DEBATT. Liv Strömquists tuschbilder på kvinnor har rört upp känslor ända sedan de sattes upp på Slussens tunnelbanestation i september förra året. Även Kolbeinn Karlssons bildserie med nakna män på Fridhemsplan har höjt blodtrycket rejält hos en del tunnelbaneresenärer. Vreden kan sammanfattas i ett enda ord: Menskonst! – även om det i sanningens namn bara är ett fåtal av Strömquists bilder (och inga alls av Karlssons) som innehåller avbildningar av mensblod.

Vem, eller vad är problemet här? Ska inte bra konst få lov att provocera? Svaret är: nej, inte i tunnelbanan. Offentligt finansierad konst är till för alla. Begreppet “alla” innefattar en brokig blandning av människor – vissa med avslappnad attityd till radikal konst, andra inte. Sådan är mångfalden i Stockholm.

Stockholms landsting förklarar på sin hemsida att syftet med konsten i kollektivtrafiken är att den ska bidra till “en lugn och trygg miljö”. Men om många resenärer tappar humöret i morgonrusningen av bilder de upplever som kränkande, då förefaller det som att någon inte har gjort sitt jobb.

Det är SL:s konstråd som fattar beslut om vilka konstverk som ska erbjudas plats i Stockholms lokaltrafik, men ytterst är det politikerna i Landstingshuset på Kungsholmen som bestämmer vilka urvalskriterier som ska gälla för offentlig konst i kollektivtrafiken. Landstingspolitikerna bör begrunda att man som politiker representerar fler än sig själv. Det duger inte att fråga sig om man skulle kunna tänka sig att ha Liv Strömquists tuschmålningar på sin egen vardagsrumsvägg, man måste som förtroendevald ställa sig frågan om alla skulle vilja ha det.

Påståendet att god konst provocerar är en elitistisk kliché – något man säger för att visa omvärlden att man inte är provocerad. Det är ett lackmustest för att skilja pöbeln från den urbana, intellektuella medelklassen. Den typen av snobbism hör storstadslivet till, och det finns många möjligheter att ge uttryck för den på stadens muséer och konstgallerier. Gott så, smaken är som baken, men problem uppstår när det är den offentliga förvaltningen som står bakom snobbfasonerna. Det är valfritt om man vill gå på en konstutställning eller inte, men behöver man använda tunnelbanan för att ta sig till och från jobbet har man ingen chans att värja sig. Kliver man av tåget vid Slussen kan man inte välja om man vill konfronteras med de provokativa bilderna eller inte, man är så illa tvungen.

Står du där på perrongen och blir upprörd? Grattis, du har precis blivit serverad dubbla portioner arroganspastej av Stockholms läns landsting:

Inte nog med att de förminskar dina känslor (du lät dig provoceras, var du inte mer sofistikerad än så?), och oavsett vad du känner ska du vara med och betala kalaset med dina skattepengar. Vad var det de brukar säga nu igen? God konst måste få provocera. Om du blir upprörd är det tydligen inte konsten som är problemet, utan din dåliga smak och brist på frigjordhet.

Det är inte attityder som är värdiga offentligt finansierad verksamhet.

Det är lätt att förstå konstnärernas entusiasm över att få chansen att ställa ut i tunnelbanan, men politikernas lojalitet måste ligga hos de människor som gett dem mandatet. Det innebär att konsten där ska gillas, eller åtminstone tolereras, av alla resenärer.

Av respekt för väljarna måste det bli ett slut för polariserande och provokativ konst i kollektivtrafiken. Det finns många scener för radikal konst – Stockholms tunnelbana ska inte vara en av dem.

 

Jakob Wallgren

Medlem i Medborgerlig Samling och kandidat till Stockholms läns landsting i valet 2018

 

 

MED tycker
Medborgerlig Samling vill slå vakt om Stockholms kulturella och miljömässiga kvaliteter. Partiet ser inte som sin uppgift att ta ställning till enskilda fall när det gäller konstnärlig utsmyckning, men ser det som värdefullt att medborgarna engagerar sig i dessa frågor med ambitionen att staden ska uppfattas som vacker av boende och besökare

22 thoughts on “Menskonst? Visst, men inte i tunnelbanan

  1. De anförda exemplen på tunnelbane-”konst” är bara ytterligare exempel på degenererad och undermålig konst, som enbart är producerad för att provocera. Det som gör saken extra motbjudande är att det till råga på allt är bekostat av det allmänna. Detta är ett resultat av en undermålig offentlig förvaltning och ett depraverat kulturetablissemang. Sann konst är inte till för att provocera utan för att vederkvicka, förhöja, inspirera, förkovra samt underhålla och försköna. Dagens tongivande konstyttringar är helt dominerade av modernismen och postmodernismen, vilka är både estetiskt fattiga och fula, men också tekniskt/hantverksmässigt synnerligen bristfälliga. Enda sättet att råda bot på detta är att kulturkonservatismen återerövrar den offentliga makten och stänger alla ekonomiska kranar till såväl ful-, vulgär- och pöbelkonsten som till strunt-, skräp- och snuskkonsten.

