DEBATT. Att få stanna i Sverige handlar idag inte om att någon tillåts befinna sig inom Sveriges gränser. Uppehållstillstånd i nästan varje fall innebär att mycket stora resurser från det gemensamma under mycket lång tid måste avsättas för att tillförsäkra personen i stort sett allt som vanliga människor tillbringar varje vardag på arbetet för att få ihop. Det skapar en skavande diskrepans som provocerar vår känsla för rättvisa. I andra sammanhang kräver vi lika lön för lika arbete. Här krävs lön för icke-arbete.

Men det finns idag en berättelse som gör gällande att utsatthet och brist på egen försörjning utgör laga skäl till att försörjas av andra människor. I den berättelsen finns inte längre plats för vare sig stolthet eller värdighet kopplat till att göra rätt för sig. I den berättelsen har arbete kommit att utgöra ett nästan skamligt privilegium som den arbetande måste kompensera den utsatta icke-arbetande för genom att låta delar av sin lön för egen möda gå till att sörja för den overksamma.

Vår tids välmenande strävan efter att sudda ut klassklyftor och olikheter har lett till att vi inte längre vill kännas vid skillnaden mellan den som ger och den som tar. Vi har istället kommit att ömka för den som berövats chansen att försörja sig och bidra till det gemensamma, och dåligt samvete gör att vi inte vill problematisera givandets och tagandets oerhört känsliga och komplexa psykologi. Vi skänker tillgångar och välfärd i tron att vi samtidigt skänker värdighet och välbefinnande.

Men det är en psykologisk omöjlighet. Människan är inte skapt för att ta emot saker utan motprestation. Att göra det rubbar den känsliga balans som finns i vars och ens psyke mellan att kräva och att bidra. Det är en förutsättning för själslig harmoni utan känslor av oförrätt, men också utan det skamliga obehag som oåtergäldade gåvor för med sig.

”Från socialantropologin är det väl känt att den som vill vara hövding visar det genom slösaktighet och stora gåvor. Den som slösar, som överöser andra med gåvor, visar att han har stora resurser, att han har mest pengar och mest makt.

Den som ger har också rätt att vänta sig gengåvor – och om mottagaren inte kan ge något tillbaka så får han eller hon betala genom att medge sin lägre status eller underordning.” (Ann Heberleins krönika inför julen 2014)

Ann Heberlein sätter mycket träffsäkert fingret på den psykologiska följden av passivt mottagande: underordning, alltså förnedring.

Förklaringen till den misslyckade integrationen börjar här. Att generöst förse hundratusentals främmande människor med det välstånd som Sveriges arbetande medborgare byggt upp har inte skapat ett välmående samhälle. Beslutsfattare har länge ignorerat att människor inte bara har materiella behov, utan även själsliga sådana, för att leva ett gott liv.

En hög levnadsstandard som uppnås genom att man förflyttar sig till ett fjärran land och där passivt tar emot det som andra producerar ger ingen värdighet, och det tär på själen. Det ger en känsla av saknad, som individen lätt tolkar som brist på ytterligare materiella tillgångar och rättigheter – därför att det är vårt mest spontana sätt att dämpa obehag. Vi människor är programmerade att vilja expandera, att vilja ha mer saker, och inte att kräva förpliktelser och tvång. Genom hela vår stormiga evolution har plikt och tvång funnits i överflöd, medan föda och andra tillgångar har vi fått konkurrera om. Den naturliga överlevnadsinstinkten har styrt oss mot att ta, samla och äta när vi kan, och sträva efter att befria oss från måsten. Några decennier av välstånd i en begränsad del av världen har inte kunnat ändra på den programmeringen. Den inre spärr som signalerar när vi har fått det tillräckligt bra är svag. Det är svårt att sluta tröstäta även om man är mätt och överviktig. Det är svårt att sluta kräva och hävda sin rätt till saker trots att de rimliga behoven är för länge sedan uppfyllda, när konstruktiva vägar att fylla det mentala tomrummet saknas.

Aktivister och politiker spänner därför vagnen för hästen när de förfäktar och beviljar nya och nya oförtjänta förmåner för invandrade grupper. Genom sin hycklande kravlöshet struntar de i att erbjuda invandrare ett värdigt liv där de kan återgälda det de har fått av andra. Det är omöjligt att skapa ett jämlikt samhälle på dessa grunder.

Det har genom årtiondena aldrig funnits några allvarligt menade försök att vidta de omfattande åtgärder som skulle ha behövts för att möblera om i Sveriges ekonomi och bereda flera hundra tusen lågutbildade människor med dåliga svenskkunskaper plats på arbetsmarknaden. I en marknadsekonomi finns ingen betalningsvillig efterfrågan på overksamhet. Men i och med att Sverige ansett sig vara outtömligt rikt så har det enklaste varit att nöja sig med lama floskler om solidaritet och arbetslinje, och samtidigt låta bidragen flöda okontrollerat, utan att ägna en tanke åt de sociala och psykologiska konsekvenserna.

Nu börjar även ekonomiska varningstecken göra sig påminda. Var finns de professionella förslagen till lösning? Vänsterblocket och allianspartierna tävlar i att visa plötslig handlingskraft, och visionerar nya hårda tag som borde ha varit självklara ända sedan den första invandraren satte foten i Sverige. Senaste mantrat tycks vara språkkrav, från såväl rött som blått håll. Men att inte se det bisarra i att framställa kravet att lära sig värdlandets språk som ett nyupptäckt integrationsverktyg, är bara ytterligare ett sorgligt bevis på fortsatt kompakt oförmåga att kännas vid lägets allvar.

