Jihadister i Sverige

Tre män åtalades vid Solna tingsrätt den 27/12 för att ha förberett terrorbrott där man har anskaffat och förvarat hundratals kilo kemikalier. Huvuddelen av de sex inblandade har sin bakgrund i Uzbekistan. Liksom terroristen som körde en lastbil på Drottninggatan. Uzbekistan är ett land som ofta dyker upp i jihadistsammanhang över hela världen till mångas förvåning. Varför är det så?

”Uzbekistan är fattigt..”

Att Uzbekistan är ett fattigt land konstaterar flera personer i media som något slags förklaring till att en uzbek låg bakom terrordådet i Stockholm. Ja, Uzbekistan är ett fattigt land. Tanken att fattigdom är förklaringen bakom jihadism är vanligt förekommande. I Sverige kan extremister inte vara utbildade, bildade, medelklass eller ideologiskt drivna. Man är bara offer för sin socioekonomiska situation. I verkligheten är de flesta fattiga människor varken terrorister, extremister eller ens småkriminella.

Uzbekistan är på intet vis ett nytt land på kartan när det gäller internationell jihadism. Landet är regel snarare än ett undantag. I privata jihadistarméer, uppbyggda likt privatarmén Blackwater, i milisgrupper runtom i Centralasien, i terrororganisationer från Xinjiangprovinsen i Kina till Bosnien, talibanerna, al-Qaida, IS, i Kashmirkonflikten mellan Indien och Pakistan: överallt återfinns uzbeker. Från Sovjets forna republik har minst 5000 åkt till Syrien. En del med mångårig träning i strid mot ryska förband i Tjetjenien, Dagestan och andra länder i regionen. En del huvudpersoner är även uzbeker med en bakgrund i ryska armén.

Hizb ut-Tahrir som grundades 1953 i Jerusalem av palestiniern Taqi ad Din al Nabhani – med bakgrund i det Muslimska Brödraskapet – är en stor rörelse som har sitt centralasiatiska säte i just Uzbekistan. Man avstår som regel ifrån våld, men söker etablera samma kalifat som IS har strävat efter med våld. Hizb ut-Tahrir är även verksamma i Danmark, Storbritannien och Sverige. Organisationen har internationellt haft fokus på utbildade unga män, snarare än på fattiga och utsatta.

Terrorgruppen IMU (Islamic Movement of Uzbekistan) formerade sig 1998 i syfte att överta Uzbekistan och återskapa kalifatet. Man anslöt sig till al-Qaida som allierad efter ett par år. Liksom många andra terrorgrupper finansierar man sig bland annat genom narkotikahandel. Huvudsakligen från Afghanistan, men även med mer lokalt odlade produkter.

Det heroin som säljs i Malmö eller Umeå härstammar sannolikt från denna region och finansierar instabilitet, terrordåd och mord i Uzbekistan, Tadjikistan, Pakistan, Afghanistan, Kirgizistan hela vägen till Kina liksom Tjetjenien vidare upp mot Europa.

Det finns få organisationer eller läsvärd litteratur i ämnet som inte innehåller uzbeker. Dessvärre ofta med kopplingar till Sverige. När en känd uzbekisk imam med tiotusentals följare, kopplad till både Hizb ut-Tahrir och IMU, 1999 efterlystes av Interpol för vapenbrott, brott med sprängmedel och terrorism, så fick densamme snart uppehållstillstånd i Sverige (2006) och jobbade som SO-lärare.

Nu är det så att Uzbekistan är en repressiv diktatur med notoriskt opålitliga uppgifter i ämnet. Dåvarande presidenten Islam Karimov uttryckte att jihadister behövde skjutas i huvudet som bästa medicin. När imamen som efterlystes av Interpol 2012 sedan sköts i huvudet i centrala Strömsund kunde man misstänka att storpolitik utspelades i Sverige utan att medierna rapporterade bakgrunden mer än att en ”regimkritiker” i Sverige hade blivit skjuten. Man kan på regionala nyhetssidor hitta att salafistiska sommarläger för barn hålls i Sverige. Man kan dock inte läsa någonting om detta i Sverige. Här var imamens följeslagare bara omskrivna som ovanligt svårövertalade SFI-studenter när det gällde att ha män och kvinnor i samma lektionssal.

Att en av de gripna uzbekerna de facto greps i Strömsund ger en tanke. Det finns sedan ett antal år sedan väldigt många uzbeker i Sverige som lever helt under radarn. Man jobbar på byggen i Malmö, som hjälpredor i Mellansverige och som de billigaste svartarbetarna på lagom nogräknade företag. ”De är de nya polackerna” säger en man som är arbetsledare på en byggarbetsplats. Billigare än ukrainarna som ingen heller vet någonting om. Man sover i lägenheter på så många madrasser som får plats. Några har tillstånd, många har det inte. Många får en lön som ingen kan leva på ens under kort tid i Sverige. Som sagt: de flesta fattiga människor är varken extremister, kriminella eller terrorister. Men det finns de som har helt andra avsikter och helt andra värderingar. Vi vet ingenting om dessa. Vi vet inte vilka de är, var de kommer ifrån, varför de är här och om de har andra avsikter än att överleva genom att arbeta utomlands. Däri ligger problematiken. 2016 anmäldes det 739 potentiella säkerhetshot till Säpo av Migrationsverket. Denna grupp finns inte i de siffrorna.

Att till synes problemfritt välkomna alla som kan ta sig till Sverige är bara en sida av ett flersidigt ämne. Att inte på någon skala veta vilka individer som befinner sig i Sverige är ett grundläggande säkerhetsproblem. Säpo kan inte heller hålla utredningar öppna hur länge som helst på människor som inte misstänks för brott. Att säga att avvisningar utesluter terrordåd är förenklat. Det är dessvärre motsatsen också. Att sakna kontroll och rimlig bild över konflikthärdar, ideologiska extremer och människor under radarn är ett problem som Sverige kommer att tvingas leva med länge.

Som en följd av vår gängse vattenpölsgrunda debatt om komplicerade frågor saknar Sverige koll på läget.

”Uzbekistan är fattigt” som sagt och sammanhanget saknas å det grövsta. Kanske blir även den typ av debatter offer för den senaste tidens händelser. Det kan vara bra. För snart kommer ansvarsutkrävandet på riktigt av de regeringar som det senaste två decennierna inte har förmått hantera vare sig de direkta konflikterna, eller de indirekta politiska haverierna som undergrävt säkerheten i Sverige.

Sverige har sett början på problemen med jihadism – men vi har sannolikt inte sett kulmen. Den brist på ansvar som har tagit oss hit delas lika mellan de rödgröna partierna och samtliga allianspartier.

Kombinationen av ointresse, passivitet och ibland direkt motstånd mot lagstiftning mot jihadister betalar vi priset för nu.

Vi kommer att fortsätta betala priset för detta i nästa generation också.

 

Edward Nordén

säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling