Sedan Donald Trump valdes till president för världens största och mäktigaste demokrati har olika opinionsbildare, politiker och medier i Sverige desperat försökt hitta förklaringar till hur detta kunde hända. Hur kan en så uppenbart olämplig person som Trump väljas på demokratisk väg?
Det är inte särskilt konstigt. Fenomenet speglar en utveckling som inte bara pågår i USA, utan även i Europa och här i Sverige.
Samhället är i snabb förändring. De landvinningar som gjorts går inte längre att ta för givna. Medborgarna känner inte igen sig i sin omvärld och är därför oroliga inför framtiden. I detta läge kör dock politikerna fartblint på som om allt var som vanligt, som om vi levde i gårdagens samhälle.
Frustrationen och oron hos invånarna ökar och de letar desperat efter sätt att manifestera detta. Väljarnas röster i val läggs i allt mindre grad för något som ska skapa förbättring, utan i allt högre grad emot något som verkar dåligt, som de vill värja sig mot. Polarisering och extrema strömningar trissas upp, vilket äventyrar stabiliteten i samhället. I slutändan påverkas den grundläggande tilltron till demokratin som styrelseskick.
I Sverige har vi vår egen variant av ovanstående fenomen. De politiskt förtroendevalda och partierna i Sverige går inte i takt med den utveckling som sker och har inte förmåga att möta de behov som finns.
Det finns många delproblem och aspekter i detta. Ett är att de etablerade politiska partierna inte längre är beroende av sina medlemmar utan finansieras nästan helt genom bidrag, på skattebetalarnas bekostnad. De agerar därför allt mer som toppstyrda kampanjorganisationer, istället för att kanalisera folkets vilja.
Istället för att bry sig om sin uppgift att långsiktigt förvalta och utveckla det gemensamma samhället har politikerna levt i symbios med landets medier. De svåra, långsiktiga men absolut nödvändiga frågorna har valts bort till förmån för enkla symbolfrågor som är intressanta för media och dessutom gör att politikerna framstår som generösa. Istället för att tillvarata sina väljares intressen och säkra landets utveckling på sikt, så prioriterar politikerna att de ska få sitta kvar på sina poster och säkra tillräckligt med röster i nästkommande val.
Politikerna har fått jobba alltför ostört, utan tillräcklig granskning och kritiska frågor. Skattepengar slösas på oväsentligheter. Politiseringen av statsapparaten har fortsatt och äventyrar nu den grund av kunskap och evidens som samhället och dess utveckling bygger på. Myndighetschefer uttalar sig om partipolitik och partiska utredare tillsätts och det kallas att de statliga utredningarna är ”oberoende”. I själva verket är detta en slags korruption.
Parallellt med detta har det i samhället i stort men också inom politiken, utvecklats en intolerans mot avvikande åsikter. Människor har etiketterats och häxjakt bedrivits för att misskreditera och tysta dem som har andra åsikter. Detta beteende syftar till att bevara status quo och befästa maktinnehavet. Inom partierna har partipiskan använts så att människor som kommit med nya idéer och framfört sin personliga syn har tystats eller lämnat politiken helt.
Det kan te sig som att en ljusning är långt borta, men så är det inte. Ingen ”rocket science” behövs, däremot nya aktörer som vägrar köpa de rådande premisserna för hur politiker ”ska” bete sig och hur politik ska bedrivas.
Medborgerlig Samling (MED) är ett rationellt och sansat svar på de frågor som medborgarna ställer.
Vi är ett nytt politiskt parti och en medborgarrörelse som vägrar att komma med förenklade synsätt och sensationella utspel. Vi verkar för att bryta de destruktiva låsningar och mekanismer som hindrar den politiska rörelsen framåt.
För det första anser vi att diskussioner är viktiga processer och att dynamiken i dem behöver bli bättre. MED verkar för en öppnare och mer livfull samhällsdebatt med plats för olika åsikter och idéer. MED tänker också föregå med gott exempel för hur vi anser att politiska representanter ska vara: raka och ärliga som inte försöker försköna eller förvränga. Därtill driver vi politiskt en rad reformer som syftar till att stärka just demokratin och medborgarnas makt och frihet.
En ny kraft behövs i Sverige för att omsätta samhällsmedborgarnas behov och önskningar i en politik som går i takt med tiden. Det behövs hederliga, jordnära brobyggare som är redo att samarbeta med andra partier för landets bästa. Medborgerlig Samling söker mandat för att fylla den här rollen. Vi ska göra allt vi kan för att vända Sverige rätt igen.
