Denna artikel har tidigare publicerats i Nyheter Idag.
”Det är dags att bygga det nya folkhemmet”, skriver statsminister Stefan Löfven och hans partisekreterare Lena Rådström Baastad i Expressen den 28 juni 2019. Debattartikeln innehåller klassisk socialdemokratisk retorik om att minska inkomst- och förmögenhetsskillnaderna och begreppet ”det starka samhället” dyker upp flera gånger. Man hör ekon från en svunnen tid och nostalgiska tongångar. Kooperativa förbundet, egnahem, folkparker och ATP. Och nu ska man bara anpassa detta till 2020-talet.
Artikeln är ungefär lika relevant för samtiden som Carl Bildts berömda tal 1992 i Rinkeby var för åhörarna där, alldeles innan Birgit Friggebo försökte rädda situationen medelst ”We shall overcome”. Orden från förr finns där i Löfvens och Baastads lilla appell, men vem appelleras av dem? Finns det någon trovärdighet i budskapet?
För om socialdemokratin gillar folkhemsvisionen, har den ett märkligt sätt att visa det på.
Enhetlighet eller det mångkulturella imperiet
Oavsett vad man tycker om den socialdemokratiska politiken vad gäller den offentliga sektorns omfång, beskattning och bidragsgivning, är det uppenbart att en förutsättning för denna modell är ett samhälle präglat av stark kulturell enhetlighet hos det stora flertalet av dess invånare. Folkhemmet skulle vara ett hem åt folket – i ental, inte i flertal. En omfattande välfärdsstat kräver en beredvillighet hos gemene man att göra ekonomiska uppoffringar till förmån för vilken annan invånare som helst. Det krävs en tillit till gemensamma institutioner som gränsar till det ofattbara. I Sverige har detta underbyggts av den vittgående etniska homogeniteten i landet. Förvisso med regionala variationer, men enhetligheten har varit tillräckligt långt gången för att kunna bära upp folkhemsdrömmen. Det är talande att socialdemokratin i begreppet ”det starka samhället” inte förmår att skilja mellan samhället och det allmänna, d v s (välfärds-)staten. Dessa flyter tanke- och begreppsmässigt ihop, vilket bara lär kunna ske i ett samhälle där samhörighet och inre ordning är så självklara att man då och då glömmer bort vad som är stat och vad som är civilsamhälle.
Den enhetliga modellen utgör alltså en förutsättning för folkhemsidén och högskattesamhället. Av det följer dock inte att statsbildningar grundade på kulturell enhetlighet med nödvändighet måste bli socialdemokratiska. Även jag, som motsätter mig den socialdemokratiska statsapparaten, stödjer i grunden den enhetliga modellen som grundval för det politiska styret. Däremot är det korrekt att vända på resonemanget och säga att man inte får någon socialdemokratisk samhällsmodell utan enhetlighet.
Mot enhetligheten står det som jag brukar kalla för det mångkulturella imperiet. Etniskt/kulturellt består ett sådant samhälle av flera grupper, vilka är förhållandevis stora och har sinsemellan särskiljande kulturer. Ordet ”imperium” är inte valt med anledning av statsbildningens storlek, utan det avgörande är styrelseformen. Medan den enhetliga modellen är väl lämpad för att grunda en demokrati, leder verklig mångkultur till ett elitstyre där eliten ofta hör till en viss kulturell grupp. Ofta sker också en skiktning i samhället, så att vi får ett klassamhälle med tydliga etniska/kulturella skiljelinjer. De olika gruppernas intressen måste dock tillgodoses för att borgfred ska råda.
Det som jag här har redovisat är två renodlade ytterligheter. Naturligtvis är det få platser i världen som befinner sig på någon av ytterkanterna, utan man placerar sig ofta någonstans däremellan.
Medborgarförbundet
Det är dags att återvända till Löfvens och Baastads folkhemsartikel. Socialdemokraternas partiledare, tillika Sveriges statsminister, kan för all del fortsätta att upprepa och känna sig hemma i sina trygga, folkhemska slagord, men samhällsförändringar som Socialdemokraterna själva aktivt har understött har gjort folkhemmet till en omöjlighet. Predikan går kanske hem i de egna leden, men förmodligen mer som en nostalgisk återblick – ungefär som när farfar tar fram fotoalbumet. Verkligheten är en annan i dag än Per Albin Hanssons 1920-tal. Framför oss har vi ett kulturellt segregerat samhälle som obevekligen rör sig mot imperiemodellen. Vid nästa stora lågkonjunktur och den följande ekonomiska krisen i landets kommuner kommer sannolikt inga folkhemsidéer i världen att hjälpa – dessa kommer att kosta för mycket att genomföra, och den arbetande medelklassen kommer inte att vara med på noterna.
Sverige är, och kommer än mer att vara, i behov av en ny samlande vision om det goda, gemensamma samhället. Någonting som ger imperiet en match.
Jag ska här försöka att dra upp linjerna för en ny sådan vision för Sverige, grundad på vissa antaganden om hur saker och ting är och kommer att utvecklas. Jag väljer att kalla visionen för medborgarförbundet. Visionen har tydliga drag av högerliberalism, men är också en vision för gemenskap – för broder- och systerskap – över de kulturella gränserna. Folkhemmet är varken realistiskt eller önskvärt. Medborgarförbundet är en väg framåt, eftersom visionen är grundad i den krassa verkligheten, samtidigt som den innebär ett alternativ till allmän bitterhet, rädsla och uppgivenhet.
Mångkultur och mångkulturalism
Inledningsvis måste vi konstatera att Sverige de facto är mångkulturellt på ett sätt som landet aldrig någonsin tidigare har varit. Under stormaktstiden var Sverige visserligen ett mångkulturellt imperium styrt av en liten svensk elit som t o m torde ha varit i minoritet inom imperiets gränser, men omständigheterna var annorlunda då. Styrelseskicket var inte demokratiskt, de andra folken var kulturellt närstående och militärmaktens brutalitet kunde vara förfärande, inte minst under försvenskningen av Skåne. Senare har Sverige varit mångkulturellt på grund av regionala kulturskillnader och förekomsten av relativt små minoritetsfolk, såsom samer och finnar. De regionala kulturskillnaderna har dock hållit sig inom ett nordiskt ramverk. I dag har Sverige, liksom många andra västeuropeiska länder, ett antal minoritetsgrupper från ganska avlägsna kulturer, vilka tillsammans utgör en växande andel av befolkningen. Den genomsnittliga utbildningsnivån är ofta låg. Visst sker det assimilering över tid, men antalet invandrare från framförallt Mellanöstern har ökat betydligt snabbare än antalet anslutningar till majoritetskulturen i andra änden, där vi i stället ser en cementering av ett utanförskap som går vidare till nästa generation.
Den så kallade diasporaparadoxen gör sig också gällande. När kulturskillnaderna är stora mellan mottagarlandets befolkningsmajoritet och en viss minoritetsgrupp förblir minoriteten ett tydligt särskiljbart folk under lång tid, vilket attraherar fler invandrare som hör till minoritetsgruppen i fråga, eftersom man gärna söker sig till sina gelikar. Därför uppstår lätt den paradoxala situationen att stora kulturskillnader inte hämmar migration, utan tvärtom kan vara en pådrivande faktor. Detta leder i sin tur lätt till ökade motsättningar, vilka ytterligare kan försvåra naturaliseringen i det nya landet, o s v.
Det som jag hittills har redogjort för föranleder några viktiga slutsatser.
Låt oss till att börja med erkänna att en stark, fungerande demokrati bygger på en underliggande kulturell samhörighet – det som vi kallar för nation. Demos bygger i någon mening på ethnos. Alla fungerande demokratier klarar förstås av att hysa minoritetsgrupper och i somliga fall har minoritetsgrupperna varit en stor vinst för både samhälle och stat. Kosmopolitiska miljöer i storstäderna kan lätt bli en källa till stor framgång och dra till sig kompetens från hela världen. Minoritetsfolk kan dock bli till ett problem när de förhållanden som beskrevs ovan är för handen: stora grupper, kulturell avlägsenhet, låg utbildningsnivå och en svag eller obefintlig överbryggande identitet. Har grupperna dessutom svårt att klara sig själva ekonomiskt blir läget allt mer prekärt.
