Rubriken är lånad från den österrikiske nationalekonomen Joseph Schumpeter, som såg nedbrytningen av befintliga strukturer som en positiv kraft som lämnar utrymme för etablering av nya, mer effektiva, lösningar.

De kraschade LAS-förhandlingarna kan i bästa fall ses som en sådan möjlighet till förnyelse av arbetsmarknadens funktionssätt. Sammanbrottet kan möjligen också innebära slutet för den ”svenska modellen”, som har prioriterat konsensus mellan arbetsmarknadens parter framför lagstiftning.

Problemet med denna svenska modell är att den tillvaratar två parters intressen, men förbiser att det finns en tredje part. Företagarnas främsta intresse i LAS-konflikten är att kunna befria sig från anställda som utgör en ekonomisk belastning, antingen på grund av de är för många i förhållande till produktionsvolymen eller av effektivitetsskäl i det enskilda fallet. Motpartens intresse är att skydda den befintliga arbetskraften i företaget, som utgör fackets främsta rekryteringsbas. Men det finns en tredje part som inte var närvarande vid förhandlingsbordet. Det är de som söker anställning, men som drabbas av bristen på flexibilitet. När skyddet är starkt för dem som är ”inne” ökar företagets risk vid felrekrytering, och resultatet blir höga trösklar mot dem som är ”utanför”.

Bristen på flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden har länge påtalats av ekonomer, men genom fackets motstånd och politiska inflytande har det hittills varit omöjligt att genomföra den reform som både Sveriges ekonomi och stora delar av arbetskraften behöver. LAS-utredningen, som presenterade sina förslag den 1 juni, har delvis brutit tidigare tabun. Bland förslagen återfinns en liberalisering av turordningsreglerna och ökade uppsägningsmöjligheter för småföretag. Ingen revolution, men små steg i rätt riktning.

Medborgerlig Samling kräver att LAS reformeras i grunden, dels för att inte negativt påverka företagens möjligheter att anställa eller minska personal och dels ge anställda trygghet under en omställningsfas. För den anställde är det viktigt att känna att omställningar på en arbetsplats skapar nya möjligheter till arbete. En ökad flexibilitet på arbetsmarknaden förutsätter därför att anställda kan känna trygghet när man säger upp sig eller blir uppsagd från sin arbetsplats. Vårt marknadspolitiska program pekar på att Danmarks flexicurity-modell, som är en slags försäkring med ekonomisk ersättning under upp till 12 månader från uppsägningstillfället, kan tjäna som inspiration för en genomgripande reformering av LAS.

Enligt januariöverenskommelsen ska regeringen genomföra LAS-utredningens förslag om parterna inte kommer överens om en annan lösning. Där är vi nu. Men risken är stor att politiskt taktikspel utlöst av Vänsterpartiets hot att fälla regeringen kommer att väga tyngre än omsorgen om arbetsmarknadens funktionssätt. 

Sveriges arbetsmarknad har alltför länge dominerats av fackliga intressen och socialdemokratisk politik, till nackdel för alla dem som utan framgång söker ett reguljärt jobb och är hänvisade till osäkra anställningsförhållanden. Medborgerlig Samlings politiska linje är i stället att alla i arbetsför ålder som kan jobba ska kunna försörja sig genom osubventionerat arbete. Det målet kräver att arbetsmarknaden reformeras i grunden.

Lennart Göranson

Marknadspolitisk talesperson, Medborgerlig Samling

 

Bild: Joseph Schumpeter, fotograf okänd, 1943/Harvard University Archives, CC BY NC ND 3.0

3 reaktioner till “Kreativ förstörelse

  1. Lag eller avtal mellan vilka parter?

    Det sägs att LAS är omodern och måste skrivas om. Min mening är att den gamla LAS-en ska kompletteras med i lag definierade parter och kan sedan prövas i praktiken.

    Lagen har ingen definition av det handlande subjektet arbetsgivare. Det strider mot svensk och europeisk rätt som förbjuder anonyma rättssubjekt. Debatten förlorar sig i LAS 22 § om turordning och frågor om kollektivavtal. Vem har rätt att förhandla och teckna kollektivavtal?

    Det krävs en i lag knäsatt definition av parten arbetsgivare(-n). Vem har rätt att kalla sig arbetsgivare och besluta om anställning och uppsägning. Hur kollar man deras behörighet. Vad händer om någon utan rätt kallar sig arbetsgivare? Vem ska bestraffa en sådan gärning och hur?

    Vad gäller för företag respektive för myndigheter? Hur synkar LAS med LOA, Lag om Offentlig Anställning. Arbetsgivare i AML är den juridiska personen, företrädd av styrelsen under straffansvar för ordföranden.

    Vad gäller för OPS, med offentlig verksamhet som drivs av privata företag. Vem är då arbetsgivare?

    LAS-utredningen har lämnat uppdraget utan att sätta in grundbulten; Den som ska förfoga över lagens rättigheter och sanktionsmedel.

    Detta är några frågor som Medborgerlig samling ska kräva att utredningen besvarar i en ny utredning om en Modernare LAS. MBL 1 § säger att arbetsgivare är den som betalar lön eller ersättning till en arbetstagare. Det är alltså lönekontoret?

    Gilla

    1. Annette, intressanta synpunkter. Jag är själv inte jurist och är osäker på om det kan medföra rättsliga konsekvenser att ”kalla sig” arbetsgivare, på liknande sätt som är fallet med vissa speciella yrkesgrupper. Kanske du kan utveckla dina tanker mer i detalj i ett debattinlägg på MEDbloggen, om du är medlem i vårt parti.

      Gilla

      1. Utan arbetsgivare stannar LAS-en!

        Juridik är ett sätt att reglera samhället och förhållandet mellan parter i lag. Köpare-säljare. Hyresvärd-hyresgäst. Borgenär-gäldenär. Avliden-arvingar etc.

        Hot om lagstiftning från C och L är tomt. Det finns redan en LAS.

        LAS och arbetsrätten ingår i Civilrätten och är en underavdelning till Avtalslagen.

        Arbetsrätten består av ramlagar. Det är umgängesregler för grupper. Förebilden är idrottens spelregler. Rättssociologen Håkan Hydén jämför med fotboll.

        Fotbollsmatcher spelas på stora planer mellan lag med olika tröjor och domare. Den som bryter mot reglerna kan varnas och visas ut med rött kort.

        Arbetsrätten består av idel uppgjorda matcher. Den ger all makt åt arbetsgivaren. Han kan anställa och avskeda med samma friska mod. Det enda som behövs är en välfylld plånbok. Men lagboken har ingen definition av arbetsgivare; vem eller vilka som kan kalla sig arbetsgivare och ingå i A-laget.

        Utan en definition av arbetsgivare blir det svårt att bestämma arbetstagare. Nästa steg är när vi går upp från individ till grupper. För att det ska bli en MBL-förhandling krävs företrädare för ägaren/arbetsgivaren och företrädare för dem som är med i facket. Tvist kan sluta i AD, som styrs av parterna.

        Om det inte finns någon arbetsgivare i lagen går det inte att som parter förhandla eller teckna avtal. Återstår för riksdagen att skriva in en definition av arbetsgivare i den nya LAS-en.

        Den som inte vill att det ska stå vem som har rätt att kalla sig arbetsgivare i lagboken, kan rösta nej. Men först när LAS-propositionen läggs på riksdagens bord. Frågan om förtroendet för regeringen kan prövas av riksdagen.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s