Staten vet vad du gjorde förra sommaren

DEBATT. Det har på sistone pågått livliga diskussioner om Facebooks användning av personliga data. Under maj 2018 har du förmodligen också fått en massa mejl med anledning av GDPR (EU General Data Protection Regulation), ”Vi har uppdaterat vår integritetspolicy, var vänlig godkänn” och liknande.

Även tidigare har det varit en hel del debatt om alla data som Facebook och Google har om oss. Det som inte har diskuterats lika mycket är att det är du själv som valt att dela med dig av uppgifter till Facebook och till diverse applikationer. Grundidén har varit att företagen låter dig själv bestämma vad och till vem du ska dela med dig. Det har inte alltid varit så transparent som man skulle önska men ingen har samlat in informationen utan ditt medgivande. Den nya lagen GDPR kommer att ge dig än större möjligheter att bestämma hur mycket du vill delge till olika företag och vad de ska få göra med din information. Du kan till och med begära att de raderar alla spår efter dig som inte måste lagras enligt lag. Detta är ett mycket bra upplägg om än svårt att faktiskt kontrollera.

Jämför då ovanstående upplägg med hur det fungerar med din relation till staten. Jo, staten kräver in en mängd data, och säljer sedan denna information (till självkostnadspris). I de flesta fall ger man till och med bort den gratis. Du kan enkelt ringa Skatteverket och få reda på folks personnummer och andra kontaktuppgifter, 5 personer åt gången. Staten ger även företag möjlighet att bygga upp register över din personliga information och sedan i sin tur även sälja information om dig till andra.

Vad är det då som möjliggör detta galna upplägg? Jo, den väldigt långtgående offentlighetsprincipen. Den säger i stort sett att vem som helst har rätt att begära ut information om dig. En del kanske sekretessprövas och maskeras som t.ex. journalhandlingar, men att begära ut informationen är likväl möjligt. Journalhandlingar kan, för tydlighetens skull, ej begäras ut på personnivå utan som del i massförfrågan men då avidentifierade. Politikerna har tagit fram en grundlag som uttryckligen säger att du inte har rätt till personlig integritet eller att bli lämnad i fred.

Företags och organisationers rätt att skapa register med personlig information och tillgängliggöra dessa till allmänheten möjliggörs på grund av den så kallade databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. Denna innebär att har du ett utgivningsbevis har du att rätt sammanställa samt tillgängliggöra personlig information.  All information begär de enkelt ut eller köper från exempelvis Skatteverket och Statens personadressregister.

Utgivningsbevis är statens sätt att säga att du saknar rättigheter med avseende på personlig integritet och rätten att bli lämnad ifred. Skaffar sig företagen ett utgivningsbevis kan du inte göra ett smack för att förhindra sammanställningen av din personliga information. Du vill inte att information om dig förs samman i register vars innehåll sedan säljs? Du tycker inte om att folk tjänar pengar på din personliga data? Synd för dig, staten och vår grundlag tycker det är helt okej.

Vad vill jag då komma fram till? Jo, vi bör ha samma möjlighet att begränsa tillgången till vår data hos staten på samma sätt som vi har möjlighet att bestämma vilka privata företag som får ta del av vår information när vi skapar konton, handlar med mera. Vill man inte dela med sig av information ska det vara ens rätt att slippa.

Skatteverket eller annan myndighet bör ha ett gränssnitt där du själv kan bestämma vem som ska få ta del av den information som staten har om dig. Olika företag kan registrera och validera sig för denna tjänst och sen kan du själv, när du skapar konto hos exempelvis en bank, välja om den ska få del av din personliga information i sin helhet eller delvis och i så fall hur länge.

Vi bör ha rätten att själva bestämma vem som ska få ta del av vår personliga information. Staten ska inte ge bort den eller sälja den. Det är dags att verkligen värna den personliga integriteten även inom staten.

Andreas Nurbo

Ordförande Medborgerlig Samling Malmö

MED tycker
Frågan skribenten tar upp innehåller flera principiella och juridiska svårigheter som måste övervägas. MED har ännu inte utrett frågan tillräckligt för att kunna ta definitiv ställning till problematiken, men hyser sympati för skribentens oro.