Den senaste tiden har organisationen de Grå Vargarna nämnts flitigt i medierna. Personkopplingar till Centerpartiets riksdagskandidat Mikhail Yüksel i Göteborg. En middagsbjudning med Socialdemokratiska riksdagsledamoten Sultan Kayhan och Moderaternas Bo Sundin. Liksom de många frågetecknen som omger Miljöpartiets dåvarande minister Mehmet Kaplans samröre och middag där en högt uppsatt representant för de Grå Vargarna deltog. Ett samröre som medförde Kaplans avgång som minister. Fallen är bara ett axplock.

Är detta något relevant för svenska väljare som inte spontant intresserar sig för turkisk politik och interna stridigheter? Svaret är ja.

Kan svenska partier inte hålla koll på när identitetspolitisk klientelism blir ett problem, en påverkansrisk eller en direkt säkerhetsrisk, så angår det väljarna även i Sverige.

Med identitetspolitisk klientelism avser vi politiker eller politiska partier som riktar sig till en hel grupp där tjänster utväxlas mot den väljargruppens röster. Det handlar alltså inte om att ha en politik som attraherar akademiker mer än lågutbildade eller repellerar lärare mer än poliser. Identitetspolitisk klientelism är skadlig, korrupt och undergräver en funktionell demokratisk ordning. Även om få känner till problematiken är det tyvärr inte alls ovanligt.

De Grå Vargarna, officiellt Ülkü Ocaklari (”Idealistklubbarna”), beskrivs oftast som turkiska ultranationalister eller nyfascister med en panturkisk ideologisk inriktning. Det är ungdomsorganisationen till nationalistpartiet MHP, som har gått i allians med styrande AKP-partiet under president Recep Tayyip Erdogan. De Grå Vargarna etablerades av Alparslan Türkes under sent 1960-tal och blev kända utanför Turkiet under den våldsamma perioden under 1970-talet. Man anklagas för hundratals attentat varav mordförsöket på påve John Paulus II (1981) och knivmordet på en vänsteraktivist i Rotterdam (2001) är de mer omtalade i Europa. De anklagas också för Taksimmassakern (1977). Fokus har varit dåd mot vissa etniska grupper och mot vänsteraktivister och vänsterpolitiker. Aktiviteten i övriga Europa är konkret och organisationen har tusentals medlemmar i t.ex. Tyskland, där de stämplats som extremister.

Det är alltså personer ur denna organisation som vissa ledande svenska riksdagsledamöter och lokalpolitiker middagar med utan att säga något. Detta som medlemmar i riksdagspartier som styr Sverige och tar del av vår mest känsliga information.

Både de rödgröna partierna och Allianspartier har haft svårt att hålla uppenbart olämpliga identitetspolitiska grupper ute. Att Moderaterna välkomnade en högt uppsatt medlem i Muslimska Brödraskapet till en riksdagsplats vill de inte tala högt om, märkliga avtal mellan liknande föreningar och Socialdemokraterna är svåra för public service att reda ut. Centerpartiet har haft synnerliga problem med att vinna fler väljare med olika bakgrunder utan att öppna upp åt tveksamma politiska håll.

Så vad är problemet? Jo, att identitetspolitiken i grund och botten reducerar individer till att bli en del av ett gruppkollektiv definierat utifrån etnicitet, kultur etc. ”Hur får man kurdernas, eller de där kaldéernas, eller de där muslimernas röster utan att behöva prata med mer än en handfull personer?” ”Take me to your leader”-fenomenet är svaret. Du skickar en politiker som talar med en representant för en organisation och du lovar något i utbyte mot röster.

Kanske praktiskt för en politisk taktiker som tänker i korta kvartalspolitiska tidshorisonter. Men bryr man sig om demokratisk transparens och har en seriös syn på människor som egna individer med en mängd olika egna identiteter är det förstås horribelt.

En vanlig fråga i partierna är hur man når individer med muslimsk identitet. Ett vanligt svar är att prata med ”deras” organisationer. Det är också därför politiska islamister får så god utdelning: De uppvaktas i tron att individer med muslimsk identitet generellt organiseras hos dem. Så är inte fallet och detta beteendet är stereotypiskt, fördomsfullt och helt enkelt bedrövligt.

Därefter kommer nästa problem. I ivern att få en inbillad större grupp med väljare utan mer än en punktinsats görs ordentliga missar. Partierna uppfattar inte att de välkomnar individer med andra agendor än partiets .

Flera partier har fått se medarbetare, kandidater och etablerade politiker lämna sina uppdrag i förtid eftersom dessa individer inte har varit de de utgett sig för att vara. Det gäller såväl för små partier som för de två största partierna vilka även ses som statsbärande. Denna naivitet utgör en säkerhetsrisk.

En transparent diskussion om detta är därför nödvändig och i alla avseende sunt för vår demokrati. Det är angeläget att identifiera, analysera och resonera kring hur vi hanterar denna form av entrism, infiltration och påverkansoperationer. För det kommer att hända fler gånger, och allt oftare i en tid då antalet inflytelseoperationer – och påverkansoperatörer – ökar kraftigt.

Fredrik Sander,

vice Ordförande och riksdagskandidat för Medborgerlig Samling

 

 

Marcus Brixskiöld, expert på demokratipolitik och extremism/terrorism, medlem i partistyrelsen och riksdagskandidat för Medborgerlig Samling

 

 

Edward Nordén,

vice Ordförande Medborgerlig Samling Skåne,

riksdagskandidat för Medborgerlig Samling

 

Mons Krabbe,

Utrikespolitisk talesperson Medborgerlig Samling,

riksdagskandidat för Medborgerlig Samling

 

2 reaktioner till “Entrism, identitetspolitik och klientelism innebär också säkerhetsrisker.

  1. Såvitt jag vet har denna problematik inte diskuterats tidigare på denna Blogg. Det borde vara säkerställt att ALLA partier i lag tvingas ta fram och offentliggöra en speciell kandidatförsäkran från samtliga som sätts upp på valbara platser. Denna försäkran måste redovisa medlemskap i eller samröre med identitetspolitiska organisationer.

    I mitt kvarter har Jakob, en Syrisk skräddare sin butik. Han och jag diskuterar ofta politik. Både Syrisk och Svensk. Jag återkommer strax med ytterligare en kommentar som kommer att handla om hur, enligt hans välgrundade mening, den syriska och syrianska diasporan vanligtvis röstar.

    Gilla

  2. Ett bra inlägg MEN:
    ”….eftersom dessa individer inte har varit de de utgett sig för att vara. ”
    TYVÄRR är detta inte sanningsenligt.
    Det är så att ”dessa” individer visst har redovisat sin agenda men partierna har velat tro lite av varje !
    Är man muslim så erkänner man icke sekularismen, mest därför att ingen upplyst dem om att högsta auktoriteten i Sverige är lagen. Detta har lindats in så att ingen muslim jag känner vill inte ens veta vad en sekulär stat är.
    Att sedan påstå att att någon inte är vad de utgett sig för att vara är ren desinformation. Det är partiernas ”smarta” ledningar som inte upplyser om att det är lagen som gäller utan naturligtvis gäller inte detta muslimer ! DET kan man INTE beskylla muslimerna för att anpassa sig till.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s