I helgen har partiledarna samlats i Örnsköldsvik för Landsbygdsriksdagen. Ämnet är som brukligt att analysera och samtala kring lands- och glesbygdens villkor. Detta har anordnats sedan 1989 och följer en parallell negativ och nedåtgående trend för ett Sverige som alltmer klyvs mellan stad och land.

Politikerföraktet, liksom mediaföraktet, får nytt bränsle när höjdpunkten i debatten rapporteras vara ett ”stormigt nazistbråk” där nazismen som problem och hot på landsbygden diskuteras. Som om detta vore ett huvudsakligt samtalsämne när byar dör ut, kollektivtrafik saknas, skolor läggs ned, lantbruk försvinner, självförsörjningsgraden vid kris inte håller en vecka, fabriker flyttar och den sociala kraften urholkas.

Samtidigt så har vi landsbygdsbor dagen innan fått reda på att regeringen sviker sitt vallöfte om att inte höja bensinpriset. Det har aldrig varit högre och runt 10 kronor av 16 är skatter. Den så kallade ”oppositionen” rasar innan de somnar om. Som vanligt. Det är helt orimligt. Man öppnar stolt för gårdsförsäljning av vin och vill höja skatten på undermåligt importkött. Som att en god, men uppenbart marginell, gårdsförsäljning av vin räddar landsbygden. Snacka om perspektiv utifrån. Som om köttbönder inte vet att svenska produkter straffbeskattas och regleras hårt samtidigt som politiker lokalt låter köpa in samma importerade undermåliga kött till äldreboenden och förskolor innan de propagerar för köttfria måndagar.

Statsministern öppnade nyligen, ovanpå eländet, för att dra ned på stöden till jordbruken och istället öka dem till migrationskostnaderna i och med Storbritanniens utträde ur EU. Det betyder alltså att man subventionerar övriga EU-länders bönder mer, har högre kostnader i Sverige och fler regler som genererar högre kostnader. Därefter ska övriga landsbygdsbor betala mer än 50% i skatt av det man arbetar ihop – men nöja sig med sämre vård, sämre skolor, polis som kanske kommer ibland och ett obefintligt kulturutbud. Man har högre kostnader för den bil man måste ha för att komma till jobbet, matbutiken eller skolan.

Då har vi entusiastiska partiledare som menar att ”Nu är det dags att få landsbygden att leva”, ”ett grönare samhälle”, och att det är viktigt att prata om nazismens hot mot landsbygden innan man flyger hem till Stockholm efter den tillfälliga insatsen för delen av landet utanför tullarna. Banjon fick ynnesten att upplysas av eko-latten från ett genuscertifierat fik med frigående miljöpartister. Det är så dumt att man storknar. Det är en storstadsnorm som för alldeles för många är alldeles för inskränkt. Det är ok att i ett så urbaniserat land som Sverige sakna kunskap om de gröna näringarna, livsstilen och villkoren, att man alltså på stora ytor i landet inte har ett alternativ till bilen, att varken tunnelbana eller buss finns och att oro för rovdjur som kommer för nära är normalt. Men det är inte ok om du vill utforma politiken som drabbar landsbygden. Sverige är ett långt och stort land där miljoner människor lever utanför de stora städerna. Landsbygden är på dekis. År efter år. Det är helt uppenbart för de av oss som bor på landsbygden.

Politikerförakt är både problematiskt och kontraproduktivt. Men förakt göder förakt. Bilden blir politiker på tillfälligt grönbete i något slags skådespel som utan manus lovar guld och gröna skogar innan de åker hem och höjer bensinskatten. Kommer det att bli ett problem? Det är redan ett problem. Kommer det att bli bättre med de partier som återskapar samma problem för landsbygden? Knappast. Landsbygden behöver utvecklas och det behöver det svenska politiska landskapet också.

Edward Nordén

Jordbrukspolitisk talesperson

 

 

 

Anna Jung

Landsbygdspolitisk talesperson

6 reaktioner till “Landsbygdsförakt

  1. Finns få saker som gör mig så jävla förbannad som subventionerna av elcyklar till Stockholmjuppies som inte orkar trampa i uppförsbacken på vägen till jobbet.
    Till råga på allt elände så har man i Stockholm en planka-rörelse som tycker att 860 spänn per månad är ett rövarpris.
    Ute på landsbygden kostar den billigaste jäkla bil du kan tänka dig minst 5000 spänn om året innan du kör en meter (beräknat på min bil som jag gav 6000 för och hoppas skall vara i 3 år, dvs. 2000 om året i inköp, 2000 spänn i skatt, och en tusenlapp i försäkring, sen tillkommer besiktning och eventuella reparationer och underhåll)
    Och i Stockholm låg skattesatsen förra året på under 30 kronor (i Solna 29;20), där jag bor ligger den på över 33 kronor, och de stackars jävlarna i Dorotea får punga ut med över 35 kronor på hundringen i kommunalskatt.
    För att travestera ett känt uttalande: ”Vad fan får landsbygdsborna för pengarna?”

    Gilla

    1. »Till råga på allt elände så har man i Stockholm en planka-rörelse som tycker att 860 spänn per månad är ett rövarpris.»
      Det syftar alltså på kostnaden för ett månadskort i Stockholms lokaltrafik. För vuxna. Köper de ett årskort på direkten blir det bara 751 spänn per månad.
      För pensionärer, studenter och ungdomar kostar månadskort 570 spänn per månad, och köper de årskort blir det utslaget per månad nästan jämna 500 spänn.
      Fan ta alla miljöpartistiska juppies som inte fattar att det finns en verklighet. 860 spänn omräknat i liter bensin blir med nuvarande priser mindre än 54 liter.

      Gilla

  2. Landsbygdsriksdagen som arrangeras av organisationen Hela Sverige ska leva är en folkrörelsekuliss stenhårt toppstyrd av LRF, centern och staten. Har följt dess årliga jippo under många år som redaktör för Småbrukaren och kan bara konstatera att den ställt till mer skada än nytta.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s