vänder samhällsutvecklingen – vilka annars?

Pia Rundkvist 
Medlem

En reaktion till “FÖR OM INTE VI MEDBORGARE – VILKA ANNARS?

  1. Jag läste David Eberhards inlägg i GP om byråkratin och slöseriet med skattemedel men framför allt om bristen på ansvarstagande. En bekant, psykiater, och jag har diskuterat samma sak – det är en generell tendens i samhället att undvika ansvar till varje pris. Min bekant ser att kollegor, under utbildning, har som enda intresse att minimera arbetsinsatsen och maximera lönen. Vart tog engagemanget vägen? Jag håller med om den låga produktiviteten i vården då svenska läkare tar emot få patienter. Kontrollfunktionen fungerar ej heller vad gäller sjukförsäkringen. Kostnaden för vabbandet har gått om sjukskrivningarna. Hur ska detta samhälle gå runt om ingen vill jobba men alla ska ha hög lön?
    Jag vill inte bli medlem av det enkla skälet att jag sannolikt kommer att ha avvikande åsikter i något avseende. Men jag, som är en teknisk idiot, skulle gärna skicka inlägg om det fanns en vanlig e-postadress att använda. Det skulle kunna ordnas lättillgängligt genom hemsidan?
    Hälsningar
    Christina Unge
    christina.unge@rockesholm.com

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s