”Den svenska produktionen av ekologiska livsmedel ska öka och därför satsar regeringen 25 miljoner kronor under 2018 på att stötta omställningen till ekologiskt jordbruk.”

Så motiveras Regeringens mål att öka den ekologiskt producerade arealen i Sverige till 30% samt att 60% av den offentliga livsmedelskonsumtionen 2030 ska utgöras av ekologiska produkter. Vänsterpartiet ingår i den överenskommelsen för att ge en hint.

Exakt varför det är ett bra mål att öka arealen till 30% är oklart. Om efterfrågan är så stark så kommer jordbrukare naturligtvis att byta odlingsmetod i rask takt. I verkligheten så är efterfrågan inte så stark att lönsamheten borgar för en sådan utveckling.

Det är den första punkten.

Därefter bör man skilja på efterfrågan av ekologiska bananer eller vindruvor som varken odlas i Sverige eller är jämförbara med innehållet i svenskt vetemjöl eller äpplen. Skiljelinjen mellan livsmedel med problematiska halter av kemikalier går generellt vid utlandsgränser och inte efter odlingsform i Sverige. Det som används i Sverige är väsentligt annorlunda än det som används i USA, Kina, Spanien eller Brasilien. Sverige är det restriktiva landet där restriktioner också efterlevs. Som jordbrukare kan man få tålamodet frestat i den helt faktafria debatten där allt blandas ihop och sedan delas upp efter helt skeva premisser. Att de flesta lantbrukare som vet hur verkligheten ser ut tenderar att välja svenska livsmedel är inte en allmänt mysig produktpatriotism utan av att man faktiskt vet varför man inte vill äta kött från vissa länder och livsmedelsprodukter från andra. Det är ingen slump att vissa länders kött återkommande larmas om för salmonella, specifika sjukdomar utifrån misskötsel, MRSA-varningar och tveksam koppling mellan innehållsförteckning och verkligt innehåll. Det är ingen slump att det går ut larm om för höga halter av kemikalierester, otillåtna kemikalierester och problem med innehållet eller arbetsvillkoren i vissa länders livsmedelsprodukter.

Alla bönder vet varför.

Det är däremot inte möjligt att göra denna gränsdragning utifrån ekologisk odling och konventionell odling. Det är en gränsdragning land för land och vara för vara. En rejäl utmaning för konsumenten som tror att man bara väljer ”mat med eller utan gift” utifrån etiketten. Det är inte så det fungerar.
Ekologiskt som en komponent i jordbruket är viktigt, men den ska inte styra över majoriteten. Inte minst på grund av dess bristande evidens oavsett vad politiker tror utifrån sin lagom jordnära vy från Riksdagshuset i Stockholm. Det finns alltså inte alls någon slutsats som säger att svensk ekologisk produktion är mer miljövänlig och hållbar än den konventionella. Varken bland jordbrukare eller bland forskare. Det är en konsensus som råder bland många politiker, flertalet journalister och ingen annan.

Vill marknaden ha ekologiska varor så betalar konsumenten för det. Inte andra bönder och skattebetalare som uppenbarligen inte önskar det. I övrigt så är summan 25 miljoner kronor för att främja detta stora mål genant. 25 miljoner kr kan vara värdet på en enskild gård. Det finns mer än 60 000 gårdar i Sverige. Bara tanken på att detta skulle lösa en så stor omställning är löjeväckande. Att pengarna oftast tas från andra bönders satsningar, gärna i syfte att ”stärka bönderna”, är förstås helt orimligt.

Svenskt jordbruks utmaning och lösning ligger inte i en påhittad konflikt mellan ekologisk och konventionell produktion. Den sitter i lönsamheten, och inte i en politisering som missgynnar en hel bransch. Svenskt jordbruk är reellt sett konkurrenskraftigt. Men jordbrukspolitiken är det inte. Den har inte varit det på väldigt många år och resultatet är att vi inte bara missar konkurrensen och exporten utåt, utan att vi inte ens klarar självförsörjningen. Att Sverige svälter på mindre än en vecka vid konflikt är inte en myt utan en realitet. Svag politik gjort oss väldigt sårbara.

Regeringen och ”oppositionen” är överens om målen för en livsmedelsstrategi där bland annat produktionen ska öka. Det kommer naturligtvis inte att ske med ökade utgifter, ökade skatter, fler regler, dyrare produktionskostnader än grannländerna och med nonsensmål om att satsa på ekologisk produktion med bifogade 25 miljoner kronor. Målet att 60% av de offentliga livsmedelsprodukterna ska vara ekologiska när en stark majoritet av livsmedelsproducenterna inte producerar dem borde också vara ett frågetecken. Man stöttar en politisk önskan om val av livsmedel som varken bönder eller konsumenter vill ha. Man kan inte stödja svenskt jordbruk genom att utestänga majoriteten av dem från offentliga inköp.

