DEBATT. Det svenska politiska systemet förefaller ha gått i stå. De etablerade partiernas förmåga att kommunicera med väljarna blir allt sämre samtidigt som de sluter sig inåt. Vägen till det politiska livet går numera främst via ungdomsförbund, inte genom erfarenheter utanför politiken.
Det behövs alltså en reform, men Sverige kan inte överta ett annat lands politiska kultur. Sådana här frågor är alldeles för komplexa för att låta sig kopieras. Det finns dock åtminstone en framkomlig väg, som inte skulle innebära några särskilt radikala ingrepp, men vars följder kunde bli betydande.
En enkel men genomgripande reform av det svenska valsystemet vore nämligen att fortsätta som förr, men med en till synes liten förändring: Antalet personkryss skulle bli avgörande för vilka som blir invalda, d v s partierna skulle fortsättningsvis avgöra vem som står på deras listor, men de skulle inte kunna påverka kandidaternas inbördes ordning, eftersom denna uteslutande skulle sättas av väljarna. De röstsedlar som saknar personkryss skulle betraktas som ett allmänt godkännande av övriga väljares rangordning, d v s det skulle fortfarande vara möjligt att endast rösta på ett visst parti utan att i övrigt ha någon bestämd uppfattning om enskilda kandidater. Antalet mandat skulle fortsättningsvis avgöras precis som idag.
Vad skulle införandet av ett sådant här förfarande få för följder? Det absolut viktigaste är att kandidaterna skulle bli tvungna att möta väljarna mer öppet än idag. De kandidater som verkligen vill bli invalda skulle se sig nödsakade att bjuda på sig själva och visa att de verkligen lyssnar på väljarna. Samtidigt skulle partiapparaternas järngrepp om kandidaterna släppa betydligt, eftersom de inte längre skulle bestämma över sådant som “valbar plats”. Hela detta begrepp skulle försvinna ur det svenska språket som överflödigt. Partierna skulle fortsättningsvis ha rätten att avgöra vilka personer som får kandidera för dem, men inte mer.
Vissa kanske befarar att det här skulle leda till att tjockleken på plånboken avgör vem som når bäst ut. Farhågan är rimlig, men i europeiska länder med någon form av personvalssystem har man inte noterat att det här skulle ha spårat ur (Italien eventuellt undantaget). En liknande farhåga är att kändisar skulle ta över politiken, eftersom de redan har en plattform där de syns. Också denna farhåga tycks vara överdriven. Det finns folk som föredrar kändisar, javisst, men de allra flesta väljare vill ha seriösa politiker som tar sitt uppdrag på allvar.
Partierna skulle kunna fortsätta driva kampanjer som förr, men nu skulle även de enskilda kandidaterna bidra med sina mer personligt upplagda kampanjer. Samtidigt skulle de politiska partierna se sig tvungna att öppna sig även för andra än för dem som fått all sin erfarenhet av samhället genom verksamhet inom ett parti. Väljarna brukar nämligen föredra mångfald framom likriktning.
Rurik Holmberg
Medlem i Medborgerlig Samling
MED tycker
För Medborgerlig Samling är det personliga ansvarstagandet och ansvarsutkrävandet nyckelfaktorer för ett gott styre. Valet i Sverige skulle behöva mer inslag av personval och vi anser därför att den procentspärr för personvalet som finns idag ska slopas helt.
MED-bloggen 
Första steget borde vara att minska antalet riksdagsledamöter till ett rimligare antal. T. ex 199.
Som riksdagen fungerar idag representerar ändå inte riksdagsledamöterna sina väljare utan partiet. Därför bör man radikalt minska antal ledamöter.
Vidare bör man minska antalet valkretsar så att det är möjligt att känna till valkretsens politiker som personer.
I riksdagsvalet tilldelas varje väljare ett antal röster, som motsvarar antalet ledamöter i valkretsen.
Dessa röster får han sedan fördela som han vill, men max tre röster per valbar person.
Den som röstar får sedan sprida rösterna per person oberoende av vilket parti personen tillhör.
Dessutom kan väljaren lägga alla sina röster på ett parti om man inte föredrar specifika personer.
Systemet blir helt klart rörligare än i dag men skulle ge väljarna ett betydligt större inflytande än idag, där man egentligen har väldigt små möjligheter att påverka vilka personer som väljs.
GillaGilla
Ett steg i rätt riktning. Ett annat steg som jag hävda absolut MÅSTE genomföras är att ta bort 4%-spärren för partier. Det finns en naturlig undre spärr som sätts av antalet mandat i riksdagen (de nuvarande 349 mandaten innebär att den naturliga spärren ligger på ungefär 3 promille, en rimlig nedskärning av riksdagen till 100 platser skulle innebära en naturlig undre spärr på 1%).
Antingen har man tillräckligt med röster som motsvarar ett mandat och då ska man få det, eller så har man det inte och då får man det inte. Artificiella spärrar av typen 4% är direkt odemokratiskt.
GillaGilla