Josefin Utas
Talesperson i demokratifrågor för Medborgerlig Samling
MED-bloggen 
Det är inte bara politiker utan hela den offentliga förvaltningen (stat, landsting o kommun)
Många beslut, små och stora ”bereds” av enskilda tjänstemän med sin personliga agenda och sedan säger politiker Ja till förslaget utan att förstå vad man fattar beslut om. Att politiker finansieras av medborgarna och inte baseras på prestation är i själva verket motorn i Parkinsons Lag (Dolda Skattkistan 1993 , undertecknad med flera) . Allt det du skriver är mycket bra o sant men MED saknar motorn att effekturera liksom alla partier
Man kan inte bara snacka bort det du skriver. Man måste införa produktivitetsstyrande instrument. Tyvärr var MED inte intresserade av denna motor, Detta innebär att undertecknad plus kolleger kommer köra ett paralrlkespår . Just nu är vi mycket aktiva inom boendet. Redan gått ut två utskick till regering o alla riksdagsmän frånsett SD. Vi kommer nu under våren komma med extremt avslöjande utskick (flertal sådan) på flanellograf nivån så att vi säkrar att man förstår . Vi har på kort tid nått påtagliga framgångar som jag inte vill gå in på här. //Bob
GillaGilla
Allt detta kan man lätt instämma i. Men därifrån till att beskriva i detalj hur detta skall ändras är steget långt. Och att bara hänvisa till ert (icke helt fördigställda) partiprogram räcker inte!
GillaGilla
@heraldikern,
Det är med nystartade politiska partier som med nystartade företag: om man inte ger sig ut på arenan, berättar att man finns och vad man har för plan, kommer det inte spela någon roll hur väl man tänkt – ingen kommer känna till dig, och ingen kommer bry sig.
Ännu värre, det du konstruerat i din kammare kommer sannolikt vara fel sak ändå, eftersom du inte brydde dig om att bjuda in människor att ge feedback, eller t.o.m. ansluta sig och bidra till att vidareutveckla visionen.
Är visionen ett medlemsdrivet parti där medlemmarna själva aktivt utformar politiken, blir detta förstås än mer viktigt: hur skall vi ens kunna få några medlemmar om vi inte basunerar ut att vi finns?! Och de personer som skulle lockas av att vara med och påverka politiken, lär vilja få inbjudan innan allt är klart, dvs. medan det fortfarande finns något att påverka.
Inom teknikvärlden brukar detta omnämnas som ”minimum viable product”: så fort du har något som åtminstone har tillräcklig substans för att börja utvärderas, måste du börja sälja det till din framtida målgrupp. De flesta av dem (som du kan identifiera/nå) kommer inte vara intresserade, eftersom produkten inte är tillräckligt färdig, men några få ”early adopters” kommer förhoppningsvis tycka att du är något på spåret, och ge dig ovärderlig feedback, och kanske t.o.m. draghjälp.
GillaGilla
Det är som Heraldikern skriver att man ka instämma i ”problemformuleringen”.
Josefin nuddar vid en del av pudelns kärna (freudianskt?) genom att påpeka partistödmodellen som en av de tänkbara orsaker.
Partistödetsmodellen är ett av märkliga företeelser som beror på en bakomliggande konstitutionell mekanism. Samma mekanism som har möjliggjort totalitära partigrupper i en expeditionsriksdag med knapptryckande drönare.
Vi saknar även en sann maktdelning i Sverige vilket gör att de olika maktcentra på ett ohälsosamt sätt tillåts frottera med varandra.
Minns Göran Persons fru och juristerna klubb(-ar) för inbördes beundran vars nätverk på ett ohälsosamt sätt även omfattar icke jurister inom statsförvaltningen.
Senaste exempel är regeringen fräcka de facto maktövertagande av media genom det återuppståndna ”Psykologiska försvaret” varvid gammalmedia villigt låter sig föras till slakt.
Allt detta är endast några exempel på att Sverige idag helt har övergivet principerna som definierar en modern upplyst konstitutionell rättstat.
Det tragiska är att vi tills relativt nyligen hade en sådan stat med tillhörande grundlag, En grundlag som kunde ha varit kvar idag med vissa tillägg för förstärka det som redan fanns inskriven.
Det författarna till denna grundlag inte förutsåg var moderna politikers nakna makthunger och självpåtagna uppgift att omyndigförklara sitt eget folk. Ironisk nog inleddes denna process i samband med att ovillkorad allmän rösträtt infördes.
En fullbordan hindrades dock av dåvarande grundlag. Därför skulle den bort och ersättas med föregångare till den nuvarande.
Det är där MED bör titta närmare på.
Ni måste lova att starta en grundlagseredning med avsikt att återskapa en fungerande maktdelning och där de svenska medborgares fri och rättigheter gentemot en maktkontrollerad stat åter sätts i fokus.
Gör MED till ett konstitutionellt parti med detta som mål.
Där hittar ni en tom arena som inget annat parti än har förstått att framtidens politiska strid kommer att vara.