Stoppad invandring men knappast återvandring
Vi måste tala klartext och skilja mellan sak och person. Om man bortser från uppehållstillstånd grundade på högkvalificerade studier eller jobb, måste invandringen från Mellanöstern, västra Asien och Afrika upphöra. Det svenska samhället måste få förutsättningar att på sikt kunna inlemma alla i gemenskapen. Ingen politik i världen kan åstadkomma det om diasporagrupperna bara växer. Det torde i dag vara uppenbart för de flesta att Sverige inte å ena sidan kan ha öppna gränser och å andra sidan bibehålla en stark sammanhållning, som i sin tur underbygger ett verkligt demokratiskt styre. Här har kritiker av den svenska invandringspolitiken, till vilka jag sedan länge har sällat mig, haft alldeles rätt.
Vidare måste vi utgå från att de människor som har kommit hit och fått permanenta uppehållstillstånd och medborgarskap kommer att stanna här. Nattståndna idéer om något slags storskalig, tvångsmässig återvandring bland dessa grupper är bara bländverk. Det kommer inte att ske. Glöm det. Vår statsmakt saknar förmågan att genomföra sådana planer, och finge den en sådan förmåga vore den inte längre en anständig statsmakt. Vad sådana idéer däremot bidrar till är växande missmod hos många invandrare och fara för ökande etniska motsättningar. I denna fråga har en del nationalister på högerkanten alldeles fel.
Med dessa förutsättningar klara, vill jag lansera idén om ett medborgarförbund för 2020 talet och framåt. I detta koncept ingår ett antal delar.
En positiv liberal vision
Ett förbund är ett särdeles starkt och högtidligt avtal. Avtal ingås mellan vuxna, fria och ansvarstagande människor, vilket kan ställas i kontrast till folkhemmet, som med tiden har blivit förknippat med en omhändertagande stat och människor i beroendeställning. Medborgaren är en bland jämlikar, som har en andel i det gemensamma, ärar sina skyldigheter och känner sina rättigheter. Medborgarförbundet bygger således på liberala insikter om frihetens betydelse, men också på att de andra två slagorden från franska revolutionen – jämlikheten och broderskapet – behövs för att upprätthålla friheten.
Vi behöver sluta förbundet med hänsyn tagen till den realism och i viss mån pessimism som finns i den konservativa idétraditionen när det gäller människans natur. Samtidigt är det hög tid att blicka framåt och formulera en positiv vision för såväl Sverige som för andra västerländska länder vilka dras med snarlika problem. De politiska krafter vilka endast piskar upp och rider på missnöje, bitterhet och nostalgisk längtan till svunna tider är inte förmögna att ena och hela vårt samhälle och göra det framgångsrikt. Missnöjet är helt berättigat, men ett gott samhälle kan inte byggas på missnöje allena.
Utgå till att börja med från att alla, oavsett om det är infödda svenskar, svenskar som har invandrat och invandrare som inte är svenskar, är starka och ansvarstagande människor, vilka både kan stå på egna ben och bidra till gemenskapen. Det svenska samhället behöver, bildlikt talat, få hungern tillbaka – hungern efter en ny, gemensam samhällsmodell som fungerar i vår tid och hungern efter personlig framgång som bidrar till andras framgångar. Högskattesamhället skapar till slut stagnation och ett beroendeförhållande till stat och kommun, vilket kommer att bli plågsamt tydligt när nästa lågkonjunktur slår till. När det offentliga inte längre kan leverera enligt förväntningarna kommer dessutom hela modellen att ifrågasättas allt mer. Då behövs det alternativa visioner, som värnar gemenskapen, men med en offentlig sektor som begränsar sig till vissa kärnuppgifter som utförs med bravur.
Ett samhälle med lägre skattetryck är inte ett samhälle med mindre personlig välfärd. Vi kan t ex studera de tyskspråkiga länderna, däribland Schweiz, som har ett skattetryck på ca 28,5 %, vilket är den nivå som Sverige låg på i början av 1960-talet. Schweiz är i dag ett avsevärt rikare land än Sverige, med en stark välfärd som omfattar alla medborgare. Ett lägre skattetryck och mer personligt ansvar har således inte hindrat Schweiz från att excellera inom både tillväxt och välfärd.
Ut med identitetspolitiken och mångkulturalismen
Oavsett personliga egenskaper, såsom kön, sexuell läggning och funktionshinder, är alla medborgare jämlika. Per Albin Hansson sade i sitt folkhemstal att folkhemmet varken hyser styvbarn eller kelgrisar. Medborgarförbundet hyser varken förutbestämda förövare eller ömkansvärda offer. Identitetspolitiken ska systematiskt rökas ut ur det allmännas gemak och korridorer. Ja, hela samhället behöver faktiskt spy upp detta gift, som söndrar, fördummar och degenererar. Jag har föreslagit det förr och jag föreslår det på nytt: Inrätta en likabehandlingskommission som får i uppdrag att systematiskt kartlägga identitetspolitikens utbredning inom den offentliga sektorn och föreslå hur den ska dras upp – med rötterna!
Acceptera att Sverige rent faktiskt är mångkulturellt, men lägg ned den normativa mångkulturalismen. Problemet är att många debattörer och journalister inte förmår skilja mellan dessa ting; mellan mångkultur som beskrivning av sakernas tillstånd och mångkultur som ideologi. Därför kan den som säger sig vara motståndare till mångkultur som politisk idé plötsligt bli beskylld för allt från rasism till etnisk rensning. Likaså kan den som gillar mångkulturella eller kosmopolitiska miljöer anklagas av andra sidan för att stödja nationsupplösning och enklavisering. Det är mångkulturen som ideologi – som normativt projekt – som det är hög tid kasta på historiens skräphög. Mångkultur är inte i sig någonting eftersträvansvärt, som staten på olika sätt ska understödja och odla. Den finns här och är här för att stanna under överskådlig tid, vilket innebär att vi måste stärka vad som förenar, inte ovanifrån förstärka vad som skiljer. Bort med skrivningar i grundlagen och all annan lagstiftning som stödjer mångkulturalism. Bort med alla bidrag till föreningar och projekt som syftar till att konservera och stärka kulturella skillnader mellan infödda och hitresta.
Det betydelsefulla medborgarskapet och den sekulära staten
Gör medborgarskapet till ett starkt, sammanhållande kitt. Detta kan åstadkommas genom att ställa upp kriterier för medborgarskap vilka typiskt sett skapar sammanhållning och välstånd. Att mana fram en medborgarskapspatriotism ur tomma intet, utan någon förankring i kultur och tradition, låter sig nämligen inte göra. Däremot kan man kräva vissa färdigheter och förtjänster för att få vara svensk medborgare, vilket ger institutionen betydelse och kraft.
I vuxen ålder ska medborgarskapet endast kunna förvärvas av den som har varit folkbokförd i Sverige i minst tio år, behärskar svenska språket, försörjer sig själv, under lång tid saknar anmärkningar av betydelse i belastningsregistret och svär en ed. Personer som har begått brott av betydelse och saknar svenskt medborgarskap ska i regel utvisa ur landet i betydligt större utsträckning än i dag.
Genom att höja kraven så drastiskt får även ceremonier vid utdelning av medborgarskapet en verklig mening. Sådana ceremonier bör utvecklas och göras mer högtidliga. Sveriges nationaldag är ett givet tillfälle för att hylla både nya och gamla medborgare och medborgarskap skulle uteslutande kunna delas ut på nationaldagen. Gatorna ska fyllas till bredden av både svenska och regionala flaggor, för att göra detta till en fest för hela landet, så att t ex vi skåningar och andra med regional identitet är med på vagnen. Häradsdräkter anbefalls och soldater från försvarsmakten får gärna kallas in. Jag skämtar inte; detta är blodigt allvar. Medborgarskapets symbolik och ett närmande mellan medborgarskap och nationell tillhörighet – vilket inte utesluter att en annan nationell tillhörighet finns kvar, eller att nationen inte är identisk från norr till söder – är oerhört viktigt. Vi har att välja mellan ett överbryggande medborgarförbund, där alla upplever sig ha en andel i den större gemenskapen, eller ett allt mer upplöst samhälle i olika grupper, där i stället allehanda Blut-und-Boden-budskap vinner folks gillande.
