Desinformation

Valtider är orostider. Vi bombarderas dagligen med budskap från de olika partierna som kämpar för att nå ut med sina egna budskap och undergräva motståndarens. Det ingår i demokratins spelregler, även om partierna lägger förvånansvärt stor energi på att medvetet missförstå och smutskasta varandra. Årets valrörelse sannolikt är den smutsigaste sedan den allmänna rösträtten infördes.

Nu är emellertid inte partierna ensamma spelare på arenan om Sveriges framtid. Under valrörelsen har det framkommit att såväl religiösa fundamentalister som högerextremister har infiltrerat de etablerade partierna och driver sin agenda under förment demokratisk, men likväl falsk flagg. Flera skandaler skakade Miljöpartiet innan mandatperioden ens hade nått halvvägs och flera höga företrädare, däribland bostadsminister Mehmet Kaplan, tvingades avgå.

Även inom Centerpartiet blev inflytandet från andra krafter än partiets bärande ideologi smärtsamt tydligt genom den ökända händelsen i Solna tingsrätt, där en nämndemans hederskulturella värderingar lyste i neon i domskälen. Terrorforskaren Magnus Ranstorp var kritisk till Centerpartiets underlåtenhet att ta itu med islamister inom partiet. Annie Lööfs näsvisa svar var ”Ni kunde ha berättat”.

Men det visade sig senare att Centerpartiet hade informerats grundligt. Den tidigare partiledaren Maud Olofsson hade tagit nämndemannen i försvar redan 2006 efter att hon krävt särlagstiftning för muslimer. Vid ett möte den 10 juni 2015 mellan bland annat Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Hedin och terrorforskaren dr Magnus Norell varnade den senare om riskerna med att tillåta infiltration av extrema islamister. Mötet initierades av Edward Nordén, då aktiv inom Centerpartiet och nu talesperson för säkerhetsfrågor i Medborgerlig Samling. Magnus Norell höll en ny föredragning på samma tema för Centerpartiets riksdagsgrupp 2017, då även Annie Lööfs stabschef samt partisekreteraren Mikael Artursson deltog. I efterhand tycks flera av deltagarna ha tappat minnet. Förra veckan var det dags igen då en centerpartist i Göteborg uteslöts efter att hans sympatier för en turkisk extremistgrupp blivit offentligt. Centerpartiet hade känt till mannens sympatier i flera år.

I veckan spred företrädare för Socialdemokraterna i olika delar av landet information på arabiska och somaliska. Informationen delades vidare i sociala medier och innehöll grova lögner om att SD och M skulle införa grovt diskriminerande lagar mot muslimer om de fick inflytande genom det kommande valet. Händelsen är polisanmäld och det återstår att se om spridningen hade extremistiska förtecken och genomfördes i organiserad form. Flera av de etablerade partierna har alltså uppenbara problem med infiltratörer som driver egna odemokratiska agendor i deras namn.

Ett annat problem är undergrävandet av det demokratiska valsystemet. När färre deltar i våra val och överdrifter om organiserat valfusk sprids undergräver det trovärdigheten. Den salafistiska internationella rörelsen Hizb-ut Tahrir har verkat i Sverige i årtionden. Den är förbjuden i ett flertal Europeiska länder på grund av arbetet för att avskaffa demokratin. Dess medlemmar organiserar sig i cellstrukturer som gör organisationen svår att övervaka eller agera mot om den fullt ut skulle ta steget från ord till handling för att införa kalifatet. Organisationen uttryckte sympati för den terrorist som mördade fem personer på Drottninggatan 2017 och som själv hade haft kopplingar till rörelsen. Hizb-ut Tahrir har vid ett flertal tillfällen delat ut propaganda och rekryterat sympatisörer runt moskéer i Stockholmsområdet. Man uppmanar nu muslimer att bojkotta det svenska valet.

De hot som försöker påverka och urholka det demokratiska systemet kommer inte bara inifrån. Andra stater följer det svenska valet med stort intresse. Kontakter förekommer givetvis även mellan de olika partierna i Sverige och företrädare för främmande stater. Socialdemokraternas komplicerade relation med Turkiet påverkas av det brutna vallöfte som Stefan Löfven gav till assyrierna i Sverige att erkänna folkmordet på kristna minoriteter i samband med första världskriget. Ett erkännande skulle med visshet innebära försämrade relationer med Turkiet och vare sig Socialdemokraterna eller Alliansen har visat intresse för att förverkliga riksdagens beslut från 2010 att erkänna detta folkmord.

