H.C. Andersens saga om den fula ankungen anses i grunden handla om honom själv. Om hur han tidigt faderlös, fattig och med en problematisk skolgång såg fram emot den dag då han skulle få erkännande för sina kvaliteter. Många av alla de människor som har läst sagan har tolkat den som ett löfte att också de ska gå från ringaktning till respekt och uppskattning. Det gäller enskilda människor, men också grupper av människor och människor som har gått samman i en organisation för ett gemensamt syfte.

Medborgerlig Samling är ett nytt parti, som, under sitt nuvarande namn, hösten 2018 för första gången kommer att begära väljarnas förtroende för inträde i Sveriges riksdag och i ett stort antal kommun- och landstingsfullmäktige i alla delar av landet. Det som mer än något annat var den tändande gnistan för bildandet av ett nytt parti var decemberöverenskommelsen 2014 (DÖ). Valet tidigare under hösten hade resulterat i status quo på blocknivå. Det röd-gröna blocket hade gått fram med 0,1 procent jämfört med föregående val. Inom oppositionen hade däremot en högervridning skett, främst genom Moderaternas tillbakagång och Sverigedemokraternas framryckning. Att de borgerliga partierna i det läget lämnade över regeringsmakten till vänsterpartierna upplevdes av många borgerligt sinnade väljare som ett allvarligt svek – ett trauma som ännu inte försvunnit.

DÖ startskottet

Det nya partiet samlade DÖ-kritiska politiker från alla oppositionspartierna. Men framför allt valde många människor som aldrig tidigare varit medlemmar i något parti att för första gången engagera sig politiskt. Därför är Medborgerlig Samling i dag ett parti där flertalet av de närmare 2000 medlemmarna har sin dagliga verksamhet i det civila samhället, med helt andra erfarenheter än de proffspolitiker som sedan tonåren fostrats i ungdomsrörelser och politiska uppdrag.

Till DÖ fogades efter hand allt fler frågor där de etablerade partierna har slagit in på en kurs som för många borgerligt sinnade väljare framstod som verklighetsfrämmande eller oansvarig. Det var urholkningen av det svenska försvaret. Det var otryggheten och statens kapitulation i ett snabbt växande antal utanförskapsområden. Det var migrationsöverenskommelsen och oförmågan att se allvaret i en massiv migration från länder i Mellanöstern och delar av Afrika. Det var mångkulturpolitiken som skapade enklaver främmande för de värderingar som håller samman vårt samhälle. Det var en skola och en vårdsektor i fritt fall. Det var kulturpolitiska dogmer om identitetspolitik, intersektionalitet och könsmaktsordning med svagt empiriskt underlag och lika svag förankring i människors medvetande.

Ett liberalkonservativt alternativ

Medborgerlig Samling har utnyttjat åren före valet 2018 åt att utveckla en politik som täcker hela det spektrum som krävs av ett riksdagsparti. Det grundläggande idéprogrammet slår fast att Medborgerlig Samling är ett liberalkonservativt parti. Vi hämtar tankestoff från två stora idétraditioner: liberalismen och konservatismen. Principer och tankar som härrör ur dessa två traditioner är de som tillsammans bevisligen har skapat den framgångsrika, frihetliga, västerländska samhällsmodellen. Medborgerlig Samling förenar en liberal syn på individens rättigheter och den ekonomiska politiken med en konservativ syn på samhället, kulturen och långsiktig hållbarhet.

Men för ett seriöst alternativ till den regerings- och oppositionspolitik som präglat den senaste mandatperioden räcker det inte att peka på problemen. Vi har därför utarbetat ett tiotal sakpolitiska program med problemanalys och konkreta förslag till åtgärder för vända utvecklingen till det bättre. Och arbetet fortsätter med fler program, vid sidan av en heltäckande skuggbudget som balanserar föreslagna reformer mot besparingar, allt inom ramen för ett minskat skattetryck.

Vår största svårighet har inte legat i att identifiera problemen, inte heller att anvisa vägen ur dem. Det har i stället handlat om att berätta om våra förslag för det svenska folket. Den samhällsdebatt som påverkar politikens utveckling utspelar sig i hög grad i så kallade etablerade media, det vill säga rikstäckande papperstidningar och Sveriges Television. Där har vi slagit i taket, ett annat glastak än det som oftast diskuteras. Våra politiska talespersoner och engagerade medlemmar skriver outtröttligt debattartiklar och insändare, men har haft mycket svårt att få dem publicerade. Publiceringen i nätmedia har gått något bättre, men har inte alls samma genomslag i den allmänna opinionen. Och på sociala medier är Medborgerlig Samlings närvaro i toppskiktet bland de politiska partierna, men där finns ännu inte vägen till de stora väljargrupperna.

Medias roll

Så händer plötsligt något. Två mediala ikoner, Katerina Janouch och Alexander Bard träder fram och offentliggör sitt stöd till Medborgerlig Samling. Därmed går partiet medialt inte längre att ignorera som marginellt och ointressant, och i krönikor och ledare ändras plötsligt tonen. Medborgerlig Samling framstår som ett hot mot den agenda som politik och media i samförstånd vidmakthållit. Och då blir svaret ”brännmärkning” och ”brunsmetning”.

I den samhällsordning som de västerländska demokratierna har utvecklat och förfinat under hundratals år har den fria pressen getts en särskild roll. Media betecknas i vårt land som ”den tredje statsmakten”, i länder som fäster större avseende vid rättsväsendets roll som den fjärde. Journalister förväntas granska makten, ge utrymme åt dem som utmanar den bestående ordningen, men inte liera sig med det politiska etablissemanget. Journalister förväntas också gräva och granska, lyfta på varje sten, lägga fakta på bordet även när de är obekväma.

