DEBATT. I Sverige likställer många staten med sympati. Detta för att vi tar för givet att statens roll i vårt samhälle är att främja rättvisa och godhet. Denna staten är god-myt är djupt inrotad i svensk kultur och formar våra föreställningar om den politiska skalan från vänster till höger. Ju längre till höger på skalan desto mer självisk och empatilös anses man vara. Ju längre åt vänster desto godare. Detta trots att vår moderna historia har visat på raka motsatsen. I det 20:e århundradet har stora kollektiva statsapparater varit ansvariga för mer än 100 miljoner människors död genom svält, massavrättningar och utmattning av tvångsarbete. Däremot har kapitalism lyft miljontals människor ur fattigdom runtom i världen och varit drivkraften bakom den västerländska framgången. Kapitalismen är för den sakens skull inte helt god och staten helt ond, men det är svårt att basera ett auktoritärt styre på principerna om individuell frihet och privat äganderätt.
Staten är i sig inte en välvillig aktör vars enda intresse är att sträva efter gott. Det är en institution – bestående av individer – vars makt måste hållas i schack av oss medborgare. Historiskt har vi sett att när staten får en alltför stor roll i samhället, tenderar den att missbruka sin makt. Det får vi aldrig glömma bort.
I Sverige är vi särskilt dåliga på att granska statsapparaten då vi inte sällan har en ohälsosam tillit till dess institutioner. Naivitet är dock inget konstigt efter över 200 år av fred. Fred är visserligen bra, men den gör samtidigt att vi glömmer bort hur dåliga saker kan uppstå. Statlig korruption som bygger på en exploatering av befolkningen känns som något som inte förekommer i det ”fina Sverige”. En del av oss skeptiker upplever dock att korruptionen inte är lika främmande som vi en gång trodde. Speciellt nu när staten prioriterar en mycket krävande invandringspolitik före upprätthållandet av medborgarnas grundläggande trygghet. Eller när obekväma fakta som synliggör den fria invandringens konsekvenser skyfflas hjälpsamt under mattan av journalister som har ”rätt” åsikter och partisympatier.
Ett otal organisationer och projekt finansieras av staten och pumpar ut vänstervridna idéer via public service. Varför ska vi skattebetalare bekosta serier, filmsnuttar och utbildningar som förespråkar öppna gränser och feminism? Svaret är helt enkelt för att dessa idéer tjänar statens expansion.
Den vänsterradikala feminismen har syftat till att frigöra kvinnan från mannen genom att urholka den traditionella kärnfamiljen. Giftermål betraktades som en patriarkal institution som män historiskt har använt sig av för att hålla kvinnor bundna vid hemmet. Om kvinnor kunde bli ekonomiskt oberoende från männen blev de fria att göra andra val bortom den förväntade hemmafrurollen. Genom skattefinansierade dagis och mammaledighet ville feministerna att kvinnor skulle balansera karriär och hemmaliv och slippa bli instängda i den normativa kärnfamiljen. Men detta har inte nödvändigtvis gett kvinnor mer självständighet, utan snarare förflyttat deras ekonomiska beroende från män till staten. Följden har blivit en explosionsartad ökning av ensamstående mammor som är i behov av statliga finanser för sin barnomsorg. Staten har gärna finansierat feministisk propaganda när feminism i den tappningen producerar ensamstående mammor som blir beroende av staten. Kvinnor idag röstar vänster i mycket större utsträckning än män, vilket inte är oväntat.
Svenskar med invandrarbakgrund är en annan grupp som i stor utsträckning röstar vänster. Storskalig invandring sedan 1970-talet har gett Sverige utanförskapsområden, kulturell segregation och en modern välfärdskris. Trots detta har den enorma invandringen än idag inte avtagit nämnvärt. Varför? För godhetens skull? Stor invandring verkar på ytan vara motiverat av humanitära orsaker. Men den innebär också framtida väljare som med stor sannolikhet kommer att rösta för mer statlig inblandning. Detta eftersom en stor andel utrikesfödda blir beroende av statliga finanser. Och eftersom socialdemokratins traditionella väljare har börjat överge dem för populistiska partier, måste de bygga upp en ny och hållbar väljarbas inför framtiden. Det är därför inte konstigt att vänsterpartier propagerar för öppna gränser mer än högerpartier. Fri invandring betyder tillväxt för deras väljarbas. De högerpartier som också har hoppat på invandringståget för kortsiktig vinning har omedvetet spelat vänsterpartierna rakt i händerna och därigenom underminerat sin egen politik.
