Svensk demokrati bygger på maktdelning
Stabiliteten hos, och trovärdigheten för, vårt svenska demokratiska styrelseskick bygger på maktdelning. Makten fördelas i Sverige traditionellt på tre olika nivåer.
- Den lagstiftande makten som ligger hos riksdag
- Den verkställande makten som ligger hos regering och myndigheter
- Den granskande makten som ligger hos fria media
Den tredje statsmakten, den som ska granska de övriga, är helt avgörande för ett fungerande ansvarsutkrävande. Ytterst utgår makten från folket, men de behöver kvalificerad hjälp för att kunna bedöma beslut av riksdag, regering och myndigheter. Journalistiken har en avgörande roll för en väl fungerande demokrati och ska utgöra väljarnas förlängda arm.
Vi kan inte räkna med kommersiella media
Kommersiella media har ytterst ett vinstmotiv, något som gör att de inte i alla stycken kan förväntas leva upp till uppdraget som väljarnas förlängda arm. Denna brist hos kommersiella media är ett motiv (av flera) för att inrätta en public service i allmänhetens tjänst. Uppdraget för vår public service är bland annat att granska politiker, myndigheter, organisationer och företag med inflytande på beslut som rör medborgarna. Public service har också ett uppdrag att följa och förmedla samhällsutvecklingen, det så kallade nyhetsuppdraget.
Ansvarsutkrävande förutsätter tillgång till analys, granskning och uppföljning
Uppdraget till public service har avgörande betydelse för medborgarnas möjlighet att utkräva ansvar av politiker och myndigheter. Medborgarna har ett stort behov av hjälp att löpande analysera, granska och utvärdera politikers och myndigheters löften och leveranser. Med leveranser avses politikers och myndigheters beslut och handlingar. Ytterst är det i en demokrati väljarna som ska utkräva ansvar av sina förtroendevalda politiker, dels när politikerna själva inte håller vad de lovar, dels när myndigheter inte lever upp till väljarnas förväntningar. Utan hjälp med ansvarsutkrävandet riskerar demokratin att urholkas till en dokusåpa, manipulerad av särintressen och utan förankring i faktiska beslut och skeenden. Jag vill hävda att vi i många stycken redan befinner oss där.
Analys, granskning och uppföljning måste vara heltäckande
Svensk offentlig sektor är bred och omfattande, och indelas i fyra olika nivåer; EU-, riks-, region-, och kommunnivån. Kommersiella media som styrs av vinstmotiv har mycket små incitament att lägga resurser på granskning, analys och uppföljning av politikers och myndigheters löften och leveranser på samtliga nivåer. Om en informerad väljarkår har betydelse för demokratins funktion, är det av väsentlig betydelse att skapa förutsättningar för en sådan genom att public service utför en heltäckande granskning, analys och uppföljning. Utan en sådan tjänst är väljaren förvisad till att själv utföra nödvändig analys. Alternativet är att betala för sådan tjänst. Betalningsviljan för en sådan tjänst är låg på individbasis, medan nyttan av ett väl fungerande ansvarsutkrävande är väsentlig för kollektivet, och därmed ytterst för demokratins funktion. Detta i sig är ett motiv till att en oberoende public service i allmänhetens tjänst bör finansieras kollektivt av medborgarna.
Svensk public service har väsentliga brister i sin bevakning
Dagens public service förmår dessvärre inte alls att leverera en heltäckande granskning, analys och uppföljning. Orsakerna är mångfacetterade, men dessutom institutionaliserade i en centralistisk organisation. Det krävs ingen djupare analys för att blotta bristerna. Det räcker att försöka förstå politiska skeenden på EU-nivå utifrån public service bild. Det är omöjligt eftersom bilden är oerhört bristfällig. Bilden är lika bristfällig på kommunnivå.
Ett behov av mångfald i verklighetsbilder
En del i vårt uppdrag till public service, är att public service bolagens nyhetsförmedling ska erbjuda olika perspektiv så att händelser speglas utifrån olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter. Märkligt nog bortser vi i vårt nuvarande uppdrag helt från att händelser även bör speglas ur olika politiska perspektiv.