I medborgarförbundet är staten och religionen inte sammanblandade. Den västerländska samhällsmodellen och de värden som genomsyrar vår rättstradition och stat har givetvis starka kopplingar till kristendomen, och grundkunskaper i denna och dess urkunder är en självklar del av förståelsen av vårt samhälle och dess historia. Att kristendomen får genomslag i form av vilka dagar som är officiella helger mm är också ett naturligt uttryck av vårt samhälles kultur och karaktär. Statsapparaten ska emellertid inte för den sakens skull ägna sig åt eller aktivt stödja viss förkunnelse. Staten ska inte ska blanda sig i medborgarnas religionsutövning, samtidigt som medborgarna inte kan utkräva särskilda rättigheter från andra eller från staten beroende på deras trostillhörighet. Bidragen till trossamfund bör helt avvecklas.
Bildning, ansträngning och hyllande av framgång
Förkasta det postmoderna vansinnet som har fördärvat vårt utbildningsväsende och sätt åter bildning och fakta i högsätet. Sverige har historiskt varit ett bildningsland. Den folkliga läskunnigheten var tack vare lutheranismen vida utbredd långt innan det fanns ett offentligt skolväsende. Fortsättning följde på samma spår med världsberömda uppfinnare och ingenjörer och en guldålder för de sköna konsterna. Utbildningsväsendets successiva nedgång är ett självskadebeteende av sällan skådat slag som har pågått under mer än ett halvsekel och vars bittra frukter vi nu skördar i form av okunskap, bildningsförakt, kaotiska skolor och allt längre utbildningstid med allt tunnare innehåll.
Ingenting kan vara mer angeläget än att åter få ett utbildningsväsende i världsklass. Frågan hänger naturligtvis även samman med den besvärliga situation som invandringspolitiken har försatt oss i, men i än högre grad är detta en fråga om synen på kunskap och föreställningen att ansträngning och prövning är någonting fult och skadligt. Ett samhälle som inte värdesätter hårt arbete och framgång genom ansträngning är emellertid dömt till nedgång och underkastelse. Ingen välfärdsstat i världen kan hjälpa oss om dess fundament vittrar sönder.
Ett nytt samhällskontrakt
Folkhemmet kan inte bli någon vägledande vision för 2020-talet. Det finns ingen substans bakom Löfvens och Baastads ord, eftersom kombinationen högskattesamhälle, mångkulturalism, identitetspolitik och kravlöshet inte håller över tid. Bristen på alternativa visioner leder oss raka vägen mot det mångkulturella imperiet. Vi behöver således förhandla fram ett nytt samhällskontrakt, som innefattar alla medborgare.
Den vision om ett medborgarförbund som här har presenterats sätter en ära i personligt ansvarstagande och personlig framgång. Medborgares styrka ska vara en källa till glädje och visa vägen, snarare än den besatthet av människors svaghet och misslyckanden som kännetecknar vår samtid. Vi behöver samtidigt erkänna behovet av kulturell, överbryggande gemenskap – d v s behovet av nationen som grund för vår liberala demokrati. Vi ska göra nationen mottaglig för nya människor som fötts i andra nationer, vilket dock kommer att ställa höga krav på dem som söker inträde. Vi bör använda medborgarskapet som ett verktyg för att underlätta nationsbygget. Bildning, ansträngning och att bidra till gemenskapen är idealen som ska hyllas i vårt land.
Medborgerlig Samling har för avsikt att vara en kraft som formulerar och bearbetar denna nya, frihetliga vision för ett bättre Sverige. Ett lika sant som slitet talesätt lyder att varje land har en armé, antingen sin egen eller någon annans. Sak samma gäller för idéer. Vi ska inte godta dagens ideologiska spelplan och de alternativ som erbjuds bland de etablerade partierna och tankesmedjorna. Det inte bara går, utan det är t o m nödvändigt, att förena hårda krav och nationell sammanhållning med personlig frihet och tolerans.
Ilan Sadé
Partiledare för Medborgerlig Samling
MED-bloggen 
Ett år i senare kommer mitt svar, i det närmaste helt författadt redan 2019.
01 Ilan Sadé, jag vardt både arg och besviken, när jag läste, hvad du här ofvan hade skrifvit. Eftersom din skrifvelse innebär så mycken oskälighet, omöjlighet, otrolighet och felaktiga påståenden samt direkt förkastliga saker, skulle jag hafva kunnat skrifva flera tiotals sidor af bemötande. Det iddes jag icke och det hade varit ödd tid och gärning. Men det blef ändock en stor ordmassa af mitt svar. Du skrifver ju äfven flera kloka saker -det tillstår jag och bekräftar jag instämmande i- , till exempel att folklig homogenitet är en demokratisk förutsättning, låt vara annorledes uttryckt. Sanning säger jag. En gemenskap i folk och fosterland och en af alla uppburen vilja till det bästa för folk och fosterland är en grund för folkstyret, äfven om meningarna om det bästa (hvad man förmenar vara bäst) skilja sig. Vill man i c k e Sverige väl, är man således ingen demokrat. Om ingen en sådan förutsättning, egennyttig identitetspolitik, ingen helhetspolitik, bara särintressen, fiendskap. Men det är ditt dåliga, som hafver föranledt mig att skrifva; det genordar jag härefter och nedan. Jag skall börja med det sämsta och värsta i din ordväf, nämligen ditt detta:
”Stoppad invandring men knappast återvandring
Vi måste tala klartext och skilja mellan sak och person. Om man bortser från uppehållstillstånd
grundade på högkvalificerade studier eller jobb, måste invandringen från Mellanöstern, västra Asien
och Afrika upphöra. Det svenska samhället måste få förutsättningar att på sikt kunna inlemma alla i
gemenskapen. Ingen politik i världen kan åstadkomma det om diasporagrupperna bara växer. Det
torde i dag vara uppenbart för de flesta att Sverige inte å ena sidan kan ha öppna gränser och å andra
sidan bibehålla en stark sammanhållning, som i sin tur underbygger ett verkligt demokratiskt styre.
Här har kritiker av den svenska invandringspolitiken, till vilka jag sedan länge har sällat mig, haft
alldeles rätt. Vidare måste vi utgå från att de människor som har kommit hit och fått permanenta
uppehållstillstånd och medborgarskap kommer att stanna här. Nattståndna idéer om något slags
storskalig, tvångsmässig återvandring bland dessa grupper är bara bländverk. Det kommer inte att
ske. Glöm det. Vår statsmakt saknar förmågan att genomföra sådana planer, och finge den en sådan
förmåga vore den inte längre en anständig statsmakt. Vad sådana idéer däremot bidrar till är
växande missmod hos många invandrare och fara för ökande etniska motsättningar. I denna fråga
har en del nationalister på högerkanten alldeles fel.”