De senaste åren har rapporterna om påverkansoperationer mot Sverige duggat tätt. Reaktionerna har varit högst varierande beroende på vem som är mottagare. Martin Kraghs och Sebastian Åsbergs rapport om rysk påverkan – Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case – redovisade hur ryska narrativ återges i okritisk form av både medier, folkvalda och privata intresseorganisationer. Ett annat intressant exempel är att Svenska Freds anordnar demonstrationer och omfattande opinionsbildning vid i stort sett varje tillfälle när svenskt försvar samövar med NATO. När Ryssland utövar aggressioner mot sina grannar eller bedriver militärövningar vid våra gränser i syfte att demonstrera styrka och provocera syns däremot inga banderoller eller protester.

Falska dokument med oklara avsändare som påstår förekomsten av en svensk agenda mot Ryssland, och ser ut att komma från offentliga svenska myndigheter, har cirkulerat . Ryssland sticker inte ens under stol med sina avsikter att påverka svensk politik och bedriver även ett öppet opinionsarbete i Sverige. Man har sänt svenskspråkiga program via ryska kanalen RT och har köpt sändningstid i TV via Öppna kanalen. I somras sa den ryske ambassadören att han ”…hoppas att nästa regering omprövar sin politik gentemot Ryssland. Relationerna mellan Ryssland och Sverige är så dåliga att de inte kan bli sämre”. Ryssland vill helt enkelt se ett nytt regeringsbärande parti som tydligt är emot NATO och mera lyhört för ryska önskemål.

Uttalandet innebär ett underförstått hot, och det gör de resor som AfS har företagit till Ryssland än mer problematiska. Senast i veckan träffade AfS företrädare för Assads regim, som är en av Rysslands närmaste allierade. Ett parti som kandiderar till riksdagen borde visa bättre omdöme än att delta på möten för nationalister som sponsras av samma ryska stat som är uttalat fientlig till Sveriges sittande regering, oaktat vilken färg denna har. Nu ska man för den saken skull inte stirra sig blind på just AfS. Ryssland stödjer extremister på båda kanterna. Ju fler hästar man spelar på, desto större chans till vinst.

Sverige står illa rustat att hantera dessa hot. Alliansregeringen avvecklade Styrelsen för psykologiskt försvar 2008 och överförde formellt myndighetens uppgifter till MSB utan att följa upp detta via budget eller regleringsbrev. Åren innan avvecklingen började våra baltiska grannländer bygga upp denna förmåga. Efter de ryska cyberattackerna mot Estland 2007 påbörjades även en hantering av denna hotbild. I Sverige har frågorna på sin höjd börjat diskuteras, men konkreta åtgärder lyser fortfarande med sin frånvaro.

Exemplen på att Sverige skapar problem med sin egen säkerhet är otaliga. Säkerheten för territoriet och medborgarna är en av statens kärnuppgifter och inget som skall uppmärksammas först när faran står för dörren. Den kompetens som finns inom olika myndigheter är sekundär så länge förståelse för hotbilder, och vad som behöver göras som svar på dessa, saknas på politisk nivå. Flera partier har uppenbarligen trott att deras varumärken vårdas bäst av att bedriva identitetspolitik genom att uppvisa företrädare med utländsk bakgrund. Inte för deras unika individuella egenskaper, kunskaper, erfarenheter, ideologiska tro etc., utan enkom som förmenta representanter för en grupp av individer i mångfaldens tecken. Att inte hålla rent från icke-demokrater inom sina egna led är ett säkert tecken på att kunskapen om hotbilden och riskerna är obefintlig.

Säkerhetsfrågor måste åter lyftas högst på statens agenda. Oavsett vem som bildar regering efter valet.

 

Fredrik Sander

Vice ordförande och riksdagskandidat Medborgerlig Samling

 

Marcus Brixskiöld

expert på demokratipolitik och extremism/terrorism, medlem i partistyrelsen och riksdagskandidat för Medborgerlig Samling