En mångfald av politiska perspektiv saknas hos public service
En händelse som rapporteras ur ett vänsterpolitiskt perspektiv, kommer att framställas helt annorlunda ur ett högerpolitiskt perspektiv. Verkligheten består av olika bilder, som beror på vilka erfarenheter och åsikter samt kunskap den som förmedlar bilden besitter. Det är viktigt att denna mångfald av bilder bejakas och speglas i såväl nyhetsrapporteringen som i analyser, granskning och uppföljning. Även på detta område uppvisar dagens public service väsentliga brister.
Public service lider av en partipolitisk slagsida
Det är väl belagt att det existerar en kraftig politisk slagsida hos public service-journalisterna. Det behöver inte vara ett problem i sig om public service levde upp till uppdraget att leverera en mångfald av perspektiv. Problemet uppstår när man gör anspråk på att leverera “en gemensam bild av verkligheten”, vilket kan tolkas som en övertygelse att det faktiskt bara existerar en enda “sann” bild av verkligheten. Under dessa förutsättningar riskerar en sammansättning av journalistkårens partisympatier som inte speglar befolkningens partisympatier, att skapa en tydligt politiskt färgad bild av en verklighet som i väsentliga stycken avviker från stora delar av befolkningens bild. Lösningen på problemet är att erbjuda en mångfald av verklighetsbilder även ur ett politiskt perspektiv.
En public service som överlevt sig själv behöver reformeras i grunden
Vi kan konstatera att dagens public service inte alls förmår leverera på det uppdrag som måste vara det överordnade, nämligen att utgöra ett stöd till medborgarna i deras analyser, granskning och utvärdering av främst politikers och myndigheters löften och leveranser. När Sveriges Radios VD i en debattartikel i Expressen den 19 november trycker på värdet av “en gemensam bild av verkligheten”är det ett tydligt uttryck för att probleminsikt saknas i public service bolagens ledningar. Allt tyder på att problemet satt sig i väggarna. Svensk public service är en institutionell elefant som med nuvarande organisation överlevt sig själv. Svensk public service behöver reformeras i grunden.
Fredrik Wilkens
MED Stockholm
Foto: Holger Ellgard
MED anser
MED anser att nuvarande public service ska läggas ner och ersättas av samhällsinformationskanaler med starkt begränsat utbud.
MED-bloggen 
leftist service hafver ingen slagslida åt vänster, utan ä r vänster. Och det skall läggas ned helt, icke reformeras. Skulle man dock försöka reformera det så kallade ”public service” till att blifva ett vederhäftigt medium, hvars ord är hederligt, måste det först rensas från och sedan hållas rent från vänsteraner. Ty vänsteraner förstöra allt de komma vid och göra det till vänsterorganisationer; en vänsteran är alltid vänsteran i första hand, och att vara det går för honom före allt annat. Hafver han positionen journalist, missbrukar han den till vänsterkorruption, och mediet ifråga är då faktiskt en vänsterorganisation. En vänsteran som lärare, är icke lärare, utan vänsteran. Vänsterkorrupten David Ludvigsson hafver positionen Kammaråklagare och missbrukar helt offentligt denna makt till vänsterkorruption såsom vänsteran. Det är så de bete sig.
GillaGilla
Har svårt att ta personer som uppenbarligen lever, eller det kanske det ska vara lefver, kvar på 1800-talet på allvar. Vem skriver på gammelsvenska år 2020? Och jag trodde ni nationalkonsevatister älskade yttrandefriheter, men tydligen så ska man inte få ha vänsteran-åsikter som du kallar det? Nej sanningen är ni hatar yttrandefriheten så länge man inte tycker som ni. En nationalkonservatist är nationalkonsevatist i första hand, och att vara det för ”hen” går före allt annat.
GillaGilla
Hej, utmärkt skrivet!
Ett litet stavfel i stycket som handlar om ansvarsutkrävande. Det står ”häda” (vilket iofs är roligt 😊) i st f ”hävda”.