GillaGilla
MED är redan på god väg med vad som efterfrågas. Utgående från vårt sammanfattande idéprogram ligger redan många detaljerade och konkreta program inom respektive område färdiga och kan beskådas under ”vår politik” på hemsidan. Beträffande konstitutionen är det också något som pekats ut som ett viktigt område att partiet engagerar sig i, se artikel av Ilan Sadé här: https://medbloggen.files.wordpress.com/2017/11/hocc88g-tid-focc88r-en-rejacc88l-focc88rfattningsreform1.pdf
GillaGillad av 1 person
Tack Staffan,
Tack för länken.
Ni är nåt på spåren. Jag anser dock att ni borde tala mer klarspråk om att dagens regeringsform i sin tillämpning är totalitär.
RF1809 tog även bort med totalitära motiv och på ett grundlagsvidrigt sätt genom Torekov-kuppen, där riksdagen i strid med gällande grundlag och helt mot det svenska folkets vilja beslutade att koppla bort kungens konstitutionella uppgifter utan att först ändra i grundlagen.
Ett sådant steg borde ha föregåtts med en grundlagsändring genom två omröstningar med mellanliggande val.
Istället gavs hela makten över rikets styre till statsministern med omedelbar verkan redan 1971 utan att oppositionen opponerade sig (i enlighet med de hemliga förhandlingarna i Torekov.)
Resultat blev att s-regeringen med sin nyvunna makt omedelbart började jobba på att ersätta den internationellt vedertagna maktdelningsgrundlagen med Rousseaus hittepå. Denna RF1974 började gälla 1975, fyra år efter Torekov.
Som kuriosa kan nämnas att inget protokoll finns bevarat eller diariefört från Torekov-mötet.
GillaGilla
Håller med Josefine! Jag berättar gärna om MED för vänner och bekanta. MED:s hemsida är bra och även min kritiske son, moderat, tycker MED är intressant. Vi måste ju börja någonstans. För mig är MED det enda parti jag kan rösta på och inte behöva skämmas inför tex barnbarn som håller på att lära sig. Eller för andra i min bekantskapskrets som omfattar de flesta politiska åskådningar. Kul med något nytt och spännande och som känns helt rätt !!!
GillaGillad av 2 personer
Att vara medveten om problemen är en sak. Vi blir allt fler som ser hur vårt samhälle länge har varit på väg i fel riktning. Att identifiera orsakerna är svårare. Inlägget föreslår en lång lista: partistödet, symbiosen media/politiker, de politiserade ämbetsmännen, åsiktskorridoren. Vi söker gärna ett ”panacea”, ett läkemedel som botar alla sjukdomar. Men det existerar inte någon sådan kur, och ju fler samhällsproblem man identifierar, desto svårare är det att hitta det rätta botemedlet.
Trots den uppgivenheten lägger jag gärna ännu en förklaring till listan. Det handlar om motsättningen mellan dem som prioriterar frihet och förändring, s.k. ”anywheres”, och dem som främst söker trygghet och stabilitet – ”somewheres”. De flesta av oss vill ha både frihet och trygghet, men för många är det ena viktigare än det andra. Uppskattningar tyder på att 25 procent av befolkningen hör till den första gruppen, 50 procent till den andra och resten pendlar mellan de båda.
Grundproblemet är att den första gruppen dominerar normbildningen – politiken, etablerade media, kultursektorn – utan att inse eller ta hänsyn till att de utgör en minoritet. Och eftersom vi i västerlandet lever i demokratier kan den andra gruppen, som inte har någon röst i det offentliga samtalet, i stället ta skadan igen i de allmänna valen. Exempelvis när man röstar om president i USA eller om Brexit i Storbritannien.
Om MED lyckas med konststycket att trovärdigt förena frihet och trygghet i sin politik borde det för många framstå som ett bättre alternativ än det som i dag erbjuds på det politiska smörgåsbordet. http://blogg.skronsakslandet.se/2018/01/13/galenskap-och-fornuft/
GillaGilla
@Lennart,
Jag gissar att många av dessa
”somewheres””anywheres” har växt upp med en trygghet som de sedan tar för given. Att flänga omkring i världen och känna sig trygg var man än är, kräver en hel del grundtrygghet som inte skapas av rot- och kravlöshet, utan snarare oftast genom att man växt upp med en fast punkt i tillvaron, tydliga gränser och gott om kärlek.GillaGilla
@Ulf Jo, så tror jag säkert att det är. Det krävs att man redan har trygghet för att våga frihet. Det som bekymrar mig är att ”anywheres” (som jag tror att du egentligen syftar på) verkar så tondöva när det gäller att tillgodose trygghet för dem som inte har den i grunden.
GillaGilla
@Lennart,
Ja, det var naturligtvis ”anywheres” jag syftade på.
GillaGilla
Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
Det behövs nya lösningar för att skaka om de gamla politiska strukturerna som har som mål att befästa sin egen makt.
Att föråldrade partier som skapat ett i nutid polariserat samhälle
ska ha förmåga att rätta till sina misstag finner jag osannorlikt
Ulsans blogg som är partineutral delar gärna med sig alla goda krafters kloka idéer.
GillaGilla