DEBATT. ”Vad fan får jag för pengarna?” utbrast Leif Östling, tidigare ordförande för Svenskt Näringsliv. Fallet har diskuterats flitigt, men den syn på skatt som många fört fram i diskussionen lämnar mycket i övrigt att önska.

Varför befolkningen beskattas och vad det är som får folk att försöka undvika skatt, målas gärna upp som populistiska frågor med självklara svar: skatt tas ut för att erbjuda offentliga tjänster och den som söker undvika skatt gör det i egenskap av självisk fripassagerare. Men gräver vi djupare kring skatt och befolkningens kringliggande beteenden blir frågan mer intressant och komplicerad.

Skattesystemets hållfasthet följer av ett antal villkor, vilka vare sig man vill det eller ej måste beaktas.

För det första måste skattepengarna förvaltas väl, ty skatteuttaget accepteras inte i förlängningen om pengarna inte går till vad uttaget avsåg.

För det andra måste skattepengarna användas till produkter och tjänster som faktiskt är till gagn för befolkningen, och då i synnerhet för de som betalar skatten. Om uttaget inte anses ändamålsenligt, bara gynnar en viss grupp eller på annat sätt framstår som orättvist och/eller meningslöst kommer skatteuttaget att motarbetas av de som känner sig missgynnade, vilket ofta är de som betalar.

Slutligen måste beskattningen och den tillhörande förvaltningen vara effektiv, för annars riskerar man att för lite pengar går till de verksamheter som utlovats, vilket inte heller kommer att godtas.

Om de ovan nämnda villkoren inte uppfylls på ett enligt skattebetalarna tillfredsställande vis kommer deras beteendemönster att ändras – något vi har sett i exempelvis Grekland. Men Platons gamla provinser är inget isolerat fall. Tvärtom är det snarare regel än undantag att beskattning och tillhörande förvaltning fungerar dåligt runtom i världen. Sverige och norra Europa har dock länge utgjort ett undantag.

Det finns otaliga exempel på så kallad skatteflykt från vad medborgarna uppfattar som oskäliga skatteuttag: människor som jobbar svart, gör olovliga avdrag i inkomstdeklarationen, eller lägger sina bolag latenta för att undvika att ta upp inkomster till tjänstebeskattning, folk som flyttar utomlands för att undkomma skatt, samt det idag normaliserade förfarandet att arbetsgivare ger förmåner till sina anställda istället för en löneökning.

Att skattesystemet fungerar väl, och att vi är trofasta skattebetalare, ses i Sverige som en moralisk fråga, men bara när det är befolkningen som enligt statsmakten brister. Politikerna ägnar mycket tid och kraft åt att påtala hur viktigt det är med skatter och att smita från sin skattskyldighet anses ytterst klandervärt.

Det är därför särskilt intressant att vi återkommande får se just de politiker som säger sig värna om skattemoralen och det gemensamma själva sitta med fingrarna i syltburken. Ett praktexempel är givetvis Mona Sahlin som gått från att tycka att ”det är häftigt att betala skatt” till att nu blivit dömd för två fall av skattebrott. Nya ministern Helen Fritzon, som hittills inte gjort mycket väsen av sig har blivit ertappad med att försöka dölja inkomster från EU. Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och en mängd andra har genom bolagsbildningar och arbete som ”konsulter” kunnat plocka ut väl tilltagna statsrådspensioner vid sidan av dessa nya inkomster.

Det finns oräkneliga exempel på bedrägliga politiker, men också på politiska slöseriskandaler, resultatlösa projekt, och satsningar som av befolkningen betraktas som totala felprioriteringar. Den moraliska bilden av skattesystemet är därför alldeles uppenbart fabricerad eftersom den helt utelämnar den förvaltande sidans förpliktelser och moral.

Vid bristfällig förvaltning kommer – som tidigare nämnts – nämligen folket att förändra sitt beteende, sin betalningsbenägenhet. Det handlar då om skattebetalarnas förtroende för statens förvaltningsförmåga, inte om skattebetalarnas egen moral; en viktig distinktion som ofta glöms bort. Det finns ingen som skulle köpa en och samma bil igen om den visade sig vara defekt, ändå förs debatten som om politik och viljan att bidra till något gemensamt inte är beroende av att leverantören tillhandahåller vad som vid köptillfället utlovats.

