DEBATT. All verksamhet oavsett om den sker i privat eller offentlig regi har krav på sig att bedrivas effektivt och med så låg resursförbrukning som möjligt. Resursförbrukningen skall helst minska över tid och därmed skapa lägre kostnader och detta skall ske med samma eller bättre resultat i processen.

I de flesta verksamheter går det att effektivisera genom att använda tekniken som medel. Detta är främst möjligt genom att olika delsteg i processen kan utföras på ett annat sätt. Det kan handla om att sätta in en snabbare maskin, att ersätta manuellt arbete med en maskin (t.ex. en monteringsrobot) eller att förändra produkten så att vissa moment kan elimineras. Listan på förbättringsmöjligheter kan göras lång och alla åtgärderna syftar till öka effektiviteten i processen för att på så sätt skapa bättre konkurrenskraft och lönsamhet.

Tar vi steget över till utbildningens värld och tänker oss in i hur motsvarande kostnadsbesparingar och effektiviseringar skall kunna åstadkommas blir det inte lika lätt.

Vad är det centrala i utbildningsprocessen? Vad är ”produkten”? Skolans huvuduppgift är att förmedla kunskap till ungdomar så att eleverna får en tillräcklig kunskapsbas för att kunna bedömas ha nått målet.

Ibland uppstår dock frågan huruvida kunskapen i sig är målet i dagens skola. Med dagens skolplikt och den ständiga rationaliseringshetsen inom skolan där resurser och uppgifter ständigt omfördelas är det lätt att få intrycket att det är närvarotid i systemet (processen) som är huvudkravet och inte den kunskap som eleverna fått och har tillgodogjort sig.

Varför uppstår denna tanke? Ledningen av dagens grundskola och gymnasieskolorna utgår från det industriella perspektivet med ständiga rationaliseringar, omfördelningar av personal och tillägg av olika uppgifter utöver befintliga utbildningsaktiviteter (i industrin kallas det arbetsberikning/arbetsutvidgning). Det görs satsningar på mer eller mindre beprövade nya lösningar som påstås ge bättre resultat utan stöd av härledda bevis.

I kommunal verksamhet används idag en ledningsmodell som till stora delar är hämtad från den privata, konkurrensutsatta sektorn. I den privata verksamheten råder principer som syftar till att skapa högre hastighet, minska mellanlager, eliminera moment genom produktförändringar med mera.

Vad är parallellen inom skolans värld? Vad är huvudprocessen i skolan?

För mig kan inte huvudprocessen vara något annat än den inlärning som varje elev ska gå igenom under sin skolgång. Sett med ett industriellt perspektiv innebär det att ”produkten” (eleven) ska processas igenom systemet från år F till år 9 och därefter tre år på gymnasiet. Varje steg i processen ska tillföra ny kunskap till eleverna och kvalitetssäkra att eleverna i tillräcklig grad tillgodogör sig kunskapen.

Vilka förutsättningar är annorlunda hos dagens elever jämfört med gårdagens elever? Vilka skillnader kan vi se när det gäller framtida elever? Eftersom det rör sig om inlärning av faktakunskaper och metoder för att skapa grunderna för förståelse torde inte förutsättningarna för inlärningen vara specifikt annorlunda idag än de var förr och de kommer inte att bli specifikt annorlunda i framtiden.

Människor är människor och barn är barn.

Pedagogisk forskning har visat hur inlärning sker och att negligera denna kunskap, och därmed betrakta inlärningen som en industriell process som kan snabbas upp och göras långt mer effektiv, är ytterst tveksamt och dessutom felaktigt.

Inlärning av fakta kräver tid för inläsning och träning för att kunskap, insikt och på sikt förståelse ska kunna skapas.

Vad är det då egentligen som sker i skolan idag? Eleverna betraktas som objekt som kan eller måste matas i allt snabbare takt. Låg lärartäthet ger minimal tid för stöd och assistans. Beror detta på att kunskap inte betraktas som viktigt av skolledningen?

Den tillämpade ledningsmodellen ser hela systemet ur ett kund- och leverantörsperspektiv, ett system som agerar på en öppen marknad med full konkurrensutsättning.

Eleven har definierats som kund i systemet. Vilka effekter får det?

Att betrakta eleven som kund ger en uppenbar risk för fel fokus i verksamheten. Detta eftersom det i andra sammanhang är kunden som specificerar vad man önskar och därmed ställer kravet. Det förutsätter i sin tur att eleven har ett stort inflytande på innehållet och utförandet av utbildningen. Men i vilken utsträckning kan en grundskoleelev bedöma vilka faktakunskaper det är nödvändigt att lära sig? Mest troligt är det till försvinnande liten del så att eleven har den nödvändiga kunskapen för att göra den typen av bedömningar.

Trots detta synsätt med eleven som kund i processen utformas läroplaner med tillhörande kunskapsmål för varje individuellt ämne och i de flesta fall uppdelat per årskurs.

Var finns logiken i att i ledningssammanhang prata om att kunden skall bestämma när systemet ändå är styrt via en standardiserad plan för ämnesinnehåll och kunskapsmål?

