De 261 UD-tjänstemännens upprop med uppenbart syfte att påverka regeringsbildningen har väckt berättigad uppmärksamhet. De som ledde uppropet är knutna till Socialdemokraterna och hänvisningen till Regeringsformens bestämmelser om människors lika värde kan inte handla som något annat än den upplevda risken för att en icke-socialistisk regering kan tillträda genom passivt stöd från Sverigedemokraterna.

I en analys i SvD den 21 oktober (https://www.svd.se/vill-vi-ens-ha-den-opolitiske-tjanstemannen) ställer Jenny Nordberg frågan hur långt vi egentligen kan räkna med opolitiska tjänstemän. ”Men kanske det i själva verket är mer renhårigt att i högre grad redovisa åsikter än att försöka vara ett osynligt neutrum. Skulle kanske politiker också i högre utsträckning välja tjänstemännen?”

När förtroendet för den oförvitlige och politiskt neutrale ämbetsmannen sviktar är det lätt att vända blickarna mot USA:s ”spoils system”. Varför inte gå hela vägen när det ändå inte fungerar med opolitiska tjänstemän?

Den amerikanska modellen innebär att inte bara statstjänstemän utan även domare tillsätts politiskt. Det får i sin tur till följd att utgången av en rättslig prövning kan bli helt olika beroende på om domaren är republikan eller demokrat. Turbulensen runt den pågående tillsättningen av en domare i USA:s högsta domstol visar att det inte bara handlar om lämplighet utan också om politisk agenda. Däremot är det inte allmänt känt i vårt land att förhållandena är likartade på lägre nivåer i det amerikanska rättsväsendet och att advokater därför lägger stor vikt vid att få fall prövade av ”rätt” domstol, s.k. ”forum shopping”.

Även om det inte saknas kritiska synpunkter på de svenska domstolarnas ställning som politiskt oavhängig tredje statsmakt (med media som den fjärde) vore en förändring i riktning mot det amerikanska systemet helt främmande för vår svenska och västeuropeiska rättstradition. På motsvarande sätt är den svenska ämbetsmannatraditionen värd att slå vakt om eller, i den utsträckning den har urvattnats, återinföra.

Problemet med våra ämbetsmän är inte att de är opolitiska, det är att de alltför ofta inte är det. Det är i sin tur resultatet av två mekanismer: styrning och utnämning.

Försäkringskassan och Transportstyrelsen har under senare tid erbjudit två flagranta exempel på hur styrningen fungerar. Chefsbytet på Försäkringskassan visar hur en professionell hantering av ämbetet, med respekt för gällande regler och givna direktiv, väger lätt när generaldirektören inte längre ”har regeringens förtroende”. Det exempel som statuerades har helt säkert inneburit ett memento för andra verkschefer. Men lojaliteten har sina risker, som Transportstyrelsens generaldirektör fick erfara när hon lät ”signaler från departementet” väga tyngre än gällande regelverk.

Utnämningsmaktens betydelse framgår av att under hösten inte mindre än sex statssekreterare, dvs. politiska tjänstemän, har fått nya och formellt opolitiska jobb. Två har av regeringen utnämnts till generaldirektörer och en till ambassadör. En har gått till en hög post vid FN, en till hovet och en har blivit chef för ett stort fackförbund. Även i de fall där regeringen inte har den formella utnämningsmakten är det högst troligt att regeringens informella stöd har spelat in.

Den svenska ämbetsmannatraditionen har sin grund i Axel Oxenstiernas reformering av statsförvaltningen. Till den traditionen hör strävan efter ”nit och redlighet”, myndighetsutövning på saklig grund och ett visst mått av självständighet mot regeringen.

Missbruk av utnämningsmakten kan bara motverkas genom en radikal reformering av reglerna för utnämning av de högsta tjänsterna och strikta bestämmelser om ämbetsmannaansvar. Förtroendet för att den svenske ämbetsmannen utför sitt uppdrag med integritet, sakkunskap och ansvar inför uppgiften – inte inför uppdragsgivaren – måste återupprättas. Om regeringens politisering av ämbetsmännen tillåts fortsätta skadas tilltron till landets myndigheter och i förlängningen även till demokratin.

Lennart Göranson,

maknadspolitisk talesperson, ledamot distriktsstyrelsen Stockholm

6 reaktioner till “Jo, vi vill visst ha opolitiska tjänstemän

  1. Självklart. Oxenstierna hade kommit fram vikten av ovälde efter att ständigt behöva ingripa mot vänskapskorruptionen bland adeln inom den statliga förvaltningen som hjälpte varandra att få en del av statens pengar. Kravet på samtliga anställda inom Det Allmänna måste vara oberoende och yrkesskicklighet grundat på kunskap och erfarenhet. Allmänna tjänster får inte på något sätt bli en avstjälpningsplats för förbrukade politiker. Inte en ambassadpost, inte en konsultjänst, inte en myndighetspost, inte en landshövdingspost, osv osv ned till minsta tjänsteman som har inflytande över statens, landstingens och kommunernas styrning för våra skattepengar. Samtliga tjänster måste tillsättas öppet och genomskinligt och granskas av riksrevisionen innan tillsättning. Förutom Oxenstierna bör vi ihågkomma Gustav Möllers ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Det bör stå på en skylt inne i varje politikers och tjänstemans tjänstemannarum.

    Liked by 2 people

  2. Helt rätt, men vad kan man förvänta sig av en socialistisk regering som inte har någon heder eller moral.
    Det här landet skulle må bra av en längre period under en administration ledd av MED!

    Gilla

  3. Hej. Kanske står det någonstans i texten, och jag missat detta… Annars vore det smakfullt att meddela läsaren var informationen om detta från början kom, nämligen ledarsidorna.se.

    Pär PeGe Gustafson

    • • •

    Gilla

    1. PeGe, du får faktiskt förklara dig. Jag har inte hämtat något av det jag skriver i inlägget från Ledarsidorna, en f.ö. förträfflig blogg som jag dock inte hunnit läsa på senaste tiden.

      Gilla

      1. Jag passar på att hoppa in här och vill, liksom flera andra, framhålla att Lennart har skrivit en utmärkt text! Karakteristisk för MED, skulle jag säga.

        Det framgår dessutom av sammanhanget att texten är en reaktion på en artikel i SvD. PeGe kanske helt enkelt hade för brått (kan hända den bäste)? Och gjorde då en gissning, som visade sig vara fel. Något som bör undvikas.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s