Det är nu mer angeläget än någonsin att ifrågasätta statens roll i vårt samhälle. Godtrogenhet kan lätt göra oss blinda inför korruption, speciellt när korruptionen är iklädd tolerans, sympati och jämlikhet. Staten är inte neutral. Den är en intressent som måste behandlas med en sund skepsis, precis som vilken annan aktör som helst. Staten har blivit den stora aktören som ger dig allt du behöver. Men i samma anda kan en stor stat lika gärna ta ifrån dig allt du behöver. Passiva medborgare är den stora statens bästa vänner. Svenska folket behöver vakna upp och åter inse att det är vi medborgare som ska bestämma över staten, inte tvärtom.
Emmie Mikaelsson
Medlem i Medborgerlig Samling
MED tycker
Medborgerlig Samling är ett liberalkonservativt parti vars mål är ett långsiktigt hållbart samhälle där individens frihet och framtida generationer sätts i fokus. I det samhälle vi vill bygga fokuserar staten på kärnverksamhet och civilsamhället har en framträdande roll för samhällsbygget.
MED-bloggen 
Rätt så!!!
Också en anledning till att vi i MED bör hålla oss borta från EU, då det bara är en ännu större stat.
GillaGillad av 1 person
Jag gillar särskilt påpekandet att staten är en summa individer. Detta glömmer man gärna bort.
Det handlar i själva verket om en klanmentalitet på hög nivå!
GillaGilla
Som så ofta är fallet finns det två sidor även av detta mynt. Libertarianer vill gärna reducera staten till ett minimum eftersom det anses ge individen största möjliga frihet. Själv menar jag att existensen av en stat – med våldsmonopol – tvärtom är en förutsättning för individens frihet.
Exemplen på vad som händer när en fungerande stat saknas, eller staten är för svag, skrämmer. Liksom inom fysiken strävar även ett politiskt vacuum efter att utfyllas: det står alltid någon beredd att ta över. I många länder i världen handlar det om klanstrukturer som tar den roll som i ett utvecklat samhälle upprätthålls av staten. Och i sådana strukturer finns inget utrymme för individens rätt. I andra länder träder maffian in när staten är svag. Och även i vårt land kan vi se hur kriminella och religiösa nätverk tar över i utanförskapsområden när staten fallerar.
Staten är inte ond i sig, men inlägget tar upp den viktiga frågan om vad staten INTE ska ägna sig åt. Där behöver vi ge tydliga svar. Jag menar att det bör handla om en förstärkt kärnverksamhet för att skydda individen, samtidigt som vi inte får falla för frestelsen att vinna popularitet genom att utlova ökade statliga engagemang på områden som civilsamhället klarar bättre.
GillaGillad av 1 person
Instämmer helt, Lennart. Det du skriver är också MED:s linje. I ett gott samhälle råder balans mellan stat, civilsamhälle och marknad. Staten bör vara stark och fokuserad på sina kärnuppgifter, men den bör inte ta över sådant som bäst sköts av civilsamhället. Föreställningen att staten i sig skulle vara ond är populistisk och helt främmande för ett liberalkonservativt parti som MED.
GillaGilla
Artikeln påstår ingenstans att staten är fullt ut ond…
GillaGilla
Nej, men genom att uttrycka sig så tycker jag man antyder att staten skulle vara övervägande ond.
GillaGilla
Nja, jag anser mig ha förstått andemeningen i debattinlägget och instämmer i den. Samtidigt som jag även instämmer i det Lennart Göranson skriver.
GillaGilla
Bra.
GillaGilla
Emmie!
Det är en sant intellektuell njutning att ta del av dina djuplodande och välformulerade analyser. Under ett antal månader kanske ett halvår har Patrik Engellau utvecklat samma typer av betraktelser. Det som du kallar för den goda staten, med efterföljande frågetecken, kallar han för ”Det Välfärdsindustriella Komplexet”. Oavsett ser jag som en moralisk och kvasiintellektuell varhärd i den demokratiska samhällskroppen. Dags att vi alla, både i och utanför MED samlar oss till en samordnad attack. Öppnar upp, lämnar varhålan öppen, dränerar ut all förljugenhet. Det är så läkare gjort i alla tider för att läka varhärdar. För detta behövs intellektuellt skarpa verktyg. Sådana som du gång efter annan gett prov på att du kan hantera. Men framför allt behövs samverkan mellan alla skarpa knivar och skarpa hjärnor. Frågan är om MED förmår attrahera och organisera ett sådant operationsteam.
GillaGilla
Tack. Det låter intressant ska läsa den också!
GillaGilla
Ja, jag rekommenderar dig att följa Patrik. Hans tankar har hjälpt mig att strukturera mitt eget samhällskritiska tänkande.’
GillaGilla
Ja, jag rekommenderar dig att följa Patrik. Hans tankar har hjälpt mig att strukturera mitt eget samhällskritiska tänkande.’
