Intresset för Medborgerlig Samling som ett stabilt och nydanande alternativ i svensk politik till höger om mittstrecket har de senaste veckorna ökat dramatiskt. Folket hungrar med rätta efter nya företrädare i våra beslutande församlingar, vilka kan bryta det broilervälde som i dag råder i form av politiker som aldrig har gjort någonting annat än politik och som har gjort detta till sin födkrok. Dessa politiker har tillfogat den svenska samhällskroppen stor skada och är en del av problemet, inte en del av lösningen.

Titt som tätt kommer dock den oundvikliga frågan: Vågar man rösta på ett parti som i och för sig har den absolut bästa politiken, när det finns en risk för att partiet inte klarar fyraprocentsspärren? Blir det inte en bortkastad röst? Tänk om det bidrar till att Löfven & Co stannar vid makten!

Därför tänker jag nu berätta lite om bortkastade röster och röster som gör skillnad på riktigt.

1. Bortkastade 39 procent

 I riksdagsvalet fick allianspartierna drygt 39 procent av rösterna. Alliansen tackade för förtroendet genom att först lämna regeringsmakten utan förhandlingsrunda och sedan ingå Decemberöverenskommelsen, vilket innebar att man kom överens om att lägga sig platt inför den nyss tillträdda minoritetsregeringen i den helt centrala frågan om statens inkomster och utgifter. Överenskommelsen sades officiellt upp ett knappt år senare, men allianspartierna har fortsatt att undvika ”risken” att vinna en budgetomröstning genom att inte gå fram med gemensamt förslag. Allt på grund av beröringsångest i förhållande till Sverigedemokraterna. Och – helt uppenbart – ett uruselt självförtroende.

Där, mina damer och herrar, har vi bortkastade röster –  39 procent av väljarkårens röster i valet 2014.

2. Förändring i stället för business as usual

 Men det stannar inte bara vid det som har varit. I och med moderatledaren Ulf Kristerssons upprepade besked om att Allians för Sverige under inga omständigheter kan tänka sig att förhandla med Sverigedemokraterna, har han och hans kollegor på nytt bäddat för låsningar, självvald opposition, ett självförtroende nere vid fotknölarna och, just det, bortkastade röster.

En förändring måste börja någonstans. Om man vill byta ut ett etablissemang som har tappat kontakten med medborgarna måste förändringen komma utifrån och underifrån. Då måste man våga. Annars kan de etablerade partierna bara jaga in väljarna i sina fållor, för att sedan fortsätta som hittills. Business as usual! Och på nytt bortkastade röster.

3. Utomparlamentarisk maktfaktor och extraval

Om vi då antar att Medborgerlig Samling inte skulle nå riksdagen år 2018, vad händer då? Först och främst ska det stå klart för alla att MED är en långsiktig satsning. Vi har redan under ett par års tid byggt en demokratisk partiorganisation och ställer upp i flera landstings-, region- och kommunval. Partiet kommer i det läget att bli en viktig utomparlamentarisk maktfaktor, med representation i ett flertal kommuner och kanske också ett par landsting/regioner. En ny medborgarrörelse bestående av tusentals medlemmar byggs nu upp i hela landet. Här finns ett rikt innehåll av välutvecklad politik och lokal förankring, till skillnad från de glättiga fasader som många nya politiska initiativ utgör. Ett hyfsat resultat i riksdagsvalet på det, även om det inte skulle leda hela vägen fram, innebär att pressen på de övriga partierna ökar avsevärt och att vi åtminstone kan se fram emot fler beslut i vår riktning. Med tanke på de besked som allianspartierna nu har gett om fortsatt beröringsskräck i förhållande till SD, är det inte otänkbart att det parlamentariska läget blir ännu rörigare än i dag och att ett extraval till riksdagen kommer att hållas.

Som sagt: Vill man se förändring måste man våga delta i förändringen och jämföra med alternativet – att fortsätta att ge mandat åt politiker som tar det som intäkt för att fortsätta på samma spår.

