Tove Lifvendahl (TL) diskuterar i en ledare (SvD 21/3) hur borgerliga oppositionspartierna egentligen är nuförtiden. Hon kallar det visserligen att ”hålla fast vid klassiskt liberala principer”, men det är tydligt att hon avser den politiska linje som traditionellt har betecknats som borgerlig i vårt land. För övrigt en etikett som i andra länder normalt betecknar en samhällsklass, inte en politisk ideologi.

TL konstaterar inledningsvis att ”de forna folkpartisterna (- – -) som nu kallar sig liberaler” ramlar ur kandidatlistan när de konfronteras med John Stuart Mills princip om att människors egna beslut är de bästa, inte för att de objektivt kan fastslås vara de bästa, utan för att de är individens egna. Medborgerlig Samlings idéprogram ser människan i grunden som stark, med förmåga att ta ansvar och råda över sig själv. Hon är inget offer som måste omhändertas av överheten. 

Nästa kandidat är kristdemokraterna, som enligt TL faller bort när man påpekar att civilsamhällen som är helt beroende av offentliga medel inte är fria gemenskaper, och att de borde befrias från offentliga medel genom en rejäl skatteväxling för att kunna bli sant självständiga. Medborgerlig Samling vill radikalt minska bidragen till civilsamhället. I huvudsak vill vi gå över från offentliga bidrag till skatteavdrag för privatpersoner och eventuellt även för företag vid bidragsgivning till den ideella sektorn. 

Centerpartisterna har inte längre modet att stå kvar när man säger att staten inte ska leka entreprenör eller innovatör, och i stället för att ”satsa” och ”stötta” med statliga pengar bara ta bort hindren för företagandet. Medborgerlig Samlings huvudlinje är att ett fritt näringsliv som verkar inom förutsägbara ramar är en bättre garant för medborgarnas välstånd än en överaktiv stat. Vår näringslivspolitik fokuserar på att skapa enklare regelverk och lägre skattekostnader för både företag och medborgare 

TL menar att moderaterna brukade stå kvar längst på barrikaderna, med en kärna av människor som begriper betydelsen av idéer och principer, även om alla mellan varven måste kompromissa. ”Men även idéstarka moderater faller ibland in i paradigmet att staten är svaret – i synnerhet den stat som styrs av moderater, för de tror precis som andra partiers företrädare att de är lite klokare än andra.” Hon ser faror med att förslaget till nytt partiprogram ger ökat utrymme för moderata politiker att kompromissa med principen att ”om något behöver göras och det kan göras lika bra eller bättre av någon annan än det offentliga, då ska det heller inte göras av stat och kommun.” Enligt Medborgerlig Samlings marknadspolitiska program ska staten, eller kommuner, inte bedriva näringsverksamhet där privata företag i konkurrens kan leverera varor och tjänster.

Fyra partier har i vårt land traditionellt setts som den borgerliga oppositionen, med olika uppfattning i detaljfrågor men enade i försvaret för civilsamhället. Dessa fyra partier har med tiden vuxit in den samhällsförändring som har gjort politikens makt liktydig med statens makt. Och som har gjort politikerrollen till ett heltidsjobb med utsikter till livslång anställning.

Sverige behöver ett parti som utan att snegla på personliga intressen och partipolitiskt taktikspel står upp för det borgerliga idéarvet. När de så kallade allianspartierna sviker är vi i Medborgerlig Samling beredda att träda fram som det tydliga borgerliga alternativet.

Lennart Göranson
Marknadspolitisk talesperson
Medborgerlig Samling

En reaktion till “Vem är borgerlig idag?

  1. Jag är nog inte särdeles renlärig i förhållande till John Stuart Mills, för jag ser nackdelar med strikt egenföretagande, när det gäller skolan.
    I privatskolornas värld existerar inte många ideellt grundade och drivna skolföretag, som det nog från början var tänkt. I stället har marknaden fått några nu mycket stora koncerner med tydliga vinstintressen.
    I Fänrik Ståls sägner yttrar fänriken beträffande hur psalmerna kunde gå i 1809 års finska krig:
    ”Därom kan jag ge besked, om Herrn så vill, ty jag var med”.
    Det kan jag också säga, när det gäller friskolor och s.k. riskkapitalister. Jag är gammal gymnasieadjunkt och sedan jag lämnade min kommunala tjänst med ålderspension har jag fortsatt undervisa i frigymnasium. Därifrån fick jag sparken efter fjorton år, sedan jag ilsknade till och sa vad jag tyckte om problemet som uppstår, när man beviljar sig vinstuttag innan nödvändiga utgifter för skolans verksamhet är betalda.
    Jag har inget intresse av att lämna ut vilken koncern det handlar om, utan nöjer mig med att veta att jag internt till ledningen sagt mitt hjärtas mening.
    Det var nämligen övertydligt att koncernledningen sparade in på administration, skolhälsovård, studie- och yrkesvägledning, bibliotek mm.
    Man ville driva sin verksamhet ”on the cheap side”.
    Lärarna slet verkligen och det renderade dem en chokladask till julen.
    Riskkapitalister som inte tar några risker förser sig ju och här står nu Moder Svea och ser på framför en plundrad kommod (Owe Thörnquist ”Sverigebrevet”).
    Jag är övertygad om att skolan lämpar sig sällsynt illa som födkrok för privata aktörer.
    Om nu ändå staten låter detta ske. måste staten också driva högt ställda krav på verksamheten.
    Detta gäller även kommunerna, som lika oblygt förser sig ur ymnighetshornet genom att låta skolpengen bestrida påhittade lokalhyror.
    På mitt gamla gymnasium hade man en årlig driftsbudget på 90 miljoner SEK och där gick 40 miljoner till lokalhyra.
    Därför tror jag på en stark stat.
    Vad jag då har i MED att göra, vet jag inte riktigt själv. Jag gick nyligen med, eftersom jag gillar fria meningsutbyten, men libertarianer trir jag inte på.
    Jan-Ivar Sundkvist, adj.em./ katt bland hermeliner

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s