För en tid sedan hörde jag det diskuteras, i ett kristet sammanhang, om vad som kan sägas vara den kvinnliga synden. För den sekuläre läsaren kan frågeställningen översättas till huruvida det finns några distinkt kvinnliga tillkortakommanden, i relation till typiskt manliga sådana. Listan över de senare kunde, föga förvånande, göras mycket lång: högmod, våldsamhet, framgångshets och maktmissbruk hörde till några av de manliga karaktärsdrag som tydligt gett sig till känna under historiens gång. Men vilka har de kvinnliga synderna varit? Efter en kort tids diskussion framträdde en tydlig kandidat – kvinnan har varit för undergiven!

Frågan är om undergivenhet kan sägas vara ett särskilt allvarligt tillkortakommande över huvud taget. Undergivenhet är ju trots allt något självförgörande, den gör inte våld på någon annan. Dessutom tvivlar jag starkt på att undergivenhet skulle vara något särskilt kvinnligt; jag känner alldeles för många stridslystna kvinnor för att få för mig något sådant. Men diskussionen fick mig ändå att stanna upp och tänka till då den blottade en av vår tids vanligaste fördomar om kvinnor och män – nämligen den att kvinnor är offer och män är förövare. Detta är så djupt rotat i det svenska sinnet att den enda anklagelse vi möjligtvis kan ha mot kvinnan är att hon är just det, ett offer.

Först vill jag vara tydlig med en sak: det finns absolut negativa karaktärsdrag som kan kallas typiskt manliga, på det sättet att en majoritet av dem som uppvisar dessa drag är män. Men detta hör ihop med att det finns positiva karaktärsdrag som är typiskt manliga. Den grekiske filosofen Aristoteles menade att varje dygd existerar mitt emellan dess två perverterade former, såsom exempelvis modet befinner sig mellan fegheten och dumdristigheten. På samma vis kan både de kvinnliga och manliga dygderna förvrängas åt olika håll.

Det är också felaktigt att  traditionell manlighet, till skillnad från kvinnlighet, skulle vara något slags samhällsproblem. För det är, vill jag mena, just traditionellt (men inte exklusivt) manliga drag som lett till allt från historiens största och mest beundransvärda samhällsförändrare till de mest hängivna av fäder, som inspirerat miljontals män till att på slagfälten av ren självuppoffring lägga ner sina liv för att skydda kvinnor, barn och samhällets behövande. Män som grupp har en lång historia av fantastiska prestationer.

Detta är dock ett faktum som mer eller mindre förnekas idag. Män, menas det, har en hel uppsättning av sociala problem enbart av den enkla anledningen att de är just män. Faktum är att idén om manlighetens problematik är så utpräglad, särskilt i dagens feministiska debatt, att man har gett den ett helt eget namn; machokultur, eller som man ofta kallar det på engelska, ”toxic masculinity”.

Med machokulturen som förklaringsmodell rider de tappra feministiska krigarna ut, både för att ”rädda män från sig själva” (Aftonbladet publicerade exempelvis en artikel om hur Tim ”Avicii” Berglings självmord hade att göra med faktumet att han nästan enbart umgicks med män, som om en mer kvinnlig umgängeskrets skulle ta bort faktumet att han var utbränd och självmordsbenägen), men framförallt till försvar för de kvinnor som utsätts för olika typer av patriarkala orättvisor och övergrepp. Under Kevlaret, en ideell förening som arbetar mot machokulturen och bedriver mansjour, kopplar ihop manlighetsnormer med misshandel, självklart helt utan att ta hänsyn till det faktum att endast 1% av befolkningen står för cirka 63% av alla våldsbrott, och att dessa personer i hög utsträckning är män med olika typer av missbruksproblem och personlighetsstörningar. Under Kevlaret säger sig arbeta ”förebyggande, opinionsbildande och stödjande för killars psykiska hälsa”, och fastän jag inte betvivlar att deras intentioner är goda är de i verkligheten bara ytterligare en pjäs i spelet för feministiska ideologer.

Manlighetsnormer beskylls även för att vara en stor bidragande faktor till sexualbrott, även här helt utan att man tar hänsyn till andra faktorer än att en stor majoritet av sexualförbrytare är män, eller kanske bättre uttryckt; lider av sjukdomen manlighet.

