Kravet på återprofessionalisering har en framträdande plats i Medborgerlig Samlings politik. En nyligen avslöjad vårdskandal visar vikten av att nyckelpersoner begriper vad den verksamhet de ansvarar för i grunden handlar om.

I en debattartikel i DN den 13/10 avslöjar journalisten och författaren Maciej Zaremba att ”styrande regelverk” från Region Stockholm ledde till att ett stort antal personer på äldreboenden aldrig fick någon medicinsk behandling då de insjuknade i covid-19. I stället gavs de utan individuell medicinsk bedömning palliativ behandling, dvs. de lämnades att dö utan åtgärd. Avslöjandet har väckt berättigad förskräckelse och ilska, och har kommenterats i bland annat SvD den 13/10 och 18/10, i Det goda samhället den 14/10 och i kvällspressen. Men kommentarerna har fokuserat på hanteringen i det enskilda fallet, utan att se bakgrunden i form av ett grundläggande systemfel i stora delar av den offentliga verksamheten.

Historien är i korthet följande: I mars utfärdade Region Stockholm bindande riktlinjer för äldreboenden som innebar att vissa kategorier av ”sköra” patienter inte skulle överföras till sjukhus om de insjuknade, utan vårdas på plats. Liknande riktlinjer lär ha getts ut av Västra Götalandsregionen. Problemet är att det på äldreboenden saknas såväl medicinsk personal som utrustning (exempelvis syrgas) som krävs för att vårda covidsjuka. Riktlinjerna fick därmed till följd att de som smittades på äldreboenden lämnades att dö utan annan vård än palliativ behandling.

Enhetschefen Christoffer Bernsköld är den som ansvarar för all sjukvård i Stockholm utanför akutsjukhusen – närakuter, hemvård och äldreboenden – och som utfärdar bindande riktlinjer. Tjänsten utlystes år 2017 med krav på högskoleexamen, erfarenhet av sjukvården angavs som önskvärd merit. Av de 18 personer som sökte var elva medicinare eller med annan vårdutbildning på högskolenivå. Fyra av de övriga hade högskoleexamen. Christoffer Bernsköld, som fick jobbet, var den ende som saknade högskoleutbildning. Han var i stället för tillfället arbetslös yrkespolitiker med meriter som länsordförande i SSU, ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Östergötland och nyvald ledamot av SAP:s styrelse. Sanningen är alltså att han inte hade sådana kunskaper om det pastorat han var satt att sköta att han förstod innebörden av de riktlinjer han hade utfärdat. Ansvaret faller tungt, i första hand på dem som anställt honom.

Att ansvaret för att styra professionella offentliga verksamheter läggs på personer som saknar den professionella kompetensen är dessvärre mer regel än undantag. I Medborgerlig Samlings sjukvårdspolitiska program kritiserar vi ”myten om att politiker och konsulter via ideologi eller teoretiska modeller ska kunna organisera och styra något så komplicerat som sjukvård”. Vårt krav är att vården ska återprofessionaliseras. Liknande brist på professionell kompetens hos dem som ytterst styr verksamheten kan också noteras på andra områden.

”Avprofessionaliseringen” av bland annat sjukvården kan kopplas till tekniker som ytterst går tillbaka till taylorismen och som fokuserar på den vertikala styrningen. Man talar ibland om scientific management, ibland om New public management (NPM) och ibland om målbudgetering. När det gäller offentligfinansierad verksamhet i Sverige är den gemensamma faktorn att den politiska nivån går in i verksamheten genom styrdokument, kontroll och detaljerade krav på återrapportering. Det har fått två konkreta konsekvenser. Dels får den operativa verksamheten, det som organisationen är till för, stå tillbaka för en omfattande internbyråkrati. Dels utses många gånger administratörer till verksamhetschefer, personer som förväntas ha särskild kompetens i verksamhetsstyrning, oavsett vilken verksamhet det handlar om, och där en av de viktigaste egenskaperna är lojalitet mot uppdragsgivaren. Däremot har man bortsett från att dessa personer många gånger saknar kunskaper om och relevanta erfarenheter av den verksamhet de är satta att styra.

Enligt Medborgerlig Samlings idéprogram bör utvecklingen av samhället baseras på evidens och pragmatism snarare än på ideologiska utopier. Det är medborgarna som genom sin kunskap och sitt engagemang bygger vårt samhälle. Om vi sätter den professionella kunskapen och förmågan i högsätet blir vårt samhälle ett bättre samhälle. Det är samtidigt ett skydd mot förödande misstag som beror på ren okunskap.

Lennart Göranson

Talesperson Arbetsmarknad, Marknadspolitik, Näringsliv

 

 

Bild: PIXNIO CC https://pixnio.com

6 reaktioner till “Återprofessionalisering

  1. Håller i princip med, men det optimala utifrån min erfarenhet är ofta att dela ledarskapet, dvs. en administrativ chef och en medicinsk chef. Den administrativa chefen ska fr.a kunna leda verksamheten organisatoriskt och ekonomiskt, medan den medicinska ska kunna verksamhetens innehåll. Vinsten med detta är att avlasta medicinsk personal ansvaret för den administrativa ledningen, för vilken de ofta inte har kompetens. Dessutom bör den medicinska kompetensen (fr.a. läkarnas) användas till det den är till för, dvs. vården, och inte slösas bort på administration.

    Gilla

      1. Det kan mycket väl vara så, men dels är vägen dit lång och krånglig, dels krävs fortfarande organisatoriskt och ekonomiskt ledarskap. Detta brister ofta hos den medicinska professionen. Dessutom är de medicinska proffsen en bristvara och bör inte nyttjas till sådant som andra gör bättre (eller åtminstone lika bra).

        Gilla

      2. En chef över en verksamhet på hög nivå behöver inte nödvändigtvis vara insett i den ”tekniska” delen av verksamheten (dvs. i det här fallet behöver inte nödvändigtvis inneha medicinsk kompetens) även om det givetvis är en fördel ju mer insikt och förståelse chefen har av den biten.
        Vad en sådan chef däremot måste besitta är insikt nog om sina egna brister så att han/hon är lyhörd inför den tekniska kompetensen i verksamheten och efter behov anlitar konsulter eller rådgivare. Som ansvarig över ett område måste man vara medveten om var ens egen kunskap och kompetens inte räcker till så att man bollplankar idéer med andra som är mer insatta innan man fattar potentiellt ödesdigra beslut.
        T.ex. så är chefen för SAAB, Micael Johansson, såvitt jag vet inte flygare*, men har examen i matematik och datorteknik.
        (*SAAB är till syvende och sist en flygplanstillverkare, även om de flesta förmodligen tänker på den osaligt avsomnade biltillverkligen)

        Gilla

  2. Vissa politiker bör få mindre tid som valda för att inte bli beroende av förtroendepositioner. Det skulle ge andra möjlighet att delta i politiken; och vi undviker att professionella inte kommer till tals. För övrigt anser jag att alla ska ha samhällsplikt; jobba i försvar, räddningstjänst, kommun/landsting/stat…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s