Svenskt jordbruk behöver förenklat regelverk, sänkta skatter, sänkta kostnader och fungerande myndigheter. Motsatsen ger en fortsättning på den långsamma strypning som gett oss dagens situation. Regeringens förslag matchar det man får i samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men samtidigt så får man rannsaka sig noga innan man kan påstå att Alliansen uträttade något varaktigt positivt längre än att bibehålla ett status quo som i sig inte var hållbart.

Detta är svensk jordbrukspolitik. Den behöver förändras på djupet och bli vuxen igen på ett sätt som den inte har varit på de senaste 25 år. Det gäller även den information som konsumenter får och tillgodogör sig själva.

Edward Nordén

Jordbrukspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

 

Anna.Jung_-150x150Anna Jung

Landsbygdspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

6 thoughts on “Rödgröna dimridåer över landsbygden

  1. Instämmer helt i ovanståene. Skräms av politikernas ovilja att ta in fakta och av orealistiska ”miljömål”. Dessutom – varför är ekologiskt odlade produkter nästan alltid av sämre kvalitet (förutom att de är dyrare). Jag tror att det finns en stor okunnighet hos vår befolkning om vad ekologisk odling innebär. Man påstår att konsumenter i allt högre utsträckning VILL ha ekologiskt odlat, men det är sannolikt endast ett resultat av plakatpolitiken.

    Liked by 1 person

    1. Ekologisk odling är samma sak som helt giftfri odling. Det innebär att bonden får sämre utfall (insekter har kalasat på grödan) och sämre kvalité (svampangrepp etc.). De flesta människor tål små mängder av gift men vissa är överkänsliga och får allergianfall, dessa vill givetvis ha ekologiskt. Men som huvudartikeln påpekar den största skillnaden på giftanvändning går vid nationsgränsen. Så köp svenskt. Dock har jag ännu inte hittat svenska bananer så då får det bli ekologiskt.

      Gilla

  2. Det är en ytterst märklig och verklighetsfrånvänd inställning de rödgröna har till ekologiskt jordbruk. Det finns inget som tyder på att ekologiskt skulle vara överlägset konventionellt (SLV rapport 2, 2016). Om vi dessutom vill utnyttja de få områden med bördig jord vi har i Sverige så är ekologisk odling ej att föredra.

    Gilla

  3. Anna och Edward!
    Ibland känner jag mig som en drunknade som kämpar för att komma upp till ytan för att få luft. När jag läser vad kritiskt tänkande människor förankrade i verkligheten känns det som att jag lyckats komma över ytan och börja andas. Det var så jag kände när jag läste ert kristallklara inlägg. Tack!

    Jag fäste mig särskilt vid denna välformulerade mening:

    ”Som jordbrukare kan man få tålamodet frestat i den helt faktafria debatten där allt blandas ihop och sedan delas upp efter helt skeva premisser.”

    Hela miljörörelsen och alla miljömyndigheter deltar med liv och lust i den faktabefriade dansen. Jag har tillsammans med hustru Solgerd, som då var ordförande för Svenska Kryssarklubben, studerat frågan om kopparbeklädnad av båtar som effektivt förhindrar påväxt av havstulpaner i alla marina vatten. Vi kan båda vittna om att detta var en mycket tålamodsprövande flerårig övning.

    Bra att MED finns. Bra att MED, som det verkar, mer och tar formen av en samlingspunkt för sunt förnuft och verklighetsbaserade lösningar.

    Gilla

  4. Tänk att vi har skrotat såväl Civilförsvarsstyrelsen (1986) som Beredskapsverket (2002). I praktiken har vi inte någon självförsörjningsgrad att tala om för tid över en eller två veckor.

    Tänk om det blivit krig 1989 när Berlinmuren föll eller 2014 när Ryssland annekterade Krim. Hur kan den svenska politiska ledningen under de senaste 35 till 40 åren ha tänkt, när man så ansvarslöst spelat roulette med svenska folkets säkerhet, skydd och basala försörjning? Tänkte man alls eller tog man bara en rövare, för att kunna använda pengarna till annat?

    Tänk vilka astronomiska summor pengar och hur väldigt lång tid det skulle ta för att återställa den goda beredskap och självförsörjning Sverige hade under åren 1950-1970, och det om vi började direkt nu vilket ju knappast kommer att hända.

    Nej, smäller det får vi under överskådlig tid förlita oss på nödhjälp från FN och frivilligorganisationer som alla andra hjälplösa länder i världen. Och det naturligtvis under förutsättning att vi inte ligger under avspärrning på grund av krig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s