Två år sedan terrorattacken på Drottninggatan. Sedan dess har Ebbas pappa sett sin dotters grav vandaliseras om och om igen av en sjuk person som inte är svensk medborgare och som borde utvisas. Vandalen står åtalad för brott mot griftefriden, olaga hot och för att ha knivhotat en person på kyrkogården. Men det har varit svårt att delge honom trots att han är på kyrkogården flera gånger i veckan!
Så långt har det alltså gått i Sverige. Ett barn slaktas av en terrorist som inte ens hade rätt att vara i landet och vi låter hennes grav skändas om och om igen för att det är ”svårt att delge åtal”.
Att attacken ens kunde hända beror på undermåliga politiker. Akilov skulle ha kastats ut ur landet långt innan den 7 april 2017. Att han inte gjorde det beror på att våra politiker inte gör sitt jobb. Ett ganska enkelt jobb faktiskt; Utvisningsbesked = utvisning, hej då, problemet löst. Jag förväntar mig att våra folkvalda ska kunna hantera mycket mer komplexa problem än så. Men tydligen är till och med ganska enkla problem helt omöjliga att lösa för dagens folkvalda.
Mitt politiska engagemang kommer sig av en önskan om ett bättre Sverige än dagens. Jag känner en plikt mot våra förfäder som slet hårt för att skapa ett gott, säkert och jämlikt land som deras avkommor skulle kunna leva tryggt i. Jag vill lämna efter mig ett mycket bättre Sverige.
Men hör ni, jag har ju inga barn. Det är inte mina barn som måste avstå från att ha på sig en fin jacka när de går till skolan i ett medelklassområde för att slippa bli rånade.  Det är inte mina barnbarn som måste formera sig i gågrupper när de ska gå till fotbollsträningen för att slippa bli rånade och misshandlade. Inte mina döttrar som måste avstå från att gå ut på kvällen eller avstå från att ha kort kjol på sig i skolan för att slippa bli trakasserade och kallade för horor.
Det är era. Det är ni som har barn. Det är NI och inte jag som borde engagera er politiskt. Det är ni som borde vakna upp och se till att stoppa utvecklingen. Jag kan ju strunta i det.
Så varför gör ni inte det, ni mammor och pappor? Vad är det som gör att ni inte tågar man ur huse när Sverige formligen förfaller framför era ögon och våra politiker inte förklarar landet i nödläge?
Vad vet jag? Men en sak vet jag och det är att jag kan lägga ner mitt engagemang och klara mig bra ändå. Det är ni som kommer sitta med traumatiserade barn eller barnbarn i famnen nästa gång det smäller. Inte jag. Det borde få er att skälva.
Men för all del. Posta på Facebook om er nyvunna klimatångest. Strunta i att ta reda på hur illa ute vi är. Det var ju inte ert barn. Det är nog inte ert barn nästa gång heller. Det är oftast någon annans barn. Men om det ändå skulle vara ert barn nästa gång, så hoppas jag att ni, precis som jag, kan säga;
Jag gjorde allt jag kunde för att förhindra att det hände.
Anna Danieli
2:a vice ordförande Medborgerlig Samling

4 reaktioner till “Det var ju inte ditt barn

  1. Så sant varje mening om än något tillspetsat.
    Hörde på SR att Reinfeldt ännu är övertygad om att Sverige inte klarar sig utan ytterligare invandring.
    Då är det ju kört då eftersom det går helt galet med den invandring vi redan har, på alla områden.

    Gillad av 3 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s