    Liked by 1 person

    1. Rent ut sagt löjligt inlägg av Jakob Wallgren!

      Nej, konst behöver inte vara gillad eller tolererad av alla resenärer i tunnelbanan. Finns ingen anledning för det. Om Jakob och hans vänner nu har problem med att se provocerande konst så säger det mer om han än om konsten.

      Medborgerlig Samling är mot censur och bör fortsätta vara mot censur oavsett vart den förekommer. Yttrandefriheten måste vara helig och den enda lagen som aldrig får försämras. Vad blir annars nästa steg, hädelselagar? Internetcensur (mer än dagens)?

      Så tyvärr herr Jakob Wallgren. Bara för att du och några till anser att det är förskräckligt med konst som du inte gillar så är det ditt och de andra ”moraltanternas” problem och inte mitt. Jag vill ha provocerande fri konst i tunnelbanan och uppmanar till ännu mer provocerande konst i det offentliga rummet, det behövs! Det behövs så länge som andra människor försöker moralisera över vad andra människor skall tycka, tänka och göra.

      Men det är också ett bra inlägg då det ger mig möjligheten att stryka herr Jakob Wallgrens namn från landstingslistan i valet. Vi behöver inte fler moralister i Sverige!

      Gilla

      1. Hej Magnus Stockhaus, som jag nämnde i mitt svar till andra Magnus så har jag ingen personlig beef med Liv Strömquist. Det är bristen på hänsyn från politiskt håll som jag finner ogenomtänkt och arrogant.

        Ett par påpekanden:
        Yttrandefriheten är inte ”helig”, som du skriver. Det finns inskränkningar i den redan idag, men det vi dskuterar här är inte en yttrandefrihetsfråga heller. Ingens yttrandefrihet inskränks av att Landstinget tänker efter om vilka ramar som ska gälla för offentlig konst.
        Det finns många konstnärer som jättegärna vill ställa ut i tunnelbanan men aldrig får chansen – det betyder inte att deras yttrandefrihet är inskränkt.
        Ingen drabbas av censur om landstinget formulerar en hänsynsklausul när det gäller urvalskriterier för offentlig konst. Alla är fortfarande fria att publicera sina verk på den fria marknaden, på muséer osv. I det offentliga rummet måste man visa tolerans för allas känslor och sensibiliteter. Politikerna har ett särskilt ansvar när det gäller offentlig konst, de kan inte bara flirta med den koola, urbana eliten.

        Liked by 1 person

    2. Hej Magnus, Jag delar inte ditt omdöme om de exempel jag anför i artikeln, men jag förstår att man kan känna så. Personligen konsumerar jag uteslutande degenererad konst. Ju mer degenererad desto bättre. Men det är mitt personliga val. Poängen jag vill göra är att landstingspolitikerna måste göra klart för sig att offentligt finansierad konst måste ta hänsyn till alla, det funkar inte att ge utrymme åt konst som kan uppfattas som kränkande … av en del.

      Gilla

      1. I beg to differ.

        Jag har heller ingen ”beef” med någon konstnär eller självutnämnd konstkritiker eller ej. Men nej, vi kan inte börja ta hänsyn till alla som känner sig kränkta, för det gör alla någon gång i livet. Jag tillexempel känner mig väldigt kränkt av religiös kopplad konst och religiösa texter oavsett om de är gamla eller nya. Så om landstinget, kommuner och staten skall börja ta hänsyn till några få kränkta människor, vart kommer det att sluta? Som sagt, jag är mer kränkt över bönerum och kapell på sjukhus än ”mens/fitt/kukkonst” och ammande mammor i det offentliga rummet. Så jämförelsevis tycker jag och många med mig att det är värre med skattefinansierade lögner så som all religion än dålig konst!

        Tyvärr så är vi mycket väl medveten om att yttrandefriheten inte är helig (vilket den borde vara) och att det finns inskränkningar i den så som hets mot folkgrupp. I det fallet så bör den inskränkningen vara där även om definitionen borde skrivas om. Men om landstinget, staten och kommunerna börjar utöva censur/händysnklausul så utesluter vi oliktänkande från vissa offentliga rum i samhället. Det vill säga att vi på så sätt inte längre har yttrandefrihet i det offentliga rummet vilket vi måste ha, anser jag.

