Häromdagen nåddes vi av nyheten att minst en tredjedel av de som dött i coronaviruset i Stockholm är av somalisk härkomst. Redan för två veckor sedan kom det larm om att informationen till invandrargrupper om corona var högst bristfällig och kunde orsaka dödsfall. Enligt källor till Expressen är andelen utrikes födda bland de som vårdas för coronaviruset hög.

Det är känt sedan tidigare att många invandrare bor trångt, vilket är en ypperlig miljö för ett virus att spridas i. I det invandrartäta Tjärna Ängar i Borlänge bor enligt folkbokföringen 3 000 personer, men polisen har räknat ut att det är mer troligt att uppemot 10 000 personer bor där. Situationen i Tjärna Ängar är knappast unik för invandrartäta områden i Sverige.

Till detta kan läggas de 50 000-100 000 illegala invandrare som stannat kvar i landet trots utvisningsbeslut, eftersom politiker inte ville göra sig impopulära genom att faktiskt utvisa dem. Den gruppen följer knappast Folkhälsomyndighetens presskonferenser och anvisningar om hur man skyddar sig och det är alltså inte en överraskning att förorterna skulle bli särskilt utsatta för smittspridning.

Under tio år har vi haft högkonjunktur. Den har vi ägnat åt att formligen ösa skattemedel över integrationsprojekt och försörja tusentals projektledare, samordnare, tolkar, kulturföreningar och moskéer; allt detta för att integrera invandrare. Och ändå står vi här idag. Det krävs inte en treårig utredning för att ana sambandet med dödsfallen: att den bristfälliga integrationen skapat denna dödsfälla.

Våra satsningar på vithetsstudier, kamelfarmer och stadsodling har inte förmått integrera folk. Inför den förväntade coronakatastrofen kunde vi konstatera att hundratals spenderade miljoner inte har gett oss förmågan att skydda våra invandrare. För att inte tala om de miljarder vi lagt på SFI utan att ställa krav på prestation eftersom det ansågs alltför strängt att kräva rimliga studieresultat för att få bidrag. Detta har medfört att vi nu har tiotusentals SFI-elever som aldrig behövt lära sig svenska.

Idag dör människor; människor som sökt sin tillflykt till Sverige i hopp om ett bättre liv. Vi lät skattemedel regna över föreningar och hittepåprojekt. Men vi såg inte till att säkra att invandrarna verkligen leddes in i det svenska samhället så att de idag kan ta till sig den information som kan rädda liv.

De som dör i förorten idag är de som borde ha kontaktats för en månad sedan. Vi är bara i början av epidemin. Inom en snar framtid kommer vi att se en enorm överdödlighet bland invandrargrupper om vi inte ger järnet. Det är nu vi akut måste förhindra att fler dör för att de inte fått den information de behöver.

I förorten behöver vi använda okonventionella metoder eftersom konventionella metoder inte når dem som inte kan svenska. Den som inte kan svenska sitter inte framför teven när statsministern håller tal till folket.

En av våra största bidragsgivare; SIDA kan vara till hjälp här. De 50-talet miljarder SIDA investerar i bistånd årligen går många gånger till informationskampanjer i länder där informationsmottagaren inte talar språket, inte hänger på sociala medier och inte kan läsa. SIDAs partners kan alltså vara behjälpliga med råd om hur man informerar en ointegrerad grupp på mest effektiva sätt. Vi måste göra allt vi kan för att bums nå ut till invandrarna.

Medborgerlig Samling kräver att regeringen genast går ut med en instruktion till de myndigheter som skänkt bort skattemedel till integrationsprojekt. Regeringen ska ålägga dessa myndigheter att kontakta de bidragstagande föreningarna och kräva att de omedelbart går ut och informerar i sina nätverk om hur man skyddar sig mot corona.

Kräv att alla skatteförsörjda invandrarorganisationer och moskéer ringer upp sina medlemmar, går från dörr till dörr och knackar på, delar ut flyers, sätter upp posters, ställer sig vid torg och resecentrum och med mimteater visar hur man tvättar händer, åker ut med högtalarbilar och på flera språk låter informationen flöda i förorten. Det är inte postkoloniala teorier och identitetspolitik som behövs — det har faktiskt aldrig behövts. Det som krävs är målgruppsanpassad information om hur man skyddar sig från att smittas av coronaviruset. Och meddela de bidragsfinansierade organisationer som inte ställer upp mangrant att de är uteslutna från bidrag för gott framöver.

Detta är vad som måste göras här och nu för att förhindra att ointegrerade invandrare dör på grund av okunskap om smittan.

I nästa fas måste vi kräva att alla som kommer till Sverige för att leva här lär sig svenska. Det är inte godhet att inte ställa krav. Kravlöshet kostar människoliv. Låt den här fruktansvärda krisen bli paradigmskiftet som gör att vi slutar upp med att ösa pengar på dumheter och återgår till att använda skattemedel till kärnuppgifter. Det ger visserligen inte godhetspoäng men det kan förhindra ond bråd död.

Och rappa på! Se till att vi får någon nytta av det skattefinansierade bidragsregnet. Låt oss rädda liv istället för att försörja rätt värdegrund.

 

Anna Danieli

Medborgerlig Samling Stockholm

 

 

Lena Malmberg,

Demokratipolitisk talesperson Medborgerlig Samling

2 reaktioner till “Skattemiljarderna som inte räddade liv

  1. Jag höll på att få hjärtstopp när jag såg att SIDA var en av våra största bidragsgivare. Till MED alltså. Men insåg snabbt att det var som bidragsgivare internationellt.
    Men inte ens det var lugnande. SIDA startades efter rekommendation från KGB till dess kontakter på UD för att dolt utan riksdagsbeslut fördela pengar till kommunistiska motståndsrörelser i tredje världen och till diktatorer.
    Sålunda ligger SIDA i dag under UD och har nära band till
    socialismen. Kapital slussades åtminstone från början via diplomater till mottagarna. Ett system för kapitaltransport som utvecklats av Komintern för kommunikation och penningtransport infördes. Medförde att bidrag kunde transporteras hemligt och ges till obskyra mottagare utan insyn. Samma förhållande gäller än i dag.
    SIDA är ett av de företag som bör läggas ner av olika orsaker inte minst de beskrivna och den ifrågasatta effekten.

    Därutöver är det min bestämda uppfattning att orsaken till att information inte nått ut till de som behöver den är att Sverige från första början inte organiserat invandringen.
    Ingen registrering, inget urval, definitivt inga villkor och kanske medvetet förorsakat en ansamling av invandrare i sk utanförskapsområden.
    Hade man ställt krav på språkkunskap och utbildning och villkorat medborgarskap på ett realistiskt sätt hade vi inte hamnat i den här situationen. Då hade vi inte heller haft problemet med muslimska organisationer som äter oss inifrån med bidrag som inte går till uppgivet syfte utan till att bryta ner landet. Det igår ju, om jag inte missuppfattar det i MED:s program att avsluta samarbetet med sådana organisationer?
    Men visst Svensken är ju naiv, rent av dumnaiv och människor i nöd vill vi ju hjälpa. Så låt oss då göra det kopplat till någon form av positiv effekt. Registrering av oregistrerade, anslutning till språkutbildning med resultatuppföljning.
    Utbyte av samordningsnummer med införande av identitetskort med biodata.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s