GillaGilla
När skrev ”ond stat” så var inte syftet att argumentera mot Emmies fina inlägg utan att bygga vidare på resonemanget, ta ett steg till. För som bekant finns de som ser staten som något övervägande ont, därför är det viktigt att formulera en annan grundsyn.
GillaGillad av 1 person
Staten består av individer men det som lätt glöms bort att den består av dig, mig och alla andra. Det är vi som röstar på politikerna och ger dem rätt att agera i vårt namn. Sedan är tjänstemän och anställda en förlängning av politikernas makt och vår makt som vi gett dom i fria val. Staten i sig kan inte vara ond om dess befolkning inte är ond.
Kapitalismen kan inte heller sorteras in som ”ond” eller ”god”. Det är ett fungerande system som också består av människorna i det. Som alla system så kan både staten och kapitalismen vara ”ond” eller ”god” utifrån betraktarens egna preferenser. Det är ingen objektiv sanning utan vad man förr kallade för ”åsikt”. I dagens postmoderna samhälle kallas visst för ”sanning” även om det är en subjektiv sanning och som sådan inte har något värde för andra än den som just tycker så.
Vår tids postmodernism intresserar sig inte för sanning, sanningen har blivit relativ. Jag har min åsikt och du har din åsikt och den är lika mycket värd som min åsikt. Fast eftersom din åsikt inte är min åsikt och jag inte tycker om din åsikt så ska du bara hålla käften.
För att föra fram min egen åsikt: Både staten och kapitalismen är onda och goda, samtidigt. I subjektiv bemärkelse.
För de som förespråkar anarki, i vart fall en väldigt svag stat så finns det ett gott exempel: Somalia. Om man inte lever i en väldigt privilegierad tillvaro så ser vi effekten av en svag stat i stort sett varje dag. Somalias befolkning har ju flytt hit till Sverige.
Om man nu vill sätta en stark stat synonymt med kommunism så är man ute och cyklar, i varje fall ensam på en tandemcykel. Visst är den kommunistiska staten stark, men den är egentligen en annan form av diktatur där vi har fascismen på den högra sidan av spektret. Du slipper kapitalismen men inte dess effekter.
Det finns något som kallas för ”pareto distribution” och det har nästan blivit en naturlag eftersom ingen har kommit på hur man ska kunna bryta mönstret. Inte ens Karl Marx rådde på det och inte heller något politiskt system vilket bidrog till att fälla kommunismen, kineserna förstod att de måste släppa in kapitalismen för att kunna hantera det. Det innebär i korthet att om distributionen är förmögenheter så kommer 90% att hamna hos de topp 10 procenten, vidare till 1% osv. Det är varför en spelare alltid slutar med alla pengar och tillgångar i spelet Monopol.
Ta 100 personer och ger dom 10 enkronor var. De ska sedan singla slant och den som förlorar ska ge vinnaren 1 krona. Om man håller på tillräckligt länge så kommer en enda person att till slut ha alla enkronorna. Det är så slumpen fungerar.
Det fungerar på allting. 10% av arbetarna utför det mesta av jobbet, frågan är bara vilka 10%. Av de 10 procenten är det 1% som drar lasset. Därav skämtet när chefen säger att han inte vet vilka 10%.
På 1930-talet svalt 6 miljoner Ukrainare ihjäl på grund av den här principen. Eller vad Stalin skulle ha kallat för ”uppvärmning”. Systemet med kolchoser fungerade inte eftersom det byggde på avundsjuka. De topp 10 procenten som var duktiga och fick det att växa och fick bra skördar skickade man helt sonika till Sibirien. Så fortsatte man tills det inte längre fanns någon som förstod sig på jordbruk.
Jag håller ännu på och lär mig om det här och det är högintressant. Det finns en del ”lagar” eller principer som inte ens politiker råder över. Men det här är också ett argument till varför kapitalismen måste regleras. Oreglerad och ohämmad kapitalism kan anses som ond eftersom all rikedom och alla tillgångar hamnar hos några få medan de flesta kommer att svälta ihjäl.
Så slutsatsen är att för mycket åt endera hållet så blir det problem.
Nu kommer någon att kontra med ”Hitler var ju ond”. Nej det var han inte. Som ung konstnär efter första världskriget hade kommit igång med sin konstnärskarriär så hade han troligen inte blivit politiker. Men det var oroliga tider och han drogs in i det, först motvilligt men då han var en god talare så fick han mer uppmärksamhet. Hans judehat? Judehatet var spritt i Tyskland under den här tiden och Hitler började spela på det vilket gjorde att han vann sympatier. Vi får inte glömma att han blev vald i demokratiska val med sådan marginal att det inte har överträffats av någon annan politiker. Hitler hade aldrig kunnat existera utan det Tyska folket och om man säger att Hitler var ond så säger man också att Tyskarna var onda vid den här tiden. Det finns de som kan mycket mer än jag som är bättre på att föra den här diskussionen. Men ovan är helt kort.
