Jag är mycket hedrad av att ha fått förtroendet att stå som etta på MED:s lista till Europaparlamentet. Jag kommer att göra mitt bästa för att motsvara förtroendet.

På nyårsdagens morgon gav jag mig ut på en resa för att i viss mån förstå den allt annat överskuggande idén om Kol- och stålgemenskapen: att förhindra nya krig i Europa.

Första anhalt Maastricht där jag och mitt goda resesällskap anlände efter 13 timmars bilresa från Malmö. Lagom till ankomsten havererade bilen vilket förändrade planen totalt, eftersom avsikten var att campa och bilen är utrustad med ett taktält. Därutöver gick den andra dagen åt att få bilen till verkstad, planera om och hyra ersättningsfordon. Besök på Eben Emael och Fort Loncin i Liége fick utgå.

När allt var fixat åkte vi från Maastricht till Verdun och andra natten tillbringades på hotell där.

Tredje dagen på resan var omtumlande med besök vid Fort Douaumont och Ossuaire de Douaumont. Det sistnämnda innehåller benlämningar från 130 000 okända soldater och intill finns 16 000 namngivna gravar efter mestadels unga män. Fort Douaumont är en försvarsanläggning omgiven av skyttegravar och ett landskap helt skapat av granatnedslag. Jag tror inte att det finns en kvadratmeter som är orörd, allt är antingen skyttegravar eller gropar och kullar efter krevaderna. Upplevelsen på plats är gripande, det är som att skriken från skadade och lemlästade soldater fortfarande ekar mellan träden.

Det var omöjligt att på platsen värja sig från det oerhörda lidande människor fått utstå p.g.a. ”The Great War” och politikens tillkortakommande vid tidpunkten.

På fortet vajar tre flaggor, EU-flaggan i mitten med den franska på ena sidan  och den tyska på den andra. Symboliskt. Talande. Jag tvivlar inte en sekund på intentionerna hos de som grundlade Kol- och stålgemenskapen. Om man upplevt eller har insikt i den fruktansvärda slakt som både första och andra världskriget utgjorde och förstått de umbäranden och lidanden som både soldater, anhöriga och civilbefolkning fick utstå är det naturligt att vilja förhindra det. Inte alla har kraften men några hade, och gemenskapen bildades.

Samarbetet och sammanhållningen mellan Europas stater behövs mer än någonsin. Vi ser hur Ryssland aktivt försöker så split och tror sig vinna på en försvagad sammanhållning. Vi ser Kinas strävan att bli en maktspelare i världen och vi upplever hur USA blivit mer protektionistiskt. Tillsammans har vi möjlighet att förhandla med kraft i de internationella sammanhangen, ensamma står vi svaga.

Det är därför oroande att se den riktning som EU tagit med hela tiden expanderande maktanspråk på bekostnad av medlemsländernas självbestämmande, vilket utarmar sammanhållningen. I EU-länderna är det 44% som anser att EU utvecklas i fel riktning mot 31% som anser att utvecklingen går åt rätt håll. 57% ser EU som något positivt jämfört med 12% som anser att det är något dåligt (Eurobarometern 2017).

EU-samarbetet är av eget slag, ett sui generis och funktionssättet är ett komplext samspel mellan EU-kommissionen, Ministerrådet, Europaparlamentet med flera institutioner. Det som är kännetecknande är den överstatlighet som råder inom vissa områden och innebär att medlemsländerna bara har att rätta sig efter besluten när de är fattade oavsett det enskilda medlemslandets inställning och alldeles oavsett om regleringen passar det enskilda landet, eller om regleringen överhuvudtaget är nödvändig.

Överstatlighet i den form som finns i EU där en kader av anställda byråkrater, EU-kommissionen, har rätt att initiera lagstiftning och har skyldigheten att upprätthålla efterlevnaden av fattade beslut med möjlighet till repressiva åtgärder ställer särskilda krav på den legitimitet som EU-kommissionens makt vilar på. För den långsiktiga sammanhållningen räcker det inte att det finns en matematisk rätt, en rätt enbart grundad på räknade röster i ett majoritetssystem. Det krävs även en legitimitet grundad på det stora flertalets acceptans att regeras av något annat än det egna parlamentet. Det krävs en legitimitet grundad på en genuin känsla av samhörighet med andra i gemenskapen. Det förutsätter betydligt högre siffror än 57% som anser att EU är något bra och 31% som anser att EU går i rätt riktning.

En sådan i medlemsländernas djupa folklager grundad legitimitet är avlägsen idag. Inget tyder heller på att det finns någon lyhördhet från byråkrater eller politiker i Bryssel för de som är kritiska till hur det fungerar idag.

Min fasta övertygelse är att bristen på lyhördhet kommer att straffa sig och resultera i ett ökande motstånd mot att påtvingas reglering som uppfattas som onödig eller som ett ingrepp i något som borde vara det nationella självbestämmandet. Ett exempel på det förstnämnda är det klåfingriga beslutet att betaltjänster som Netflix ska ha ett utbud som till 30% är producerat inom EU. Ett exempel på det sistnämnda är kommissionens krav på Italiens utformning av statsbudgeten. Det finns ett regelverk som Italien har att hålla sig till men det spelar liten roll om en icke obetydlig andel av landets befolkning anser att det är fel och att det hindrar det nationella parlamentet från att fatta vad medborgarna uppfattar som legitima beslut. Ju fler områden som omfattas av tvång, desto större risk för irritation och skepsis mot överstatlighet hos den enskilde medborgaren.

Breddas och fördjupas EU:s makt ytterligare kommer konfliktytorna visavi medlemsländerna att bli fler och det utan att medborgarnas acceptans av samarbetet ökar. Samarbetet behöver i stället reformeras och maktkoncentrationen till Bryssel brytas.

EU måste återgå till ett i huvudsak mellanstatligt samarbete, där de flesta besluten fattas på den nationella nivån. Anpassat medlemskap, där länder kan stå utanför vissa delar av EU-samarbetet, bör bli grundprincip och överstatligheten begränsas till i princip det som rör den inre marknaden och vissa av EU:s kärnuppgifter.

Ett begränsat men tydligt mandat som Medborgerlig Samling föreslår i sitt EU-valmanifest ger flera tydliga fördelar. Antalet tänkbara konfliktytor minskar och viljan att acceptera tvång på ett begränsat område blir större. Därmed byggs legitimiteten utanför det rent matematiska och sammanhållningen stärks. Behovet att vidta repressiva åtgärder från EU:s sida kommer också att minska och därmed ytterligare minska konfliktytorna.

 

Fredrik Sander

Vice ordförande Medborgerlig Samling Riks

Kandidat till Europaparlamentet

3 reaktioner till “Europaresan

  1. Många tack för trevlig läsning och nya kunskaper som kan ge förtroende för ett kommande mer konstruktivt EU samarbete. Förtroendet lågt idag för EU byråkraternas samverkan, även om det för svenska ledamöter är ett av de snabbaste sätten att bli miljonär på andra medborgares skattepengar, dvs helt oskälig ersättning. Det finns åtskilligt som behöver ses över.

    Liked by 1 person

    1. Det är just denna sorts under-bältet-argumentation som gör att jag är tveksam till allvaret och sakligheten i MED:s EU-program.

      Gilla

  2. Jag delar på ett antal punkter inte MED:s inställning i EU-frågan. Den baseras enligt min mening i felaktiga uppfattningar om tjänstemäns makt och politikers gridighet. Sånt hör hemma hos SD, inte hos med. Jag är positivt inställd till långsiktigt arbete mot en transparent och evidensbaserad utveckling mot en europeisk federation.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s