Tillströmningen av migranter till Sverige eskalerade hösten 2015. Som mest kom 10 000 asylsökande i veckan. Ända in i kaklet hävdade både regering och opposition (förutom SD) att det inte fanns några problem alls med detta. Men till slut gick verkligheten inte längre att förneka. Ett antal åtgärder vidtogs då så att tillströmningen avtog. Det blev hårt och abrupt.

Bakom detta haveri låg partier som upprepat mantrat om ett ”öppet” Sverige tills det blivit en dogm. Moderaterna med Reinfeldt som ledde Alliansen under dess regeringsår 2006–2014, var bland de mest högljudda rösterna som predikade om öppna gränser. Nu har de tvärvänt och försöker framställa sig som väldigt tuffa mot problem som de själva varit med att skapa. Partiets agerande är politiskt bondfångeri i förhoppningen att väljarna har dåligt minne.

Migrationskrisen var inget som uppstod plötsligt. Den var en följd av en ohållbar migrationspolitik som bedrivits under en längre tid. Centralt för händelseförloppet 2015 var dock uppgörelsen med Miljöpartiet som slöts 2011 i en blandning av vilja att framstå som godhjärtade och samtidigt försöka få bort migrationsfrågan från agendan, vilket var en total missbedömning.

Nu när historien ska skrivas om heter det från Ulf Kristersson, Moderaternas nye partiledare, att partiets dåvarande migrationspolitik var ”naiv”. Moderaternas nye partisekreterare Gunnar Strömmer framför i SvD 5/11 en annan variant på vad som gått snett:

Det berodde på någon sorts paralysering när Sverigedemokraterna växte i storlek och tilläts ockupera ett politikområde där väljare har rätt att ha höga förväntningar på sina partier.

Hur kan det ske, att ett av Sveriges största politiska partier blir så paralyserat att det helt tappar mod, tanke- och initiativförmåga? En brännande följdfråga är: vilken fråga kommer att paralysera Moderaterna härnäst?

Statsvetaren Katarina Barrling har forskat om de politiska partiernas interna kulturer. Resultaten bekräftar det som kan misstänkas om M, att partiledaren har mycket stor makt att själv styra partiskutan åt vilket håll som helst. Stor makt hos partiledaren med sina närmaste medarbetare säger samtidigt var makten inte finns: hos medlemmarna i partiet – och än mindre hos dess väljare.

Det vi sett ske med Moderaterna är inte smickrande ur ett demokratiskt perspektiv. Munkavle har tillämpats i frågor som ansetts besvärliga. De moderater som tyckte att antalet migranter som kom till Sverige faktiskt var relevant fick offentliga utskällningar och inrättade sig snabbt i ledet. Ingen öppen process för val av partiledare har hållits och de ytterst få öppna kritikerna av Decemberöverenskommelsen står fortfarande i frysboxen. Detta är en partikultur som gör Moderaterna till ett auktoritärt och samtidigt opålitligt vindflöjelparti av rädda ja-sägare.

Väljarna vill ha ansvarsfulla, ärliga politiker och partier som har ryggrad och står upp för det som de anser rätt, fastän det inte är enkelt eller populärt för stunden. Den demokratiska förankringen måste också uppvärderas.

Sverige står inför stora problem där det bara kommer att finnas pest eller kolera att välja på. Obekväma debatter kommer att behöva föras och smärtsamma prioriteringar och kompromisser kommer att behöva göras. Ett toppstyrt parti som vajar i vinden utan en tydlig moralisk kompass, som hela tiden oroar sig för kritik från media eller för att tappa opinionsstöd, det är inte lämpat för uppgiften.

Josefin Utas

Ledamot i partistyrelsen för Medborgerlig Samling

 

Edward Nordén

Vice ordförande för Medborgerlig Samling Skåne

7 reaktioner till “Vilken fråga paralyserar Moderaterna härnäst?

  1. Detta är väldigt bra skrivet och träffsäkert,men enligt min åsikt gäller detta inte bara moderaterna utan alla de etablerade partierna.Möjligen SD lite mindre än övriga,men vad hjälper det….Att oroa sig för att tappa partistöd eller få dålig kritik från media tycks vara de etablerade partiernas primära målsättning istället för att värna om vårt land,vår välfärd,våra gemensamma värderingar.Det är en av orsakerna till att jag håller med MED.