De 9000 ”ensamkommande” är bara det senaste i raden av blanco förpliktelser som regeringen i folkets namn åtar sig. Det som känns mest uppgivet är inte att det kostar pengar. Det är att ännu en ny grupp människor tillkommer vars introduktion till Sverige vi inleder med att ”ni kan kräva allt, men ni behöver inte ta något vi säger till er på allvar”. Vad gör det med en ung människa i ett främmande land att få det budskapet? Politikerna kan inte på allvar mena att nykomlingarna ska respektera Sverige och svenskarna på de premisserna. Och då kan de inte heller respektera sig själva. Vi kan inte respektera dem. Vi kan inte längre respektera oss själva heller när vi tvingas spela med i lögnkarusellen trots bättre vetande. Varför vill våra politiker ha ett sådant land och ett sådant folk?

Dora Sterner

Ledamot Medborgerlig Samling Lund

 

 

MED tycker
Att mötas av krav och förväntningar inger hos den enskilde hopp. Det blir tydliga mål att arbeta mot, vilket i sin tur ger mening till den nya tillvaron som kan upplevas främmande och svår att förhålla sig till. Kraven och arbetet för att uppnå dessa tydliga mål ger mening och människovärde.
MED vill bland annat att det införs ett tak på hur stort belopp en individ respektive familj sammanlagt kan erhålla i stöd från det offentliga. Avsikten är att det alltid tydligt ska löna sig att försörja sig på egen hand. Försörjningsbidrag ska omvandlas till CSN studiemedelsbidrag. En mindre del ska utgöras av bidrag och en större del av lån, som är återbetalningsskyldigt. Vi vill också öka möjligheterna till okvalificerat yrkesarbete genom att reducera beskattning av låga inkomster. Vi vill införa höjt grundavdrag till 100 000 kr.

 

 

2 thoughts on “Moral och värdighet är de främsta offren i den huvudlösa migrationspolitiken

  1. ”I en marknadsekonomi finns ingen betalningsvillig efterfrågan på overksamhet.”

    Detta måste vara världshistoriens främsta och viktigaste axiom. Det bör därför huggas in, med bokstäver stora som Hollywood-skylten, på bergväggar i olika länder i världen på aktuellt språk. Därefter bör ristningarna förklaras för världsarv, och bevaras för all framtid.

    Gilla

  2. Dora Sterner försöker ge en vettig syn osv men detta förstör ”MED tycker” direkt med dravel;
    ”Att mötas av krav och förväntningar inger hos den enskilde hopp. Det blir tydliga mål att arbeta mot, vilket i sin tur ger mening till den nya tillvaron som kan upplevas främmande och svår att förhålla sig till. Kraven och arbetet för att uppnå dessa tydliga mål ger mening och människovärde.”
    Det är värst vilka otroliga och omständliga förklaringar till tidigare och försvarande av nuvarande missgrepp, samma dravel som med de sk tiggarna ie av andra utnyttjade och ”generösa i egna ögon givare” som fjättrar underlivet i gatan och följderna får andra stå för bara jag får känna mig mig god.
    Att ”MED tycker” inte fattat att alla som kommer hit är hitlurade av den ofattbara reklamkampanj som gett varje stackare totalt falskt hopp och totalt felaktig bild av hyckleriets liiiberala svenskar !
    Likadant med alla bortförklaringar ang den vansinniga migration som började med att turkarna exporterade sina problem och sedan har det eskalerat och die dumme schweden går på allt i den skenheliga godhetens namn. Värst av alla var Reinfeldts och Ullenhag ivrigt påhejade av alla sort FP-liberaler i media-eliten och deras ”wolfpack” MP-elitens journalister som aldrig kunde tro att de själva skulle få betala en dag !
    Jag njuter av den otroliga vånda som drabbat matriarkat-maffian på SR/SVT när deras myglande med lägenheter inte funkar då 40-talisterna snott och skott åt sig rubbet. Nu får Hanna Stjärne, Ginna Lindberg mfl dela ut lite bekväma korre-uppdrag så de kan köpa sig våningar istället.
    Säg som det är; det är VI och inga andra som dragit hit en massa folk med baktanken att alla skulle bli tacksamma och vi slippa den islamska terrorismen.
    Inte konstigt att vi blir bemötta med förakt. Ytterst få svenskar ses med den beundran och tacksamhet de tror de ses med, för araber i allmänhet och muslimer i synnerhet, med rätta, föraktar hyckleri och är övertygade ”noll-summe-troende”.
    OM vi vill komma tillrätta med någonting godhetsdiktarorerna med Reinfeldt och Ullenhag i spetsen systemraserade så är det dels att omedelbums dra in den sjuka asylrätten med rätten för asylsökande att ta sig till Sverige på vilket sätt som helst och därefter förstöra sina papper, dels fullständigt sluta med PR-verksamheten så människor slutar luras att tro att Sverige är Shangrila. ”
    Samtliga asylsökande har köpt sina resor till välfärden pga falsk marknadsföring !
    Det är INGEN som ens blivit upplyst om att det är ett land som kommer att kräva arbete av någon.
    Gör klart för alla och envar att det INTE är en enda av de sk papperslösa asylansökande som gjort/gör fel, det är alla ni som i godhetens namn gjort av med Sveriges alla resurser att verkligen hjälpa via FN och u-landsutveckling med utbildningshjälp.
    Sedan måste vi ta ansvar för de som vi lurat hit, och som nu är inne på 3:dje t.o.m. 4:de generationen utan att ha lämnat blatte-stadiet. De fiiina godhetsliberalerna kan inte att kunna gömma längre och det är mig en glädje att höra dem våndas !
    NU är det er politikers skyldighet att informera om verkligheten
    Att då jiddra som ”MED tycker” som svar på Dora Sterner inlägg fick mig att vomera på detta sk parti också.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s