02 ”invandringen från Mellanöstern, västra Asien och Afrika [måste] upphöra. Det svenska samhället måste få förutsättningar att på sikt kunna inlemma alla i gemenskapen. Ingen politik i världen kan åstadkomma det om diasporagrupperna bara växer.” skrifver du alltså. Rätt är invasivfloden måste stämmas; den skulle aldrig ens hafva fått börja. Derutinnan ärum vi ense. Öfver till dina fel nu. Att, till att börja med, kalla detta invandring, är att påstå, att de muhammedanska afrisatinvasiverna (afrisat = samord för afrikan och asiat) skulle stanna här. Det skola de icke. Och att inlemma dem, afrisatmuhammedanerna, i någon gemenskap är komplett omöjligt, det är dessutom oskäligt och förkastligt. Och att göra det i ”svenska samhället” skulle förinta det svenska samhället, som föröfrigt icke ens längre finnes idag, om man med samhälle förstår ‘det som håller samman’; i den mån det ännu kanske gör det, är det dock stadt i upplösning, både mellanmenskligt och i byggnad. Och huru afser du då att förhindra dessa gruppers eget fortplantningsförmerande i Sverige?? Diasporagrupperna, som du benämner invasivklustren efter ras/språk/religion/härkomst/klan, komma ju växa af sig sjelfva, antingen det ständigt kommer fler utifrån (snabbare takt) eller ej (mindre snabb takt), om man i c k e aflägsnar dem. Det kan du icke. Och då hafver du redan talat emot dig sjelf. Ty ditt ”Ingen politik i världen kan åstadkomma det om diasporagrupperna bara växer”, motsäger ju då ditt inlemmande; deras förökning i Sverige är då omöjliggörandet. Repatriering är enda lösningen. Det är sant, att grupper (försöka och vilja) koncentrera sig geografiskt efter just sitt respektive ras/språk/religion/härkomst/klan. Kanske kommer hvar sådan grupp genom förtätning taga öfver vissa tätorter (säkerligen åtminstone delar af dem) i Sverige. Huru afser du förhindra det? Det kan du icke, det kan ”ingen politik i världen göra”, förutom politiken att aflägsna dem. Repatriering är enda lösning. När ghettofieringen af en tätort hafver börjat, komma Svenskarna flykta den, medan fler just det ghettots ras/språk/religion/härkomst/klan-enheter dels komma till dels breda ut sig och sitt ghettovälde.. Sammanklumpning. Förtätning af ensartade invasiver. En utveckling, som ghettodväljarna i fråga sjelfva VILJA hafva. De VILJA taga öfver områden, fördrifva Svenskarna derifrån (genom våld, mord, våldtäkter, bilbrändningar, husbrändningar, trakasserier och så vidare) och sedan regera der sjelfsvåldigt, utom lagen och (i brist å bättre begrepp) utom samhällets insyn i ett eget ghettosamhälle efter ras/språk/religion/härkomst/klan. Lokala ”sharia”-lagar, könsstympningar, steningar af kvinnor och hängningar af homosexuella, slafveri, djurtortyr och så vidare. Är tätorten i fråga en (liten) kommuns hufvudort, kommer invasivgruppens öfvertagande gälla hela kommunen (Malmö på väg dit, dock med olika invasivgrupper); invasivgruppen kommer då politiskt kunna härja som majoritet med eget ras/språk/religion/härkomst/klan-parti. Ett somaliskt somalispråkigt ghetto, med ”sharia”-lagar, hvarifrån ghettodväljarna utföra attacker å Svenskarna i ghettots närhet och å Sverige sjelft och alla i ghettot skydda dem, hållande hvarandra om ryggen (inga vittnen). Detta är icke skräck-fiction, utan fullt möjligt i nära tid, om man icke kastar ut dem. Huru afser du stoppa detta, att invasiverna förinta Svenska småstäder till afrisatghetton och taga öfver hela småkommuner (Filipstad kanske ett exempel i vardande)? Öfversätta detta ditt manifest om ett ”medborgarförbund” till somali, arabiska, urdu och tigré och anslå det å en anslagstafla i ghettot (eller i ghettot i vardande) eller leja någon ghettoindivid att läsa upp det efter ”fredagsbönen” och sedan låta ordmagien lösa allt? Tror du på detta? Nej, du är intelligent. Slå derför detta vanartade hugskott ur hågen. Repatriering af de afrisatiska ras/språk/religion/härkomst/klan-invasiverna är e n d a lösningen. Märk mina ord.
03 Sedan om ditt ”Det torde i dag vara uppenbart för de flesta att Sverige inte å ena sidan kan ha öppna gränser och å andra sidan bibehålla en stark sammanhållning, som i sin tur underbygger ett verkligt demokratiskt styre.” Det är riktigt att sammanhållning bygger å gemenskap, alltså likhet (ditt samband mellan demos och ethnos), hvarur, och kanske e n d a s t derur, en demokrati kan springa och lefva med hälsa Finnes ingen gemenskap, kan en demokrati icke förefinnas; då blifver det bara en fienders kamp grupperna emellan om eget gagn. Men detta, massinflödet af afrisatinvasiver, hafver ju nu r e d a n förverkligats som illdåd. Och sammanhållningen, som du omtalar, finnes ju då icke, hvarför icke heller underbyggnaden till ditt verkliga demokratiska styre gör det. Bort med invasiverna.
04 Och nu till de allra sämsta och värsta sakerna du skrifver, förkastliga saker; jag börjar med ditt detta: ”Vidare måste vi utgå från att de människor som har kommit hit och fått permanenta
uppehållstillstånd och medborgarskap kommer att stanna här.” Nej, det måste vi icke. Afrisatmuhammedanerna skulle aldrig hafva släppts in, och de skulle aldrig hafva fått något uppehållstillstånd och de skulle aldrig hafva fått några medborgarskap. Hvarje prof å detta är ett brott, hvart fall af dessa slag är ett skändligt illdåd (vänsterkorruption!). Sådant accepterar man icke, utan man bekämpar det. Konservatism är icke blott att bevara, utan det är också att återställa saker, som i strid med konservatismen hafver ändrats, till huru de voro innan förändringen, alltså brottet mot konservatismen, skedde. Jag kan med l ä t t h e t argumentera för invasivernas aflägsnande, antingen de hafva skändligen begåfvats med uppehållstillstånd eller medborgarskap eller intetdera. Jag hafver nämligen rätt i sak. Du kan sjelf icke heller sjelf styrka detta ”måste”; det lofvar jag hvar läsare. Om man till ditt påstående lade en villkorssats ‘om man icke kämpar/sträfvar/verkar mot det, skulle satsen dock blifva giltig.
05 Sedan ditt derpå följande:”Nattståndna idéer om något slags storskalig, tvångsmässig återvandring bland dessa grupper är bara bländverk. Det kommer inte att ske. Glöm det.” Herre min skapare (som icke finnes)! Du var och är motståndare till importen af dem. Du var och är motståndare till att gifva dem uppehållstillstånd och medborgarskap. Du känner väl till följderna af importen af afrisatmuhammedanerna, som alla friska se under plågor: de skändade Europeiskorna i tiotusentals, sprängningar i hundratals, otaliga skjutningar, hundratals mord, ohyrans bilbrändande, förstörelsen af skolan, våldsdåd hvarje dag, kommunernas väg mot kollaps i alla afseenden, muhammedanismens expansion och muhammedanernas afsikter att taga öfver vårt land, ghettofieringarna, ekonomiskt sammanbrott, en omverld som sänker kronan och så vidare. Men sedan, då Europahatarna, västhatarna, de vänsterreligiösa fanatikerna hafva genomfört just detta grymma nidingsdåd mot oss, och de nämnda vederstyggligheterna hafva följt, förkunnar du alltså som sjelfutgifven samhällskonservativ, att detta skall vara vårt lands framtid. Defaitism. Det stinker detta af. Det låter som fiendtlig propaganda från ”ung vänster” eller muhammedanerna, eller ”dagens nyheter”. Nu, när illdådet, det största i västerländsk historia, mot din vilja och mot ditt vett hafver begåtts, lägger du dig alltså platt å marken och nästan förkunnar det som beständigt ödefaktum för land och folk, och du föregifver det vara måstligt för oss att dagtinga inför, ehuru du vet all dess onda innebörd, hvarjemnte du med dessa ord till och med försöker sprida och ingjuta din defaitism i Svenskarna och de andra Européerna att gifva upp all kamp för att rädda Sverige och Europa från undergången i muhammedanisering och afrikasienfiering. Och du vill till och med ingå medborgarförbund med dem. Ofattbart. Horribelt. Förkastligt. Det finnes ett ord medlöpare. Ordböckernas beskrifning af den glosan träffar dig i viss mån, men icke fullt. Begrunda det. Och, om du finner dig i afrisatinvasivernas fortsatta förekomst i Sverige, är det rimligt att tillskrifva dig äfven att godtaga, hvad det innebär; fortsättningen af allt detta onda jag nämner ofvan. Begrunda äfven det. Och, om du sedan står kvar vid ditt ”måste”, skall du hädanefter icke visa eller uttrycka upprördhet öfver de framtida offren och den kommande ekonomiska kollapsen och det allt det öfriga onda. Ty endast den som är motståndare till något, är ju fri från dess skuld; du skulle då icke längre vara en af dem.