Sedan har vi gränserna för när man får viss hjälp från statsmakten, även om den är futtig i jämförelse med den miljardindustri som de befintliga riksdagspartierna upprätthåller (som ju MED vill sätta punkt för). Vid 1 % sörjer staten för att partivalsedlar delas ut i alla vallokaler. Vid 2,5 % erhålls ett visst statligt partistöd. Det finns alltså en poäng i att ge MED:s partiorganisation ännu bättre förutsättningar i konkurrensen med de etablerade partierna inför kommande val.

 4. Om vi agerar tillsammans blir förändringen verklighet

 Om alla som anser att Medborgerlig Samlings inriktning och politiska program är överlägset bäst tar en MED-valsedel i höst är saken klar. Det viktiga är att ha tilltron till att vi verkligen gör detta tillsammans. Då förändrar vi det politiska landskapet.

En sak som hur man än vrider och vänder på den aldrig kostar någon röst är opinionsmätningarna. Dessa är viktiga för att öka tilltron till att det går vägen. Min uppmaning till alla medlemmar och sympatisörer är därför given: Delta i mätningarna! Anmäl er till opinionspaneler! Det är nu det gäller.

Tillsammans kan vi driva igenom den viktigaste förändringen på mycket länge i svensk politik, både innanför och utanför riksdagshusets väggar. Ingen röst är någonsin bortkastad i det arbetet.

 

Ilan Sadé

Partiledare för Medborgerlig Samling

6 thoughts on “Bortkastade röster och röster för förändring

  1. ”… Ulf Kristerssons upprepade besked om att Allians för Sverige under inga omständigheter kan tänka sig att förhandla med Sverigedemokraterna …”

    Ulf Kristerssons insyn i förhållandet mellan AfS och Sd är nog starkt begränsad. Om han tror att antagonismen mellan dessa två partier borgar för split och oenighet inom tredje blocket, och därför genererar bortkastade röster, kommer han nog att få en obehaglig överraskning efter valet. Det stora problemet och hotet för Moderaterna är varken AfS eller Sd utan MED. Bara missnöjet inom Moderaterna själva är tillräckligt för att MED ska komma in i riksdagen.

    Gilla

    1. Kanske lite begreppsförbistring/felskrivning, men ”Allians för Sverige” kanske avses nuvarande ”Alliansen” med M, KD, C och L. Det nystartade partiet AfS heter ju ”Alternativ för Sverige”.

      Ilan får förtydliga om nödvändigt.

      Gilla

      1. Det är väl rätt uppenbart att han syftar på alliansen ja, som ursprungligen lanserades som just Allians för Sverige, se t.ex. den här bilden.

        Gilla

  2. Under fyra år har landet vanstyrts och förstörts till oigenkännlighet av en okunnig och inkompetent pajasregering .Alliansen har kunnat sparkat ut den genom ett misstroendevotum i riksdagen men inget gjort, varför skulle jag tro att dom helt plötsligt skulle göra något nu?Givetvis kommer inget att hända och det är främsta skälet till att det behovs nya krafter i riksdagen, De delegater som funnits under mandatperioden och som agerat som om DÖ varit gällande hela tiden bör strykas från valbara platser på respektive partis valsedlar. Dessa drönare kan stanna hemma i soffan.

    Gilla

  3. MED borde väl vara precis det demokrati ska handla om. Saknar man förtroende för sina ledares förmåga att styra landet så väljer man nya eller markerar åtminstone sitt missnöje med det nuvarande.

    #detmåstefåettslut

    Gilla

  4. Med tanke på Annie Lööfs och Centerns senaste beslut att stödja vänstern så får man nog anse att Centerpartiet lämnat Alliansen och satsar på en mittenregering över blockgränsen. Så om valet står mellan MED eller L/M/KD/SD så känns det nu lättare att lägga sin röst på MED, eftersom Alliansen ändå är historia.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s