För drygt 25 år sedan menade dåvarande partisekreteraren Mona Sahlin i en tv-intervju att ”det är häftigt att betala skatt”. Uttalandet låg henne senare i fatet när hon, efter många år av problem med Skattemyndigheten och Kronofogden, år 2017 fälldes för skattebrott. Ändå står sig uttrycket fortfarande som en sammanfattning av många människors syn på beskattning. I socialdemokratins Sverige ses det som något gott i sig att betala skatt. Oavsett hur pengarna sedan används.

På så sätt skiljer sig svenskarnas attityder till skatterna från många andra folks. Ju längre söderut man kommer i Europa, desto mer uppskattas välgörenhet. En god människa ger gärna en slant till den som har det sämre ställt. Och den som kunnat glädja sig åt stor ekonomisk framgång förväntas donera en slant till behjärtansvärda ändamål, exempelvis kulturyttringar, forskning eller välfärdsinstitutioner. Så är det inte i Sverige. Här anses välgörenhet vara statens ansvar. Genom skattesystemet tillförsäkras politikerna önskade resurser, som sedan fördelas till olika ändamål på ett ”ansvarsfullt” sätt.

Högskattesamhället är välfärdsstatens parhäst. Det vanligaste måttet på skattebördan är skattekvoten. Den uttrycks som de totala skatterna och andra sociala utgifter i procent av BNP. Under andra hälften av 1900-talet har skattekvoten stadigt ökat från 18 procent år 1950 till som högst 50 procent 1990. Därefter vände utvecklingen nedåt, med återgång till höjt skattetryck vissa år, för att nu ligga på 44 procent (preliminär beräkning för 2018). Bland OECD-länderna har bara Frankrike (46 procent), Danmark (45 procent) och Belgien (45 procent) högre skattetryck än Sverige. OECD-genomsnittet uppgår till 34 procent.

Drygt 40 procent av de totala skatteintäkterna går till ”socialt skydd”, dvs. olika slag av transfereringar. Där ingår bl.a. ålderspension, föräldraförsäkring, aktivitetsstöd, försörjningsstöd, sjukersättning och boende för asylsökande Den starka expansionen av såväl skatteuttag som offentliga utgifter under det senaste halvseklet handlar till stor del om transfereringarna – vid slutet av 1950-talet utgjorde ”socialt skydd” bara 10 procent av dåtidens skattekrona.

Andra viktigare områden som våra skatter används till är allmän offentlig förvaltning, hälso- och sjukvård samt utbildning, som vardera svarar för inte fullt 15 procent. Mer än hälften av den offentliga sysselsättningen ligger på primärkommunerna. Landstingen (regionerna) och staten svarar vardera för drygt 15 procent. Ökningen av skatteuttaget och den parallella ökningen av de offentliga utgifterna under 1900-talets andra hälft fick sin motsvarighet i en stark expansion av den offentliga sysselsättningen, mest markant under 1970-talet. Efter en minskning under 1990-talet har den offentliga sysselsättningen åter börjat stiga från 2013.

Grunden för ett sunt samhälle är att de medborgare i arbetsför ålder som är friska försörjer sig själva utan att staten ingriper och lägger till rätta. Vi lever inte i det samhället. Under ett halvt sekel med socialdemokratisk politisk dominans har Sverige utvecklats till ett land där närmare hälften av våra inkomster tas in som skatt och därefter delas ut igen i form av transfereringar. På vägen försvinner en stor del i form av hanteringskostnader – dvs. offentlig förvaltning – en annan del i form av ineffektivitet – bl.a. bidragsfusk – och ytterligare en del i form av skatteslöseri – nämligen att politikerna beslutar att våra pengar ska användas till saker som du och jag aldrig skulle få för oss stödja om vi själva bestämde.

Att den osunda ordningen fortsätter och inte ifrågasätts har sin grund i att inget av de partier som i dag sitter i Sveriges riksdag är utan skuld. De är alla en del av högskattesamhället och välfärdsstaten. Deras politiker finner sin legitimitet i att upprätthålla systemet och att med löften om ”satsningar” lägga grunden för nya skattehöjningar. Det politiska priset för att våga stoppa karusellen uppfattas som avskräckande.

Medborgerlig Samling vill lägga grunden för ett bättre samhälle, ett samhälle där staten fokuserar på sina kärnuppgifter och utför dem väl. Ett samhälle som lägger mer ansvar i medborgarnas händer och mindre i yrkespolitikernas. Våra ledord inför valet 2022 – medborgarmakt och grundtrygghet – uttrycker våra grundläggande politiska prioriteringar, men har också en direkt koppling till vår skattepolitik. När medborgarna disponerar över större delen av sin inkomst får vi samtidigt ökad makt över vad pengarna används till. Och när staten begränsar sig till det som ger oss grundläggande trygghet kan stora delar av utgiftskakan skäras bort, och därmed också behovet av skatteintäkter.