06 Sedan ditt ”Vår statsmakt saknar förmågan att genomföra sådana planer, och finge den en sådan
förmåga vore den inte längre en anständig statsmakt.” Så en statsmakt, det är de faktiska makthafvarna i staten, som skulle göra det i alla afseenden riktiga så väl politiskt, etiskt som rationellt, och derigenom lösa Sveriges a l l a problem med och upphäfva a l l a hot från invasiverna och rädda a l l a framtida offer för invasiverna skulle då icke längre vara anständig? Att göra det, som skulle rädda många tusentals svenskor årligen från att blifva skändade af afrisatinvasiver, få sin lif förstörda mehmuttar och muhammedar, skulle alltså enligt dig vara oanständigt? Att rädda Sverige från muhammedanismens aggressioner skulle alltså vara oanständigt? Att härigenom sanera kommunernas ekonomier skulle vara oanständigt? Och så vidare och så vidare. Nej, Ilan Sadé, d e t skulle vara en anständig statsmakt, hållen af goda Européer med västerländskt vett i hufvudet och blågul västerländsk godhet i sina hvita hjertan. En stat, som förverkligade detta väldåd, problemens och ondskans universallösning, skulle derutinnan vara o f ö r v i t l i g, derutinnan alltså i fullaste mått Anständig, med stort A, inget O. Förmågan att göra godt och rätt kan icke göra sin ägare oantsändig.
07 Så till ditt sista i denna del, ditt ”Vad sådana idéer däremot bidrar till är växande missmod hos många invandrare och fara för ökande etniska motsättningar. I denna fråga har en del nationalister på högerkanten alldeles fel.” Detta är vänsterdrafvel. Punkt. Vänsterreligiösarna hafva en dogm, som kan uttryckas ‘de svartbruna är menlösa offer för de vita, europeiska, västerländska skurkarna, ingenting är någonsin deras fel, allt är alltid dom vitas fel’. Detta är äfven den främsta af vänstertalibanernas stående påstående till ALLA problem och ondt med invasiver i Sverige (”utanförskap”, ”diskriminering”, ”rasism”, ”främlingsfientlighet”, ”har ingen fritidsgård”, en radda ditten-”fobi”, en radda datten-”fobi”) och i verlden (”kolonialism”, ”neokolonialism”, ”imperialism”, ”rasism” ”Israel”, ditten-”fobi”, datten-”fobi”). Slikt kommer du alltså med här. Nationalisterna, som du benämner Europavärnarna, antagligen främst Alternativ för Sverige, hafva icke fel om hvad räddningen kräfver. Att hafva rätt i sak, att hafva den rätta ståndpunkten i en fråga och att följaktligen sträfva efter dess förverkligande innebär a l d r i g förskyllan för andras missmod, icke heller någon skuld till en eventuell polarisering eller motsättning. Om det hvita Europeiska folket Svenskarna icke frivilligt gifver bort sitt land till afrikanska och asiatiska muhammedaner, begå Svenskarna brottet att misshaga de afrikanska och asiatiska muhammedanerna. Det är hvad du faktiskt påstår här; det är dina ords betydelse. De skyldiga till Sveriges elände, förstörelse och allsköns ondt kommet af afriastinvasionen är afrisatinvasiverna sjelfva och de, som hafva importerat dem och sjelfkalla sig ”antirasister”. Icke och aldrig och ingalunda de friska Svenskarna och öfriga friska Européer, som motstånda illdådet. Skäms. Att ingjuta missmod i dem, som borde aldrig fått komma hit, i dem, som äro skadliga och hotfulla mot Sveriges folk och land, i dem, af hvilka intet godt är att förmoda, skulle dessutom vara af godo. Det skulle få åtskilliga af dem att packa sig bort. Man skulle äfven kunna undvika att missmod uppkommer hos dem, som man icke skulle kastas ut härifrån, genom att låta dem veta detta. Och att beskära motståndarna till det onda och förespråkarna af lösningen någon skuld för ”etniska motsättningar”… skäms igen. Återigen, liksom med ”missmodet”: att handla rättfärdigt och att hafva rätt i sak, kan aldrig ådraga en egen förskyllan. De etniska motsättningarna äro helt importerade; de skulle också försvinna med invasivernas försvinnande. Endast västerländskt sinnade kunna få stanna, och blott i en ringa, handterlig mängd. Man måste alltså icke kasta ut alla. Det är lösningen. Dessutom skulle denna politik, denna föresats och allsvenska kallelse till gemensam sträfvan ingjuta mod och hopp i Svenskarna och Européerna. Det nämner du icke, medan du alltså varnar för missmod hos ”många invandrare”. Det ser ut som ett utfall af skef ståndpunkt, en icke Svenskarna redobogen och välvillig en Alla märke det.
08 Och huru skall man då hindra muhammedanerna från att taga öfver Sverige, om du afser behålla dem här? Du är en intelligent man -så äfven jag-; du vet -ja, man behöfver icke var intelligent för att veta detta uppenbara-, att att göra just detta är muhammedanernas mål. Förnekar man detta, antingen ljuger man eller vet man icke, hvad muhammedaner äro. De finnas nu här, och enligt hvad du ju skrifver, skulle vi nu defaitistiskt acceptera det som beständigt faktum. Huru afser du alltså stoppa dem från att nå sitt mål? Det ankommer dig nu att besvara spörsmålet. Vi kunnum ingalunda behärska och hindra deras fortplantning i vårt land; de kunna alltså taga öfver Sverige å så kallad demokratisk väg genom att bara föröka sig och bida sin tid. Detta veta muhammedanerna, och redan äro de långt öfver miljonen… Tids nog (inom några decennier?) och i tillräckligt antal skulle de jparlamentariskt kunna införa sina ”sharia”-lagar här. Då är Sverige, det hvita västerländska landet slut och öfver. Huru, Ilan Sadé, vill du stäcka detta? Huruledes förhindra det? Hvarigenom vill du frälsa Sverige från detta öde, från denna fasliga undergång? Den enda lösningen ÄR att laga deras aflägsnande härifrån. Detta förkastar du dock som ”bländverk”. Tänkte du tala dem till rätta? Göra det genom ditt medborgarförbund kanske? Tror du, att deras muhammedanism skulle plötsligt gå öfver, så att de komma till verklighetsinsikt och som sanningsproselyter sjelfmant skuddar af sig sin arabiska halföiska jernåldersfossilism med kvinnoförtryck, påhittade figurer, klyfningar af månen, djurtortyr och trolldom? Eller månne med annan ordmagi få dem att aflägnsa sig härifrån och vända hem till muhammedanbältet? Man kan icke genom argumentation bota religiösa från sitt vanvett, allra minst muhammedanerna, de ju värsta af alla religiösa. Det vet du. Repatriering är enda lösningen.