Atilla Yoldas, krönikör på Expressen, menar att vi män ska ”rannsaka oss själva och reflektera kring hur vår maskulinitet kan bidra till en våldtäktskultur eller giftiga machostrukturer”. Man tar alltså en försvinnande liten grupp våldsamma och destruktiva män, nästan alla med olika personlighetsstörningar, och vill på allvar mena att de är representativa för alla män, och att alla män är ansvariga för deras handlingar. Detta är identitetspolitik in absurdum.

Många av de karaktärsdrag som sägs vara resultatet av ”normer” har dessutom ofta i själva verket rent biologiska förklaringar. Våldsamhet, exempelvis, hänger starkt ihop med hormonet testosteron, och kvinnor som under fosterstadiet utsatts för onormalt höga halter tenderar att vara mer våldsbenägna. De tenderar även att vara mer intresserade av typiskt manliga aktiviteter, och väljer oftare typiskt manliga karriärer. Liknande resonemang kan föras kring de flesta av de beteendemönster som är vanligt förekommande hos män. Om fördömandet av naturliga manliga egenskaper som ”skadliga” inte är ren sexism, så vet jag inte vad som skulle vara det.

När Jordan Peterson kom till Sverige hade alla något att säga om den påstått ultrakonservative tänkaren, som likt Näcken lurar ner unga lättpåverkade män i alternativhögerns träskmarker. Fastän den uttjatade frågan om varför unga män dras till honom är måttligt förolämpande, då den antar att det krävs en annan förklaring än att unga män helt enkelt sympatiserar med honom (ja, unga män kan tänka själva!), så vill jag mena att det är just koncept som ”machokultur” som får unga män att fullständigt kasta sig i famnen på konservativa tänkare.

När allt kommer omkring är uttrycket ”machokultur” bara ännu ett verktyg (likt ”mansplaining” och ”killgissa”, vilka jag inte ens tänker ge erkännandet av en plats i min dators ordlista) för radikalfeminister att slå män på fingrarna med. Många av oss män som tillhör generation Z, alltså vi som är födda 1994 och framåt, börjar bli väldigt trötta på den mansfientliga agenda som präglat vår uppväxt – vi har mött den i skolan, i politiken, på nätet, på nyheterna och i olika sociala sammanhang.

Det är därför ett ljus i mörkret att det finns ett parti som är till för både kvinnor och män, som är starkt emot alla former av identitetspolitik, och som är kritiskt till radikalfeminismen och PK-projektet. Det partiet är Medborgerlig Samling.

 

 

Henry Englund

Medlem Medborgerlig Samling

6 reaktioner till “Machokulturen och andra feministiska sagor

  1. Det är verkligen upplyftande för oss som är födda direkt efter andra världskriget att få läsa om att ungdomen är rejält trött på identitetspolitik, radikalfeminism och PK-projektet. Det ger gott hopp om framtiden.

    Gilla

  2. Välkommet att någon i din generation uttrycker precis det du skriver, mycket bra. Ser tydligt att pk-sektens identitetspolitik skapar olyckliga människor på sikt. Ett grundläggande fel är att aktivister så helt fått styra opinionsbildningen i samhället med god hjälp av main stream media. All sans och balans är som bortblåst när feministerna drar på för fullt. Läste om en sådan i Naturkompaniets reklamtidning, hon är just född 1994, Clara Henry har skrivit boken ”Mot framtiden – en simpel guide till att krossa patriarkatet”.
    Stackars lilla flicka, hon har verkligen gått kursen.

    Gilla

    1. Det var ju lustigt att hon använde ordet ”simpel” i titeln, ovetandes om att det som betyder ”enkel” på engelska, har betydelsen ”påver” eller ”futtig” på hennes eget modersmål. Säkert är bokens innehåll i paritet med dess titel.

      Gilla

  3. Bra skrivet…..jag bara undrar när vi ska få en regering som svarar NEJ när media frågar: Är ni en feministisk regering? Tyvärr lär det inte bli de kommande 4 åren

    Gilla

  4. Bra säg ifrån…min generation med hjältar som John Wayne och Clint Eastwood, Roger Moore och Sean Connery har ju inga problem med ”vår manlighet” men dessa sunda förebilder saknas nog i den nyare kulturen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s