Medborgerlig Samlings skattepolitiska program föreslår att den statliga inkomst- och värnskatten avvecklas och att skatten på arbetsinkomster på sikt begränsas till högst 30 procent. Vårt långsiktiga mål är att skattetrycket sänks till 30 procent. På så sätt skapar vi ett robust och hållbart välfärdssamhälle som gör rent hus med skatteslöseri, bidragsmissbruk och politisk misshushållning. Det är häftigt – på riktigt.

Lennart Göranson
Ledamot partistyrelsen
Marknadspolitisk talesperson

6 reaktioner till “Skatta är inte häftigt

  1. Låter som att du går som katten runt het gröt. Den överlägset största orsaken till Sveriges höga skattetryck i kombination med vårt fallerande välfärdssamhälle är att vi via Globalistiska och maktfullkomliga politiker har utsatts för ”Weapons of MassMigration”. Denna destruktiva men vapenlösa krigföring finns väl dokumenterad i boken med samma namn, av statsvetaren och professorn Kelly Greenhill.

    Gilla

    1. Invandringen av personer som inte matchar den svenska arbetsmarknadens krav har stor betydelse för skatter och välfärdstjänster de närmaste åren om inte politiken ändras radikalt. Däremot har den ingen koppling till skattetryckets utveckling – och den offentliga sektorns expansion – från 1950 till 1990.

      Gillad av 1 person

  2. Vad får vi för våra inbetalda skatter? Uppenbarligen inte god sjukvård i alla fall. Läser i dagens Expressen hur Alex Schulman går till frontalangrepp på regeringen som inget gör för att säkra bl a god sjukvård och beskriver hur det såg ut på SÖS akut en vanlig fredagskväll. Kaos. Samtidigt som Landstinget säger upp ca 1000 läkare och annan personal på sjukhusen i länet.
    Schulman menar att oppositionen inte har greppat detta utan ägnar sig åt att oja sig över migrationen och bidragsfusk som han menar är frågor som är ointressanta i nuläget.
    Jag kan inte uttala mig om Schulmans kompetens men som jag ser det handlar det om pengar. Om bidragsfusk och migration kostar x miljarder måste man spara på andra håll. T ex sjukvård, skola, försvar, pensionärer och mycket annat.
    Tyvärr är inte Schulman ensam om denna oförmåga att se samband i dessa frågor.
    En dag kanske även de intelligenta vaknar. Kanske det är för sent då?

    Gilla

    1. Räknar du Schulman bland de ”intelligenta som en dag kanske vaknar” så räknar du fel.
      Han är en posterare av rang kanske rentav den bäste i Sverige. Helt oförmögen till en genuin tanke av egen kraft.

      Gilla

  3. Det låter lite som om MED vill komma till ett Nattväktarsamhälle, vilket ju inte alls är nödvändigt för att få ner skattekvoten om det nu är den springande punkten.

    Men visst delar jag MEDs politik i stora delar.

    Och ett absolut krav från min sida är en politik som först och främst ser till de basala behoven och de mänskliga rättigheterna.
    För att uppnå det måste man uppenbarligen komma åt hur politikerkandidaterna ställs upp och utses. Alltså vi måste få reell makt över vallistorna för att få bort dessa inkompetenta släktingar och vänner. Vi måste få en reel valfrihet vilka politiker vi vill ha.

    Därefter måste vi ha tillbaka ett starkt tjänstemannaansvar med hårda bestraffningar.

    Det finns också en uppsjö med kostnader som bara politiker och tjänstemän ser som behov eller rent av bara roligt att betala till. Detta måste bort.

    Det finns en ”U-hjälp” som ingen, inte ens UD har en aning om vart det går eller ens om det har avsedd effekt. Det måste rationaliseras och effektiviseras.
    Rena miljardgåvor till EU och FN måste helt bort.

    Vi måste också begränsa en Riksdag och regerings mandat att förändra landet både långsiktigt och kortsiktigt. Se exemplet med massinvandringen samt beslutet om multikultur och det eviga i grundlagen inskrivna medlemsskapet i EU och alla konventioner i FN som regeringen skriver på utan att ens nämna det bland folket.
    Allt detta beskär demokratin å det fräckaste som knappt folket ens märker förrän det är försent.

    MED borde ägna sig åt dessa frågor och mycket annat som inte tagits upp här.
    Den mentala miljön t ex. Den fria reklamen, ett annat exempel.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s