När valresultatet ignoreras växer klyftan

Efter många månader av diskussioner har Sverige fått en regering. Centerpartiet och Liberalerna ursäktar sitt övergivande av Alliansen med att den inte vann valet. Vann valet gjorde dock knappast den förra rödgröna regeringen heller. Frågan som alla demokratiskt intresserade, inklusive politikerna, borde ställa sig är om den nya regeringen och dess politik speglar det som väljarna ville säga med sina röster i valet.

Något som valresultatet visade tydligt är att befolkningen är missnöjd. Sverigedemokraterna, ett parti som knappt fanns på den politiska kartan för 10 år sedan, växte mest av alla partier till hela 17,5 procent, vilket bara är någon procentenhet från att vara näst största parti. Regeringspartierna S och MP gjorde däremot ett uselt val. I Miljöpartiets fall var det till och med nära att partiet föll ur riksdagen.

Vad fick vi då? Jo, exakt samma rödgröna regering igen, med skillnaden att det nu finns en uppgörelse i 73 punkter med C och L. Ett brokigt lapptäcke med motstridiga förslag av mer frihet, mer styrning och högre skatter.

Uppgörelsen utgör dock bara en liten del av den politik som kommer föras under den kommande mandatperioden. Stora och viktiga områden inom vilka det idag finns allvarliga brister, är praktiskt taget frånvarande i uppgörelsen. Vilken riktning som politiken för sjukvården, migrationen, försvaret och utrikespolitiken kommer att ta är högst oklara. Inte minst saknas de frågor som kommer på regeringens bord i form av myndighetsstyrning och utnämning av ledande befattningshavare. I just de här frågorna ligger en stor del av den kritik och det missnöje som väljarna signalerade om i valet.

Förra mandatperioden bjöd på många exempel där myndigheter misskött sitt uppdrag och där S-märkta myndighetschefer varit ansvariga. Dan Eliasson på Polismyndigheten är det mest allvarliga exemplet. Med liten kunskap om verksamheten levererades bara politiskt tvättad statistik och bortförklaringar när missförhållandena staplades på varandra. Till slut blev situationen ohållbar till och med för Socialdemokraterna själva och Eliasson byttes ut. Tyvärr är han långt ifrån ensam. Nyligen framkom uppgifter om att myndigheten Svenska kraftnät väntat med att gå ut med viktig information till efter valet för att inte riskera att påverka regeringspartiernas valresultat negativt.

Fallen visar att regeringen genom sin makt att styra över myndigheter som ska vara neutrala, utnyttjar dem i egna syften. Verksamheten bedrivs för att hålla regeringen nöjd – inte för att ge befolkningen service, trygghet, kunskap eller vad som nu ingår i myndighetens uppdrag. Där, i det skiftet, skapas klyftan mellan politiken och väljarna.

Politiker som arbetar mer för egen skull och för att behålla sin makt än för sina uppdragsgivare och för demokratin, kommer att gräva klyftan mellan folket och makten djupare. Inte minst tydligt blir det nu när det kan konstateras att fastän väljarna röstade för förändring, så fick de samma sak igen.

Budskapet som väljarna försökte framföra i valet 2018 ignoreras av partierna. Om det inte spelar någon roll vad väljarna röstar på, varför ska de då ens rösta? Om man inte ser en poäng i att rösta dör demokratin. Detta är något som borde bekymra alla.

Josefin Utas

Demokratipolitisk talesperson för Medborgerlig Samling