Att brännmärka människor som söker undvika beskattning som omoraliska är därmed inte bara vilseledande. Det är direkt fult att skuldbelägga skattebetalarna när det är det offentliga som brustit i sina förpliktelser. När dessutom de politiska företrädare som deltar i häxjakten själva visar sig vara minst lika angelägna om att undvika skatt, riskerar vi att hela skattesystemet undergrävs. Det politiska etablissemanget måste därför inse att hur de förvaltar de medel som beslagtas spelar roll i fråga om medborgares skattemoral. Misstro mot slöseri, bedrägeri och korruption är både sunt och legitimt, och bör ses som befogad kritik från medborgarna när politiker missköter sitt uppdrag.

Tom Wintenstråle

Nationalekonom och medlem i Medborgerlig Samling

 

MED tycker
Tydliga och långsiktiga skatteregler är en förutsättning för acceptans och därmed en framgångsrik skatteuppbörd. Ekonomisk liberalism vill reducera statens roll i samhället, men inte ta bort den. Statens roll ska vara att administrera det allmännas åtaganden gentemot medborgarna. Dessa åtaganden måste fortlöpande övervägas och vid behov omprövas. Vår utgångspunkt är att det finns ett stort utrymme för att begränsa statens nuvarande uppgifter. Skatteuppbörden är det som ska finansiera statens åtaganden. Tydliga och förutsägbara skatteeffekter är en bättre garant för medborgarnas välstånd än en överaktiv offentlig sektor. Läs mer om MEDs skattepolitik här.
MED vill också att personliga ansvars- och delegationsordningar inom myndigheter ska tydliggöras och ett verkligt tjänstemannaansvar införas.

11 thoughts on “Skenheliga politiker sänker skattemoralen

  1. Det problem som skribenten tar upp är allvarligt och förtjänar belysning. Att en liberalkonservativ politik bör kräva effektivitet i administrationen av skatteuppbörden, återhållsamhet i användningen av budgetmedel och att politiker och tjänstemän är oförvitliga är helt klart. Vägen till en bättre ordning måste vara politisk kamp. Inlägget kan möjligen tolkas som en förståelse för att medborgarna är lika goda kålsupare som korrupta politiker. Det vore i så fall fel väg att gå – vår vision måste vara ett samhälle där alla känner sig motiverade att göra rätt för sig.

    Gilla

    1. Ber att helt få instämma i denna kommentar, som jag ser som ett viktigt förtydligande till ett intressant och bra debattinlägg. Det är de som gör rätt för sig som skall vara rättesnöret.

      Gilla

  2. Personligen betraktar jag skatt som stöld. Jag vet att de flesta ser mig som mindre begåvad i dessa sammanhang, men jag tror på fullt allvar att det skulle vara möljigt att ha ett helt skattefritt samhälle (eller ett samhälle med frivillig skatt). Till att börja med borde man införa helt platta skatter (bara minsta byråkrati skulle innebära stora besparingar), sedan successivt sänka inkomstskatten tills den är helt avskaffad och sedan … etc. etc.

    Jag blir ärligt talad också rejält förbannad över hur man hushållar med skattemedlen. I höstas kom då nyheten om att subventionera elcyklar. Vilka får glädje utav det utom välbeställda stockholmare som slipper trampa i uppförsbacken på vägen till jobbet? Ute på landsbygden där jag bor (Västgötaslätten som ändå får betraktas som välbefolkad landsybgd, vi talar inte här om glesbyggd som Värmland eller Norrland) kostar ett månadskort på lokaltrafiken mer än vad det gör i Stockholm, men den enda kollektivtrafik som finns tillgänglig är skolbussen.

    Med anledning av först ”Vad fan får jag för skatten”-gate och sedan miljöpartistisk haveripolitik med förbud mot vissa typer av bilar i storstäder så postade jag på klimatupplysningen (http://www.klimatupplysningen.se/2017/12/01/de-som-kommer-att-ta-din-bil/) följande kommentar (som i sin tur innehåller en tidigare kommentar från Det Goda Samhället, det blir nästan som ett kedjebrev 🙂 )

    [start quote]
    Fullständigt vansinnigt. Man bortser också som vanligt från att det finns vissa gråskalor i sammanhanget. Visst, de som har stadiga arbeten som gör att de pendlar in till Stocholm kanske är högavlönade så att de har råd att byta upp sin bil. Men de skär effektivt av banden för alla dem som kanske har behov av att resa in till storstaden en gång i månaden eller något sådant.
    I praktiken blir det omöjligt för ”tillfällighetsresenärer” att resa i storstaden när de behöver det.
    Effekterna sprider sig sedan till landsbygden.
    Jag återger följande kommentar som jag skrev på Det Goda Samhället för ett tag sedan med anledning av paradisläckan, skatteflykt och Östling, men som jag anser vara fullt relevant även i detta sammanhanget:

