Medborgerlig Samlings energipolitik presenteras

Sverige förde på 1960- och 1970-talen en mycket framsynt energipolitik med utbyggnad av vattenkraft, kärnkraft och fjärrvärme som ledde till att vårt beroende av fossila bränslen minskade drastiskt. Detta trots att klimatfrågan inte alls var uppmärksammad på den tiden.

För ett land som saknar egna fyndigheter av kol, olja eller naturgas blir det en stor ekonomisk fördel att inte vara alltför beroende av dessa energislag. Det visade sig tydligt under oljekrisen 1973, något som ytterligare drev på ansträngningarna att minska beroendet. Då var det främst elproduktion och uppvärmning med fossila bränslen det handlade om, och i viss mån även elektrifiering av järnväg. Tekniken var ännu inte mogen för att göra något åt vägtrafiken som då var helt beroende av fossil bensin och diesel.

Men mot slutet av 1970-talet hände något: Centerpartiet och den nyfödda miljörörelsen, som senare gav upphov till Miljöpartiet, blev på oklara grunder skeptiska till kärnkraft. Härdsmältan i Harrisburg 1979 skruvade sedan upp kärnkraftsmotståndet trots att ingen människa kom till skada och den inte ledde till några omfattande utsläpp till omgivningen. Socialdemokraterna, som fram till dess varit drivande i utbyggandet av kärnkraft, fick kalla fötter och drev av taktiska skäl fram den famösa folkomröstningen om kärnkraft 1980 med bara tre alternativ, alla för avveckling av kärnkraften.

Sedan dess har Sverige plågats av ett irrationellt kärnkraftsmotstånd och en naiv övertro på förnybara energikällor. På 1980-talet talades det om att all kärnkraft skulle vara avvecklad till 2010 och man trodde att solkraft, vindkraft och biobränsle vid det laget skulle kunna ersätta all kärnkraft i Sverige.

De tydligaste effekterna av kärnkraftsmotståndet blev att ingen ny kärnkraftsreaktor har byggts i Sverige sedan 1985, och att Barsebäck — utan rimlig motivering — avvecklades med tvång 1999-2005. Men det har funnits en mängd andra åtgärder med mer subtila effekter. Vi har haft ekonomiska pålagor som effektskatt, absolut förbud mot nybyggnad, förbud mot tillämpad forskning (det s.k. tankeförbudet) och ständigt nya säkerhetskrav. Detta har lett till att kompetens och forskning gått förlorad. Nu ser vi också att det har lett till att lönsamheten urholkats och att investeringar för livstidsförlängning av befintliga reaktorer skjuts upp eller uteblir. Ringhals 1 och 2 skulle enligt ursprunglig plan drivas till 2025, men nu planeras de stängas redan 2019-2020.

En viss tillnyktring började sedan ske vilket gav upphov till två energiöverenskommelser. Först 2009 med M, KD, C, FP-L (Alliansen); och sedan 2016 med M, KD, C, S, MP. Dessa innebär att man i princip öppnat för nybyggnad av kärnkraft, men med så många restriktioner att det i praktiken blir väldigt svårt att genomföra. Som de flesta politiska kompromisser innehåller de luddiga formuleringar som de olika partierna kan tolka som de vill. Ett steg i rätt riktning, men halvhjärtat och otillräckligt.

Vi har fortsatt kunna skörda frukterna den framsynta energipolitik som fördes på 1960- och 1970-talen, som visade sig vara mycket lyckad för vår ekonomi, vårt välstånd och klimatet. Internationella forskare framhåller Sverige som ett föredöme. Men 25 år av misskötsel har satt sina spår. Nu är det skarpt läge och vi måste börja förvalta och vidareutveckla vårt arv. Vi i Medborgerlig Samling vill ta vara på det vi har som är bra och bygga nytt utifrån dagens förutsättningar.

Nästa generationens kärnkraft — ofta kallad fjärde generationen eller “Gen IV” — utlovar en helt ny typ av reaktorer som markant överträffar dagens reaktorer vad gäller säkerhet, avfall och kostnad. Vi vill därför målmedvetet arbeta för att utveckla denna nya typ av kärnkraft för att kunna garantera den framtida energiförsörjningen.

I väntan på att Gen IV blir tillgängligt krävs att baskraft fortsatt kan levereras av befintliga anläggningar. Sveriges nuvarande kärnkraftverk måste därför fortsatt uppgraderas för att leverera el tills de når sin maximala livslängd. Den förtida avvecklingen av Ringhals 1 och 2 måste stoppas och de ska drivas vidare till 2025 enligt den ursprungliga planen.

Energiöverenskommelsen innehåller omotiverade restriktioner som att nya reaktorer endast får ersätta befintliga och då endast där det nu finns reaktorer (Forsmark, Ringhals och Oskarshamn). Gen IV kan innebära reaktorer i betydligt mindre skala än dagens och restriktionerna riskerar därmed att allvarligt försvåra för Gen IV. Restriktionerna måste tas bort och ny kärnkraft tillåtas på riktigt.

Det behöver göras en översyn av alla miljö- och säkerhetskrav som ställs på både ny och befintlig kärnkraft. Även om varje enskilt krav kan tyckas vara motiverat leder helheten till att det blir orimligt kostsamt att bygga och driva kärnkraft. Kraven måste också bygga på svenska förhållanden och inte ställas utifrån erfarenheterna av en jordbävning och en tsunami på Japans östkust. I slutändan måste riskerna med kärnkraft ställas mot riskerna med alternativen som i praktiken utgörs av fossil kolkraft.

Vi bör dock inte enbart förlita oss på storskalig produktion. Ett ensidigt beroende av elproduktion i ett fåtal anläggningar långt ifrån konsumenten gör dessa sårbara för störningar och sabotage av produktion och elnät. Därför vill vi uppmuntra småskalig elproduktion nära konsumenten, t.ex. genom solceller på byggnader. Med modern teknik för lagring och smart styrning av elanvändningen kan denna göras effektiv. Sammankoppling av hushåll ska förenklas och nättariffer för de som vill kombinera produktion för eget bruk med anslutning till elnätet får inte bli orimliga.

Den svenska elmarknaden avreglerades 1996 och det är bra att vi har flera oberoende och konkurrerande elproducenter. Men avregleringen av elnätet blev dock en halvmesyr med privata företag som genom koncession har monopol på elnät i olika geografiska områden, och priserna regleras genom ett krångligt och svårgenomträngligt system. Vi menar att detta är olyckligt och vi vill utreda hur man kan öppna för konkurrens i de lokala elnäten. Detta skulle också underlätta för lokal småskalig elproduktion.

Fjärrvärmenäten skapar naturliga monopol för leverans av värme men det finns ingen anledning till att även värmeproduktionen ska vara monopoliserad. Precis som flera oberoende och konkurrerande elproducenter är kopplade till samma elnät idag, borde flera oberoende och konkurrerande värmeproducenter kunna kopplas till samma fjärrvärmenät. Det skulle bl.a. ge ökad möjlighet att utnyttja spillvärme från industrin.

Det statliga bolaget Vattenfall är en viktig strategisk resurs för Sverige. Tyvärr har en svag styrning från flera regeringar av olika färg lett till att företaget förlorade fokus och gav sig in på tveksamma och riskfyllda äventyr utomlands. Vi vill avveckla engagemanget utomlands och låta Vattenfall fokusera på den storskaliga elproduktionen i Sverige, främst vattenkraft och kärnkraft.

Vi presenterar härmed vårt genomarbetade och heltäckande energipolitiska program som du kan ta del av här.

Mikael Ståldal

talesperson energipolitik Medborgerlig Samling