Någonstans på vägen, med hjälp av denna styrningsmodell, har en dikeskörning skett! Tydligt är att synsättet inte är gemensamt för alla parter i systemet. Vilka är det som huvudsakligen får lida av det kaos i systemet som en förfelad ledningsmodell skapar? Främst är det lärare och elever, de centrala aktörerna i processen. Att styra en process där kärnverksamheten mår sämst är rent av huvudlöst. Att inte ge lärarna förutsättningar att förmedla det kunskapsinnehåll som läroplanerna förutsätter på grund av att man i en kommun vill satsa på andra mer populistiska områden är förfärligt illa. Skolan ska trots allt bygga vår framtid.

Leif Svensson

Styrelseledamot för Medborgerlig Samling Skaraborg

 

MED tycker
Medborgerlig Samlings skolpolitiska program föreslår:
• Att skolans kärnuppdrag åter ska bli kunskapsöverföring.
• Att det fria skolvalet och friskolesystemet behålls.
• Att dagens enhetsskola tas bort till förmån för en gemensam 1-6-skola med differentiering i åk 7-9 mellan två linjer: en reallinje och en klassisk.
• Att de praktiska utbildningarna på gymnasiet ska ersättas av ett yrkesgymnasium, som inte är studieförberedande.
• Att studentexamen med slutprov återinförs.
• Att elever med fallenhet för studier skall få möta en utmanande nivå som motsvarar deras potential.
• Att betyg ska ges från åk 1.
• Att skolplikt ersätts med läroplikt.
• Att hemundervisning tillåts endast i undantagsfall.
• Att modersmålsundervisningen (tidigare kallad hemspråksundervisning) tas bort.
• Att lärarutbildningen görs om till att innefatta två steg med introduktionstid på 1,5-2 års praktik för att erhålla slutlig examen.
• Att lärare ska få fokusera på undervisningsuppdraget.
• Att betyg i ordning och uppförande återinförs.

5 thoughts on “Skolans ekonomi och krav på effektivisering

  1. Hej Leif!
    Såvitt jag kan finna är detta ditt andra inlägg i skolfrågan. Jag tackar dig för båda och hälsar dig välkommen till den växande skaran av (ny)tänkarna och skribenter inom MED.

    Anmärkningsvärt nog verkar du inte ha fått någon kommentar på ditt förra inlägg. Om man lägger samman de båda borde de inbjudit till en rik och kreativ diskussion. Men kanske tiden ännu inte är mogen för sådant?

    Ta till exempel detta som jag uppfattar som ditt kärnbudskap:

    ”Var finns logiken i att i ledningssammanhang prata om att kunden skall bestämma när systemet ändå är styrt via en standardiserad plan för ämnesinnehåll och kunskapsmål?”

    Mitt ämnesområde och min livsuppgift har kommit att bli kritisk granskning och analys av sjukvården. Ett område vars problematik ligger parallell med skolans så som du tecknar den här.

    Även i sjukvården kan man se samma logiska frontalkollision som du så tydligt beskriver här: ”Elevstyrning kontra politikerstyrning” blir i sjukvården: Patientefterfrågan på sammanhållen och tillgänglig medicinsk service kontra politisk toppstyrning.”

    Det är detta tema jag utvecklar i den Stora Boken om Sjukvård som jag nu lägger sista handen vid och som kommer att lanseras under maj månad nästa år. Vi kommer att kommunicera detta på den än så länge provisoriska sajten:
    http://care2care.hemsida24.se/ (i färdigt skick med extension .org)

    Gilla

  2. Medborgerlig Samlings skolpolitiska program är verkligen gediget berömvärt. Litet skämtsamt skulle man kunna säga, med en tillbakablick på den fina skola vi hade i Sverige för sextio år sedan, att MED:s program är en redig och rejäl ”återställare”.

    Gilla

  3. Är något öht i detta skolprogram evidensbaserat? Är det verkligen bra och leder till en bättre skola? Var studentexamen bra? I think not. Friskolereformen, tillsammans med kommunaliseringen av skolan, har skapat enorm segregation och ojämlikhet, ger elever radikalt olika förutsättningar. Som lök på laxen har vi religiösa friskolor, starkt ifrågasatta. Mo den bakgrunden är förstatligande av skolan en betydligt mer näraliggande lösning, och att all undervisning skall ske evidensbaserat, i så stor utsträckning som möjligt. Det här känns mer som att sextiotalet ringde och ville ha sin skolpolitik tillbaka, oavsett om den var bra eller dålig.

    Gilla

    1. Var studentexamen bra? Yes, it was. Genom gemensamma studentskrivningar för hela landet och muntliga förhör med oberoende censorer säkerställdes att en viss kunskapsnivå uppnåtts.
      Jag som tog den gamla studentexamen och delade utbildning med ungefär hälften av studenterna från det nya gymnasiet utan studentexamen noterade att kunskapsnivån hos de som kom från det nya gymnasiet var avsevärt lägre. Lärarna hade svårt att förmedla kunskaper på universitetsnivå då så många saknade de nödvändiga förkunskaperna för att kunna hänga med. Så snabbt började förfallet och har pågått sedan dess.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s