Stockholm – sjöfartsstaden som glömde sin historia

Stockholm, en gång Sveriges, rent av Nordens juvel. Generation efter generation har byggt på den förras framsteg och under århundradena har staden växt fram. Stadsbilden har tagit form och tillsammans med ortsnamnet utvecklats till vårt Stockholm av idag. En stad, en stadsbild, ett arv och ofrånkomligen en given del av varumärket Sverige.

Med sin starka sjöfartskoppling frodades staden och var fram till 1800-talets mitt ett av de stora naven i svensk import och exportindustri. Tiderna förändras och staden med dem. Sjöfartens hjärtslag är dock alltjämt kännbara i Stockholm och under de senare decennierna har kryssningstrafiken utgjort en betydande del av sjöfartsstadens puls.

Förändringens vindar blåser ånyo, kajplatser försvinner och sjöfarten och dess entusiaster lever en tynande tillvaro. Staden vänder havet ryggen och söker distansera sig från sin rika historia genom att avlägsna hamnmiljöerna och istället uppföra avantgardistiska betongkomplex. Denna utveckling är universell i staden, vi ser en ny rivningsvåg, en ny betongromans och en förfulning av stadsbilden. Idag väljer Stockholms folkvalda att tillåta rivning av Astoriahuset. De väljer att riva Tullhuset på Blasieholmen. De väljer att demolera Pålsundet under förevändningen att strandlinjen måste förstärkas.

Våra folkvalda demolerar en kanalmiljö från en tid då Pålsundets pålspärr syftade till att reglera trafiken till och från Mälaren. De väljer att med ett pennstreck riva båtbryggor och hugga ner träd. De spolierar den unika strandlinjen, de skövlar en unik del av Stockholms stadsbild och ersätter den med betong. Ett brandskadat bakelitställverk får ersätta Astoriahuset, våra folkvalda tillåter rivning av en arkitektoniskt och historiskt värdefull byggnad, en självklar del av stadsbilden. Våra folkvalda bländas vidare av tanken på ett nobelt kärnkraftverk i mässing på Blasieholmen. De tillåter således rivning av en historisk byggnad som inte bara är en naturlig del av stadsbilden för fotgängaren, utan rent av ett navigationshjälpmedel för sjömannen, Tullhuset.

Stockholm vänder ryggen mot havet, mot sin rika historia och skadar samtidigt inte bara sig själv, utan även det varumärke som generationer av stockholmare byggt upp.

Stockholms stadsbild ska kulturminnesmärkas, stadsbilden ska skyddas mot den nya rivningsvågen, mot det avantgardistiska anfallet. Stadens fasader ska vara skyddade mot rivning och nybyggnationer skall smälta in i stadsbilden. Närheten till havet och vattenvägarna ska vara en del av stadsbilden, varumärket. Vattenvägen är kapacitetsstark, miljövänlig och ska vara en naturlig del av den infrastruktur som utgör Stockholms kollektivtrafik. Varumärket Sverige, varumärket Stockholm, ska stärkas genom att vår arkitektoniska historia värnas, genom att hamnmiljöerna värnas, genom att Stockholms framtid som sjöfartsstad värnas.

Den 9 september kräver vi förändring, vår generation ska inte bli den som raserar det som de föregående har byggt upp!

Christopher Frantz
Sjökapten och ledamot av Medborgerlig Samlings distriksstyrelse i Stockholm

Fredrik Clementz
Ordförande, Medborgerlig Samlings distriksstyrelse i Stockholm