    »Man kan ju då fråga sig, bör man kriminalisera flyttningar från Borgafjäll* i Dorotea (35:15 i kommunalskatt) till Solna (29:20 i kommunalskatt)?
    *Borgafjäll, folkmängd 76, avstånd 57 km till Tätorten Dorotea med folkmängd 1491 personer.
    Skall vi börja hänga ut de som flyttar från Borgafjäll till Solna för att de genom detta smarta drag minskar sin skatt med nästan 6:- på hundralappen. Dessutom skaffar de sig en massa andra fördelar med flytten (antar jag, jag har aldrig varit i Borgafjäll, men jag tror inte de har så mycket att erbjuda där utöver skidbacken), såsom att det finns gott om butiker i Solna, kollektivtrafik med vilken man lätt kan ta sig till evenemang i Stockholm, bio, teater, museum … Dessutom lär resekostnaderna efter flytten till Solna vara bry mycket lägre än resor transporter i Borgafjäll där jag har väldigt svårt att tänka mig att man klarar sig utan en egen bil.
    Så, är det dags att börja jaga de som flyttar från Borgafjäll och andra små landsbygdsorter till storstäder och därmed sänker sin skatt kraftigt samtidigt som de tillskansar sig en massa andra fördelar.
    Jag skulle i dagsläget själv inte ha något emot att ha Solnas skattesats. Jag vore då visserligen inte en lika moraliskt klandervärd filur som den som flyttar från Borgafjäll. Jag skulle bara spara lite över 4:- på hundringen. Men ändå, när man förmodligen skattar 70–80% i slutänden får man vara glad för varje krona man kan spara.»

    Jag ger mig fan på att idioterna inte ger sig förrän de har utrotat landsbygdsbefolkningen. Ska bli roligt att se hur det går när butikerna i storstaden gapar tomma.
    [end quote]

    Gilla

    1. @dolf,
      Det måste vara en dålig idé att propagera för något så orealistiskt som ett skattefritt samhälle! Finns det ett enda exempel på ett fungerande sådant samhälle i vår tid? Jag tvivlar.

      Däremot skall vi naturligtvis inte ha högre skatter än nödvändigt och där ser jag MED som något av en garant. Och platt skatt har jag alltid ansett vara ett intressant alternativ. Frågan är på vilken (realistisk!) nivå den skulle behöva vara.

      Gilla

      1. Nä, jag känner inte till något exempel på ett sådant fungerande samhälle. Men jag känner inte heller något exempel på ett sådant samhälle som inte fungerar.
        Jag känner överhuvudtaget inte till att man någonsin försökt.
        Så det borde vara på tiden.

        Gilla

      2. Vad jag vet har Monaco ingen inkomstskatt. Och det verkar inte gå så dåligt för dom.

        Andra länder utan inkomstskatt är ju många arabländer och länder som Cayman, Bermuda, Bahamas, Brunei .. (ofta kan dom ha typ fastighetsskatt, VAT, reavinstskatt eller fordonsskatt för att få in lite deg till staten).

        Gilla

      3. I det här sammanhanget kan jag rekommendera filmen America: Freedom to Fascism av Aaron Russo. (https://www.youtube.com/watch?v=uNNeVu8wUak)
        Det är nu minst 5 år sedan jag såg den så jag kommer inte ihåg så där jättemycket av den, men den har sin utgångspunkt i att Aaron Russo började gräva i om det faktiskt finns någon lag som säger att man måste betala inkomstskatt i USA (och till sin förvåning fann att det gör det inte).
        En intressant detalj minns jag i alla fall som hävdas i filmen och det är att räntorna till Federal Reserves (som jag antar att alla här känner till är privatägt och inte en statlig institution) är större än vad intäkterna från inkomstskatten är. Om man avskaffade Federal Reserves så skulle man också kunna avskaffa inkomstskatten utan någon försämring av den ekonomiska ekonomin, tvärtom skulle det leda till en klar förbättring. Alla nödvändiga offentliga utgifter täcks redan idag fullt ut genom olika legala skatter och avgifter.

        Gilla

  3. @ Lasse R.
    När det gäller Monaco tror jag mig ha hört att de får stora inkomster till staten genom försäljning av frimärken. Av någon anledning är frimärken från Monaco väldigt populära bland frimärkssamlare. Och var arabländerna får pengar till staten från vet vi ju. Alla stater som utövar någon sorts verksamhet måste ha resurser och någonstans måste de komma ifrån.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s