09 Liksom 290 fågelungar med uppvända näbbgap samstämmigt och samtida skrika MAT MAT MAT åt sina (utsjasade) fågelföräldrar, komma snart 290 kommuner börja skrika PENGAR PENGAR PENGAR åt staten för att illdåda bort å invasiverna och deras lyxlif, deras all inclusive sinekur. Pengar som staten icke hafver. När lågkonjunkturen hafver kommit, kommer regimen lööfven (eller annan vänsterregim; skulle SD hafva makten då, vet jag icke huru det kommer agera) börja låna pengar, alltså ÖKA STATSSKULDEN (budgetregler eller ej) för att bestrida afrisatinvasivernas nämnda sinekuriska lyxuppehälle, medan Sverige stapplar å blodiga knän och Svenskarna vackla och lida. Det är ju endast vänsteristerna i Sverige, som förnekar verkligheten; omverlden gör det icke. Alla utom de värdegrundsreligiösa se ju den uppenbara sanningen. Med ett Sverige snabbt å väg mot afgrunden och ekonomiskt sammanbrott, komma de utländska långifvarna fordra hög ränta för dessa lån… …med en krona hvars värde nu försvinner inför öppen ridå. Det kan komma att gå käpprätt mot nationellt sammanbrott då. Men, om menniskor då redan hafva orden i hufvudet, komma krafven att kasta ut invasiverna öka och ljuda allt högre i hela landet: Repatriering enda lösningen. Repatriering enda lösningen. Repatriering enda lösningen. UT! UT! UT! I folkmun dock uttryckt med hårdare språk: bort med de ‘svordomar i rad’. Du nämner sjelf ”nästa stora lågkonjunktur och den följande ekonomiska krisen i landets kommuner” men dervid intet om lösningen. Jag hafver skrifvit ut lösningen för alla att se, den ENDA, och gjort det i klara ord. Invasiverna måste helt enkelt väck, sta, bort, hädan, enkannerligen muhammedanerna. Jag gissar, att Sveriges akuta nöd att göra detta uppgår till åtminstone 1,5 miljoner troligen närmare eller öfver 2 miljoner. Stora summor, ja, men jag hafver icke försatt Sverige i läget utan konsekvent, städse och oaflåtligen varit illdådets motståndare (till skillnad från dig nu?). Detta är nu den fula verkligheten; och den fulheten tilltager dagligen. Sedan nämner du att ”den arbetande medelklassen kommer inte att vara med på noterna.”, det kommer den icke, nej. Den kommer hörsamma orden: Repatriering enda lösningen. Ja, hvem alls kommer vara med på noterna?? Allt mer pungslår regimen svenskarna för att öfverföra deras pengar till afrisatinvasiverna och till att bestrida deras uppehälle; hvem kommer att vara med å detta? Allt färre, medan allt fler hörsamma sanningens ord: invasiverna m å s t e kastas ut.
10 Och när detta sker (lågkonjunkturen och det öfriga, bara en tidsfråga bort!), kunna de vänsterreligiösa rättfärdighetsposerande afskummen sitta hättade i sina fittmössor och göra handhjärtan huru ihärdigt som helst dagarna igenom och väsa sitt ”rasism” och sitt ”främlingsfientlighet” och sina öfriga allom kända vänsterläten; balansräkningar ljuga icke. Deras röda siffror, 8, 9, 10, 11, 12 i rad, komma skrika ut sanningen, så i kommunerna, så i landstingen, så i staten. I lågkonjunkturens mörker komma icke ens de värsta vänsterreligiösa fanatikerna kunna förneka faktums ilsket röda sken; det kommer lysa dem i ögonen genom deras stängda ögonlock. Allt det öfriga med skjutningar, sprängningar, brändningar, mord, våldtäkter o.s.v. komma äfven fortfara jemnte den ekonomiska kollapsen och skenande statsskulden; ja, afrisatinvasivernas kriminalitet torde öka. Samtidigt komma hudratusentals afrisater TILL försöka komma till Sverige… Troligen kommer dessutom omverlden att försvaga kronan än mer, så att allt importeradt, till exempel bensinen och mycken mat, bara blifver allt dyrare. Regimen lööfven kommer till det högsta höja skatterna och till det yttersta skära bort af de vitala samhällesfunktionerna och i sin vanliga uselhet och oförmåga stå handfallen inför allt i katastrofen. Svenskarnas nettoinkomster komma således minska, medan utgifterna och priserna liktidigt stiga. Den höga bolånebelåningen skulle äfven kunna kollapsa… Då allt detta drabbar dem, komma menniskorna vara allra högst mottagliga för budskapet att kasta ut invasiverna: Repatriering enda lösningen. Det kommer genljuda öfver hela riket; dess kraf komma höjas. Och ingen skall för ett ögonblick tro, att regimen lööfven kommer att sluta illdåda bort pengar å afrisatinvasiverna! Tvärtom är det det s i s t a, regimen skulle göra. Budskapet skall nötas in i folks hufuvden. Sanningen skall ältas in i deras hjernor, så att tanken förblifver der af sig sjelf, varder de svenska inbyggarnas egen stadigvarande tanke, ett sanningens slående genljud. Repatriering enda lösningen. Repatriering enda lösningen. Repatriering enda lösningen. En menniska som redan sjelf tänker en sak, hon är mottaglig för budskapet utifrån. Denna sanning om den faktiskt enda lösningen är tabuerad i dag i den vänsterreligiösa fanatismsituationen, som råder nu. Derför är budskapet äfven högst viktigt att propagera ut (propagare betyder fortplanta); det bryter nämligen mot, ned och med tabuet, befriar många från sjelfcensur. Den starke går före med budskapet öppet uttaladt och förlöser dymedelst den feghågsne, den kufvade får först sina tankar fria, sedan kommer han orädd sjelf tala orden som sina. Och, om folket till stora delar öppet säger detta, komma äfven allt fler politiker våga ansluta sig till sanningen om repatrierings nödighet. Om Medborgerlig Samling då är på banan med den politiken, kommer massor att ansluta sig. Är du skickad att föra den politiken?
11a Huruledes då? Jag bör ju anföra något om det. Om Svenskarna vore mangrant friske, skulle vi och Fosterlandet icke vara i detta prekära läge; ty afriakasienfiering och muhammedansiering skulle då a l d r i g hafva förverkligats som illdåd, ingen dess början, intet dess förlopp. Inget af detta onda hade skett. Nu är tyvärr Svenskarna ett mycket, mycket, mycket sjukt folk, kraftigt mentalt stördt; dock icke alla af det och allt fler komma till sans och insikt. Skulle de tillfriskna till majoritets, skulle detta förslå till att vinna boten mot det onda och till vägen mot Fosterlandets frälsning. Vi skulle då kunna kasta ut invasiverna direkt. Detta kommer dock icke ske snart, om någonsin, derför måste andra metoder till. Jag nämner dem. 1 Öppet visad afsky mot invasiverna. Det är viktigt. Det är obehagligt att erfara kyla, förakt och afskyns pilar. Man skall göra helt klart för dem, att de äro personae non gratae här, och att de ingalunda hafva någon framtid i landet. Öppet städse uppmana dem att åka hem, packa sig bort. 2 Undandraget underhåll. De hafva ju ingen utkomst. Bort med allt deras lyxlif bestridt med offentliga medel, bort med alla deras undantagslöst förkastliga förmåner. Afhys dem från de bostäder, hvilka de korrupta kommunerna hysa dem i efter den vidriga ”bosättningslagen”, som påtvingade kommunerna invasiverna, denna onda lag för tvångsmuhammedanisering och tvångsafrikasienfiering af rikets ALLA kommuner. 3 Angripa deras muhammedanism i alla afseenden och alla dess sidor; de allra flesta af dem är ju just muhammedaner. Kriminalisera förekomsten af ”halal”-kött i Sverige och all handtering af det. Förbud mot denna muhammedanernas sadistiska djurtortyr är det lättaste lätt att argumentera för, men omöjligt att göra det mot (Hvem skulle försöka argumentera FÖR tortyr af djur?). Utan föda kunna muhammedanerna icke förblifva här. Kriminalisera indoktrineringen af deras afkomma in i muhammedanismen. Häremot skulle ingen kunna anföra något skäligt alls. Att icke få misshandla (just misshandel är det nämligen) sin afkomma så, skulle göra det omöjligt för muhammedanerna att förblifva här och fortvara muhammedaner. De skulle då försvinna härifrån; muhammedanismen är ju det käraste af allt för dem. Kriminalisera uppvisandet af muhammedanska symboler å allmän plats och arbetsplatser, eftersom muhammedanismen är den största ondskan någonsin och helt oförenlig med det västerländska, ja något af dess motsats. Det skulle göra det omöjligt för hucklemuhammedaner att förblifva här. Kriminalisera muhammedanskränen (”böneutrop”). Det skulle göra muhammedanerna rasande att icke få fortfara med detta oskick. Jag skulle kunna skrifva mer, men med detta genomfördt, dessa tre punkter förverkligade, stode invasvierna utan inkomst, utan bostad, utan föda, visste de sig vara oönskade; och finge icke mer barbarera med sin muhammedanismen. Deras nuvarande lyxlif, skulle vara svunnet och deras tillvaro förbytt till plåga utan hopp om ände. De torde då packa sig bort.
11b Och hvilka skola bort? Jag skall generellt skizzera det. Alla, som äro fiendtliga mot Sverige, Svenskar, Europa, Européer och väst, skola väck (alla muhammedaner alltså). Alla invasiver, som hafva kallat Svenskar, Européer och Västerländingar för ”rasister” ocheller ”svennar” (afrisaternas rashatsord mot oss), skola väck. Alla invasiver, som hafva kallat Svenskor, Europeiskor och Västerländskor och kvinnor och töser öfver hufvud för ”horor”, skola kastas ut. Alla pseudoflyktingar, alltså ALLA afrikaner och asiater, som som sådana äro bevisligen inga flyktingar, skola väck; ”flyr” man från en plats i afrika eller i asien hamnar man icke i det hvita, atheistiska norra Europa. Alla afrisatinvasiver, som å något sätt äro ett hot mot Sverige, Svenskar, Europa, Européer och väst, skola väck. Alla afrisater, som äro ickevästerländskt sinnade,skola väck, alltså alla slika muhammedaner. Helt enkelt skall ingen, som aldrig skulle hafva släppts in i Sverige, få stanna. Endast västerländskt sinnade skola kunna få stanna.
Så öfver till andra delen af ditt verk, den om medborgarförbundet.
12 Detta förefaller mig vara bara en annan skepnad af vänsterns ”integrationen”, med den skillnaden att detta äfven skulle gälla Svenskarna sinsemellan. Huru länge hafver det nu tjatats härom, om ”integrationen”? I 40 år? I 50? Den hafver ännu icke skett och den kommer aldrig att tima. Enstaka individer torde man kunna kalla integrerade, dock beroende af huru man definierar begreppet och hvad man afser med det. Nu, sedan Sverige formligen hafver dränkts af och med dödsfloder af afrisatinvasiver (afrisat = samord för afrikan och asiat), flertalet muhammedaner dessutom, är integrationen än mer fjärmad från verkligheten. Liknande menniskor, som redan i sig sjelfva icke stånda långt ifrån hvarandra, kunna k a n s k e komma samman till ett, kunna kanske bilda och utgöra en gemenskap, e f t e r s o m de likna hvarandra, men e n d a s t om de sjelfva vilja detta, alltså enbart om den ömsesidiga viljan är vid handen. Den viljan finnes icke. I Sveriges fall andra Européer, kanske några ostasiater samt å sin höjd det fåtal västerländskt sinnade personer af andra slag. Dessutom skulle (törhända) de sednare två gruppernas medlemmar kunna ingå i en gemenskap med oss svenskar, e n b a r t om de äro just fåtaliga. Det äro de icke (de västligt sinnade må vara fåtaliga, men de äro ju en relativ mikronitet). Ju längre från hvarandra grupper stå, desto osannolikare är uppkomsten och förekomsten af någon gemenskap; är skillnaden för stor, är den omöjlig. Skillnaden mellan hvita, bildade, vettrika, rationella atheister, och muhammedanska somalier, hart när alla illitterata, enligt min atlas till och med till 71% analfabeter med en genomsnittlig intelligenskvot å omkring 65-75 (olika uppgifter å internets IQ-verldskartor), som, trots detta, dessutom hata och förakta OSS (!), kunde den vara större? Till detta kommer mångtalighetsvariabeln: ju fler grupper man skall jämka samman eller få att komma samman till en gemenskap, desto svårare (om alls möjligt) är det, än mer så, ju mer de skilja sig åt. Och, ju större grupperna äro, desto svårare (om alls möjligt). Det finnes icke en chans att ditt medborgarförbund skulle kunna göra det. Hvad skulle du säga om ett förslag, att Medborgerlig Samling och Feministiskt Initiativ skulle gå samman till ett parti eller bilda ett politiskt förbund? Ditt eget förslag ligger l ä n g r e bort från verkligheten än det. Och det gäller ju bara t v å parter. Ditt medborgarförbund tänkte du väl skola gälla alla, alltså betydligt fler än två? Hippieromantik plägar jag benämna somt vänsterdrafvel, enkannerligen deras vänsterreligiösa dogm ”alla människors lika värde”; hvad du tyvärr hafver skrifvit, förtjänar samma dom. Du omtalar med underförstådt, men ett mellan raderna fullt synligt, hån det Friggeboska försöket till förbrödrande allsång i mångfaldsghettot Rinkeby, men föreslår sedan ett eget ”We shall overcome”. Och det ett för hela landet. Vi hafvum idag icke ens någon gemenskap svenskar emellan. Vänstern hatrasar mot alla Européer, som icke underkasta sig deras vänsterreligiösa fanatism och västhat, sammanfattade i deras ”värdegrunden”, det är förföljelser och utrensningar, mobbning och våld. Polariseringen skenar. Sjelf hafver jag tillskrifvit och meddelat cekten min uppriktiga mening, att jag icke längre betraktar centerpartister som menniskor. Invasivgrupperna hata både hvarandra (kors och tvärs) och Européerna; Européerna hata dem, allt medan den hvitfiendtligt raspartiska staten underblåser hatet med sin svartbruna blåsbälg, andandes och utspyende vänsterkorruptionens eldfängda Eurofobgaser. Någon framtida sämja är icke att bebåda öfver hufvud taget; det finnes intet skäl att förmoda en kommande sådan, ej heller förefinnes det möjlighet att fabricera en gemenskap af något slag alls. Några grunder för ett förbund finnes helt enkelt icke. Tag dessa fakta i fortvarande akt. Tvärtom kommer allt bara blifva värre och värre, om man icke just en masse aflägsnar invasiverna, och om man icke underkufvar vänstern och sanerar samhället från dess korruption, inkompetens, vanstyre och allsidiga uselhet. Så ligger det sjuka landet. Repatriering af afrisatinvasiverna är enda lösningen. Det är icke något nattståndet bländverk utan den enda vägen. Inse detta. Att misslyckas häri skulle kunna betyda förlusten af Sverige sjelft, undergången af vårt land, vårt folks ände, Svenskarnas dödspunkt, vår framtids slut.
13 Endast dina likar skulle vilja ingå i ditt medborgarförbund; det skulle alltså varda en sekt, om det blefve förverkligadt, icke en ersättning för folkhemmet. Och huru skulle ingåendet af medborgarförbudnet gå till? Hvarutinnan skule det bestå? Skulle man unterteckna ett formulär? Edgång? Huru skulle de förbundne och andra skilja sig åt? I rättigheter? I skyldigheter? Genom fördelar respektive nackdelar? Hvad? Ty n å g o t måste ju förbundet betyda. Skulle förbindandet vara ett tvång? Hvad göra med dem som neka? Skulle det vara ett förbund, mot hvilket man på något sätt kunde förbryta sig? Med hvilken påföljd skulle detta vara sanktioneradt?
14 Och det, som du uppräknar som det tänkta förbundets ledstjerna, honnörsord och grund till exempel bildning, ansträngning, hyllande av framgång, är borgerligt odlade och afhållna samhällsblomster. Vänsteranernas sinnen äro stängda för slik hädelse; för dem är detta ogräs i deras rättfärdighetens rabatt, och de komma aldrig gifva något gehör för dem. Värdegrund. Fittmössa. Handhjärta. Det är deremot deras ideal till-lika vänsterreligiösa dygdbukett. Hafver man ”värdegrunden”, bär fittmössa, gör hjärtlik åtbörd, kallar sig ”antirasist” och ”feminist” och sjelfhatar sig för sin hvithets skull, DÅ är man en god människa… För att citera dig sjelf: Glöm det. Det kommer inte att ske.
