Musik för medborgerlig demokrati

Allt fler konstnärer och musiker tycks dras till Medborgerlig Samling. Senast ut är John Dübeck i indiepopduon Lilou & John som presenterar sig här.

När de upproriska invånarna i Paris anföll Bastiljen den 14 juli 1789 var det någonting så annorlunda som en borgerlig revolution. Vi är vana vid att tänka revolution i marxistiska termer, men sanningen är att världshistoriens mest kända revolution idag skulle ha betecknats som liberalkonservativ.

Revolutionärerna ville bryta aristokraternas bidragsberoende. De gjorde uppror mot klassförakt och det moraliserande prästerskapet som själva levde i privilegierad avskildhet från vanliga människors tillvaro.

Kriget mot Österrike gav en bitter eftersmak. De kontrarevolutionära sammansvärjningarna likaså. Revolten uppstod som ett svar på de faktiska hot som fanns i dåtidens Europa. Att betrakta alla fransmän som ”medborgare” med samma rättigheter och skyldigheter var lika radikalt 1789 som det är idag.

Vill man förstå det folkliga ursinne som ledde fram till avrättningen av Louis XVI och Marie Antoinette så måste man förstå att den positiva särbehandlingen av aristokrater ledde till en omfattande diskriminering av de människor som de facto betalade för deras extravaganta livsstil.

Idag är en liknande revolution på gång fast med ord som vapen. Människor är trötta på att nutidens aristokrater stiftar lagar för egen vinning, som gör att de själva kan kvotera in sig i bolagsstyrelser, får äta obegränsad mängd bakelser i TVs morgonsoffor, och hota vanliga människor med medieskugga, uppsägning och fängelse för att de vågar ställa kritiska frågor. Dåtidens borgerliga revolutionärer slogs mot kravet på blått blod. Nutidens borgerliga revolutionärer slåss mot kravet på röd värdegrund.

Nu börjar mindre nogräknade människor, med konspirationsteoriernas djupa veck i sina pannor, att leta efter rasistiska stereotyper i denna text. Inte kan väl någon kritisera den röda värdegrunden utan att samtidigt ha för avsikt att införa raslagar och avrätta människor med fel hudfärg eller sexuell läggning?

Svetten tränger fram ur pannan. Andhämtningen blir tyngre. Vad är detta för häxeri? L’Etat, cést moi! Klibbiga fingrar drar över tangentbordet, vidgade pupiller försöker förgäves tränga ned under ytan på det uppenbara, för att göra det de alltid gjort, att komma undan genom en bakdörr, och vinna tid genom att finna en minoritetsgrupp att slänga åt vargarna, att peka på och säga ”där har du din fiende, RASIST!”

Vem som är mest usel – den pöbel som kastar sig över första bästa offer eller den som samvetslöst kastar ut offret för att själv komma undan – det får läsaren själv avgöra. Vi kan åtminstone konstatera att marxismen och rasismen existerar i symbios. Den ena förser den andra med en ändlös mängd minoritetsgrupper att få utlopp för sin frustration genom, samtidigt som en ocean av privilegier skiljer dem åt.

Medborgerlig Samling har konsekvent vägrat slå mot vänsterns bondeoffer utan riktat in sig mot kungen och drottningen. Det bygger på en världssyn som varit bortglömd i många år men som nu börjar vakna till liv i många delar av världen. Det är en världssyn som bygger på att man VILL se.

Vi är popduon Lilou & John. Vår musik har samma utgångspunkt. Det finns en ständig strävan att föra komplexa resonemang i texterna, att med ”ockhams rakblad” skära bort det som glittrar för ögat för att nå ned till djupet av människans drivkrafter. Vi vill skapa en ny form av politiskt inkorrekt musik som är fri från både rasistiska och marxistiska stereotyper, som i stället strävar efter att beskriva det mänskliga psyket. Barn som utsatts för sexuella övergrepp, alt-högern, islamistiska terrorister, konservativa kristna amerikaner, identitärer, själsfrändskap, 1800-talets sionister, kapitalister, massmediekonsumenter, den ”mångkulturella” italienska fascismen under 1920-talet, humanismen, legosoldater, radikaliserade unga män, offer för totalitära regimer, krossade hjärtan, den ungerska nationalismen och mediekritik, allt vill vi beskriva med respekt och inlevelse.

Vi gör konceptuell pop- och rockmusik för en global musikmarknad samtidigt som vi är övertygade demokrater och försvarare av den liberala nationalstaten där vuxna människor är fria att själva välja sitt liv utan politiska pekpinnar, så länge de inte direkt skadar andra människor. Precis som Medborgerlig Samling har vi stämplats som ”brunt slödder”, ”högerextremister” och ”nazister”, av människor som mer än gärna flyttar över den negativa uppmärksamheten till minoritetsgrupper för att själva slippa kritik.

Det kommer därför kanske inte som någon överraskning att John sedan en dryg vecka är medlem i Medborgerlig Samling. Bandet är däremot fullständigt opolitiskt. Det som förenar är dock ett extremt försvar av yttrandefriheten och en öppenhet inför nya människor oavsett bakgrund och karaktär. Valet att ansöka om medlemskap baserades på en passion för den franska revolutionens radikala upplysningsideal, vetskapen att varje individ ytterst ansvarar för sitt eget liv, samt att Medborgerlig Samling tydligt tar ställning för en avreglerad kulturscen utan politisk styrning.

I Juni släpper vi vår nya skiva, ”Airing from Kolyma”, med kontroversiella texter och ikonoklastisk sång. Titeln anspelar på det gigantiska sovjetiska koncentrationslägerkomplexet vid Kolymafloden i östra Sibirien och de krafter som bidrog till att slutligen störta den marxistiska ”L’Ancien Régime” i Central- och Östeuropa 1989, två hundra år efter Franska Revolutionen. Det är vår önskan att vår musik ska öka förståelsen för annorlunda perspektiv – även de vi själva har kommit av avsky – och bidra till att frihet och demokrati åter blir de vackraste av alla ord.

Lilou Dübeck

John Dübeck, medlem i Medborgerlig Samling