Debatten om mediaplattformars makt över det fria ordet har blottlagt en inte särskilt trevlig inställning till demokrati och yttrandefrihet hos många politiker och deras sympatisörer: De grupper som av någon anledning ifrågasätter otydliga värdegrunder förtjänar att tystas. 

Medborgerlig Samling drabbades av denna nyordning när partiet utan närmare motivering stängdes av från annonsering på Facebook sommaren 2019. Ännu hårdare har många oberoende samhällsdebattörer, politiska grupper och till och med riksdagspartier drabbats. Bland annat har Sverigedemokraterna nyligen av Sveriges statsminister och andra ledande regeringsföreträdare svartmålats som antidemokratiskt. Svartmålningen syftar till att skapa förakt för partiets legitima politiska idéer.

Att etablerade partier anstränger sig för att hetsa fram förakt för andra partier bottnar i själva verket i deras eget förakt för väljarnas “förfärliga värderingar”. Markus Uvell beskrev fenomenet i en ledare i Göteborgs Posten: “Väljarna är klokare än politikerna – tack och lov”. 

Marika Formgren skrev 2014 en essä i det numera nedlagda magasinet Neo med titeln “Demokrater för åsiktsfrihet, och demokrater emot”. Hennes poänger är fortfarande högst aktuella.

Marika myntade begreppen ”åsiktsfrihetsdemokrater” och ”värdegrundsdemokrater”. Åsiktsfrihetsdemokrater ser åsiktsfrihet, yttrandefrihet och en fri opinionsbildning som en nödvändig förutsättning för demokrati.

Värdegrundsdemokrater ser ett knippe åsikter, en s.k. värdegrund, som en förutsättning för demokrati. Endast när alla människor delar den demokratiska värdegrunden kan vi uppnå demokrati, och därför kan debatten och åsiktsbildningen inte vara fri.

Jag levde i tron att vi i Sverige förenades i värnandet av demokrati, fri opinionsbildning och likhet inför lagen. I min värld bygger demokrati på rätten och möjligheten för envar att göra sin röst hörd inom lagens ramar. Det vi brukar kalla för fri opinionsbildning.

Jag levde också i tron att vi förenades i fördömandet av antidemokratiska krafter, de krafter som verkar politiskt för att inskränka våra grundlagar och/eller ersätta dem med helt andra lagar.

Händelser under de senaste mandatperioderna har sannerligen givit mig skäl att ifrågasätta min tro. Ledande politiker från flera olika läger tycks inte se några större problem med att människor på lösa grunder hindras att framföra sin åsikt. Åtgärden försvaras av värdegrundsdemokrater som känner sig utmanade av folkets “förfärliga åsikter”. De anser att det är en demokratisk plikt att tysta meningsmotståndare. Åtminstone de meningsmotståndare som inte delar värdegrunden.

För mig som åsiktsfrihetsdemokrat är otydliga värdegrunder som rättesnöre ytterst problematiskt. Eftersom jag i grund och botten är demokrat så står jag upp för yttrandefriheten lika mycket som jag står upp för att ingen står över lagen. Författaren Evelyn Beatrice Hall, inspirerad av Voltaire, skrev 1906 “Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra den”. Hennes ord är lika aktuella idag.

För en sann demokrat står demokratiskt stiftade lagar alltid över otydliga värdegrunder. Vi har redan lagar för vad som utgör brottsligt missbruk av yttrandefriheten. Visst existerar det problematiska yttranden på nätet. Problemet är att de yttranden som bryter mot existerande lagar får spridning. Det problemet löser vi inte genom att godtyckligt tysta röster utan genom att tillse att existerande lagar efterlevs.

Värdegrundsdemokrater utmanas av väljarnas ”förfärliga värderingar”. Ändamålet att tysta “förfärliga värderingar” helgar medlen. Inte för att det faktiskt existerar förfärliga värderingar i någon betydande omfattning i världens kanske mest jämställda och minst rasistiska samhälle. Istället framstår det som desperata försök av etablerade politiska partier att värja sig mot den utmaning som följer av att internet gett vanligt folk en röst.

Värdegrundsdemokrater är beredda att offra demokratiska grundprinciper för att säkra sin makt. Därför behövs fler partier bestående av vanliga människor med vanliga jobb, som brinner för en sund politik som gynnar vanligt hyggligt folk. Partier som står upp för din rätt att framföra din åsikt obehindrat, i enlighet med existerande svensk lag.

Därför behövs MED.

Fredrik Wilkens
Medborgerlig Samling Stockholmsdistriktet


 

MED anser
MED anser att våra grundlagsskyddade åsikts- och yttrandefriheter utgör fundamentet i vår demokratiska stat och det är alltid lagens råmärken som gäller.

Det är orättfärdigt att göra utländska techbolag, med monopolistisk ställning, till ideologiska åsiktsgrindvakter för vad som får publiceras eller inte. Det går även emot EU:s inställning till ett för befolkningen allmänt tillgängligt internet, där de stora techjättarna åtnjuter s.k. ‘budbärarimmunitet’ vilken innebär att de inte behöver ansvara för innehållet som distribueras. Det är alltid de nationella lagarna som ska avgöra var yttrandefrihetens gränser går.

Att sedan den svenska yttrandefriheten är den äldsta i världen och har tjänat svenska folket sedan 1766, gör det ännu viktigare för svenska medborgare att värna denna kronjuvel bland frihetliga rättigheter.

 

3 reaktioner till “Den oheliga alliansen mot folkets röst

  1. Man måste helt enkelt lagstifta om att dessa mediatech-jättar inte får censurera annat än det en domstol beslutat.
    De blir alltså skyldiga att publicera allt som insänds utom det som det är i lag förbjudet eller som en domstol förbjudit. Och då är de skyldiga att hänvisa till den lagen.
    Allt annat censurerande skall vara vid vite förbjudet om man vill agera på Internet. Något annat kan inte harmoniera med yttrandefriheten.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s