Integrationspolitiskt program för Medborgerlig Samling

Sverige har under de senaste decennierna misslyckats på ett grundläggande vis med att integrera dem som har kommit hit som flyktingar. Det mest uppenbara skälet till detta misslyckande är att det har funnits en politisk konsensus runt att integration, eller anpassning till vårt samhälles regler och normer av dem som kommer hit, inte är nödvändig. Målet har istället varit byggandet av ett mångkulturellt samhälle, med normen att alla typer av sociokulturella yttringar har samma validitet och därmed rätt till erkännande i vårt samhälle. De som har kommit hit har setts som svaga offer, inte bara individuellt, utan även kollektivt. Det har gett näring till en bidragskultur som har underminerat initiativ och drivkraft, och skapat en omhändertagande mentalitet i majoritetssamhället. Man har inte velat ifrågasätta avvikande kulturella värderingar och föreställningar av rädsla för att befästa en osund maktstruktur. Därmed har man förlorat kampen mot hedersvåld, religiös extremism, antisocialt beteende, våldskriminalitet och, där det kanske är mest påtagligt, våldet mot kvinnor. Detta är givetvis inte en acceptabel utveckling för vårt land!

Därför vill MED se en total omläggning av den nu förda politiken. Integrationspolitik ska syfta till ett socialt hållbart samhälle. Ett samhälle som håller ihop, värderingsmässigt och socialt, och tillhandahåller ett regelverk som är förutsägbart över tid, vilket borgar för en stabil och säker utveckling. Vi vill se ett rättssamhälle som inte hotas av parallella strukturer, där individen aldrig får kränkas av hänsyn till kollektiva identiteter. Vi vill att detta samhälle bygger vidare på den kärna av värderingar som vi delar med andra västerländska samhällen idag, såsom demokrati och yttrandefrihet, den sekulära staten, jämställdhet och barnens skyddsvärda ställning. Dessa får aldrig kompromissas med av hänsyn till religiösa eller kulturella föreställningar och sedvanor.

En källa till det feltänkande som har väglett oss till dagens dåliga situation är den felöversättning av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna som finns i regeringsformen 2 §, där man istället för värdighet och rättigheter, talar om att den offentliga makten ska utövas med respekt för allas ”lika värde”, vilket har kommit att tolkas som att alla som kommer hit har exakt samma rätt till alla de förmåner som landets medborgare har. Att alla ska behandlas lika inför lagen är en självklarhet, men däremot inte att alla i världen har samma rätt till Sveriges tillgångar som våra medborgare har. Aktivister runt om på Sveriges myndigheter har firat stora triumfer med hjälp av denna formulering. Vi ser gärna att den omformuleras till att tala om alla medborgares lika rättigheter och skyldigheter och alla människors lika värdighet.

Medborgerlig Samling vill komma bort från det offertänkande som har varit så skadligt för den ekonomiska integrationen av invandrare, för att istället lägga ett större fokus på det individuella ansvaret för den egna situationen. Detta går hand i hand med en skärpt kravbild på dem som har uppehållstillstånd, med tydliga konsekvenser av såväl goda som mindre bra prestationer när det gäller att göra sig tillgänglig för arbetsmarknaden, lära sig svenska och anpassa sig till de nämnda kärnvärdena. För att resultat ska uppnås, i riktning mot integration, så måste varje vidare steg i processen vara avhängigt individens prestation. Samma tänkande genomsyrar vår syn på medborgarskapet, som inte längre ska vara någonting som ska skänkas bort lättvindigt. Medborgarskapet ska vara kronan på verket efter en väl genomförd integrationsprocess, där man har lärt sig svenska, införskaffat kunskaper om vårt samhälle, levt ett laglydigt liv och ordnat egen försörjning.

I denna anda är Medborgerlig Samlings integrationsprogram skrivet, vilket lanseras idag! Vi föreslår ett åtgärdsprogram som vi tror ska kunna vända den negativa utvecklingen och få liv i en stagnerad integrationsprocess. Nedan följer ett axplock från detta program:

Hanteringen av asylsökande måste ske med en pragmatisk syn på vad som motiverar den enskildes agerande och vilka incitament som krävs för att uppnå anpassning. Det måste finnas en tydlig koppling mellan de integrationsframsteg den sökande gör vad gäller till exempel språk, samhällsorientering och laglydighet, och den uppehållsrättsliga status som denne tilldelas. Bristande framsteg eller allvarliga brott ska leda till att rätten att uppehålla sig i landet avbryts. I takt med att den sökande gör framsteg får denne också tillgång till bättre levnadsvillkor. Tiden för kravlös acceptans måste vara förbi.

Detta tillvägagångssätt skulle utgöra ett skifte i relation till dagens rådande lagstiftning, som ofta, utan krav, ger flyktingar bättre levnadsvillkor än medborgare. Allt styrt av missriktade tolkningar av internationella konventioner. Vi anser att det är självklart att alla ska behandlas med värdighet, men att man hjälper varken samhället eller individen genom att inte ställa krav och ge incitament till integration.

Det finns i vårt samhälle idag religiösa grupperingar som strävar efter att avveckla det rådande sekulära samhällssystemet och underordna detta religiösa lagar. Dessa grupper verkar aktivt för att invandrade personer ska ta avstånd från de västerländska kärnvärden som samhället bör bygga sin stabilitet på. Resultatet blir inte bara att personer med anknytning till dessa miljöer får sina rättigheter beskurna, utan även att rättigheter för oss övriga begränsas, såsom till exempel vid yttranden av religionskritik. Dessa religiösa grupperingars verksamhet motverkar ofta integrationen och har en direkt menlig effekt på den sociala sammanhållningen. Detta samtidigt som det offentliga idag ger stora bidrag till samma grupperingars organisationer i just integrationssyfte. Detta måste upphöra, menar vi. Samhället ska inte förbjuda, men heller inte finansiera dessa typer av organisationer. Samhället ska, enligt vårt synsätt, inte längre betala ut några som helst bidrag till religiösa eller etniska föreningar.

Undantagna från principen att inte förbjudas blir de samfund eller föreningar som verkar till stöd för terrorism och andra våldshandlingar mot Sverige eller andra fria samhällen. Anslutning till dessa ska kriminaliseras och organisationerna ska förbjudas att verka i landet. Ett påtagligt problem idag är att utländska makter som själva vägleds av en radikal religiös ideologi finansierar föreningar och deras lokaler i Sverige, och på så sätt kan göda radikaliseringen här. Detta ska åtgärdas genom att utländsk finansiering endast ska tillåtas om den bedöms inte påverka det fria, demokratiska och jämställda samhället på ett negativt sätt.

Det är av största vikt för att säkerställa jämställdhet, individens rättigheter och ett offentligt rum som inte utgör en arena för sekteristiska kraftmätningar, att det offentliga och alla dess verksamheter har ett sekulärt tankesätt och en sekulär prägel. Alla medborgare ska kunna känna förtroende för att de får en opartisk och neutral behandling av de offentliganställda tjänstemännen. Därför ska inga ändringar göras på uniformer som dessa bär, med hänsyn till exempelvis religion. Uniformen ska istället vara uttryck för neutralitet. Religiöst förknippad klädsel som otvetydigt demonstrerar ett avståndstagande från den sekulära staten, såsom burka, niqab och chador ska förbjudas på anställda inom offentlig sektor och grundskolor.

Hedersförtryck och slöjtvång ser vi i huvudsak som ett resultat av ett patriarkalt förtryck. Här räcker det inte att bara informera och vinna värderingskampen, utan vi behöver även skärpa lagstiftningen. Hedersrelaterade motiv måste ses som en försvårande omständighet i samband med våldsbrott och trakasserier, som ska leda till hårdare straff, och för icke-medborgare, eventuellt till utvisning. Socialtjänstlagen och LVU ska utökas för att samhället ska kunna agera mot förtryck av barn. I syfte att befria flickor från påtvingat bärande av slöjan, så vill vi se ett slöjförbud i skolor upp till och med högstadiet. Detta förbud ska även omfatta friskolor. I syfte att motverka de mest begränsande formerna av beslöjning även på vuxna kvinnor, och för att se till att det offentliga rummet är en plats där vi möter varandra öppet och utan dold identitet, så vill vi utvidga maskeringsförbudet på offentlig plats till att omfatta även burka och niqab.

Den situation som Sverige befinner sig i idag, där vi ligger dåligt till vad gäller såväl ekonomisk som social integration, kommer inte att kunna vändas utan att man gör grundläggande och djupgående reformer av den rådande integrationspolitiken, i linje med vad vi föreslår i vårt integrationspolitiska program. Väljarna ska inte låta sig förledas till att tro att de politiska partier som under decennier har förhållit sig passiva inför de problem som har växt till sig inför våra ögon, nu ska vara kapabla att genomföra erforderliga förändringar. Vi träder in med våra sinnen obefläckade av de andra partiernas mentala låsningar och ideologiskt konstruerade världsbild. Vi träder in med friska ögon. Nu söker vi ert förtroende att reda ut denna röra.

Mons Krabbe

Integrationspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling