DEBATT. Titt som tätt kommer anklagelser mot Medborgerlig Samling att vi skulle vara ett främlingsfientligt parti. Detta är absurt. Samtidigt, att istället kalla oss för ett främlingsälskande parti vore en omotiverad förenkling. Vi är istället ett främlingsrespekterande parti och vi verkar för ett helt Sverige där främlingar respekteras.

Medborgerlig Samling är något så ordinärt och samtidigt i Sverige idag så ovanligt som ett liberalkonservativt parti. Vår övertygelse är att människor, alla människor vid sunda vätskor, har en fri vilja och ett eget ansvar för sina handlingar. Vi är sant liberala i att vi accepterar att andra människor har andra åsikter och, så länge det inte menligen inverkar på samhället i stort, gör saker som vi själva inte skulle göra.

Det vanliga i Sverige är tyvärr istället att man med frihet endast accepterar att folk gör vad vi själva skulle göra. Att man inte accepterar att andra människor begår misstag och lär sig från dessa. I Sverige tenderar vi i Alva Myrdals och Folkpartiets anda endast tillåta att andra människor gör som ”vi” eller som ”experter” anser att de ska göra.

Förklaringen till denna ofta antiliberala inställning är uråldrig. Till och med omkring 1850 bodde den övervägande majoriteten av våra förfäder koncentrerade i små byar där alla kände alla och alla visste vad alla andra gjorde. Gud nåde den som avvek. Däri har vi ursprunget till starka svenska kulturella drag som våra åsiktskorridorer.

Som ett liberalkonservativt parti är vi samtidigt också medvetna om hur skillnader i kultur har betydelse för hur olika människor ser på världen och interagerar. En människas kultur är som ens modersmål, eller bättre formulerat, modersmålet är en del av en mer omfattande kulturell instinkt. Precis som det är svårt att lära sig ett nytt språk som vuxen och att man alltid talar det med en brytning, är det svårt att lära sig en främmande kultur på äldre dar. Hur man än anstränger sig kommer man nästan alltid ”tala denna nya kultur med en brytning”.

Jag har själv arbetat under längre tid i England, Frankrike och Marocko. Jag har studerat ett år i Schweiz. Jag älskar dessa länder, men samtidigt så tycker och tänker invånarna i dem inte likadant som svenskar. Fransmän vet att engelsmän och marockaner är kulturellt annorlunda. Engelsmän skämtar om de i deras ögon ofta underliga fransmännen. Om du inte klipper din gräsmatta i Schweiz blir du bötfälld, något som grannarna anser vara rätt och riktigt.

Svenskar däremot, eller åtminstone de flesta politiker och intellektuella, förefaller tro att alla människor i grund är svenskar, plus en liten, oväsentlig kulturell fernissa. Finns det någon skillnad man kan sätta fingret på så kan den t ex åtgärdas med några extra timmars sexualundervisning.

Till för 50 år sedan hade Sverige en skola i världsklass, en skola som fyllde människor av stum beundran. Men sedan Socialdemokraterna, med benäget bistånd från Folkpartiet, slog sönder den svenska skolan med Lgr62 och Lgr69 är det inte mycket till historia man lär sig i vårt land. Förstörelsen fortsatte med Lgy70, Lgr80, osv. Språken tyska och franska lärs knappt ut. Detta har lett till, eller förstärkt, en kulturell slutenhet, en kulturell bubbla som känns lite absurd i en tid då all världens media är tillgängliga via nätet.

Få som studerat antikens historia skulle kunna få för sig att kulturella skillnader är oväsentliga. Få som läst europeisk historia, världshistoria eller geografi likaså.

Den isolerade kulturella bubblan förstärks av vårt mycket speciella urval av politiker. Svenska politiker har sällan förvärvsarbetat i någon större omfattning sedan de gick med i ett ungdomsförbund i nedre tonåren. De verkar inte heller känna människor från främmande kulturer i någon större utsträckning. Fotoalbumen på Facebook ser ofta ut som ett svenskt midsommarfirande. Det är blonda lintottar över hela linjen.

Medlemmarna i Medborgerlig Samling har däremot arbetat hårt och länge och många av oss har djupa direkta och personliga erfarenhet av andra länder. Vi har dessutom ofta nära och kära vänner från andra kulturer.

Mycket av svenska politikers inställning till invandrare verkar vara baserat på Dunning-Kruger-effekten, inkompetent men ovetande om det. Dunning och Kruger visade på att de som knappt kan något om ett ämne ofta grovt överskattar sin kompetens. Det är inte förrän man når en tämligen hög kompetensnivå som man också når en stor grad av självinsikt.

Svenska politiker talar vidare ner om invandrare, som om det rörde sig om små barn utan mycket till egen tankeförmåga. De ses som personer som inte skulle klara sig utan SFI, bidrag, assistans. Nyligen firades det att en kvinna som befunnit sig i Sverige i 16 år fick ett bidragssubventionerat städjobb.

I Medborgerlig Samling ser vi sådant som uttryck för översitteri och okunnighet. Invandrare är också människor, inte abstrakta ”flyktingar” som måste ”hjälpas” för att överhuvudtaget klara sig. De har lika mycket fri vilja och eget ansvar som vi själva, våra grannar, våra kollegor på jobbet, syrran på sjukhuset och brevbäraren.

Vi är alltså inte fientligt inställda till främlingar, men älskar dem inte oreserverat heller. På samma vis som vi inte oreserverat älskar alla våra grannar eller arbetskamrater. Vi respekterar dock dem som människor.

Om någon tar sig till Sverige ensam, om denna person ser ut att ha genomgått puberteten resonerar vi därför som så att han (eller hon) bör betraktas som vuxen om personen ifråga inte visar upp en giltig id-handling. Det är inte vår, dvs de svenska skattebetalares, skyldighet att ta hand om denna människa som om det rörde sig om en övergiven femåring.

Vi är dessutom lite misstänksamma om det dessutom är så att en person som tar sig till Sverige, genom att berätta några vita lögner kan få dubbelt, fem eller tio gånger så hög levnadsstandard som i sitt ursprungsland. Både för sig själv och för sin familj. Vad skulle vi själva göra i samma situation?

Utifrån detta kommer vi fram till att det inte kan vara någon god idé att betala ut höga bidrag till den som anländer till Sverige. För det första lockar det många människor till Sverige. Vidare lockar det människor som, eftersom de är väl medvetna om de höga bidragsnivåerna, troligen inte alls avser att arbeta hårt. För det tredje passiviserar höga bidrag även många av dem som utan bidrag skulle arbeta.

Medborgerlig Samling kan betraktas som konservativt bland annat i så måtto att vi vet att för att Sverige ska hänga ihop måste kulturen i vårt land vara ungefär densamma. Ska vi dessutom förbli ett välmående samhälle måste denna gemensamma kultur förbli ungefär den vi är van vid. Man måste kunna lita på varandra, se varandra i ögonen och skaka hand om ett avtal.

Som David C Rose diskuterar i The Moral Foundation of Economic Behavior är kulturer med hög tillit som den svenska mycket sällsynta i världen. Att de ändå dominerar beror på att de möjliggör en väl fungerande ekonomi. En betydande del av världens kulturer är istället klankulturer. Här litar du bara på släkten och bedrar och räknar med att bli bedragen av dem du inte delar blodsband med.

Att byta kultur gör man som ovan noterat inte i en handvändning. För det första måste man vilja göra det. För det andra måste man anstränga sig. Var och en som bott i främmande länder är medveten om att man som regel aldrig helt lyckas. För det tredje innebär det ofta ett oerhört högt socialt pris att bryta med t ex en klankultur och anamma den svenska. Hela ens nätverk av vänner och bekanta riskerar försvinna, något Per Brinkemo diskuterat för somalier i Sverige.

Även för invandrare från mindre avvikande kulturer måste det, ifall integration ska åstadkommas, finnas stora pull-faktorer, det måste löna sig rejält att överge sin egen kultur och bli ”svenne”.

Så länge vi betalar ut höga bidrag till dem från främmande kulturer kommer de nästan aldrig integrera sig i Sverige. Om vi slutar betrakta dem som ofärdiga offer, utan istället respekterar dem som människor, inser vi att bidrag till den som inte är integrerad fungerar som betalning för att inte integrera sig.

Vad som istället krävs för integration är minimala bidrag eller inga bidrag alls. Dessutom en fri arbetsmarknad där man kan ta osubventionerade jobb till låg lön. En lön som i regel ligger en rejäl bit under dagens avtalsenliga löner. Sådana arbeten ger insteg på arbetsmarknaden och därmed ökande kompetens och framtida högre lön.

Utan bidrag och utan daltande får vi den största möjliga chansen att de som anlänt till Sverige integrerar sig, assimileras och blir svennar som oss. Först om och när detta skett kommer sedan Sverige återigen hänga ihop.

Erik Lidström

Tekn Dr, författare, suppleant i riksstyrelsen Medborgerlig Samling och riksdagskandidat

 

MED tycker
Medborgerlig Samling anser att den normativa mångkulturella idén, att samhället klarar sig utan en samling centrala vägledande moraliska och politiska principer, har misslyckats. I ett samhälle måste det råda samsyn om ett antal grundläggande värderingar för att det ska kunna fungera på ett relativt konfliktfritt sätt. MED vill införa ett bidragstak för att uppmuntra till arbete. Goda svenskkunskaper ska vara en förutsättning för att få permanent uppehållstillstånd. Den som ska bli medborgare måste förutom goda språkkunskaper också ha varit i egen försörjning i minst fem år och ha klarat ett samhällsorienterande medborgarskapstest, med krav på acceptans av det svenska, jämställda och sekulära rättssamhället.

 

7 thoughts on “För ett främlingsrespekterande Sverige

  1. Väl skrivet Erik. Tack för en saklig beskrivning av landets problematik. Du har på ett förnämt sätt fört fram den svåra balansgången mellan människosyn och samhälleliga begränsningar. Förutom det självklara faktum att de allra flesta människor är kapabla.
    Claes

    Liked by 3 people

  2. Jag vet sen gammalt att Lars är en gudabenånad tänkare och skribent. Och här benar han ut allt som behövs. Åtminstone sju partier borde lägga ner vapnen om o när de vågar läsa detta. Tack Lars! hälsar Pia

    Gilla

  3. Mycket välskrivet och dessutom i linje med både beteendevetenskaplig forskning och empiri. Helt rätt resonerat med andra ord.
    Det som jag anser bör tillkomma i ”MED tycker” är att man även ska vara ostraffad för att få bli medborgare i Sverige. Det är inte svårt att leva ett liv i Sverige utan att bryta mot lagen så det är väl ett grundläggande krav kan man tycka…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s