    Gillad av 2 personer

  2. Det värsta är att det inte bara är en för SD fördelaktig reaktion man vill förhindra.
    Dansen kring den potentiella väljarskaran som uppstod som konsekvens av den oreglerade invandringen är värre.
    Det är vad jag gissar är grunden till att inte hantera invandringen med fast hand. Inget parti vågar profilera sig som ett parti som anpassar invandringen till plånboken.
    Inget parti vågar arbeta med de rättsfrågor som visar sig.
    Vi har ett kommunalval 2018 där alla med PUT får rösta.
    Det vill säga alla som kom före nov 2015.
    Rätta mig gärna om jag har fel!! Underbara tanke.

    Gilla

  3. ”Detta är en partikultur som gör Moderaterna till ett auktoritärt och samtidigt opålitligt vindflöjelparti av rädda ja-sägare.”

    Ja, och det har det varit under hela efterkrigstiden. Ärligt talat skulle de vara bäst om alla M-väljare skippade det partiet och gick över till MED. En nackdel med detta är nog att storfinansen då skulle hålla inne sina pengar. Hoppas MED har andra resurskällor. Lycka till i arbetet framöver.

    Gillad av 1 person

  4. Problemet är att alla borgerliga partier i princip ställer upp på den i media och akademin rådande kulturmarxistiska världsbilden (inkl. KD). De enda frågor som de egentligen skiljer sig från vänsterblocket i är de ekonomiska, men även där är skillnaden egentligen minimal. Denna världsbild gör att de tolkar verkligheten utifrån vänstern grundperspektiv och -filosofi, utan att kanske vara medvetna om det. De tar inte kampen med media (som Trump gjorde i USA) utan jamsar med. Ett annat problem bland våra politiker är att deras intelligens har sjunkit över tiden. Få politiker är idag tänkare, utan broilers uppfostrade i partiapparaten och ganska mjukryggade media- och partidjur. Och nämn en enda partiledare med arbetslivserfarenhet att tala om?

    Gillad av 1 person

  5. Hej.

    Låt se, vilken fråga kommer att fortsätta att inte vara en fråga för något borgerligt parti, trots att den borde vara det?

    Sjukvård för illegala invandrare?
    Socialbidrag till illegala invandrare?

    Nej, nu kom jag på den!

    Att de som kommit till Sverige och getts TUT, PUT och medborgarskap på falska premisser, deras anhöriga och invandrare som begår brott får stanna.

    Den frågan lär varken moderaterna eller MED , eller knappt ens SD våga ta i.

    Gör man tillräckligt fel och är tillräckligt icke svensk så gör det ju inget, verkar vara den politiska linjen.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 1 person

    1. @Rikard,

      Ur vårt migrationsprogram:

      Strama åt lagstiftningen så att uppehållstillstånd i högre grad än idag återkallas då falska uppgifter, hot eller muta förekommit under handläggningen av ärendet.

      Migrationsprogrammet prioriterar att få balans i asylmottagningen (bland annat genom ett asylstopp i närtid), verka för en robust migrationspolitik på EU-nivå, få bukt med det systematiska tiggeriet, m.m. Vi arbetar också på ett kompletterande integrationspolitiskt program. Framför allt vill vi gå systematiskt och rättssäkert tillväga, med initialt fokus på stora åtgärder som vi tror kan få störst effekt.

      För egen del kan jag kommentera att ordet ‘rättssäkert’ har missbrukats rätt mycket i debatten, inte minst i diskussionen om åldersbestämningar. När det gäller personer som gör anspråk på att få bosätta sig här och omfattas av våra trygghetssystem måste rättssäkerheten i processen även skydda skattebetalarna. Dvs staten har en plikt mot sina skattebetalare att inte överbelasta systemet och sedan cyniskt höja skatterna för att skyla över sina misstag.

      I MEDs migrationspolitiska program framgår f.ö. även att asylsökande skall betraktas som vuxna tills motsatsen bevisats, antingen genom ID-handlingar eller dyl., eller genom åldersbestämning. Detta speglar en annan syn på ‘rättssäkerhet’ i processen, med mer hänsyn till skattebetalarna.

      Beträffande existerande PUT och medborgarskap krävs ett grannlaga arbete för att dels stärka individens skydd mot statlig inblandning (vilket rimligen måste inkludera nyanlända och nyblivna medborgare), dels säkra att staten verkligen uppfyller sina förpliktelser mot medborgarna (dito), men också naturligtvis se över under vilka omständigheter man kan sägas ha förverkat sin rätt till svenska statens beskydd. I det senare fallet uppstår även frågan om vad det kan innebära att bli statslös. Vi diskuterar dessa frågor (ofta och rätt livligt), och kommer – är jag säker på – att utarbeta konkreta förslag, men det måste få ta tid och göras ordentligt.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar