Jag befinner mig inte i någon beslutande position över huvud taget, men om jag gjorde det skulle min prioriteringsordning vara som följer:

Huvudfokus: Att basal samhällsservice av god västeuropeisk standard ska finnas tillgänglig för alla medborgare, nu och framöver.

För att klara det behövs inte bara ett stålbad utan även tillväxt och en hel del omprioriteringar. Vi kan inte fortsätta på den inslagna vägen, av anledningar som tar för stor plats för att redovisas i detta inlägg. Men se gärna någon av Hans Jenseviks utmärkta föreläsningar om den offentliga ekonomin på Youtube för bakgrund. Nyckelord här är arbetslöshet, migration, högskattesamhälle och ökande behov av välfärd.

Prio ett: Tillväxt. Det måste till ett bättre kassaflöde. Fler framgångsrika företag som växer, anställer och genererar vinst. Det når vi genom avreglering och skattesänkningar. Tänk RUT och ROT, fast dubbelt upp och på allt.

Prio två: Stäng kranarna. Pengar flödar ut genom bidrag och onödigheter av olika sorter på statlig, landstings- och kommunal nivå. Det är jätteroligt med en ny färgsprakande fontän i stadsparken eller en teaterfestival med mångfaldstema, men tyvärr, det är lyxkonsumtion och måste pausas. Ekonomiskt bistånd till arbetsföra vuxna måste också minimeras och göras obsolet, via prio ett.

Prio tre: Sänk ambitionen. Sverige är nästan bäst i världen på många saker. Låt det vara tillräckligt bra. Kostnaden stiger exponentiellt och för varje steg ett land ska klättra i världstoppen i någon gren blir det extremt kostnadsdrivande. Vi ska inte bli världens första koldioxidneutrala land. Vi ska inte bli första land att ha exakt 50% kvinnor i varje yrkeskategori. Sluta tävla! Vi är bra nog som vi är och det är inte samhällsekonomiskt försvarbart att spendera de miljarder som krävs för att bli världsbäst när vi samtidigt inte ens kan bära våra basala välfärdsåtaganden i botten på behovspyramiden.

Prio fyra: Tålamod. Svåra tider nalkas. Vi måste göra som vi alltid gjort. Bita ihop och sträva på. Det socialdemokratiska samhället drar sina sista skälvande suckar nu och vi står mitt i ett paradigmskifte. Det innebär turbulens, oro och osäkerhet. Vi måste bara bita ihop och bära facklan för våra barn. Sen är det var och ens förbannade plikt att se till att vårt land inte hamnar i den här situationen igen. Nedläggning av statlig media samt införande av ämbetsmannaansvar och författningsdomstol har roller att spela här.

Lite dystert månne, men så har det inte heller varit något festligt år i övrigt heller. Lägg nu tankarna åt sida för ett par dagar, ta hand om varandra och njut av våra fina helgtraditioner. Så ses vi till ett nytt år snart, med vad det nu må föra med sig.

Carolin Nielsen

medlem i Medborgerlig Samling 

talesperson vård och omsorg

2 reaktioner till “Höjer blicken inför det nya året

  1. Allt , nästan, låter för bra för att vara sant. Finns det politiker som är beredda att genomföra detta. Att driva ett land långsiktigt på detta viset.
    Ta bort detta: ”Tänk RUT och ROT, fast dubbelt upp och på allt” det har inte i ett friskt samhälle att göra.

    Ni skriver att bidragssamhället måste bort när det gäller friska arbetsföra människor. Detsamma gäller, och i ännu högre grad, företagsamheten.

    Det som skapar tillväxten i samhället, marknadsekonomin, skall vara ett risktagande, och skall inte påverkas av staten annat än då den snedvrider sig själv.

    Gillad av 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s