15 Ditt ”en vision för gemenskap – för broder- och systerskap – över de kulturella gränserna” förtjänar onekligen domen hippieromantik. Jag kan icke tro, att du verkligen hafver tänkt igenom detta. Min gissning är, att du blef förförd af dina egna ord, som som blotta ord tedde sig dig täcka, utan att du gaf någon akt å deras sanningshalt. Med andra ord: du skref dem utan att stämma af dem mot verkligheten. Med kultur i ”över de kulturella gränserna” måste du dessutom främst och först mena muhammedanismen, med allt hvad den betyder och är till exempel af kvinnoförtryck, homofiliförföljelse, könsstympningar, djurtortyr, mångahanda vanföreställningar, våld, grymheter och allsköns annat, som den hafver konserverat från arabiska halföns jernålder… Muhammedanismen är, så till sägandes, den upplysta västerländskhetens antimateria. Med dem, som uppbära och äro präglade af denna ”kultur”, skulle du alltså vilja bilda ett ”broder och systerskap”. Tror du alltså detta vara möjligt? Och vill du verkligen det? De frågorna kan du icke jaka. Det låter som en FN-floskel. Af vänsteristerna är du sjelf äfven afskydd och hatad som ”fascist” och ”högerextrem” och så vänstervidare; likaså ärum alla vi till höger det. Ser du verkligen något syskonskap med dem? Glöm detta.
16 Ditt ”Utgå till att börja med från att alla […] är starka och ansvarstagande människor, vilka både kan stå på egna ben och bidra till gemenskapen.” är felaktigt och kan icke vara genomtänkt. Man kan ju icke utgå från någonting, som man vet vara falskt. Du vet, att icke alla äro starka. Du vet, att icke alla äro ansvarstagande. Du vet, att icke alla kunna stå på egna ben. Så hvi kommer du med detta? Och någon gemenskap finnes icke; nej, disharmoni, osämja, motvilja hat och fiendskap råda.
17 Ditt påstående, att Sverige skulle vara mångkulturellt är felaktigt. Afrisatinvasiverna (mestadels muhammedaner, dem deras beundrande tillbedjare benämna ”mångkultur”) äro nämligen i c k e en d e l af Sverige. Förefintliga inom rikets landamären, ja förfärligt så, men icke en d e l af Sverige.
18 Ditt ”hög tid att blicka framåt och formulera en positiv vision för såväl Sverige som för andra västerländska länder vilka dras med snarlika problem. De politiska krafter vilka endast piskar upp och rider på missnöje, bitterhet och nostalgisk längtan till svunna tider är inte förmögna att ena och hela vårt samhälle och göra det framgångsrikt. Missnöjet är helt berättigat, men ett gott samhälle kan inte byggas på missnöje allena.” ids jag icke ens bemöta. Det är bemängt med så stora och svåra fel; jag k a n nedgöra det, om det skulle komma till det. Derom tvifle ingen. Dessa ord gjorde mig -och många med mig- besviken och arg, ja äcklad faktiskt.
19 Hvad gäller ditt ”svenskar som har invandrat”, är det en sjelfemotsägelse och ett fel. Svenskarna äro ett hvitt, Europeiskt folk med det östra Skandinaviska Halfön till hem. Intet annat. Man blifver icke svensk at att komma hit; Svensk är man i sig sjelf, som släktledsmedlem af detta hvita och Europeiska folk, ett dess barn, en dess generationslänk; att vara svensk är icke ett medborgarskap, icke att hafva ett personnummer och icke att ens namn ståndar i Skatteverkets rullor. Detta, sanningen, kan jag med största lätthet försvara. Jag förutskickar löftet om vederläggning till enhvar, som försöker säga emot. Vill månne någon draga en lans mot verkligheten? Nå, gör då det; verkligheten är redo, jag dess segervisse kämpe. Endast andra Européer, Svenskarnas hyperonym, kunna, ehuru de faktiskt icke äro det, godtagas som svenskar, afrikaner och asiater a l d r i g.
20 Du skrifver äfven fler fel, som jag icke ids behandla. Det är redan (med det nedanstående inräknadt) upp i öfver 9 A4, och det skulle svälla långt mer, om jag bemötte och vederlade allt ditt skrifna. Till afslutningens början alltså. Medborgerlig Samling hafver och företräder mycken god och riktig politik, MEN, om i den äfven detta ingår, att invasivhorderna skola stanna här, betyder den öfriga politiken intet. Denna del af politiken skulle då till och med blifva ett skäl, att i c k e rösta på partiet, huru god den öfriga politiken än må vara. Så länge horderna af afrisatinvasiver förefinnas här, komma äfven problemen och allt ondt deraf bestå. Om det komme in i det helgeandholmska dårhuset, skulle Medborgerlig Samling med denna politik alltså varda en del af problemen och det onda, icke en del af deras lösning och bot, en bevarare af problemen och det onda, icke deras lösare och besegrare. Jag hoppas att denna skrifvelse är blott din egen villa, och att således detta icke är partiets politik. Någon klargöre detta. Fastän du anslog detta å Medbloggen 28 juli, är jag nu ett år och en dag senare den förste att skrifva en kommentar. Icke ett enda bifall hafver du fått. Tag tydor af det. Du hafver fel; tag det till dig. Du hafver vett och intellekt: öfvergif detta ditt hippiehjernspöke.
21 Mitt råd till-lika önskan, är att Medborgerlig Samling i stället för detta tager fram ett massivt repatrieringsprogram (eufemism), ett 7-siffrigt ett, utan att låta invasivernas medborgarskap och uppehållstillstånd hindra sig; står lagen i vägen, skall lagen bort. Det är vägen bort från nuets onda ve till Sveriges väl och räddning. Notate benissime: Den enda vägen. Att lyckas med detta är äfven förutsättningen för Medborgerlig Samlings öfriga politik att alls kunna komma i verkställighet. Alla tage detta till sig. Med afrisathorderna kvar i landet är det nämligen icke möjligt; ty ett land blifver och är, som det är befolkadt. Den bästa politik i verlden förmår intet, om det icke finnes folklig förutsättning för den, alltså folk, som duger till politikens förverkligande. Det hafver Sverige icke idag. De tre delarna äro alltså: bort ned horderna af afrisatinvasiver (endast västerländskt sinnade må stanna och det i fåtal), bort med muhammedanerna, sanera Sverige (myndigheter, museerna, skolväsendet och allt så vidare) från vänsterkorruptionen, det är från vänsteranerna, vänsterindividerna. Sedan och först då är den öfriga politiken förverklingsbar, dessförinnan icke. Och att aflägsna afrisatinvasiverna skulle vara att afslägsna afgrundsvänsterns (s, vpk, mp) kärnväljare. Sverige skulle då slippa slika regimer för öfverskådlig framtid, törhända för alltid! Deri föreligger ett stort värde och det är ett eget incitament att genomföra afafrikasienfieringen och afmuhammedaniseringen, och, som skrifvet, antagligen förutsättningen för Medborgerlig Samlings politik att ens vara möjlig. Och genomför man i c k e detta repatrieringsprogram eller misslyckas med det, är det motsatta en öfverhängande risk: då kan tvärtom vänstern genom afrisathorderna, som ju alltjemnt ökar i mängd, kanske tillskansa sig säker makt allt framgent… Låter det kul? Ett Sverige i fast svartbrunt grepp af kommunister, socialister, muhammedaner, negerföreningar, andra afrikanska och asiatiska ethniska grupper, feminister, värdegrundsfundamentalister, ”pride”-maffian, ”identitetspolitiska”-totalitärer, hela det svartbrungrönröda spektrets allsköns vänstertalibanismorganisationer… Allt det vårt Sverige lider nu, men således tusen resor värre. För beständig framtid. Det kan vänta oss, om afrisathorderna icke kastas ut. Vet det. De m å s t e bort.
Tänk om, gör rätt
Och hvad gäller folkhemmet finnes det ett faktiskt sådant, större än något tidigare; det bor dock snart inga Svenskar i det.
Scripsi
GillaGilla