Journalister som, utan att ha besvärat sig med att granska Medborgerlig Samlings politiska program och förslag, väljer den lätta vägen att slänga sig med omdömen som ”rasistiskt”, ”främlingsfientligt” eller ”högerpopulistiskt” hedrar inte sin profession.

Nej, Medborgerlig Samling är inte någon ful ankunge. När kvinnor och män som representerar vårt parti tar plats bredvid de andra svanarna i riksdag och fullmäktigeförsamlingar handlar det om mogna, erfarna och ansvarskännande medborgare som kan erbjuda nya svar på de frågor som alltför länge inte har ställts.

Det är inte långt kvar till den dagen.

2017-lennart.goranson

Lennart Göranson

Kandiderar till Stockholm kommunfullmäktige och Stockholms läns landstingsfullmäktige för Medborgerlig Samling

 

Titelbild: ”Dismas”NYC Hans C Andersen, CC BY-SA 3.0

7 thoughts on “Ingen ful ankunge

  1. Det är Bonniers och NORSKA Shibstedts som styr media och alla sk journalister är endast lakejer. INGEN orkar längre ens höra ordet liberal !
    Därför är det inte bra att MED predikar NATO-inträde vilket är
    Norges önska då de inte längre blir förstahandsmål för Ryssland och slipper vara NATO´s utpost. Bonniers predikar inträde i NATO i förvissningen att andra skall betala.
    MED bör för att vara intressanta och skilja sig från FP ompröva sin inställning till alliansfrihet. En av FP och media-lakejernas skrönor är att man som alliansfri och neutral inte kan välja vilka man leker med vilket är ren bullshit ! Så länge vi har kraft nog att decimera slagkraften hos bägge sidor ger de tusan i oss av ren självbevarelsedrift då de annars blottar sig för huvudmotståndaren.

    Gilla

    1. @Liiberaltrött
      Tänk om ingen sida visar sig vara vår riktiga vän i ett skarpt läge? D v s varken västsidan med USA/NATO eller östsidan med Ryssland m fl. Då blir en given slutsats att Sverige i vilket fall som helst måste rusta upp sitt försvar betydligt. Annars har vi inte, som du verkar räkna med redan nu, ”kraft nog att decimera slagkraften hos bägge sidor”.

      Gilla

      1. Så sant som Du skriver men du drar helt fel alldeles egen slutsats.
        Vad jag skriver kräver just ett eget försvar och detta kostar likt en försäkringspremie.
        Frågan blir vad och hur du värderar och investerar.
        OM vi antar att det är lika mycket värt att vara alliansfria betyder det en fördubbling av dagens anslag vilket är lika med NATO´s kostnad för medlemskap fast då tillkommer att slåss enligt NATO´s medlemsländers direktiv, inte enligt egen bedömning.
        MED´s ståndpunkt för NATO-medlemskap bör snarast omprövas annars har vi bara ytterligare ett liiberalt parti som inte vill betala för vår alliansfrihet.

        Gilla

    2. Alternativet till ett NATO-medlemskap är en upprustning till 70-tals nivå. Annars kan vi inte hävda vår neutralitet.
      Det är ett faktum beskrivet i den internationella folkrätten.
      Den säger att den som inte kan hävda sin neutralitet skall inte heller betraktas som neutrala.
      Beskrivet av Bo Theutenberg.
      Han var Utrikesdepartementets (UD) folkrättssakkunnige 1976–1987.

      Gilla

      1. Om du med ditt inlägg att stödja ett svenskt medlemskap i NATO har du noll koll. Att gå med i NATO, om vi ens skulle vilja betyder till att börja dagen med som jag skrev en direkt fördubbling från ca 1% till 2% plus inträdesanpassning. Därtill kommer flytten av intressesfärernas gräns att tvinga Ryssen till att tvinga sig till utträde ur Östersjön men du och samtliga som inte har/haft med ryssen att göra tror det är bra politik. Titta på Krim t.ex.
        Theutenberg var ingen stjärna ens på -70-talet och det blev inte bättre. Politruk är den vanligaste benämningen.
        Hans uppgift var att stödja nedrustningen ! Vad som bestämmer vad som skulle vara någon gräns är förmågan att övertyga om kostnaden att inget annat.
        Att Reinfeldt skänkte bort Gotland och vattnet däremellan är en följd av att vi inte hade militär där och därmed inte kunde hävda vårt territorium. Detta överlöperi var högst medvetet och ”uppfanns” som skäl för att vi måste gå med i Nato.
        Egentligen rent överlöperi av alla som stött en avmilitarisering av Gotland för att skapa en situation där Natomedlemskap skulle ses som nödvändigt. Självklart stödjs detta av Norge så då skulle avlastas säkerhetsmässigt men som tur är såg Hultqvist detta och söker täppa till inför FN. Dock blir det nog tufft att få tillbaka vattnet emellan och 20-milsgränsen.
        Lustigt att du nämner folkrätten då Theutenberg stödde ALL nedrusting från ca 3% av BNP PLUS neddragning av vapenexporten till vänligt sinnade men spelade under täcket med Östtyskarna som tvättare.

        Gilla

  2. Lennart Göranson har här gjort en alldeles utmärkt lägesöversikt!

    Det måste vara väldigt länge sedan som riksdag och fullmäktigeförsamlingar har fått se en vackrare och mer kompetent svan än MED. Om flertalet självständigt tänkande individer skulle komma fram till det, hur stor andel av röstetalet kan det då bli för MED?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s