Rötan i den offentliga upphandlingen

Offentlig upphandling förekommer ofta i nyhetsflödet, alltid med negativa förtecken. Senast har SVT avslöjat att Försäkringskassan har upphandlat talartjänster via en förmedling som vann med ett anbud som bara angav förmedlingsavgiften – noll kronor – men inte kostnaden för de förmedlade tjänsterna.

Exemplen är legio. Vem minns inte stödstrumporna för 6000 kronor? Eller alla turer kring upphandlingen av Nya Karolinska?

Det är bara en bråkdel av alla olagliga upphandlingar som hamnar på nyhetsplats. Konkurrenskommissionen är en oberoende expertgrupp som inrättades 1994 av stiftelsen Den Nya Välfärden för att granska snedvridning av konkurrensen med offentliga medel. Kommissionen har sedan dess genomfört mer än 700 utredningar, som till helt övervägande del rör kommuners upphandling. Rapporten Fortsatt domstolstrots visar att i nio fall av tio struntar upphandlande kommunala myndigheter i att rätta sig efter lagakraftvunnen dom där olagligt tillkomna avtal förklarats ogiltiga. Detta domstolstrots fortsätter utan några konsekvenser för kommunerna och utan att regering och riksdag gör något åt saken.

Reglerna som styr den offentliga upphandlingen vilar på en god tanke, eller snarare två tankar. Den första är att skattebetalarna ska få bästa valuta för pengarna genom en öppen tävlan mellan anbuden. Den andra att de företag som vill erbjuda varor och tjänster till stat och kommun ska komma till sin rätt på lika villkor och inte diskrimineras. Den saken är särskilt viktig för små företag, som kan ha svårt att hävda sig av olika skäl.

I det syftet har ett EU-regelverk utvecklats, som sedan har införts i nationell lagstiftning. Problemet är att det regelverket är extremt komplicerat och tungrott, inte bara för företagen utan också för de tjänstemän som förbereder och genomför upphandlingarna. Problemen med olagliga upphandlingar handlar i stor utsträckning om inkompetens, och kritiken bör inte riktas mot de personer som har satts på en övermäktig uppgift. Ansvaret ligger på de organisationer som inte har sett till att genom rekrytering och/eller utbildning säkra att upphandlingen hanteras på ett korrekt sätt. Att man inte har tagit det ansvaret beror i sin tur på att man inte har behövt riskera några konsekvenser när det har gått fel.

Den offentliga upphandlingen övervakas i första hand av Konkurrensverket. Verket meddelar så kallade tillsynsbeslut som informerar upphandlande myndigheter om att de har brutit mot reglerna men som inte är förenade med någon sanktion. Vid otillåten direktupphandling kan Konkurrensverket föra talan i allmän förvaltningsdomstol om upphandlingsskadeavgift. En annan myndighet, Upphandlingsmyndigheten, ger stöd till upphandlande myndigheter genom att utveckla och förmedla kunskap. Bland de EU-regler som styr den svenska lagstiftningen på området offentlig upphandling har de så kallade rättsmedelsdirektiven en särskild betydelse. De kräver nämligen att medlemsländerna har sanktionsbestämmelser som är effektiva. Många anser att Sverige inte har infört sådana effektiva bestämmelser för att straffa den som bryter mot lagen. Erfarenheterna av hur den offentliga upphandlingen i praktiken fungerar talar för att det är en korrekt bedömning.

Medborgerlig Samling ser med oro på missförhållandena på upphandlingsområdet. Skattebetalarna drabbas av att deras pengar används på ett ansvarslöst sätt. Medborgarna som nyttjar de upphandlade tjänsterna drabbas av undermålig kvalitet och tillgänglighet. Och allmänhetens förtroende för myndigheterna urholkas när kommuner och landsting sätter sig över domstolars avgöranden. I vårt marknads- och konsumentpolitiska program föreslås åtgärder för att vända utvecklingen på området offentlig upphandling till det bättre.

• Prioritera tuff lagtillämpning framför ”mjuka” åtgärder som kostar mycket men ger liten effekt.
• Skapa en ny Marknadsmyndighet för effektivare lagtillämpning på bland annat upphandlingsområdet.
• Skärp sanktionerna vid brott mot upphandlingsbestämmelserna så att de leder till kännbara konsekvenser för upphandlande myndigheter som nonchalerar kraven på professionell upphandlingskompetens och som trotsar domstolars beslut.

Att bygga den kunskap som behövs för att undvika lagöverträdelser är de upphandlande myndigheternas eget ansvar, med stöd av SKL, inte en uppgift för en statlig myndighet. Upphandlingsmyndigheten bör därför avvecklas. En ny Marknadsmyndighet bör ta över Konkurrensverkets lagtillämpande uppgifter, varför även den senare myndigheten kan avvecklas.

Lennart Göranson

Marknadspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling, ledamot i Konkurrenskommissionen