Reaktionerna blev med rätta starka, när besked om ofrivillig flytt till skolor utanför närområdet i förra veckan nådde förtvivlade elever och föräldrar. Att barn i grundskolan ska behöva lämna hem, syskon och kompisar långt bakom sig och ha restider på uppåt två-tre timmar fram och tillbaka till en annan stadsdel är inte försvarbart. Varje område måste naturligtvis dimensionera sina skolor för dem som bor där. God framförhållning och i akutläge provisoriska arrangemang kring skolans lokaler krävs för att skydda barn från onödig stress och jäkt. Deras fokus ska ligga på kunskapsinhämtning med optimal lugn och ro, ej på logistik.

Vi kunde i fredagens G-P läsa om 1 500 elever, som inte hade fått ett enda av sina fem möjliga val om skola tillgodosedda. Det hela låter extremt märkligt och något som omgående måste rättas till. I kommunen skyller man på ett nytt digitalt antagningssystem, där olika parametrar ska ha givit fel utslag – som om ett sådant system inte skulle ha behövt testas i god tid, innan en massa familjer helt i onödan fick en klump i magen. Det tycks heller inte vara huvudsakligen tekniska problem eller ett ”väldigt olyckligt misstag” som ligger bakom vad som av en förälder kallas ”ett fullständigt haveri”. Bland förslagen nämns paviljonger som lösning på de akuta behoven i befintliga skolor, i barnens närområde. Med en prestigelös, pragmatisk och konstruktiv inställning får vi hoppas att staden nu  tar ansvar för att reda ut den trassliga situation, som man har försatt sig och en massa barn i.

Barnen är inga spelbrickor

Grundskoleelever kan inte tillåtas att bli brickor i ett spel för att lösa sociala problem. I Sverige skryter vi ofta om vårt barnperspektiv – och Barnkonventionen har t o m nyligen blivit svensk lag – men här överger vi plötsligt detta i den för barn så avgörande skolfrågan. Det är lika ogenomtänkt, som obegripligt. Det visar också hur förförande symbolisk svensk politik med dess värdegrund har blivit. Den består mest av fina gester, utan innehåll och inte sällan i sin ytlighet i total avsaknad av egentliga, ärliga avsikter.

Att nyanlända ges förtur framför dem, som redan går på en skola eller har syskon där, är således en helt galen prioritering. Lika galen som tankarna om att bussa elever från s k utsatta områden till mer välfungerande. Precis som med den svenska migrationspolitikens fåfänga och ofta felslagna ambitioner att försöka utjämna orättvisor i världen, utgör synen på skolan som ett verktyg för lika socialt utfall ett grovt misstag. Medborgare bör självfallet också ha större rätt till plats i önskad skola än nytillkomna icke-medborgare, vilka får vara beredda på att ta de erbjudanden som ges. God integration i ett land kan inte åstadkommas genom diskriminering av barn till dess inhemska befolkning. En stat kan heller inte ta emot fler migranter än man har skolkapacitet för.

Att exportera eller fördela problem mellan länder, kommuner eller stadsdelar kommer aldrig att lösa något långsiktigt. För verkliga framsteg krävs tvärtom att man importerar eller överför fungerande principer och modeller till de områden, där brister uppdagats – inte att man äventyrar ro, ordning, kvalitet eller välfärd även på platser där detta tillfredsställande upprätthålls.

Barn behöver goda nätverk

Förutsättningarna för barns sociala umgänge blir i grunden hotade om de förlorar den naturliga och dagliga kontakten med gamla kompisar och dem som bor nära och heller inte ges chans att upprätta någon varaktig sådan utanför skoltid med nya klasskamrater, då man om eftermiddagen reser tillbaka till hemmet långt därifrån. Detta skapar inte någon harmonisk situation för barn.

Den som eftersträvar social utjämning förstår dessutom säkert vid närmare eftertanke, att det vid lång väg till skolan blir en enorm skillnad mellan barn till föräldrar med tillgång till bil och som har möjlighet att skjutsa vid aktuella tidpunkter eller som råkar ha sin egen arbetsplats i närheten av skolan och de som är utlämnade till lokaltrafiken på egen hand. En missad buss kanske betyder att man blir en timme försenad, går miste om lektioner och fotbollsträningar eller att rent av en hel dag blir förstörd. De sociala olikheterna kommer vi aldrig åt med klumpiga försök att bryta segregationen och barnen ska aldrig behöva lida för årtionden av misslyckad skol- och integrationspolitik.

 

Staffan Gunnarson

talesperson i integrationsfrågor, Medborgerlig Samling

 

 

 

Fotnot: Denna text har tidigare varit publicerad i en kortare version på Göteborgs-Postens debattsida – på nätet den 13 maj och i den tryckta upplagan 14 maj. https://www.gp.se/debatt/of%C3%B6rsvarbart-att-ge-nyanl%C3%A4nda-f%C3%B6rtur-till-popul%C3%A4ra-skolor-1.27845847

2 reaktioner till “Värna barnens välbefinnande före socialpolitiska experiment

  1. Detta är ett av de större politiska fiaskon och dessutom människofientliga förslag som mot alla odds och allt sunt förnuft beslutats om. Detta måste omedelbart tas tillbaka. Det är vansinnigt diskriminerande mot den Svenska befolkningen och strider direkt mot barnens rätt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s