GillaGilla
Tack för att du påpekar.
Ska fixa det! /Fredrik
GillaGilla
Instämmer i beskrivningen av problemen med public service. Däremot inte i förslagen till lösning. Föreställningen att ”kommersiell” verksamhet är egoistisk och att ”vinstmotiv” är något ondskefullt känns igen från debatten om skola och sjukvård. Men också när det gäller media bygger den på en brist på förståelse för de drivkrafter som ligger till grund för vårt välstånd och vårt öppna samhälle.
När en kritisk och granskande press först utvecklades för några hundra år sedan var det just det enskilda privata initiativet som var motorn. Det var inte staten, på den tiden kungen, som organiserade någon granskningsfunktion. Tvärtom var kungen den som hudflängdes i de ofta vildvuxna och oförskämda skrifterna och pamfletterna.
En granskning av makten förutsätter därför en åtskillnad mellan olika ”statsmakter”. De tre som nämns inledningsvis bör i fullödiga rättsstater för övrigt kompletteras med en fjärde – den dömande. Förslaget ”att en oberoende public service i allmänhetens tjänst bör finansieras kollektivt av medborgarna” innebär i sak att granskningen av staten bekostas av skattemedel, vars användning i sin tur bestäms av just staten. Staten granskar staten. Det vill säga den ordning vi redan har, kompletterad med förhoppningen att den ska fungera så mycket bättre med etiketten ”i allmänhetens tjänst”.
”Public” betyder det allmänna, eller med andra ord staten i motsats till civilsamhället. Staten kan mycket väl bedriva samhällsinformation med begränsat utbud, så som MED:s politik anger. Granskningen måste däremot vara en uppgift för aktörer helt fristående från staten, alltså allt från mediajättar till ilskna kommentatorer på sociala medier. Den granskningen är inte alltid snygg, den kan vara sensationsdriven, inriktad på upplagesiffror, osann eller vulgär. Men den är ändå den bästa garanten för att makten ständigt befinner sig under tryck.
När kritiska media först utvecklades var det inte helt billigt att trycka och sprida alster. Idag, med tillgången till nätbaserade kanaler, är kostnaden försumbar. På den tiden var det också svårt att nå ut till alla eftersom många inte kunde läsa eller skriva. Idag finns den färdigheten hos alla. Vi behöver inte något ”public service i allmänhetens tjänst”, det räcker med vår vilja, förmåga och frihet att ständigt ställa makthavarna mot väggen.
GillaGilla
Tack för ditt genmäle, Lennart!
Vi har valt ett demokratiskt styrelseskick i Sverige, dvs varje medborgare äger en röst och majoritetsbeslut, framför en modell där förmögenhet har ett bestämmande inflytande över vårt gemensamma. Sverige har valt en modell med public service journalistik för att motverka en situation där ”kapitalet” kontrollerar det offentliga samtalet. Istället har avsikten varit att en stor del av journalistiken ska bedrivas i allmänhetens tjänst och därmed ”demokratisera” tredje statsmakten.
I mitt debattinlägg har jag medvetet valt att fokusera på varför jag anser att public service misslyckas i sitt uppdrag och samtidigt varför uppdraget är viktigt. Jag har, i motsats till vad du påstår, inte presenterat någon lösning på hur en mer ändamålsenlig tredje statsmakt i allmänhetens tjänst kan skapas eller stimuleras.
Min uppfattning är att det är naivt att tro att en nedläggning av publiv service skulle leda till en bättre situation. Det leder enligt min uppfattning bara till att förstärka kapitalstarka individers kontroll över det offentliga samtalet. Jag tror det vore en olycklig väg att gå. Frågan om hur man löser problemet är något som upptar mina tankar. Jag hoppas få anledning att återkomma på den punkten inom en nära framtid.
/Fredrik
GillaGilla
Det går inte att reformera PS. Det är för sent. Man måste riva det hela, sanera marken och bygga på nytt,
Julius
GillaGillad av 1 person
Det håller jag, i egenskap av författare till debattartikeln, helt och hållet med om!
GillaGillad av 1 person