Vi tar marknaden också. Marknaden består också av alla vi som individer, som konsumerar och det finns en naiv övertro på den bland svenska politiker. Marknaden är inte rationell men ses som rationell, det är därför alla privatiseringsprojekt misslyckas i Sverige. Människor är giriga och priser sätts ofta efter principen ”vad folk är beredda att betala” inte tillgång och efterfrågan. När man införde friskolorna så var ambitionen att konkurrensen på marknaden skulle göra att alla skolor blev bättre och så blev det inte. I stället för eldsjälar som drev skolor, som man hoppades på, så blev det större företag som driver industriellt effektiva skolor på en kvasi-marknad. Resultatet är att kunskaperna hos eleverna försämras. Om man bortser från glädjebetyg så harr friskoleeleverna sämst resultat på de nationella proven. Liknande har skett inom sjukvården.
Ironin är att marknaden består av 80% kvinnor. Kvinnor står för 80% av köpbesluten och vänstern som inte gillar marknaden skulle nog få svårt om man förstod den. Som kuriosa kan nämnas att Singapore där marknaden har varit fri så går man åt det motsatta hållet och förstatligar. Kollektivtrafiken bland annat.
Min egen ståndpunkt är att staten ska garantera det som behövs för ett fungerande samhälle och att de som samhället består av ska ha lika möjligheter att ta del av detta. Då tänker jag främst på rättsväsende, utbildning, hälsa & sjukvård eftersom de delar betalar tillbaka till samhället.
GillaGilla
Jag har kommenterat ovan, synd att det inte gick att redigera, jag upptäckte några stavningsmisstag.
Till Emmie Mikaelsson vill jag dock säga att du har en hel del faktafel i din text. Dagis har ingenting med feminism att göra. När det gick bra för Sverige på 1950- och 60-talen så behövdes kvinnorna i arbetslivet och för att få det så inrättade man dagis. Det hade ingenting med feminism att göra. Samma med invandringen, det behövdes arbetare.
Jag vet inte heller om du menar statens korruption eller korruption hos individer som jobbar för staten. Det är helt olika saker. Ge lite exempel på vad du menar.
När det gäller invandringen så har åtstramningar skett tidigare och det var faktiskt Carl Bildt som tog bort den åtstramning som sossarna införde, jag tror det var 1989. Sen krisade det igen 1993 med Friggebo som invandrarminister. Sen var det ju som bekant Fredrik Reinfeldt som var statsminister ett antal år. Att skylla allt på sossarna blir bara fel. Men det vi kan lära av historien är att politiker inte lär av historien.
Det finns mer. Jag är inte sosse, gud bevars och inte feminist. Men låt oss vara sakliga.
GillaGilla
@Tommy,
Du får i alla fall Yvonne Hirdman emot dig om du vill påstå att t.ex. Alva Myrdals arbete inte hade något med feminism att göra.
Nu är för all del min åsikt att praktiskt taget alla avgörande ‘feministiska landvinningar’ varit en ofrånkomlig konsekvens av den tekniska, vetenskapliga och liberala utveckligen i Västvärlden. Att feminismen sedan specialiserat sig på att skriva om historien som en kamp på liv och död mot Patriarkatets förtryck är en annan sak. Det blir förstås svårt att i efterhand säga vad som varit feministiskt eller inte, då tolkningen i efterhand alltid blir att allt som varit bra för kvinnor var ett resultat av feministisk kamp, och allt som varit dåligt var ett resultat av Patriarkatets förtryck. 🙂
Alva Myrdal var onekligen feminist i meningen att hon hade ett enormt fokus på just kvinnors roll i den nya tiden, men hon tycks ha varit påtagligt öppen för att revidera sin tankemodell utifrån nya vetenskapliga rön.
Sålunda reviderade hon omsider sin uppfattning om att barn kan lämnas in på förvaring medan deras mödrar var ute och konkurrerade med männen, för att ”delta i det enda liv som var värt att levas, det utanför hemmet”. På 50-talet skrev hon i stället att
Problemet med politiskt motiverad historierevision är att man till slut börjar tro på att det verkligen var politiker som skapade t.ex. välstånd och jämställdhet, och därmed blir allt ivrigare i sina krav på att politiker skall få skapa ännu mer av det goda.
Så, ja, låt oss vara sakliga, men då tenderar också alltför förenklade förklaringar att falla, även åt andra hållet.
GillaGilla
Precis. Som jag brukar säga, vårt välstånd heter tvättmaskin, elspis, frys, tvättmaskin, bil osv. Vi har inte vårt välstånd på grund av politiker, vi har det trots dem.
GillaGilla