Somewheres och anywheres är det senaste, men helt säkert inte sista, försöket att hitta mönster i det politiska kaleidoskopet när höger-/vänsterskalan och GAL-TAN inte längre räcker till. På svenska talar vi också om någonstansare och varsomhelstare. Förenklat betecknar somewheres de personer som har en stark känsla av lokal eller nationell tillhörighet. De är medvetna om sina rötter och vill behålla dem och ser globaliseringen och EU inte som ett löfte utan som ett hot. Anywheres tycker däremot att de skulle kunna bo, studera eller arbeta varsomhelst. De är väl representerade i den akademiska, politiska och kommersiella eliten i sina länder. Enligt David Goodhart, som har lanserat den kategoriseringen, är hälften av medborgarna somewheres, en fjärdedel anywheres och resten pendlar mellan de två.

Det europeiska projektet rister i sina grundvalar och behovet av att ge nya svar på gamla frågor har sällan varit större. Indelningen i somewheres och anywheres kan ge en ny vinkling på såväl framgången med, som hoten mot, den europeiska unionen som den nu ser ut. Det finns nämligen mycket som talar för att EU i grunden, ursprungligen och alltjämt är ett projekt för anywheres.

Redan flera av Europafäderna hade en bakgrund med vacklande nationell identitet. Alcide de Gasperi hade sina rötter i Südtirol/Alto Adige. Den franske statsmannen Robert Schuman var av tysk och luxemburgsk härkomst. Paul-Henri Spaak kom från Belgique/België. Deras vision kom till konkret uttryck genom Schumandeklarationen, som år 1950 lade grunden för den europeiska kol- och stålgemenskapen, det första steget mot dagens EU. I deklarationen sägs att förslaget kommer att skapa de första konkreta grundvalarna för en europeisk federation.

Med federation, eller förbundsstat, avses en sammanslutning av flera självständiga enheter. Enheterna kan vara stater, som i USA, eller delstater som i Tyskland. Federationens författning reglerar maktfördelningen mellan centralmakten och de ingående delarna. I en federation är makten mer centraliserad än i en konfederation, eller statsförbund.

För att en politisk enhet med gemensamma lagar och en gemensam offentlig ekonomi ska fungera väl krävs ett sammanhållande kitt. En gemensam historia, en ”berättelse” kan bidra till styrets legitimitet. Ett gemensamt språk och kulturella traditioner är andra viktiga inslag. EU har gjort vissa ansträngningar att skapa en europeisk identitet, men det är uppenbart att den nationella identiteten för flertalet medborgare väger långt tyngre.

Om så mycket som hälften av EU:s medborgare är somewheres, och ytterligare en fjärdedel pendlar mellan somewheres och anywheres, bör ingen förvånas över att EU idag drabbas av starka spänningar. Europas folk kanske på sikt är på väg mot en allt starkare förening, så som Europafäderna drömde om, men vi är inte där idag. Det kan handla om mycket lång tid innan en majoritet av befolkningen känner sig som européer mer än som svenskar, fransmän eller ungrare.

Men det finns en minoritet som gärna anammar den europeiska identiteten och den federativa målsättningen. Det är anywheres, den elit som i praktiken driver EU mot en framtid som majoriteten inte känner sig bekväm med.

EU är en alltför viktig konstruktion för att tillåtas haverera. Det ursprungliga syftet att garantera freden kan kännas daterat för oss svenskar. Men om EU inte fanns, hur starka är garantierna för att inte nya konflikter uppkommer på det sätt som i vår tid har skett inte långt utanför EU:s gränser? Det för Sverige viktigaste motivet är ändå den ekonomiska gemenskapen. Vi är ett litet och exportberoende land. Att backa tillbaka den ekonomiska integration som vi har deltagit i under de senaste 23 åren skulle få mycket allvarliga konsekvenser för Sveriges ekonomi.

Medborgerlig Samling vill att Sverige behåller sitt medlemskap i EU men att den europeiska unionen reformeras i grunden. Den har alltför länge utvecklats i en riktning som inte tjänar våra intressen. Ett reformerat EU måste visa en helt ny respekt för den stora del av befolkningen som inte är beredd att bo, studera eller arbeta var som helst. För den majoritet som har en stark känsla av lokal eller nationell tillhörighet, som är medvetna om sina rötter och vill behålla dem och som ser EU mer som ett hot än som ett löfte.

Visionen att sträva mot en federation måste ge vika för en ambition att återgå till ett statsförbund, en konfederation. I ett sådant EU ska subsidiaritetsprincipen åter hedras på allvar, så att beslut fattas på nationell nivå om inte mycket starka skäl motiverar en gemensam ordning.

Europas styrka och vår historiska framgång ligger i våra olikheter, inte i konformitet.

Lennart Göranson

Marknadspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

 

Staffan Gunnarson

EU-politisk talesperson Medborgerlig Samling

9 reaktioner till “Somewhere in Europe

  1. Är kritisk mot det alltför lättvindiga ”den europeiska unionen har alltför länge utvecklats i en riktning som inte tjänar våra intressen”. Vilka intressen menar man, avser man lång eller kort sikt? Här tycker jag det fortfarande finns mycket för MED att fundera över.

    Gilla

    1. Det finns förvisso mycket att fundera över när det gäller EU, och det gäller inte bara för MED utan i än högre grad för nuvarande riksdagspartier som lagt sig platt i den diskussion om EU:s framtid som pågår i andra länder. Nu närmar sig EU-valet. Låt oss bli mer tydliga med vad vi vill med EU, kritiska men också konstruktiva. Det är många som känner stor skepsis mot EU som det har blivit. Desto viktigare att kunna erbjuda en alternativ väg.

      Gilla

  2. Frågan är hur ett litet land vars ledning till yttermera visso under tre mandatperioder legat i händerna på globalister förmår reversera den pågående utvecklingen mot ökad federalism. Vi får inte vara naiva och tro att Macron/Merkel inom överskådlig tid kommer ändra sin gemensamma agenda

    Gilla

    1. Media har mycket fokus på Merkel och Macron. De sex som först skapade EKSG och EEG ville med sina erfarenheter från andra världskriget sträva mot en federalism som skulle överbrygga motsättningar och risken för ett nytt europeiskt krig. Men vi ska inte glömma att EU numera har 28 medlemsstater, med olika erfarenheter och intressen, alltifrån f.d. EFTA-länder (bl.a. Sverige) som egentligen aldrig velat ha mer än frihandel, f.d. fascistdiktaturer som vill säkra en demokratisk framtid till f.d. Warszawapaktsländer som ville få ett skydd mot rysk geopolitik. På den spelplanen bör man inte förakta de möjligheter som även ett litet land har att bilda tillfälliga allianser i olika frågor och på det sättet främja sina intressen.

      Gilla

  3. Varför laga en trafikfarlig sönderrostad Ford från 70-talet med odugliga bromsar och glapp i styrleden?
    Det är väl bättre att skrota den och köpa en ny.

    Gilla

    1. @Dolf
      Skulle vara en bra lösning om det bara hade funnits några nya Fordar till salu på marknaden. Vi tvingas nog bygga den själva tillsammans med kamrater i bilpoolen med samma ambition som vi. Men det förutsätter att vi fortfarande är med i laget, står vi ensamma får vi nöja oss med att försöka få lift med den rostiga Forden utan att tillåtas ha en hand på ratten.

      Gilla

  4. ”Kol- och Stål” var tillräcklig för att oroshärdarna Frankrike och Tyskland skulle sluta gnälla.
    Dagens EU går inte att reformera. Sir Humphrey hade rätt analys på tidigt 80-tal.
    Ut.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s