”Follow the money” är ett begrepp som används bland annat inom underrättelsevärlden, för att förstå hur aktörer i en konflikt hänger ihop med varandra.

Den regeln bör också följas när man kontrollerar politiska partier och deras ambition på riktigt. Och här kan vi konstatera att varken regeringen eller Alliansen levererar till försvarsmakten. Även om Alliansen just nu inte har ett gemensamt förslag på budget, så räcker det med att skärskåda de individuella partiernas förslag till statsbudget. Ingenstans hittar man reella budgetökningar till försvaret.

Överbefälhavaren släppte Försvarsmaktens perspektivstudie den 22 februari 2018, med tydliga krav på ökad finansiering för att möta de säkerhets- och försvarspolitiska utmaningar som finns i närtid i vårt närområde. Ändå är perspektivstudien inte någon överbudspolitik, utan en hyfsat realistisk inställning till vad ÖB tror är politiskt möjligt.

Spiken i kistan blir dock SOU 2018:7, Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov, där utredaren visar på ett behov av cirka 168 miljarder för att få upp Försvarsmakten till en hyfsad materiell status. Då ska man ha i minnet att den materiella förnyelsen inom Försvarsmakten var gravt eftersatt under 1970- och 80-talet. Förfallet fortsatte dessutom i accelererande takt under den strategiska timeouten efter Sovjetunionens fall. Detta kan man lämpligen läsa om i boken Fredens illusioner av Wilhelm Agrell.

Slutsatsen som man kan dra av alla dessa böcker, rapporter och utredningar är att försvaret har varit gravt underfinansierat under väldigt lång tid – sannolikt från 80-talet och fram till nu.

Det finns många politiker och ministrar som påstår att just de tar ansvar för försvaret – nu senast försvarsminister Hultqvist (S), men även Gunnar Hökmark (M), Allan Widman (L) och Mikael Oscarsson (KD). Alla hävdar de att just deras parti har den mest seriösa försvarspolitiken, men i praktiken uteblir alltid resurstillskotten.

Försvaret av Gotland som försvarsminister Hultqvist med buller och bång bestämde skulle återuppstå förra året är idag hela 35 ”medarbetare” som på sikt ska bli 450 ”medarbetare” – hur mycket av denna numerär som faktiskt är stridande soldater har man nogsamt undvikit att berätta om.

Vi i Medborgerlig Samling anser att dessa debattörer far med fake news och alternative facts i försvarsdebatten. Riksdagens partier redovisar inte i sina förslag till statsbudget hur realistiska satsningar på försvaret ska finansieras, så när man följer pengarna ser man snabbt i dessa budgetförslag att de går till allt annat än ett adekvat försvar. Alltså är det tomma tunnor som skramlar mest.

Medborgerlig Samling har tagit fram en statsbudget som finansierar det som överbefälhavaren begär i perspektivstudien och även de behov som finns beskrivna i den oberoende offentliga utredningen Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov.

Med det hävdar vi att till skillnad från de andra partierna, tar Medborgerlig Samling ansvar för Sveriges försvar och hur detta ska finansieras fullt ut.

 

Ilan Sadé

Partiledare för Medborgerlig Samling (MED)

 

 

 

Kai Rämö

Försvarspolitisk talesperson (MED)

 

 

 

Erik Kärnekull

Finanspolitisk talesperson (MED)

2 reaktioner till “Tomma tunnor skramlar i debatten om ett starkare försvar

  1. Det är alltid vanskligt att kräva ett visst antal stridande soldater tror jag. Nedskärningen på administrativ personal inom polisen gjordes ju för att man tyckte att man skulle minska på byråkratin men det ledde till att poliser som borde vara i yttre tjänst fick mer skrivbordsarbete.

    Om man ska relatera till krig var det också så att Sovjetunionens krigsindustri var hårt fokuserad på stridsvagnar, vilket ledde till att de var beroende av amerikanska lastbilar för att sköta logistiken under det stora fosterländska kriget 1941-1945.

    Gilla

  2. Alliansen och de övriga rödgröna har vilselett befolkningen i decennier angående detta. Försvars- och säkerhetspolitik är något folk har lågt intresse och kunskap om och vinner inga väl som Reinfeldt så till Borg. Beslutet från 2015 innebär endast att försvaret var lite mindre underfinansierat än tidigare och sedan beskrev man detta som en satsning precis som när man lägger pengar på en underdimensionerad poliskår. Det är ingen slump att försvaret hade fyra regementet med olika vapenlag då det begav sig på Gotland. Riksdagspartierna borde tvingas att offentligt förklara de lögner som h
    de har spridits om försvarspolitiken de senaste decennierna.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s