        Jag håller dock med om att ”konstverken” är mer konstiga än konstnärliga, men det är en helt subjektiv bedömningar av mig lika som att ”menskonsten” är dålig och opassande är en subjektiv bedömning av dig Jakob Wallgren och de som håller med dig. Det innebär inte att din och de kränktas subjektiv bedömning är rätt för alla andra!

        Så börja med att avskaffa bönerum/kapell, religiösa inslag i form av både ”konst” och text från det offentliga som bygger på lögn, fabler och förtryck så kan vi börja diskutera dålig respektive bra konst sedan. Ett tips om vart man kan börja är med regeringsformen och att kungen måste vara medlem i Svenska kyrkan!

        Gilla

    1. Hej Ingvor, Jo, ditt påpekande om reklam kan vara värt att fundera på. Med tanke på att det finns ett regelverk för könsdiskriminerande reklam så finns det någonstans i botten ett erkännande bildgestaltning kan vara kränkande. Är det bara ett maktspel som avgör vilken typ av uttryck som fälls och vilken frias?

      Gilla

      1. Det är dessutom en skillnad då reklamtuttarna placeras där av ett företag som köpt plats för sin reklam. Det är i den bemärkelse ett privat ägt utrymme, inte ett offentligt.
        Menskonsten är, om jag förstår det rätt, placerad där av det offentliga. I all offentlig verksamhet gäller att förhålla sig neutral och objektiv. I den bemärkelse bör även sådant som konst vara av sådan natur att den uppfattas som neutral (dvs. raka motsatsen mot stötande).
        Det är precis samma sak som att t.ex. ett politiskt parti kan köpa reklamplats och propagera för sitt ideologiska program, men det strider mot grundlagen för en kommun (landsting eller vem det nu är som ansvarar för lokaltrafiken) att göra det.

        Liked by 1 person

      2. @Dolf.
        ELEGANT !
        Man kan ju dessutom undra med vilken rätt man trycker ner denna sk-t i halsen på betalande (åtminstone en del) kunder.
        Med den ”konsten” på ex.vis Konsum (ja, ja) skulle t.o.m. de få packa ihop.

        Gilla

      3. Förfasandet över ett visst ”uttryck” vid en viss tidpunkt står alltid i relation till det dominerande könets rädsla för
        att tappa mark.

        Gilla

      4. Vad ”mina” i olika åldrar yttrar om dina kommentarer skall jag bespara både dig och övriga, men så är MAN ju uppfostrat i att inte äckla andra.

        Gilla

    2. Avundsjuk ?
      Bara för att det är plumpt är det inte konst. Det är dessutom förolämpande mot alla gäster i min stad men som vanligt struntar ni fiiina tärande i allt o alla utom er egen självhävdelse.

      Gilla

  2. Somlig konst lär provocera men det innebär inte att bara för att man sätter upp någonting provocerande så blir det konst.

    Gilla

    1. Sant, men ändock väldigt subjektivt. Vem bestämmer vad som är konst? Kreatörer eller någon av åskådarna?

      Gilla

      1. Om kreatörerna får bestämma, bestämmer jag att samtliga snorkråkor jag snyter ur mig är konst. I fråga om verkshöjd blir det marginellt lägre än de snabbt hoprafsade serierutorna i T-banan. Det finns säkert något pretto någonstans som tycker det en lämplig konstform att reta upp folk med, så att man själv kan känna sig upphöjd.

        Idag kan vilken dynga som helst passera som konst, bara konstnären själv tycker att hans/hennes minimala ansträngning är ett uttryck, inte för slapphet och bristande hantverkskunnande, utan för genialitet.

        Gilla

  3. ”Det är ett lackmustest för att skilja pöbeln från den urbana, intellektuella medelklassen.”

    Mycket väl fångat. Somliga är så osäkra på sin position i hackordningen, att de måste bekräfta den genom att finna förevändningar för att se ner på den oupplysta menigheten.

    Gilla

  4. Och gemensamt har alla de i egna ögon intellektuella och upphöjda att all deras geniala ”produktion” är tärande och förnedrande helt i likhet med de ”fiina” som älskar att fjättra de anställda med underlivet i gatan i den organiserade och statsstödda ”tiggeriverksamheten” på turistvisum.
    Fiina liiberala männidkor som ALDRIG själva vill betala vad de ställt till med.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s